Vi har länge varit stolta över Axel Oxenstiernas riksbygge. Hans administrativa apparat gjorde det möjligt för det karga och fattiga svenska riket att under ett knappt århundrade gästspela som europeisk stormakt. Något fungerade ovanligt bra. Då. Idag är det uppenbart att delar av ideologin bakom vår statsapparat inte längre fyller sin uppgift.
Av någon anledning ägnade jag vargavintern åt drottning Kristinas tankeformuleringar, som litteraturkritikern Horace Engdahl har översatt och gett ut med titeln Maximer. I år är det händelsevis 400 år sedan drottningen föddes. Hon anses vara en av Sveriges mest färgstarka och omstridda regenter; hennes abdikering år 1654 är självklart en av orsakerna.
”Man finner lätt kärnpunkten i Smiths samhällssyn. I den enskildes själviska strävan ser han den starka hävstången för gemensam lyftning; det råder en fördolt verkande harmoni mellan privat vinningslystnad och allmänt väl. Sitt ryktbara uttryck får saken i hans ”osynliga hand”: Den enskilde avser i regel inte att befrämja det allmänna, vet inte ens att han gör det. Men genom att eftersträva högsta produktionsvärde, och på många andra sätt, leds han av en osynlig hand till något helt utanför egen avsikt. Ofta främjar han då samhället effektivare än genom att medvetet vilja det.”
Den logotyp Svensk Tidskrift har använt sedan nittiotalet är baserad på den ursprungliga, men så otydlig att den närmast varit abstrakt. Därför är vi nu glada att kunna presentera en restaurerad version av det 115-åriga originalet, och välkomna älgen tillbaka.
Många regeringar i väst har valt en pragmatisk linje. De stöder kriget och inser att mullornas regim är ett hot mot freden i hela världen. Samtidigt medger de att det knappast finns stöd i folkrätten för USAs och Israels gemensamma anfall mot Iran. Folkrätten är viktig i princip men kan samtidigt inte tillåtas blockera nödvändiga åtgärder som kan skapa en bättre och tryggare värld. Folkrätten kan inte vara en självmordspakt – lika lite som de europeiska konventionerna om mänskliga rättigheter borde vara det. Demokratierna måste kunna försvara sig mot ondskan.
”Jag har en skuld att betala och en kompromisslös solidaritet med mina landsmän. För min position är väldigt privilegierad. Jag kan sitta i ett demokratiskt land och säga vad jag vill. För en jämnårig kvinna i Iran hade samma sak inneburit fängelse eller död.”
Under drygt ett decennium pressade Riksbanken och Europeiska Central Banken ned räntorna till historiskt låga nivåer – till och med negativ ränta. Billiga krediter drev upp bostadspriser och skuldsättning. När inflationen sedan tog fart tvingades samma institutioner slå i bromsen med de snabbaste räntehöjningarna i modern tid. Hushållen fick betala. Företagen fick betala.
Politiken strävar i grunden mot maktkoncentration och riskerar därför att leda till likriktning, godtycke och storskaliga experiment med samhället som försökskanin. Marknadsekonomin utgör ett avgörande motmedel mot dessa tendenser, eftersom den sprider makt och ansvar på ett sätt som få andra institutioner kan. Där staten samlar besluten i några få händer, fördelar marknaden dem mellan tusentals aktörer: varje köp, varje avtal och varje investering blir ett uttryck för enskildas val.
Sökandet efter förklaringar till varför ledare och konstnärer nått sin berömmelse har ofta inneburit ett särskilt intensivt intresse för deras sjukdomar och udda beteenden. Modern genteknik har medfört revolutionerande metoder att söka svar på sådana frågor. Rykten sägs med dess hjälp kunna bekräftas eller vederläggas, personteckningarna göras skarpare och synen på de skildrade människornas historiska eller konstnärliga betydelse förändras.
Musk har på intet sätt övergett målet att nå Mars, men han har skjutit det på framtiden. Motiveringen är dock inte särskilt övertygande, eftersom Musk i årtionden har känt till att uppdrag till Mars endast är möjliga ungefär var 26:e månad, medan uppskjutningar till månen kan ske ungefär var tionde dag. Detta är ingen ny insikt.
