Även om fildelningsdebatten tycks ha ebbat ut är många av de digitala frågorna fortfarande olösta, bland annat vem som har rätt att tjäna pengar på andras skapande. Marika Formgren har läst Per Strömbäcks bok Drömmen om Alexandria och ser många goda argument för den som inte tror på gratiskulturen, men önskar att han utvecklat dem mer.
”Vi måste bryta oss ur föreställningen att EU är en given politisk konstant som vi ska förhålla oss till istället för att styra över. Agendan för förändring är uppenbar.” Det skriver Gunnar Hökmark som inför EU-parlamentsvalet lyfter reformer inom ekonomi, forskning och telekom.
Det är en skrämmande bild som författaren målar upp av vissa, till synes mycket trevliga unga män som inte ser något problem med att attackera norska mål, vare sig de är militära eller civila. Mattias Holmström har läst Lars Akerhaugs Norsk Jihad.
Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, pumpar in pengar i den amerikanska ekonomin genom att stödköpa stats- och bostadsobligationer. Åtgärden går under namnet ”kvantitativa lättnader”. Men vad är kvantitativa lättnader, hur tänker man sig att de ska påverka ekonomiska aktörer och vilken kritik finns mot dem? Andreas Vedung redogör för detaljerna.
Har det skett någon förbättring sedan Fidels bror Raúl Castro tog över makten? I en intervju för Svensk Tidskrift berättar Jorge Luis García Pérez och hans fru Iris Tamara Pérez Aguilera, på tillfälligt besök i Sverige, om hur de kämpar politiskt för mänskliga rättigheter på Kuba.
Brukar det inte heta också hos oppositionen att de vill ha fler personer med högre utbildning för att kunna möta framtidens behov? Helena Rivière ställer den retoriska frågan med anledning av oppositionens motstånd mot höjd brytpunkt för statlig skatt.
Medan det nya presstödet på 1,7 miljoner kronor till den högerextrema tidningen Nya Tider och det sedan tre år utgående stödet till Nationell Idag – också en högerextrem obskyr tidning – ifrågasätts tiger samma kritiker om de 2,3 miljoner som utgår till Kommunistiska Partiets organ Proletären, skriver Bengt Olof Dike.
”Stor risk att Kuba tappar sin retrostil.” Det värsta Castrokramandet har dött ut, men aningslösheten och det romantiska skimret kring Kubas kommunistiska kitsch lever kvar. Inte minst i resebranschen.
Johan Lundberg sätter in extremvänstern och dess diktaturkramande i ett idéhistoriskt sammanhang i boken Ljusets fiender. Men boken saknar vissa viktiga nyanseringar, anser Johan Carlsson, som recenserar den här.
Med svag styrning från förtroendevalda är vi i många kommuner på god väg in i en ny version av det skrå och ståndssamhälle som präglat större delen av svensk historia. Det skriver Per Dahl, som tar upp frågan om hur stagnationen kan undvikas.
