Print Friendly, PDF & Email

Viruset visar på faran med ekonomiskt beroende

Av Gunnar Hökmark | 13 March 2020



Coronaviruset kommer påverka vår verklighet under lång tid framöver, initialt genom att sprida sjukdom och smitta över världen, och långt därefter genom de ekonomiska konsekvenser våra försök att sakta ner spridningen kommer skapa. När detta är över har vi mycket att utvärdera, däribland hur vårt beroende av Kina påverkar det demokratiska väst, skriver Gunnar Hökmark.

Coronaviruset sprider oro och skadeverkningar som går långt bortom sjukdomens spridning och verkan. Det finns ingen anledning att överskatta det som nu sker, men inte heller att underskatta hur många som kan bli sjuka eller hur människor kan drabbas. Men, det finns inte heller någon anledning att underskatta riskerna för den globala ekonomin.

De skarpa börsfallen vi nu ser är ett uttryck för de finansiella marknadernas osäkerhet, och den värderingen som nu görs av företag och andra verksamheter. Det kan förändras snabbt. Mer allvarligt är de faktiska konsekvenserna i ekonomin. Inställda resor, möten, förluster i flygbolag eller i resebranschen. Detsamma gäller den inställda produktionen och den uteblivna försäljningen vi nu ser. Allt detta resulterar i stigande arbetslöshet med stora följdverkningar. Det innebär också en förlust av välfärd som vi inte kan återställa, utan endast kompensera genom stimulanser för företagande, tillväxt, investeringar och jobb.

Den ekonomiska utvecklingen som nu sker världen över är för tillfället svår att hejda, och står inte i proportion till spridningen av viruset eller dess konsekvenser.

Däremot bör vi nu reflektera över Kinas roll i den globala ekonomin. Det är uppenbart hur beroende världsekonomin har blivit av Kina, och hur sårbart det gör oss alla. Ett beroende som de kinesiska ledarna nu har tvingats inse också är omvänt.

För ett Kina som inte kan exportera högteknologi, elektronik eller medicin drabbas nämligen också hårt av världsekonomin. Men det har inte tidigare varit så uppenbart. Innan denna kris har Kina nästintill uteslutande betraktat sin nyvunna ekonomisk kraft som ett verktyg för politiska krav.

Så gjorde man mot Norge när Nobels fredspris 2010 tilldelades den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo, ”för hans långa och våldsfria kamp för centrala mänskliga rättigheter i Kina”. Det tog sex år innan relationerna mellan Norge och Kina återupprättades efter en omfattande kinesisk blockad av norska produkter.

Så har Kina agerat mot Sverige när man fängslat och dömt den svenske medborgaren Gui Minhai och hotat med repressalier om Sverige kritiserar den rättsvidriga domen. Så har man gjort mot europeiska bilföretag som har citerat Dalai Lama, och så har man gjort mot Australien och Kanada när dessa länder har reagerat mot bland annat kinesisk underrättelseverksamhet och påverkanspolitik. Kinesiska företrädare har med samma logik hotat regeringar om de inte köper Huaweis produkter när man bygger ut den femte generationens mobiltelefoni.

Nu i coronavirusets spår ser vi vad som händer när kinesiska företag på grund av sjukdom, karantän och isolering inte kan leverera. Då drabbar det hela världen. Denna gång sker detta inte på grund av politiska krav utan är en konsekvens av coronavirusets spridning i Kina. Men resultatet hade varit detsamma om de kinesiska ledarna använt denna makt tidigare i politiska syften.

Den fria världens ekonomier måste nu ta detta tillfället i akt för tillnyktring. Nu måste vi klargöra att vi inte accepterar att fri handel och investeringar i andra länder eller i Kina används för politisk utpressning. Den kinesiska regimen måste finna sig i att bli utsatt för den debatt och den kritik som all världens andra regimer utsätts för i fria samhällen.

Vi måste nu sätta tydliga krav genom en europeisk lagstiftning på att kinesiska investeringar i Europa inte får leda till en icke-önskvärd kunskapsöverföring till den kinesiska regimen. Den kinesiska regimen måste tvingas trovärdigt klargöra att företag med ägande i Kina kommer att agera som andra företag, fria från politiskt maktspel och utpressning.

Kinesiska investeringar i Europa måste så länge kommunistdiktaturen ser dem som potentiella medel för utpressning ha ett ägarskap som binder dem till europeiska börser och med tydligt redovisat ägande.

Europeiska företag som har viktiga produktkedjor från Kina måste i sin tur bygga upp alternativa leverantörssystem som kan göra det möjligt att frikoppla sig från kinesiska underleverantörer den dag Kina hotar eller stänger leveranser.

Stora kinesiska investeringar eller kinesiska investeringar i strategiskt viktiga företag måste kunna vägas mot de säkerhetspolitiska risker som följer av en regim som hotar dem som vill värna demokrati och frihet.

Dessa riktlinjer utgör inte någon särbehandling av Kina utan är ett svar till det faktum att Kina särbehandlar länder och regeringar som inte låter sig underordnas. Coronakrisen visar att det ligger i Kinas intresse att ha världens förtroende för att man deltar i fri handel som en trovärdig partner och inte som en utpressare.

Samtidigt som vi tar oss igenom denna kris måste vi också se till att bidra till en global ekonomi som är mindre sårbar. Vi måste nu minska beroende till en stat och en regim som försöker använda sin ekonomiska kraft till politisk makt.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Feminism – en antologi

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019