Anders Ydstedt: Eli Heckscher förutsåg hur mobiltelefonen skulle öppna upp marknader

För i veckan hundra år sedan skrev en av Svensk Tidskrifts två grundare, Eli Heckscher, i Dagens Nyheter under rubriken Monopoltendenser och deras motsats (1921-11-24). Eli Heckscher varnade för att storskalig och kostsam teknik i statlig ägo skulle kunna leda till bestående monopol inom områden som storskalig och vertikalt integrerad järnhantering, järnvägar och postväsende. Heckscher såg ny teknik som lösningen men då som nu försökte politiker begränsa teknisk utveckling. Ett aktuellt exempel är hur EU-kommissionen försöker reglera bort nätjättar som Facebook och Google.

I samband med att jag skrev en artikel till en ny antologi om österrikisk ekonomi läste jag om  det tidiga 1900-talets svenska debatt om monopol. Däribland ovan nämnda artikel i DN. Till stor hjälp hade jag Benny Carlsons läsvärda avhandling  ”Staten som monster”. I början av 1900-talet såg ekonomerna Gustav Cassel och Eli Heckscher hur storskalig produktion med hög effektivitet och sjunkande styckkostnad för produktionen kunde leda till monopol – men att detta i sig inte behövde vara så farligt. Anställda och kunders villkor kunde stärkas och staten kunde beskatta monopolens vinster. Efter första världskrigets ”dyrtid” med tullar och regleringar som främjade monopolen förändrades synen. Heckscher oroade sig för hur monopolen förhindrade den osynliga handen att verka och hur, särskilt statliga, monopol kunde befästa sin makt med lagar och regler.

Det fanns dock hopp om att ny teknik skulle utmana monopolen. I artikeln Monopoltendenser och deras motsats ger Heckscher flera exempel. Den nya martinprocessen för att framställa järn från skrot utmanade vertikala monopol som omfattade hela kedjan från exploatering av malm till produktion av tackjärn. Statistik över bergshanteringen visade att mängden järn som framställts från skrot nästan svarade för nästan halva marknaden år 1920. De nya processerna skulle frigöra vårt beroende av ”knappa råvarutillgångar och därav vållat monopolvälde”, skrev Heckscher. Kanske kan man säga att Heckscher dessutom var en tidig förespråkare för cirkulär ekonomi?

Ett annat område där monopoltendenserna ”varit ännu mer grundläggande” var de fysiska kommunikationerna. ”En järnväg är nästan ofrånkomligt ett monopolföretag i fråga om stora delar av sin trafik; konkurrens mellan järnvägar inbördes är som regel möjlig blott i deras direkta och indirekta skärningspunkter och därför återstår i fråga om trafiken på mellanliggande områden blott konkurrensen från andra transportmedel.”

Här såg Heckscher de allt populärare automobilerna som starka utmanare av transportmonopolet. Storskalighet ersattes med många små fria enheter. Heckscher skriver i DN att ”För ett land med något så när utvecklat vägnät har därigenom uppstått en konkurrent till järnvägarna som på nästan alla punkter är av annan ekonomisk struktur än dessa, lika möjlig att dela upp i småbitar som de senare äro omfångsrika och enhetliga, lika obunden av fasta stationer och rutter som de senare äro stela och bundna, lika litet kapitalkrävande som de senare äro kapitalslukande.”

Problemet var dock att befintliga monopol, särskilt de som hade politikernas öra, kunde driva igenom lagstiftning som begränsade utmanarna – och det var precis vad som hände. ”Järnvägarna söka statsmaktens hjälp mot den nya konkurrensen och begära koncessionstvång” skriver Heckscher och jämför detta med den berömda skriften ”Ljusfabrikanternas petition mot solen” av Frédéric Bastiat. Under de följande årtiondena gjordes också flera försök att reglera vägtrafikens omfattning.

Vi vet nu hur det gick. Idag svarar bilen för tre fjärdedelar av persontrafiken. Järnvägstrafiken har en viktig roll men är konkurrensutsatt från vägtrafik och flyg. Järnvägen lyckades dock behålla ett monopol nästan in på 2000-talet; Linjebusstrafiken över länsgränserna, i konkurrens med järnväg, var nämligen begränsad i Sverige ända fram till 1999.

I sin artikel i DN 1921 gjorde Heckscher även framtidsspaningar. Flyget skulle kunna bli en ännu friare aktör utan behov av vägar, i likhet med sjöfarten, och när det gällde de ”andliga kommunikationerna” såg Heckscher tecken till frigörelse från de ”bundna ledningssystemen”. Här skriver han om den ”väl ej mycket avlägsna trådlösa telefonen”.  Det blev mycket riktigt den trådlösa telefonen som sedermera bröt upp telemonopolet. Det dröjde dock till andra halvan av 1900-talet innan Jan Stenbeck med mobiltelebolaget Comviq som vapen lyckades besegra telemonopolet.

Idag ser vi hur politiker i Sverige och runt om i världen ånyo försöker begränsa användningen av ”automobiler” som konkurrensutsätter den politiskt planerade trafiken, inte minst nu när användningen av bil ökar efter pandemin. Dagens kollektivtrafik bygger på en storskalighet som utmanas av hemarbete och flexiblare arbetsmarknad. Det återstår ännu att se om kollektivtrafiken ska möta konkurrensen med bättre erbjudanden till glädje för oss alla eller genom lobbying för restriktioner mot annan trafik.

Heckscher uppmärksammade och insåg ny tekniks möjligheter att utmana monopol och förbättra marknadsekonomin. Då som nu fanns det motstånd mot det nya. Ett aktuellt exempel är EU-kommissionens ambitioner att reglera plattformsföretag som Facebook och Google med den så kallade Digital Markets Act (DMA). De digitala plattformarna ger mindre företag tillgång till globala marknader och begränsningar kommer därför att slå mot SME i EU. Stora företag kan också bli experter på att bemästra reglerna och på så sätt förhindra än bättre plattformar att utmana dem, så kallad regulatory capture. Slutligen vet vi inte om Facebook och Google kommer bestå och ens förtjänar en särskild lagstiftning. Jag hade själv glömt bort Myspace som var den stora plattformen före Facebooks tills Johan Norberg påminde om den i Svenska Dagbladets pod ledarredaktionen häromveckan. Det är inte lätt att se hur ny teknik och nya affärsmodeller kan förändra och förbättra världen men låt oss försöka vara lika positiva som Heckscher.

Det faktum att det finns alternativ på en marknad gör att alla aktörer vässar sina erbjudanden, eller som Heckscher skrev i DN 1921: ”…det finns ej många, kanske ej ett enda, medel som lika effektivt som konkurrensen sörjer för att allmänhetens behov tillgodoses”.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift