Sten Niklasson: 20 000 kärnvapen

USAs regering har aldrig släppt på den täta sekretessen kring de första atombomberna, trots att också andra länder sedan 1945 utvecklat flera generationer av modernare nukleära vapen. Sekretessen har utgjort en utmaning för en rad forskare och historiker, som ansett hemlighetsmakeriet vara både onödigt och löjeväckande och därför inte tvekat att försöka avslöja hur de bomber som kom till användning mot Japan, Little Boy och Fat Man, konstruerades för sjuttiofem år sedan.

Skapande människor är i allmänhet stolta över resultatet av sin möda, oavsett hur kontroversiella deras alster är. Forskaren Edward Teller avslöjade 1998 hemliga data om vätebomben i en vetenskaplig artikel. I samma anda beskrev chefsingenjören i Manhattanprojektet i en bokrecension den fortfarande hemligstämplade process som användes i tillverkningen av centrala komponenter i Fat Man.

Men också andra än upphovsmännen till bomberna har med varierande motiv bidragit till att skingra dimmorna. I boken The Progressive offentliggjorde Howard Morland 1979 den första detaljerade ritningen av ett termonukleärt vapen. Richard Rhodes vann år 1988 Pulitzerpriset för sin detaljrika och spännande bok The Making of the Atomic Bomb. Genom att åberopa den amerikanska yttrandefrihetslagen lyckades Chuck Hansen sammanställa och publicera The Swords of Armageddon (1995), som innehöll 2 900 sidor faktaspäckat material om USAs kärnvapenarsenal.

En märklig person i detta informella brödraskap är den drygt sjuttioårige lastbilschauffören John Coster-Mullen från Waukesha, Wisconsin, som ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att räkna ut exakt hur Little Boy och Fat Man såg ut och fungerade. 2003 publicerade han de första resultaten av sitt arbete i boken Atom Bombs: The Top Secret Inside Story of Little Boy and Fat Man. Boken har kommit ut i flera senare upplagor.

I sin bok beskriver Coster-Mullen i detalj varje komponent i dessa två bomber, deras dimension, vikt, placering och funktion. Han utgår från vad de flesta vet, nämligen att grundidén bakom en atombomb är att slå ihop underkritiska block av klyvbart material till en kritisk mängd som kan utlösa en explosiv kedjereaktion. De två bomberna använde sig av olika teknik för att åstadkomma detta.

För Little Boy utnyttjades en slags skjutvapenliknande mekanism för att slunga in en mängd anrikat uran i en annan. Fat Man innehöll ett hölje av sprängmedel, som, när det exploderade, tryckte ihop två halvsfäriska bitar av plutonium till en kritisk mängd. Runt plutoniumkärnan satt ett skal av anrikat uran och i kärnans mitt en liten neutrontändare

Coster-Mullen byggde sitt vetande om bomberna på åratals studier av fotografier ur de officiella arkiven, mätningar av i olika muséer utställda bombhöljen, intervjuer med ingenjörer och tekniker som var med när bomberna byggdes, samt analyser av arkiverade rapporter av olika slag.

Ett exempel på Coster-Mullens arbetsmetod är den första testbomben Gadget. Han hittade ett fotografi, daterat i juli 1945, av två tekniker som lastar en trälåda innehållande bombens plutoniumpaket i en bil. Genom att identifiera bilen som en Plymouth av 1942 års modell och mäta dörrmåtten på en sådan bil hos en firma som handlade med veteranbilar, kunde han beräkna trälådans mått och konstatera att tidigare uppgivna dimensioner på dess innehåll måste vara felaktiga.

Numera finns på Internet ganska noggranna beskrivningar av hur man bygger en atombomb. Svårigheten ligger mindre i konstruktionen än i åtkomsten av tillräckliga mängder klyvbart material, lämpligt för vapenändamål. Men de länder som har kompetens att bygga och driva civila kärnenergianläggningar kan utan oöverstigliga tekniska svårigheter skaffa sig sådant material.

Enligt nu tillgängliga (osäkra) uppgifter finns runt 20 000 kärnvapen i världens arsenaler. Sedan 1945 har emellertid ingen atombomb använts i strid. Om detta välsignade tillstånd skall bestå, beror knappast på formella avtal, inte heller på tekniska svårigheter att bygga bomberna. Det beror på självbevarelsedrift, översatt till politisk återhållsamhet, vilket tyvärr i många länder med instabila och maktlystna makteliter är en bristvara.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör