Adam Yngve: En lektion i moralpsykologi för den moraliska stormakten

Jonathan Haidt är den psykolog Sverige behöver nu. När det har bränts både heliga skrifter och polisbilar under kristendomens viktigaste högtid är det inte en dag för tidigt att ”The Righteous Mind: Why Good People are Divided by Politics and Religion” ges ut i översättning. Även om titeln ”Det rättfärdiga sinnet: om moralens psykologi” (Fri Tanke, 2022) inte har samma slagkraft är det hög tid att den moraliska stormakten får en lektion i moralpsykologi på svenska.

Haidt liknar en modern peripatetiker som inte hör till någon skola, utan söker en aristotelisk medelväg. Det är i det ljuset man ska förstå ”Det rättfärdiga sinnet”. När den gavs ut 2012 var det som en appell mot polarisering mellan liberaler och konservativa i USA. Nu har Sverige hamnat i en liknande position. Därför finns ingen bättre lärare än Haidt. Han vet vad han talar om. Efter disputation i filosofi har han i dag blivit en av världens mest citerade psykologer, som lika gärna refererar till Charles Darwin som Émile Durkheim. Haidt tar människan som politiskt djur på allvar.

”Det rättfärdiga sinnet” är alltså inte en ännu en exposé om moralfilosofins idéhistoria. Det är en psykologisk undersökning som prövar etablerade sanningar mot erfarenhet. Haidt skyggar varken för Platon, Kant eller Mill. Ansatsen är unik såtillvida att boken handlar om hur moralen faktiskt fungerar, inte hur den borde vara. Det är djärvt, men resultatet överträffar det mesta. 

Haidt introducerar tre moralpsykologiska grundprinciper.

Den första principen är att intuitionen alltid föregår förnuftet. Redan här underkänner Haidt den västerländska traditionen som upphöjer det rena förnuftet till moralisk lagstiftare – den platonska ryttaren som tämjer passionernas löddriga hästar. Tvärtom visar Haidt med konkreta exempel hur mottagliga människors tankar om rätt och fel är för känslor i stunden. En rationell plädering kommer först i efterhand när dom redan avkunnats. Känslorna vinner, som varje populist vet.

Det kan låta märkligt att lämna moralen åt känslorna, men Haidts poäng är att moralen inte är något som vi lär oss. Moraliska intuitioner är något omedelbart som vi föds med, ungefär som instinkter. Moralen bärs fram av evolutionen och uttrycks på olika sätt mellan kulturer. Haidt använder metaforen att moralen är som smaken – universell, och delad. Låter det relativistiskt? Kanske, om det inte vore sant. Som liberal svensk må man tycka att så länge ingen skadas, eller fuskar med skatten, är allt tillåtet. Så enkel kan moralen vara i samhällen där människan är en individ och inget mer. Men Sverige är inte normen, utan extremen.

I stället för att reducera all moral till en enda sak är Haidts andra princip att moralen vilar på sex grundvalar. Förutom skada och rättvisa handlar den också om lojalitet, auktoritet, helighet och frihet. De fyra senare knyter ihop individer i större gemenskaper som familjen, religionen och nationen. Det värderas högre i mer kollektivistiska kulturer. Haidt bejakar att det finns en naturligt konservativ intuition som svarar mot människans sociala natur. Individen må vara samhällets minsta beståndsdel, men inte den enda. För svensk del är detta det viktigaste partiet i boken.

Enligt Haidts tredje princip är det just detta moralen finns till för, nämligen att binda samman främmande individer i större grupper. Större än vår själviska natur egentligen medger. Människan är också ”gruppisk”. Vår evolutionära fördel som art är att vi kan samarbeta med stora grupper av främlingar som vi inte är släkt med. Det finns något i kulturen som tämjer naturen, och detta är moralen. Här skiljer Haidt också ut sig och ger religionen en särställning. Där andra avfärdar religion som vidskepelse fullföljer Haidt sin ansats och ger religionen en moralisk funktion. Jungfrufödsel eller ej handlar det inte om innehåll. Religion är en lagsport som får miljoner människor att känna att de tillhör samma grupp. Gud skapar en gemensam världsbild. Huruvida den är sann eller inte är sekundärt. Det handlar om gemenskap, inte sanning.

Haidt förblir konsekvent i sin funktionalism genom hela boken och blir ibland väl deskriptiv. När funktion överordnas innehåll lämnas konkreta frågor om rätt och fel obesvarade. Den som söker kategoriska imperativ har inte mycket att finna. Men detta är faktiskt bokens stora insikt. Moralen är naturlig, bortom gott och ont. Medan andra ägnar sig åt semantik fokuserar Haidt mer på syntax. Han sätter samman värdeorden till ett gemensamt språk för att vi ska förstå varandra lite bättre. Det är något nytt med en bok om moral som i sig inte är moraliserande.

Därför är ”Det rättfärdiga sinnet” en bok varje svensk borde läsa. Innan vi sätter oss på höga moraliska hästar bör vi lära oss att ha båda fötterna på jorden. Innan man mästrar andra måste man göra sin egen hemläxa. I Sverige har vi länge skolkat från känsliga politiska och religiösa frågor. ”Det rättfärdiga sinnet” är den lärobok den moraliska stormakten behöver. Vi har mycket att lära.

Adam Yngve går Skribentskolan 2022

Läs mer om när Jonathan Haidt kom till Sverige i Svensk Tidskrift här.