Ur arkivet: Regeringskrisen



De senaste veckorna har säkerligen de ca 3 000 000 väljare, som i valet l 976 beredde väg för den borgerliga trepartiregeringen, frågat sig: var detta verkligen nödvändigt? På den frågan kan än så länge inte något definitivt och entydigt svar ges. Vad som verkligen hände i det som syntes hända under de ödesdigra två veckorna mellan den 29 september och den 13 oktober är ännu på väsentliga punkter okänt.

Så mycket kan emellertid sägas att f d (så skönt att kunna säga f d) energiministern Olof Johansson har ett särskilt stort ansvar för trepartiregeringens sammanbrott. Han utnyttjade uppenbarligen Thorbjörn Fälldins hederlighet och tillitsfullhet till att organisera en kupp mot sin partiledare på förtroenderådsmötet – en kupp, som Fälldin inte var tillräckligt beredd på och inte kunde värja sig mot. Resultatet blev att Fälldin skickades i väg till fortsatta förhandlingar med uppdrag att framföra diktatoriska krav och ett ultimativt hot.

Därmed hade Olof Johansson fungerat som tändhatten i en patron. När smällen kom medförde den att alla tre partierna låstes i de positioner, som historisk partitradition och aktuell politisk miljö givit dem. Därmed förlorade partiledningarna på ett förlamade sätt kontrollen över utvecklingen. Sådana händelseförlopp, där slutet blir ett helt annat än vad de agerande från början tänkt sig, är välbekanta både från utrikes- och inrikespolitikens fält.”

Veckans rekommenderade läsning ur arkivet är den osignerade ledaren ”Regeringskrisen” från 1978. Hela texten kan läsas här, och väljer man att göra det i PDF-format blir läsbarheten betydligt bättre.

Svensk Tidskrift grundades 1911 och i samband med tidskriftens hundraårsjubileum digitaliserades hela arkivet som nu finns fritt läs- och sökbart på vår hemsida. Över hundra år av borgerlig idédebatt hittar du här.