Veckan som gick
 |
|
|---|---|
|
|
Sorry, boys and girls, årets bästa kulturartikel är redan skriven. Författaren Bengt Ohlssons impertinenta fråga i Dagens Nyheters kultursektion ”När ska det röda rinna av kulturens fana?” (4/1) är en uppgörelse med en härskande ideologi, i klass med Geijers avfall från konservatismen.
Saken har väckt djup förstämning i kretsarna kring förlags- och artistvänstern. Många av dem känner sig träffade av Ohlssons beskrivning av kollegerna: ”Man ska vara lite frisinnad. Knulla runt en aning, unna sig ett glas eller kanske rent av jazzigare njutningsmedel, krisa i själen, klä sig knasigt.” Det är en föreställd gemenskap där alla måste vara som Sven Wollter, annars får man inte komma med. Ty icke-kommunism är oförenligt med mänsklighet och godhet.
Mest upprörda är alla de kändisar som gjort kampen för Slussens bevarande som monument över de inställda upprorens tid till en existentiell fråga. Faller Slussen, faller vänstern.
Just nu, när kedjorna smids till dem som hungrande ska låsa sig fast vid betongpelarna, anförda av ”kulturarbetare” som S-miljonären Leif Pagrotsky, ex-revolutionären Pierre Schori och feministmiljardären Benny Andersson – just nu ifrågasätts alltså viftandet med armarna och det tomma bullrandet, och i DN Kultur av alla fora, av en av de egna i den egna tidningen!
Se, det var en brakare i templet!
Centralkommittén rapporteras högröd i ansiktena. Har kamrat Schottenius helt somnat in, förflyttad till baksätet som hon är? Varför måste kamrat Wiman ta in sånt där som bara förstör folkets kamp mot storkapitalet? Det är ingen ordning nuförtiden; det är ju för fan bourgeoisin som ska epateras, inte de boende kring Mosebacke, inte de som ända sedan 1968 stått i vägen för utsugarnas härjningar (och blivit överkörda).
Sista striden det är – och så har DN mage att ge plats åt den där Ohlsson som Vågar Ifrågasätta Saker, med Namns Nämnande:
”Vad vänsterrörelsen beträffar har min tillhörighet varit total. Jag är fostrad i den, uppvuxen i den och i stort sett alla jag umgås med säger samma fina grejer som Malin Ullgren… Att röra sig bort från vänstern känns som att närma sig en kant, att världen och verkligheten plötsligt ska ta slut och man ska störta ner i helvetets eldar.
Men den tar inte slut. Det bara fortsätter och fortsätter. Man rör sig lätt och befriat utan paranojan, hyckleriet och misslyntheten. Man kan tro sina medmänniskor om gott – till och med makten, för den består också av medmänniskor – och acceptera att den gör fel ibland, som vi alla, och man lär sig av felen och går vidare.”
Vafalls, en klassförrädare mitt ibland oss! Hur vågar han, hur ska det nu gå med stipendierna och inbjudningarna till sofforna och kalasen? Tiden är ur led, kungen sitter kvar och Wallenbergarna är rikare än någonsin. Nej, det var bättre förr, åtminstone på 60- och 70-talen. Då behövde man aldrig läsa sånt där i DN.