Rainer Zitelmann: Avundsjukan som politisk kraft
Avundsjuka har alltid funnits och den överskrider kulturella gränser. Dock verkar avundsjukan manifesteras mer intensivt i kapitalistiska samhällen än i tidigare epoker.
Avundsjuka har alltid funnits och den överskrider kulturella gränser. Dock verkar avundsjukan manifesteras mer intensivt i kapitalistiska samhällen än i tidigare epoker.
”Ordets makt ska inte underskattas, vare sig i freds- eller krigstid. Retorik vinner ensamt inga krig, men utan hopp, samhörighet och förtröstan hjälper vapenmakt inte långt. Det blir tydligt igen i dagens Ukraina, där president Zelenskyj förmått samla och gjuta mod i sitt folk och göra motstånd, trots initialt synbart oöverstigliga odds.”
Vad gäller den återanvändbara flaskan som borde tagits med hemifrån – goda samhällsmedborgare är vare sig glömska, lättdistraherade eller spontana, det förstår ju vem som helst – saknar den tydligen klimatpåverkan.
Vi lever i en krigstid. Allvarstiden passerades när Ryssland genomförde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. Sedan dess råder ett konventionellt krig i Europa, präglat av den moderna krigföringens alla metoder. Från artilleri och stridsvagnar till drönare för spaning och attacker och satelliter för underrättelser i real tid.
Men med mindre än en månad kvar till Europaparlamentsvalet riskerar vi återigen en valrörelse som handlar om hur EU ska bli som Sverige, när den borde handla om hur vi vill använda EU för att göra Sverige bättre. För faktum är att Sverige inte kan lösa någon av vår tids stora frågor, hotet från Ryssland, tillväxten, brottsligheten, migrationen eller klimatet på egen hand.
Nu gör Sveriges radio, TV-kanaler och tidningar reklam för sina valkompasser som uppges visa vilket parti som ligger närmast användarnas egna värderingar och politiska prioriteringar. Även inför riksdagsvalet 2022 fanns det många valkompasser och det är därför av intresse att se om valkompassernas resultat den gången stämde med det parti som användarna röstade på i riksdagsvalet.
Jag kliver på tunnelbanan och inser att jag bär mitt halssmycke med davidsstjärnan synlig utanpå kläderna. Det är dagen efter attentatet mot Israels ambassad i Stockholm och från den Judiska Församlingens håll varnar man återigen: Dölj er judiska identitet. Ni är inte trygga.
Faysa Idle gör en viktig insats. En insats som inte borde behövas men som dess värre är nödvändig. Hon berättar om hur det verkligen är att leva med kriminalitet i utanförskapsområden. Hur det är att se auktoritära ideologier äta sig in i samhället samtidigt som banden till det övriga Sverige tunnas ut och ibland blockeras. Hur det är när döden är en ständigt närvarande del av livet.
En del betraktare tycker sig se avgörande likheter mellan Donald Trump och Ronald Reagan eftersom båda har sänkt skatter och avreglerat industrier. Dessa betraktare borde boka tid hos Specsavers. Skillnaderna är nämligen högst iögonenfallande.
”I det brittiska parlamentsvalet den 1 maj förlorade de konservativa 171 platser i underhuset. Att det skulle gå dåligt för tories hade de flesta väntat sig- efter 18 år vid makten var partiet både oinspirerande och korrupt. Men få hade nog förväntat sig ett valnederlag i samma skala som det som drabbade de konservativa och Winston Churchill vid valet 1945.”