Tulltjänstemannen som förändrade världen

Varken krig, revolutioner, dirigism, oljeembargon eller finanskriser har lyckats tysta den fria marknadens förespråkare – och det har vi en kanske något motsträvig men samvetsgrann tulltjänsteman att tacka för. Sten Niklasson skriver om Adam Smiths liv och arv.

Då och då får kulturjournalister för sig att tala om för sina läsare vilka böcker som är oumbärliga delar av kulturarvet. Beroende på skribenternas kunskaper, trosuppfattning och politiska läggning brukar listorna få högst olika utseende. Förutom politiska, religiösa och skönlitterära verk efter varje listförfattares smak, innehåller många av dessa sammanställningar i allmänhet också epokgörande vetenskapliga arbeten som Newtons Principia, Keplers Astronomia nova och Harmonice mundi, Darwins The Origin of Species och Keynes The General Theory of Employment. Mera sällan finner man Adam Smiths The Wealth of Nations (1776), trots att få profana böcker på sin tid fick större spridning och faktiskt blev mera lästa än detta enastående verk.

Adam Smith var från början professor i logik och moralfilosofi i Glasgow och hade vunnit viss ryktbarhet genom den väl mottagna boken Theory of Moral Sentiments (1759). Framgången ledde till en tjänst som informator åt den unge hertigen av Buccleuch och medförde resor med hertigfamiljen till Frankrike, där Smith bl.a. fick träffa Voltaire. Men det var en annan fransman som gjorde störst intryck på Smith. Han hette Quesnay och hade grundat den s.k. fysiokratiska ekonomiska skolan. Dess grundidé var att den förhärskande merkantilismen med sina kontroller och handelsregleringar borde ersättas med utpräglad ekonomisk liberalism. Smith, som misstrodde överdriven statlig kontroll av ekonomin, blev inspirerad att vidareutveckla fysiokraternas principer.

Den 5 juli 1764 skriver han från Toulouse till sin vän, filosofen David Hume:

”Jag har börjat skriva på en bok i syfte att fördriva tiden. Du skall veta att jag inte har särskilt mycket att göra.”

Det låter inte som början till en bestseller. Men det som var en slags terapi för att lindra sysslolöshetens plåga, blev efterhand till ett stort verk i fem delar som det tog Smith tolv år att färdigställa. Ett verk som skulle förändra världen, trots att flera av dess tankar varit i säck innan de kom i påse.

Av en professor i logik skulle man kunna förvänta sig att slutresultatet av all denna tankemöda blev ett vackert sammanhållet och till innehåll och form fulländat arbete. Så icke! Dispositionen är svårgenomtränglig, stilen spretig och det inbördes sammanhanget mellan de olika delarna oklart. Men just blandningen av fakta, uppslag, idéer, resonemang och utvikningar bidrog till att detta verk, som någon kallat ”a vast chaos”, faktiskt erbjöd de flesta läsare något av intresse. Dessutom var Smith en utmärkt pedagog som drevs av ambitionen att sprida erfarenhet och kunskap också utanför den akademiska världen. Hans skrifter präglas därför av inlevelse och slagkraftiga formuleringar.

Smiths grundläggande värderingar låg rätt i tiden under andra hälften av 1700-talet, upplysningens epok. Genom slopande av hinder mot handel över gränserna, bekräftande av individens frihet och konstitutionell garanti för denna frihet, skulle människor tillförsäkras harmoni och rik försörjning av ”livets nödtorft och bekvämlighet” som det hette. The Wealth of Nations kom ut 1776, samma år som den amerikanska oavhängighetsförklaringen. En historisk tillfällighet kan man tycka, men i så fall en slump med obestridligt symbolvärde. Smiths tankar slog framför allt rot i den nya borgarklassen, där insikten börjat gry om att världen inte bara borde, utan också kunde, förändras.

En av historiens ironier är den engelske finansministerns beslut att två år efter det att Wealth of Nations kommit ut utnämna frihandelns främste apostel Adam Smith till tullkommissionär över Skottland. Det var i sanning en märklig idé att på detta sätt belöna en person, vars lära var ägnad att på sikt förvandla dåtidens finansministrar till politiska snöpingar genom att beröva dem tullintäkterna. Som den moralist han var, skötte emellertid Smith sysslan med nit och omsorg under hela tolv år.

Många tänkare före Smith hade sett grunden till människors välbefinnande i det andliga livet, medan simpla sysslor som att göra affärer mötts med förakt. En av Smiths grundläggande idéer var att framhålla företagsamheten, d.v.s. resultatet av människors fantasi, framåtanda och kreativitet, som huvudkällan till välstånd.
Vägen till utveckling och ekonomiska framsteg låg enligt Smith i förståelsen av arbetsfördelningens mekanismer. Genom att människor specialiserade sig på olika deluppgifter, i stället för att var och en försöka behärska hela arbetsprocessen, skulle produktionen per arbetad timme kunna höjas. Då skulle man kunna skapa välstånd istället för att bara omfördela det. Om produktiva investeringar inte hindrades av skatter och andra begränsningar, skulle resultatet bli en självgenererande tillväxtprocess.

För att arbetsfördelningen skulle få dessa positiva effekter, krävdes att olika tjänster och produkter köps och säljs på en marknad. Medan merkantilisterna menade att den enes vinst alltid var den andres förlust, hävdade Smith att alla skulle tjäna på ett fritt utbyte. Därför borde handel underlättas, och fri handel mellan nationer etableras. Men marknadsekonomin skulle bara kunna fungera på detta välsignelsebringande sätt, om fri konkurrens råder. Individens egoistiska vinstintresse kan alltså, enligt Smith, vara det allmännas bästa tjänare, om det styrs av konkurrensen.

Genom fri prissättning på en fri marknad hävdade Smith att ekonomin styrs ”av en osynlig hand”. Människor kommer alltså att följa ”den osynliga handen” till den del av ekonomin, där de gör störst nytta för sig själv och andra. En fri marknadsekonomi leder på detta sätt till ordning, inte till kaos, vilket Smiths föregångare hävdat.

Av detta följer också att Smith var djupt misstänksam mot kapitalisternas tendens att skapa monopol och karteller som sätter konkurrensen ur spel:

”Kapitalister kan inte träffas, om det så är bara för nöje och förströelse, utan att deras umgänge slutar i någon konspiration mot det allmännas bästa eller i någon hemlig överenskommelse att höja priserna…..Varje förslag om någon ny handelslag eller ny reglering av handel som kommer från denna klass bör alltid lyssnas till med största försiktighet och aldrig antas förrän efter lång och omsorgsfull prövning, inte bara med den noggrannaste utan också med den mest misstrogna uppmärksamhet. Förslaget härstammar från en klass av människor, vilkas intresse aldrig exakt sammanfaller med allmänhetens, och som vanligen har ett intresse av att föra allmänheten bakom ljuset och till och med förtrycka den…

Smith menade att alla hinder för människors ekonomiska val borde försvinna. Förutom att säkerställa den fria konkurrensen borde statens roll begränsas till att genom rigorös rättskipning ansvara för medborgarnas skydd mot våld, tvång, orättvisor och förtryck. Dessutom borde statens ansvar omfatta infrastrukturella investeringar i vägar, broar, kanaler och hamnar. Dock skulle användarna betala investeringarna i form av avgifter.

Historien visar att Adam Smiths idéer uppvisar ett antal brister. Hans tes att ökningen av den samlade produktionen är en kollektiv process som gynnar alla, bygger på föreställningen att resultatet i form av ökad välfärd automatiskt och rättvist kommer att fördelas bland dem som deltagit i processen. Som vi sett, är verkligheten en annan, vilket föranlett regeringar runt om i världen att ingripa i den fria marknaden med fördelningspolitiska åtgärder.

Vidare förutsätter Smith att det är produktionskostnaden som avgör värdet på en vara, eller, uttryckt på ett annat sätt, att den som betalar för en vara, betalar ett pris som motsvarar kostnaden för de resurser som gått åt för att producera den. Han medgav emellertid att kapitalisten som satsat sina pengar i företaget borde kompenseras också för den risk han tagit genom ett visst påslag på varans pris.

Den s.k. ”arbetsvärdeläran” sköts i sank av Karl Marx, som hävdade att kapitalisterna var priviligierade som ägare till produktionsmedlen och därför kunde sätta villkor som inte hade ett dugg med verkligt värde eller risk att göra. För att hindra att arbetare och konsumenter blev utsugna, borde därför staten överta produktionsmedlen, sätta priserna och ta riskerna.

Det skulle dröja hundra år efter The Wealth of Nations, innan de österrikiska ekonomernas ”marginalnytteteori” visade att värdet på en vara inte låg i produkten som sådan utan i köparens relation till produkten. Folk köper en vara, tills de inte längre anser att den är värd priset. En köpare kan t.ex. vara beredd att betala åtskilligt mer för en knapp och åtråvärd vara än vad varans produktionskostnad skulle motivera.

Det vore emellertid fel att förflytta Adam Smiths tankar till historiens skräpkammare. Idén om den fria marknaden har visat prov på enastående livskraft, trots att den många gånger dödförklarats. Varken krig, revolutioner, dirigism, oljeembargon eller finanskriser har lyckats tysta dess förespråkare. När de politiska förhållandena ändras och kriserna väl är överståndna, brukar mässandet från den fria marknadens kolportörer höras med förnyad kraft.

Adam Smith var inte främmande för spekulativa bubblor eller ”overtrading” som han kallade fenomenet. Ett par av historiens värsta finansskandaler hade inträffat runt 1720, några år innan han föddes, och fick effekter i flera decennier. Det var en okontrollerad ökning av penningmängden och en obegränsad tillgång till krediter som gjorde att spekulationsfebern förvandlades i ekonomisk katastrof. Men trots att Smith talade om ”Papperspengarnas Daedalusvingar” föreställde han sig säkert inte att en fri marknad skulle kunna nå en punkt, då den skenar mot finansiell ödeläggelse utan att kunna hejdas. Medan han insåg att den fria marknaden kan behöva korrektiv i form av statliga ingripanden mot kapitalistisk girighet, förutsåg han inte att regeringar och centralbanker skulle kunna äventyra den genom åtgärder som bidrar till excesser och fritt fall.

Smiths idéer om frihandel har från och till hyllats med närmast religiös övertygelse under 250 år. Att ifrågasätta frihandelns välsignelse är som att ifrågasätta moderskapet. ”Frihandel och protektionism”, skrev Göran Rosenberg i en artikel, ”förhåller sig till varandra som förnuft till vidskepelse, eller civilisation till barbari.” Men i verkligheten har lovtalen ofta varit tomma ord. Många länder, som präglats av snabb industriell tillväxt, har i själva verket sökt skydd för sina företag bakom allehanda handelshinder. Det gäller inte minst USA, som under lång tid var ett av världens mest protektionistiska länder. Också de s.k. tigerekonomierna i Asien och de nyindustrialiserade länderna i Latinamerika har genom statliga stödåtgärder, tullar, hinder för utländska företag att etablera sig o.s.v. skapat förutsättningar för en häpnadsväckande expansion av det egna näringslivet.
U-länderna har genomskådat de rika ländernas dubbelmoral och begripit att dessa länder ofta blivit rika genom att skydda sina tillväxtföretag mot utländsk konkurrens. När industriländerna kräver att u-länderna skall offra sina handelshinder på frihandelns altare, svarar u-länderna att de kräver rätt att tillämpa samma utvecklingsstrategi som de rika länderna.
Trots djupgående åsiktsskillnader om frihandelns förutsättningar och effekter, har den internationella handeln ökat dramatiskt. Smiths idéer om internationell arbetsfördelning har fått genomslag. Resultatet har blivit vad som numera kallas globalisering, d.v.s. nationella ekonomier sammanflätade genom ömsesidigt beroende.

Många av världens länder har gjort sig så ekonomiskt avhängiga av varandra att ensidiga protektionistiska tilltag av ett land regelmässigt utlöser motåtgärder från omvärlden, vilka oftast neutraliserar den önskade effekten. De historiska erfarenheterna tyder på att denna handelspolitiska terrorbalans är en förutsättning för att frihandel i längden skall överleva.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör för Patentverket.