Print Friendly, PDF & Email

Vem hade räknat med detta?

Av Örjan Hultåker | 6 november 2020



Det är lätt att blanda samman analyser med önsketänkande i ett läge när i stort sett hela etablissemanget har samma favorit, skriver Örjan Hultåker om prognoserna inför det amerikanska valet.

Före årets amerikanska presidentval var opinionsmätningarna, pundits och amerikanska experter liksom media i USA och Sverige överens om att Joe Biden skulle vinna stort. Man förväntade sig en storseger för Biden både i antal röster och vilket är viktigare i antal elektorer.

Hur kunde prognoserna bli så fel mot bakgrund av att samma opinionsmätare, pundits och experter hade helt fel i presidentvalet 2016 som gav segern till Donald Trump över Hillary Clinton?

År 2016 råkade (verbet är inte en felskrivning) Poll of Polls hamna relativt nära det nationella valresultatet. RealClearPolitics sista Poll of Polls före valdagen hamnade på en vinstmarginal i antal röster om 3,2 procentenheter för Hillary Clinton över Donald Trump. Utfallet av valet blev en röstmässig seger för Hillary Clinton om 2,1 procentenheter.

Men Poll of Polls innehöll en så stor osäkerhet att värdet kunde ifrågasättas. Antalet ingående opinionsundersökningar ökar inte alltid träffsäkerheten om det är väsensstora skillnader mellan de ingående mätningarnas prognoser. RealClearPolitics Poll of Polls 2016 var ett genomsnitt av opinionsundersökningar som varierade mellan en vinst för Donald Trump om 3 procentenheter och en seger för Hillery Clinton om 6.

I årets presidentval hamnade prognoserna ännu mer fel. RealClearPolitics sista Poll of Polls före valdagen visade att Joe Biden skulle vinna med en segermarginal om 7,2 procent av rösterna och få ett stort överskott av elektorer. Den prognosen gjordes när mer än 100 miljoner väljare redan hade röstat.

Liksom 2016 var det stora olikheter mellan de opinionsmätare som ingick i RealClearPolitics Poll of Polls.  Det varierade mellan en vinst för Joe Biden med 11 procentenheter och att Donald Trump skulle vinna med 1 procentenhet. De skillnaderna ligger inte inom den statistiska säkerhetsmarginalen. Så stora skillnader är det aldrig i de Poll of Polls som görs i Sverige, där seriösa opinionsundersökare är relativt samstämmiga.

Frågan som inställer sig är: lärde sig undersökningsföretagen, av vilka flera är universitet, något av erfarenheterna från år 2016? En trend har varit att försöka väga in utbildning i de viktningar som gjorts, men det verkar ha varit långt ifrån framgångsrikt och det finns flera möjliga förklaringar till det. En djupare metodanalys får anstå till senare.

Frågan är då kan man läsa ut något alls ur de opinionsundersökningar som i de flesta fall var helt fel. Svaret är ja. Genom en fördjupad analys av trenderna, det vill säga förändringar över tid i valrörelsen kunde jag före valdagen 2016 skriva en analys som visade att valutgången var oviss och att Donald Trump kanske kunde stå som vinnare på valdagen. Vilket han också gjorde.

Även inför årets presidentval gjorde jag en fördjupad analys baserad på de opinionsundersökningar som presenterats. Jag tittade på trenderna, på skillnaderna mellan olika opinionsinstituts resultat, på andra opinionsresultat som gav stöd i analysen. En startpunkt var att Joe Biden låg i en nedåtriktad trend.

När detta skrivs är valet ännu inte sluträknat i några av nyckelstaterna, Nevada, Georgia, Pennsylvania och Arizona. Den som vinner kommer att göra det med bara några tusen rösters marginal i nyckelstaterna och vi noterar skillnader i form av decimaler och inte procent.

Analysen visade att det fanns en väg fram till seger för Donald Trump, att det var för tidigt att döma ut hans chanser, att Joe Biden hade större sannolikhet att vinna men inte någon stor seger.

För att Donald Trump skulle kunna vinna var han tvingade att vinna de flesta av nyckelstaterna, Joe Biden behövde vinna betydligt färre. Den skillnaden gjorde att många dömde ut Donald Trumps chanser, men de bortsåg då från att ett flertal förhållanden påverkar utgången på liknande sätt i ett flera delstater även om det sker utifrån olika nivåer. Sannolikheterna för seger kan variera men de är inte oberoende av varandra. Det gör det svårt att förutsäga valutgången med sannolikhetskalkyler, i synnerhet när de ingående opinionsundersökningarna är spretiga. Många prognoser bortsåg från detta.

I de flesta delstater stod det redan klart vem av kandidaterna som tar hem segern och alla elektorer. Min analys i förra veckans Svensk Tidskrift beskrev vilka av nyckelstaterna som Donald Trump måste vinna för att kunna segra och få fyra ytterligare år i Vita huset.

Analysen visade att Donald Trump måste och kunde vinna i Texas, Florida, Arizona, Ohio,  Georgia, North Carolina och Pennsylvania.

Bedömningen var att Donald Trump inte skulle vinna i Michigan, det skulle i årets val vara en större överraskning än hans ytterst knappa seger där år 2016.

Jag skrev att just Pennsylvania var den kritiska delstaten och att han måste vinna den för att komma upp i de nödvändiga 270 elektorerna. Om han misslyckades i Pennsylvania måste han vinna i två av de kvarvarande nyckelstaterna: Michigan, Wisconsin och Nevada, vilket inte skulle vara någon lätt uppgift.

Donald Trump har vunnit i Texas, Florida, Ohio samt North Carolina. I Georgia, Arizona och Pennsylvania räknar de fortfarande rösterna och det är mycket jämnt mellan kandidaterna.

I Georgia står det lika (49,4 procent med ett litet röstövertag för Joe Biden om cirka 1.000 röster. I Arizona är det också jämnt med en ledning för Joe Biden (50,1 procent) över Donald Trump (48,5 procent).

I Pennsylvania leder Donald Trump med 49,5 procent mot 49,2 procent för Joe Biden men när rösträkningen pågår knappar den senare in på Donald Trumps ledning som nu är cirka 18.000 röster.

De kvarvarande röster som räknas är i huvudsak poströster vilket talar till Joe Bidens fördel utom i Arizona.

Oberoende av hur det går i de fyra delstater som återstår att räkna så kvarstår faktum att både opinionsundersökare och politiska analytiker misslyckades en andra gång.

Opinionsundersökare är inte spågummor utan beskriver läget vid en viss tidpunkt. Problemet före de båda senaste presidentvalen i USA är att det inte fanns någon korrekt bild av stämningsläget före valdagen. Inte minst spretigheten mellan opinionsinstituten visar på misslyckanden och felaktigheter. 

Men även politiska analytiker i media har en del att fundera över. Det fanns fakta om opinionen som inte stämde helt med valprognoserna. Det gäller till exempel svagheten i Joe Bidens erbjudande till väljarna: av dem som stödde honom var det bara 42 procent som gjorde det för att de var för honom. Majoriteten röstade på Joe Biden för att de var emot Trump. De som stödde Donald Trump var dessutom mer entusiastiska i sitt val än de som stödde Joe Biden. Detta enligt Yougov som gav Joe Biden en ledning om 10 procentenheter i sin sista nationella väljarbarometer.

Det bör också observeras att en majoritet av amerikanerna anser att deras egen ekonomi är bättre än för fyra år sedan trots medias och Joe Bidens egen beskrivning av ekonomin.

I en analys av väljarbarometrarna och trenderna är det också intressant att studera dem i ljuset av kandidaternas valmöten. Donald Trumps starkaste sida är att vara en entertainer som entusiasmerar supportrarna att rösta.

En jämförelse med Joe Bidens avslagna valmöten står i stark kontrast där det mest upphetsande var när bilisterna tutade på hans drive-in valmöten. Demokraternas kampanj var avslagen ända till dess att Barack Obama höll sina möten, han hade till skillnad från Joe Biden en förmåga att entusiasmera. Men i och med det så överglänste han också Joe Biden, vilket inte var avsikten men var problematiskt.

Oberoende om Joe Biden (vilket nu är troligast) eller Donald Trump vinner så finns det viktiga lärdomar att dra för opinionsundersökare och medias analytiker. De senare måste vara försiktiga så det inte blir ett följa John av deras analyser och det gäller både i USA och andra länder som Sverige. Det är också lätt att blanda samman analyser med önsketänkande i ett läge när i stort sett hela etablissemanget har samma favorit.

En randanmärkning: frågan är om Donald Trump gjorde självmål när han varnade de sina för att poströsta med risk att deras röst kunde komma bort. De supportrar som var rädda för coronan och inte vågade stå i kö i vallokalerna kan därför ha valt att inte rösta alls.

Till slut: det var patetiskt att se Donald Trump i hans TV-framträdande på torsdagskvällen. Han hade en apart beskrivning av valresultatet men hela hans kroppshållning och framtoning var den hos en stor förlorare. Han budskap var att allt var slut.

Republikanerna som parti kan glädja sig åt att det gick mycket bättre i valet till kongressens båda kamrar. De kommer troligen att behålla sin majoritet i senaten vilket begränsar Joe Bidens möjlighet att utforma sin egen politik om han vinner Vita huset.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019