Amanda Wollstad: Rikskonferensen i krigets skugga

Sällan har Folk- och Försvars Rikskonferens i Sälen varit så välbesökt, eller så välbevakad. Fem svenska ministrar, inklusive statsminister, den finske utrikesministern, NATOs generalsekreterare, SACEUR, kungen, drottningen, kronprinsessan, och mängder av riksdagsledamöter och generaldirektörer trängdes med press och personbevakning. Att det var första gången man kunnat mötas på två år bidrar säkert till intresset, men inte lika mycket som världsläget.

Visst förekom en känsla av cirkus, men det är en välförtjänt sådan. Frågan borde egentligen inte vara varför intresset för konferensen är så stort nu, utan varför det varit så svagt tidigare.

Vi kan inte säga att vi inget visste, konstaterade den säkerhetspolitiska fixstjärnan och rysslandskännaren Gudrun Persson vid FOI redan på den pandemianpassade konferensen i Stockholm förra året. Det känns närmast profetiskt, bara dryga sex veckor innan Rysslands åter invaderade Ukraina, och kriget var ett faktum. Men Persson är expert, inte profet, och lyssnar man på de tidigare har man inget behov av de senare.

I år pratade Persson under rubriken Fredlig samexistens mellan Ryssland och Europa – är det möjligt? ”Svaret är enkelt; Nej” inledde hon sitt anförande, och gav församlingen – och TV-tittarna – en snabbkurs i den sovjetiska och ryska världsbild som likställer ”samexistens” med rysk dominans över närområdet.

Relationen mellan Ryssland och Europa är förstörd för generationer framöver, konstaterade Persson. Det lilla hopp som kanske fanns om en normal framtid för Ryssland har kriget krossat. Detta är den verklighet vi har att förhålla oss till, för överskådlig framtid. Inte ett försvarsbeslut eller två, utan generationer.

Den politiska enigheten under konferensen var stor. De fåtal propåer om en omsvängning eller kravställning i NATO-processen som skönjdes från delar av oppositionen före jul verkar ha kvästs. Kanske inser man också där tidens allvar. Här och där hör man dock fortfarande funderingar om vi verkligen måste gå vidare med ett medlemskap, Ryssland rår ju ”inte ens” på Ukraina och vi har ju fått så många säkerhetsgarantier redan.

Svaret är naturligtvis att ett medlemskap aldrig har varit viktigare. Ukrainas kamp är verkligen inget att förringa, de hade åtta år på sig att bygga upp sin försvarsmakt efter det att invasionen påbörjades 2014 och de har – till skillnad från oss – inte slösat en minut.

Förlusterna har varit enorma, kostnaderna och lidandet lika så. Stödet från utlandet har varit massivt, men är inte outtömligt. Att stå emot den ryska krigsmakten i snart elva månader är inget annat än heroiskt.  

De säkerhetsgarantier Sverige och Finland blivit översköljda med sedan vi gemensamt offentliggjorde vår avsikt att ansöka om medlemskap i NATO är villkorade just med att vi befinner oss i ansökningsprocessen. De är menade att skydda oss under tiden processen pågår. Garantierna är en trygghet, men inte villkorslösa, och ingen ersättning för ett fullvärdigt medlemskap.

Om något borde bilderna och berättelserna från Ukraina åskådliggöra just vad det är vi riskerar. Hur blodtörstig och hjärtlös fienden är. Hur mycket de är beredda att offra för att tvinga sin vilja igenom. Att faran på intet sätt är över.

Under konferensen konstaterade också NATOs generalsekreterare Jens Stoltenberg att Ukraina inte är med i NATO. Det finns därför en gräns för hur mycket man kan göra för att försvara landet från det ryska anfallskriget.

Det samma gäller också oss.

Europa befinner sig i det allvarligaste säkerhetsläget sedan andra världskriget. Ingenting tyder på att situationen kommer att förbättras under överskådlig framtid – på generationer.

Valet står inte mellan ett stärkt eget försvar eller ett medlemskap i NATO. Båda är en förutsättning för ett tryggt och fritt Sverige. Alternativet ser vi i realtid.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

Vill man höra mer från Rikskonferensen så medverkar Amanda Wollstad regelbundet i podden Höjd Beredskap, så också från Sälen. Bland annat intervjuades Finlands utrikesminister Pekka Haavisto, försvarsminister Pål Jonson och ministern för civilberedskap Carl-Oskar Bohlin, och Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk. Finns där poddar finns.