Bengt Nilsson Sveriges afrikanska krig Timbro ”Svenskt bistånd i Afrika finansierar ofta krig.” Det låter som ett orimligt påstående. Ändå lyckas journalisten Bengt Nilsson i boken Sveriges afrikanska krig med trovärdighet och genom en rad konkreta exempel visa på just detta.
Som Johan Westrin skriver i denna premiärutgåva är Svensk Tidskrift en ovanligt seglivad företeelse. Den har försvunnit och räknats ut flera gånger, bara för att senare återuppstå i, åtminstone delvis, ny skepnad. Och nu är det alltså dags igen.
Slutscenen är makaber i all sin enkelhet; en vägskrapa fyller en grop med jord, täcker över alla liken på botten. En drunknande hand håller i ett radband tills det blir svart. Slut.
Christer Isaksson I väntan på Mona Sahlin Prisma Hon är ett rörelsens barn och stammar från dess allra innersta. Därför är journalisten Christer Isakssons skildring av Mona Sahlin i boken ”I väntan på Mona Sahlin” minst lika mycket en studie av rörelsen anno 2008.
Lotta Gröning Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv Albert Bonniers förlag Mona Sahlin kommer fram och hälsar. Vi ler inför fotograferna på Nordiska rådsmötet i Helsingfors. Hennes charm är inte att ta miste på och vi talar några minuter om något oväsentligt. Jag önskar henne lycka till, fast ganska tyst.
Staffan Heimerson är veteran bland svenska utrikeskorrespondenter. Han bor i Frankrike.
I denna artikel för Svensk Tidskrift, ger han sin bild av EUs ordförande, Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Det brukar sägas om katter, att de har nio liv. Någonting likande gäller också Svensk Tidskrift. Föregångaren hette Svensk litteraturtidskrift och grundades 1865 av litteraturdocenten Carl Rupert Nyblom. Redan året efter fick han en medredaktör, historiedocenten Hans Forssell. Samtidigt ändrades namnet till Svensk tidskrift för litteratur, politik och ekonomi.
I sin nya film Sicko applåderar Michael Moore den regim som mördat i massor, konsekvent skickat kritiker i fängelse och som förtrycker ett helt folk. I åratal har tusentals kubaner fängslats, förtryckts, torterats och avrättats för sin övertygelse. Idag finns ca 300 politiska fångar på Kuba. I Europaparlamentets resolution om EU:s ståndpunkt gentemot Kubas regering slår parlamentet fast att hundratals oberoende journalister, fredliga dissidenter och människorättskämpar fortfarande hålls fängslade under omänskliga förhållanden.
I detta nummer av Svensk Tidskrift kan Du läsa två artiklar som tar sin utgångspunkt i den dagsaktuella Michael Moore filmen Sicko – När boten är värre än soten av Waldemar Ingdahl och Sicko av Annika Rigö. Dessutom har vi två intressanta artiklar som tar sin utgångspunkt i det svenska statsskicket – Perpetual Childhood? av J.K. Baltzersen och Visst finns det skäl att bevara monarkin av Adam Nelvin.
Av Annika Rigö
Det är sant att den kubanska sjukvården har lyckats åstadkomma mycket med små medel men det är viktigt att nyansera Moores ensidiga bild just därför att sjukvårdssystemet är en av de viktigaste pelarna för regimen när det gäller att legitimera diktaturen. Att låna sig till billig propaganda gör att Moore riskerar att inte tas som seriös dokumentärfilmare. I sin film använder sig Moore av statistik från FN-organisationer men man ska vara medveten om att all data som rapporteras från Kuba till FN samlas in av regimen. Det finns läkare på Kuba som vågar berätta om sätten som man manipulerar dessa data. Läkaren och journalisten Darsi Ferrer har t.ex. öppet kritiserat regimen för deras sätt att påverka hälsodata. Eftersom barnadödligheten är en viktig indikator i FN-statistiken prioriteras gravida och barn under ett år. Barn över ett år får inte alls samma vård med ett högt dödstal till följd, gravida med högriskgraviditeter pressas att abortera etc.
Av Waldemar Ingdahl
Michael Moore, den amerikanska vänsterns mest hyllade filmare, är tillbaka med en ny dokumentär. Redan före USA-premiären den 29 juni (svensk premiär 5 oktober) har ”Sicko” skapat stora kontroverser, med sin blandning av satir, moralisk indignation och vänsterretorik. Det var inte annat att vänta, med tanke på att den tar upp en av vår tids viktigaste frågor: sjukvården. I filmen ger sig Moore på det faktum att 50 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och att även de som är försäkrade ibland nekas vård. Detta i ett system som, enligt honom, bara handlar om att ge mesta möjliga profit till sjukhusen, sjukförsäkringsbolagen och läkemedelsföretagen. Moore ställer detta mot sjukvården i Västeuropa, Kanada och på Kuba, som är ”gratis”, det vill säga skattefinansierad. Filmens höjdpunkt är när Moore besöker just Kuba tillsammans med några frivilliga räddningsarbetare från terrordådet mot World Trade Center den elfte september.
