För tio år sedan, närmare bestämt på eftermiddagen den 11 mars 2011, inträffade en jordbävning i Stilla Havet 130 km utanför Japans kust nära Tohoku. Skalvet kostade över 18 000 människor livet, och ledde till en av de största kärnkraftsolyckorna i modern tid, skriver Sten Niklasson.
Stackars oss. Ständigt lurade och bedragna av storkapitalet. Frånlurade våra hopslitna slantar med pastellfärgade reklambilder som berättar för oss att vi duger som vi är. För inte kan en kvinna vara en rationell konsument, skriver Amanda Wollstad.
I torsdags hölls vårens andra Free Market Road Show Stockholm, denna gång på temat Non intended consequences of regulations: what we have forgotten since 1989.
”Den som söker bostad i Stockholm har ett helvete. Den som söker bostad i Bryssel hamnar däremot i himmelriket. Det är svårt att tro sina ögon. Här finns allt. För alla. Det är bara att välja och vraka. I Bryssel skräpar alla ”uthyres” -skyltar ned. Finns det några alls i Sverige?”
G7-länderna kom förra helgen överens om nya skatteregler som bland annat innebär en global miniminivå på bolagsskatt på 15 procent. Om detta skattesystem blir verklighet kommer det medföra en mängd problem, skriver Johannes Nathell.
Över hela världen har många uppfattningen att marknadsekonomin misslyckas med de utmaningar som är förknippade med klimatförändringar och andra miljöproblem. Men kan man verkligen skylla på kapitalismen, funderar Rainer Zitelmann.
Teknisk utveckling har alltid genom historien varit den viktigaste drivkraften bakom ökande välstånd. I takt med att verktyg, maskiner och datorprogram blivit effektivare, billigare och säkrare har samhällets utveckling påskyndats och enskilda människors liv blivit både enklare och rikare. Den viktigaste motorn för denna utveckling i vår tid är digitalisering och artificiell intelligens, skriver Jörgen Warborn.
Den ryska filmen Kamrater! i regi av Andrei Konchalovsky vann juryns specialpris i Venedig och har nu gått upp på svenska biografer. I den förenklade historieskrivningen om Sovjetunionen framställs Chrusjtjovs styre (1953–1964) ofta i relativt god dager. Åtminstone i väst tar vi gärna fasta på hur han gjorde upp med Stalin-terrorn och släppte ett stort antal politiska fångar. Men i Ryssland är inte minnesbilden lika rosenskimrande, skriver Jonas Frycklund.
