Att Malmö de senaste decennierna haft problem med antisemitiska stämningar är ingen hemlighet, det har gått så långt att en del inte velat bo kvar i staden. De motkrafter som funnits har sällan kommit från det officiella Malmö. Istället är det privata initiativ som kippapromenader eller näringslivsstödda projekt för kultur- och religionsmöten som lyft fram bättre alternativ.
Fastän ”Dagbok från en invasion” innehåller så mycket fasansfullt präglas den samtidigt av hopp och stundtals av en gnutta humor. Befolkningen kommer att göra motstånd till slutet. Kurkov skriver beträffande påtryckningar om kompromissande, att han inte lyckats finna någon som accepterar en uppgörelse med Putin för att få slut på kriget.
Den tyske spelskaparen Klaus Teuber har avlidit, vilket meddelades före påsken. Han blev 70 år gammal och hans minne hedras i hela brädspelsvärlden.
Paris har under de senaste månaderna präglats av omfattande strejker. Ofta har gatorna varit blockerade av mer eller mindre våldsamma demonstranter och kollektivtrafiken har körts med reducerad kapacitet. Det har inte varit alldeles lätt att få vardagslivet att fungera. Samtidigt har det mesta ändå varit som vanligt – även verksamheten vid stadens många teatrar.
Många har nog hört historien om frågan som ställdes av drottning Elizabeth när hon besökte London School of Economics efter finanskrisens bostadsbubbla och marknadskrasch, ”Varför såg ingen det komma?” Ja, varför såg inte nationalekonomer det komma? Om man funderar på det är Erik Angners bok How Economics can save the world en bra startpunkt.
Bland det svåraste man kan ge sig på som talare av ett främmande språk är kraftuttryck. Ett skäl är att dessa uttryck förändras snabbt och ofta, precis som slang, ett annat att dessa uttrycks laddning ofta beror på omständigheter som kan vara svåra för en utlänning att uppfatta, såsom politiska, religiösa och sociala förhållanden som är dolda för andra än de direkt berörda.
Så var det dags igen för diskussionen om fri entré till de statliga museerna. Regeringen har beslutat att avskaffa den, och kulturminister Parisa Liljestrand bemöter anstormningen av journalister och besvikna museibesökare med att ”det ekonomiska läget kräver andra prioriteringar”. Därmed förstärker hon den sen länge förhärskande uppfattningen här i Sverige, att det bara är socialdemokrater och annat vänsterfolk som förstår värdet av kultur – medan de borgerliga bara tänker på pengar.
En gemensam nämnare bakom sekulära och individualistiska värden är begreppet autonomi, en aktiv strävan att öka individens oberoende. Viktigt att observera är vad denna autonomi tar spjärn emot: gemenskap, auktoritet och det Heliga. Alla dessa värden utgör hot mot autonomin och måste konfronteras, skriver Ewert.
Också i det språkligt liberala Sverige finns purister som med begränsad framgång försöker skydda ärans och hjältarnas språk från främmande inflytande, och i varje fall skapa svenska ord för inlånade utländska. Några är fantasifulla men föga etablerade skapelser. Andra förslag har lyckats bättre och blivit allmänt accepterade.
Collignon konstaterar att det finns många undersökningar som sedan länge pekat på att ungdomar som är högerorienterade ser skillnader i ekonomisk status som uttryck för meritokrati. Den borgerliga grundinställningen är en mer positiv tro på den egna förmågan att påverka framtiden.