Nu finns Svensk Tidskrifts årsbok för 2017, vårt 106:e år sedan grundandet, ute i handeln. Boken ger en bild av vår publikation, men också av Sverige och den svenska borgerligheten under året som gått. Ett tidsdokument som vi hoppas kan bidra med några pusselbitar till den framtida debatten.
”Fanns det någon anledning över huvud taget att ändra lagstiftningen kring sjöfylleri? Svaret är nej, med tanke på att det är många människor som är ute på sjön sker inte mycket olyckor. Dessutom har inte den nya lagen inneburit någon förbättrad olycksstatistik. Den tidigare lagen reglerade redan det grova sjöfylleriet. Att kalla det för fylleri att ha strax över 0,2 promille i blodet är på gränsen till absurt.”
Ett nytt spöke vandrar omkring i Europa, och denna gång inte bara här utan i hela västvärlden. Sverige är en del av den västliga gemenskapen och de strömningar som påverkar andra västländer påverkar också oss, skriver Olof Ehrenkrona.
I Europa pågår nu ett konventionellt krig. Krim är invaderat, ockuperat och annekterat. I sydöstra Ukraina pågår kriget dagligen med moderna stridsvagnar och avancerade vapensystem. Sverige behöver en försvarspolitik nu, inte om några år, skriver Gunnar Hökmark.
Väljer man tillitsskolans perspektiv blir all den utbildning, vård och omsorg som bedrivs av andra huvudmän ett slags utomgårdsfall, som inte delar det etos den inomkommunala huvudparten står för, skriver Per Dahl och uppmuntrar oss till en kritisk granskning till den så populära idén om ”styrning genom tillit”.
Högervinden är stark men den blåser iväg alliansens sympatisörer åt olika håll. Väljarna och politikerna har i viss utsträckning olika verklighetsbild och olika preferenser. Örjan Hultåker analyserar hur väljarna ser på blocken och samarbete mellan partier.
Men den liberala demokratin är under anfall. Vad som många trodde skulle vara dess yttersta exportmedel – internet och sociala medier – har kommit att användas emot den. Zebulon Carlander har läst Patrik Oksanens ”Skarpa skärvor : om hur informationskrig hotar att slå sönder det öppna samhället”.
Romaner är ibland ett mycket effektivare sätt att inte bara beskriva ett samhälles utveckling, utan förklara det. När Lena Andersson nu i romanen ”Sveas son” skildrar det svenska folkhemmet blir detta tydligt. Hon lyckas ge liv åt många aspekter, och saknas några får man väl skriva en egen roman om dem, skriver Peter J Olsson.
I veckan bjöd Svensk Tidskrift in till seminarium om liberalkonservatism i Stockholm. Ett avbrott från, eller kanske ett välbehövligt komplement till, den dagsaktuella debatten där politiska sakfrågor ställs mot varandra. Kalle Bäck sammanfattar ett samtal om ideologi, mening och mål.
