Naturligtvis har Ann Heberleins nya bok mött en storm av kritik. Bara namnet ”Den banala godheten”, har fått många – inte minst de som anser sig vara just goda – att tugga fradga. Det är som bekant hunden som träffas av stenen som tjuter högst, och i den twittermediala tidsåldern stämmer snart alla in i ylandet, skriver Peter J Olsson.
Just nu är förberedelserna som mest intensiva. Om ett par dagar är cirkusen igång, årets upplaga av Almedalsveckan. Omdebatterad och omskriven, på senare år även skönlitterärt. Ola Mårtensson har läst den senast i raden, Per Schlingmanns ”I maktens öga”.
Det tillhör inte vanligheterna att en prostituerad kvinna står staty på torget i sin hemstad. Men i Leeuwarden i Nederländerna står hon, halvnaken med armarna uppåtsträckta och huvudet på sned med slutna ögon som i trance. Sten Niklasson tecknar Mata Haris historia.
Just har vi firat svenska flaggans dag, jobbat eller klämt annandag pingst, och ser fram emot midsommarafton. Lika återkommande är debatten om var som är den rätta nationaldagen. Peter J Olsson reder ut begreppen.
”Den som inte intresserar sig för politik riskerar att styras av dårar – men så är det ju ändå.” Patrik Strömer har läst Jason Brennans ”Efter demokratin”.
Vad av oss finns kvar efter att vi förts till sista vilan? Jo, inskriptionen på vår gravsten, om inte annat. Och den kan säga nog så mycket om den som vilar därunder. Sten Niklasson gräver djupare i minnesordens värld.
I Sörbergs värld finns det en bra och en dålig kamp för HBTQ-rättigheter – och föga plats för individerna bakom etiketterna. Ola Mårtensson har läst ”Homonationalism”.