I ett kraftigt försämrat säkerhetsläge, i ett Nordeuropa där påverkans- och underrättelseoperationer blivit vardag och invasionskrig åter är en realitet har försvarsfrågan lyst med sin frånvaro under valrörelsen. Amanda Wollstad skriver om ett fredsskadat folk, och behovet av att stå upp för statens kärnuppgifter även när det verkar opinionsmässigt inopportunt.
I veckan deltog Svensk Tidskrifts chefredaktör Amanda Wollstad i Folk och Försvars fullsatta seminarium ”Vad väntar inom svensk försvars- och säkerhetspolitik efter valet?” Se seminariet i efterhand här.
”Socialdemokraternas alltjämt höga noteringar i opinionsmätningarna speglar ett stämningsläge. Många är säkert otåliga för att det ekonomiska läget inte förbättras tillräckligt snabbt. I takt med att valet närmar sig och väljarna fick klart for sig vad det socialdemokratiska alternativet innebär förändras detta. Då ställs frågan vad Sverige behöver under nästa mandatperiod – höjda skatter och färre jobb eller sänkta skatter och fler jobb?”
Säkerhets- och utrikespolitik är i grunden inte särskilt annorlunda än andra områden. Det handlar om att vara förberedd. Problemet är att det är svårare i försvarsfrågan. Det går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp, skriver Mikael Oscarsson.
Det brukar sägas att demokratin måste vinnas för varje ny generation. Vi ser nu oroande tecken på att demokratins ideal inte är lika fast förankrade i vårt land som vi länge har trott, skriver Tobias Billström & Andreas Norlén.
Årets val har kallats en folkomröstning om allt mellan EU och välfärden. Långt bakom alla märkliga rubriker finns en annan fråga som kan på långt längre sikt påverka den svenska politiken – LO medlemmarnas val mellan i huvudsak S och SD, skriver Klas Hjort.
Många av er tycks tro att väljarkårens makt är begränsad till ett besök i vallokalen vart fjärde år. Resonerar ni så har ni inte bara underskattat ert inflytande; ni har också förskjutit ert eget ansvar för de problem vi står inför, skriver Stephan Lindeblad.
I förra veckan presenterade Bo Theutenberg sin fjärde dagbok från UD, som omfattar åren 1981-1985. Inför presentationen skrev Theutenberg att man bör läsa delar av boken innan man röstar i år. Anders Ydstedt frågar honom varför.
