Veckopoeten: Den gamle mannen på tåget
Ett viktigt budskap, hade han,
Den gamle mannen.
Han satt på tåget nära mig.
Den gamle mannen
Ute snöade det, fast det var vår.
Tåget skulle gå,
Konduktören skulle snart komma
Och be att få se biljetterna,
Även den gamle mannens.
Han blev alltmer angelägen,
Den gamle mannen,
Tittade på mig då och då
Och öppnade nästan sin mun
För att säga något.
Han tvekade, han svalde.
Att tala till en främling,
Det gör man inte i första taget,
Tänkte den gamle mannen.
Så ryckte tåget till,
Som om det skulle börja gå.
Och då är det svårare att höras,
Visste den gamle mannen.
Nu eller aldrig,
Förstod den gamle mannen,
Nu, nu är det dags, nu säger jag det!
”Det snögar ute”, sa han.
Veckopoeten