Just nu sörjer alla demokratiska stater och dess medborgare med Ukraina, men mitt i sorgen finns det också behov av självrannsakan. En historisk tillbakablick ser mycken naivitet och kortsynthet. De västliga demokratierna har förhandlat med skurkaktiga politiker som Hitler, Stalin och Putin med en utgångspunkt i att även de skurkaktiga avser att hålla ingångna avtal. Men all erfarenhet visar på att de gör motsatsen.
Nedgången i resultaten har kommit efter att Finland följt Sverige i spåren. Betoningen av lärarens roll har minskat, kraven på elevinflytande har ökat och kunskapsmålen har liksom i vårt land blivit mer abstrakta, vilket i första hand drabbat de elever som inte kan få så mycket stöd från sina föräldrar. Den finska grundskolan fungerar ungefär som den svenska, med begränsade valmöjligheter och den sammanhållna klassen som helig grundprincip.
USAs regering har aldrig släppt på den täta sekretessen kring de första atombomberna, trots att också andra länder sedan 1945 utvecklat flera generationer av modernare nukleära vapen. Sekretessen har utgjort en utmaning för en rad forskare och historiker, som ansett hemlighetsmakeriet vara både onödigt och löjeväckande och därför inte tvekat att försöka avslöja hur de bomber som kom till användning mot Japan, Little Boy och Fat Man, konstruerades för sjuttiofem år sedan.
I sina tidiga tal förespråkade Hitler nationalisering av jordegendom men stod i princip fortfarande för privat ägande. Å andra sidan hävdade Hitler ofta och med eftertryck att förfogandet av egendom på intet sätt var någon privat angelägenhet för industrialisten.
Veckopoeten tänkte skriva något om samtalsämnet för dagen, men kunde inte göra det bättre och mer aktuellt än fyra bortglömda verser, nr 7 till och med 10, på den välkända psalmen ”I öster stiger solen opp”.
Det kinesiska bolaget Nuctech – med starka kopplingar till den kinesiska staten och kinesisk militär, som redan är svartlistade i USA av säkerhetsskäl – vinner upphandlingen för att ta över drift och utveckling av säkerhetskontrontrollen på Arlanda. Det låter som ett dåligt skämt, eller en nyhet från kring millennieskiftet, när historien var slut och demokratin på väg att segra. Innan vi förstod att hotet från totalitära stater lever kvar i högsta välmåga. Men det är en alldeles riktig nyhet från veckan som gått. Kontraktet skrevs på i tisdags.
”I svenska massmedia kritiserar man av och till den dolda professionalismen i öststaternas idrott. Vad man däremot ägnar mycket liten uppmärksamhet åt, är den betydligt allvarligare aspekten att de
kommuniststyrda staternas idrott är ett direkt instrument för dessa förtryckarregimers propaganda och politiska spel och manipulationer.”
Det så kallade PKK-spåret är ett av de mest konfliktfyllda och omskrivna spåren i Palmemordsutredningen. Trots att spåret och utredningen av det varit så omdiskuterat så har själva sakinnehållet i spåret – indicierna det byggde på – i stort varit okänt för allmänheten. Detta är historien om de fem männen som gäckade SÄPO:s Palmemordsutredning.
I veckan gick den årliga utrikesdebatten i Riksdagen av stapeln. Ann Linde läste innantill. Alla andra deltog i ett mer frejdigt aktivt meningsutbyte. Det hela skedde med ett tungt säkerhetspolitiskt läge som fond och bakgrund. Mörka moln över Europa på grund av Rysslands hot mot Ukraina och rådande freds- och säkerhetsordning.
