Vår beredskap är handskriven



Den första måndagen i var tredje månad testas meddelandesystemet Viktigt Meddelande till Allmänheten, i folkmun känt som ”Hesa Fredrik”. Lär larmet ljuder ska den inom hörhåll ta sig inomhus, stänga fönster och ventilation och slå på radion för att höra vad som hänt.

Numera används det sparsamt vid exempelvis kraftiga bränder med giftig rökutveckling eller kemikalieläckor, men ursprunget är som flyg och beredskapslarm, och signaler för detta ligger fortfarande kvar i systemet. Systemet med tyfoner infördes 1931 och användes flitigt under andra världskriget, då bland annat Skåne ibland av misstag träffades av bombardemang från ovan.

Men i måndags ljöd inget larm över de södraste delarna av riket. På Twitter, där försvars- och säkerhetspolitiskt intresserade twittrare samvetsgrant rapporterar in hörbarheten i hemkommunen konstaterades att i Malmö, Lund och Limhamn var det knäpptyst. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap hänvisade till Räddningstjänsten, ”om man brukar höra larmet och inte gjorde det idag”.

Sagt och gjort, som ansvarskännande kommuninvånare och grinig skribent slängde sig undertecknad på telefon och ringde Räddningstjänsten Syd. Efter viss förvirring om vad VMA egentligen var och vem som kunde tänkas veta mer kopplades samtalet vidare till vakthavande befäl. Och jo då, det kunde eventuellt vara så att de kunde ha glömt det. Det stod något på en handskriven lapp på anslagstavlan om när det var deras tur, varannan gång är det SOS Alarm som trycker på knappen, men ingen hade nog kollat tavlan i morse. Ni får hia er till juni.

Det är naturligtvis ingen skada skedd. Att systemet skulle klappa ihop på de tre extra månaderna till nästa test är synnerligen osannolikt. Få kommer någonsin märka att testet uteblev. Men som symbol för svenk krisberedskap är det ändå talande.

För systemet finns där av en anledning. Testet är inte bara en teknikalitet, utan också en påminnelse till befolkningen om vad som kan ske och vad som ska göras. En symbol för behovet att vara förbered för att allt inte går som planerat. En av få under avspänningens tvåtusental, och en rest av det gamla totalförsvaret som nu kommer uppdateras, kompletteras med sms-utskick och webbkampanjer, men ändå följa med in i en ny verklighet. Ett nytt civilförsvar.

Rutinerna borde vara betydligt bättre inarbetade än en handskriven lapp på en anslagstavla. Ansvarsfördelningen tydlig. Och en samordnare – förslagsvis just Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – följa upp för att se till att rutinerna följs och förbättras.

Alla som arbetar med krisberedskap, på vilken nivå och i vilken organisation det nu vara månde, vet att det som inte övas inte blir gjort. Och att man alltid bör öva som om det vore skarpt läge.

Då duger det inte att glömma titta på anslagstavlan.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift