Print Friendly, PDF & Email

Tory kan inte lita på sitt övertag

Av Örjan Hultåker | 1 november 2019

Storbritanniens premiärminister Boris Johnson fick efter många försök det brittiska underhuset att godkänna hans plan för nyval den 12 december. Det skedde i ett opinionsläge när det konservativa Torypartiet leder klart över Labour i opinionsmätningarna. I många länder skulle opinionsövertaget vara en säker indikation om valvinst för de konservativa, men Storbritannien är inte som andra länder, skriver Örjan Hultåker.

Till skillnad från till exempel de nordiska länderna väljs parlamentsledamöterna i enmansvalkretsar, vilket gör att relativt stora partier med runt tio procent av rösterna bara vinner en handfull av de 650 parlamentsledamöterna. Under 1900 och 2000-talet har det främst drabbat de tidigare Liberals och nuvarande Liberal Democrats (Lib Dem).

I det senaste valet 2017 fick Lib Dem 7,4 procent av rösterna men bara 12 parlamentsledamöter. Med proportionella val skulle de ha vunnit 48 parlamentsplatser. Det är lättare för lokala partier som skotska Scottish National Party (SNP), nordirländska Democratic Unionist Party (DUP) och walesiska Plaid Cymru att vinna parlamentsmandat eftersom deras röster är koncentrerade till en landsdel och färre valkretsar.

Trots ett dåligt valresultat 2017 när skotska SNP fick 3,0 procent av rösterna vann partiet 35 parlamentsplatser samtidigt som Lib Dems 7,4 procent endast räckte till 12 platser eftersom de var mer utspridda över landet.

Ett valsystem med enmansvalkretsar och många partier gynnar taktikröstning eller väljare avstår från att rösta när de tror att deras parti saknar möjlighet att vinna. Det är en av anledningarna till att de brittiska väljarbarometrarna ofta avviker relativt mycket från valresultaten.

Till detta skall läggas av väljarbarometrarna ofta är spretiga med stora skillnader mellan partierna även när de görs samma dagar. Det ökar osäkerheten inför val.

Inför starten av årets valrörelse publicerades två väljarbarometrar som båda genomfördes den 29 och 30 oktober direkt efter parlamentets beslut om att utlysa nyval.


Enligt Yougov har Boris Johnsons Conservative Party (Tory) ett väljarstöd om 36 procent jämfört med bara 21 procent för Jeremy Corbins Labour som dessutom enligt Yougov utmanas av Liberaldemokraterna (Lib Dem) om andraplatsen. Lib Dem med den kvinnliga partiledaren Jo Swinson stöds av 18 procent.

På fjärde plats, enligt Yougov, kommer Brexitpartiet med 13 procent. Det partiet leds av Nigel Farage som tidigare har varit partiledare för UKIP och före 1993 tillhörde det konservativa Torypartiet.

Enligt Survation som gjorde en undersökning samma två dagar är det betydligt jämnare mellan Conservatives (34 procent) och Labour (26 procent). För Liberal Democrats (19 procent) och Brexit Party (12 procent) har Survation i stort sett samma resultat som Yougov.

Den brittiska politiken är turbulent efter ett treårigt parlamentariskt ältande av Brexit utan att det har fattats några avgörande beslut i parlamentet och utan enighet ens om huruvida folkomröstningsresultatet från 2016 skall följas eller inte. Två byten av premiärminister har dessutom lett till att regeringen flera gånger bytt åsikt om EU-utträdet trots att det hela tiden varit samma Toryparti som innehaft regeringsmakten.

År 2017 var Theresa May premiärminister och tyckte att hennes majoritet om 330 av 650 parlamentsplatser var alltför knapp. När hennes konservativa parti enligt opinionsmätningarna ledde med cirka 20 procentenheter över Labour utlyste hon ett nyval trots att det bara hade gått mindre än två år sedan det senaste valet.

Vid valrörelsens start samlade Labour endast 26 procent av väljarsympatierna men under den sju veckor långa valrörelsen ökade partiet kraftigt och fick i valet hela 40 procent av rösterna. De konservativa minskade under valrörelsen till drygt 42 procent och Theresa May förlorade sin parlamentariska majoritet.


Så snabbt kan opinionsläget förändras under den brittiska eran med brexit. Trots den erfarenheten är det en hel del som talar till det konservativa Torypartiets fördel.

En närmare analys av Yougovs opinionsundersökning i veckan visar på strömningarna sedan valet 2017. Av dem som 2017 röstade på Conservatives är det bara två procentenheter som har bytt till Labour.

Den stora risken för de konservativa är överströmningen till det nya Brexitpartiet som startades under våren inför EU-valet. Av dem som röstade Tory 2017 har 15 procentenheter gått över till Brexitpartiet. Det är färre (10 procent) som gått över till Liberaldemokraterna.

Liberaldemokraterna vill att Storbritannien skall stanna kvar i EU och Brexitpartiet är det parti som är mest enat för ett utträde ur EU. Av dem som röstade konservativt år 2017 är det, enligt Yougov, 17 procent som planerar att göra det även i årets val.

Labour har haft svårare i opinionsmätningarna att behålla sina väljare från 2017. Bara varannan (50 procent) avser enligt Yougov att rösta på partiet i år. Labour har tappat 22 procentenheter till Liberal Democrats, 9 procentenheter till Brexit Party och 9 procentenheter till Conservatives.

Det betydligt mindre Liberal Democrats har lyckats behålla 80 procent av 2017 års väljare på grund av en konsekvent linje till försvar för brittiskt fortsatt EU-medlemskap.


En analys, baserad på Yougovs opinionsmätning, visar att väljarna tills nu väljer parti efter vad de tyckte om Brexit i folkomröstningen 2016. Av dem som i folkomröstningen röstade för fortsatt EU-medlemskap är det bara 17 procent som avser att rösta på Conservatives. Det är följaktligen relativt få ytterligare röster att förlora för partiet på Brexitfrågan.

Liberal Democrats är med 34 procent det största partiet bland dem som 2016 röstade för att vara kvar i EU. Partiet har få sympatisörer (5 procent) bland dem som 2016 röstade för att lämna EU.

Labour stöds av 32 procent bland dem som 2016 röstade för att vara kvar i EU. Partiets något oklara ställning i Brexitfrågan kan göra det svårt för dem att under valrörelsen hålla kvar dem som vill vara kvar i EU. Risken för Labour är att fler går till Liberal Democrats som är tydligare i Brexitfrågan.

De konservativa har hittills lyckats bra med dem som 2016 röstade för att lämna EU. En majoritet (57 procent) avser enligt Yougov att rösta på dem. Utmanaren om lämnaväljarna är Brexitpartiet som lockar 26 procent av dem.


Conservatives har svårt att locka unga väljare som i större utsträckning sympatiserar med Labour. I den yngsta åldersgruppen mellan 18 och 24 år är Labour (38 procent) större än Conservatives (24 procent). Med stigande ålder ökar stödet för Conservatives. Bland personer som är 65 år eller äldre leder Conservatives (51 procent) klart över Labour (10 procent).

Eftersom valdeltagandet är högre bland äldre än bland yngre talar den åldersanalysen till de konservativas fördel. I valet 2017 var det färre än 60 procent i de yngsta åldersgrupperna som röstade. Valdeltagandet ökade med stigande ålder och nådde över 80 procent bland personer 70+.

Opinionsundersökningarna är spretiga, avviker från varandra och har historiskt varit opålitliga i synnerhet när det gäller mandatfördelningen i parlamentet. Men i dagsläget är trenderna så tydliga och skillnaderna mellan grupper så stora att opinionsundersökningarna ändå ger bra analysmöjligheter av hur opinionsläget ser ut vid valrörelsens start.

Jämför min analys inför Brexitomröstningen 2016 då alla brittiska förståsigpåare blev överraskade över resultatet. Då skrev jag i Svensk Tidskrift några dagar före omröstningen, ”Ingen kan med hög trovärdighet säga hur det går i den brittiska folkomröstningen. Men de senaste dagarna har det kommit flera tecken som indikerar ökad osäkerhet och därmed ökad sannolikhet för ett Brexit.” Även den analysen byggde bland annat på att valdeltagandet varierar med ålder.

I dagens Storbritannien förs diskussioner om hur partierna skall samverka för att försöka få en parlamentarisk majoritet för den egna ståndpunkten om Brexit. Bland annat går det rykten om att Nigel Farages Brexit Party skall dra tillbaka flera hundra kandidater vilket skulle gynna det konservativa regeringspartiet. Ryktet säger att Farages parti kan välja att koncentrera valkampanjen till valkretsar där Labour vann 2017 samtidigt som en majoritet 2016 röstade för att lämna EU, vilket även det skulle gynna de konservativa.


Samtidigt påstås det pågå diskussioner mellan de partier som vill stanna kvar i EU, det vill säga mellan Liberal Democrats och några mindre partier.

En titt på spelbolagens odds talar tydligt för att de ser de konservativa som vinnare både procentuellt och i antal mandat. Men spelbolagen är betydligt mindre säkra när det gäller parlamentsmajoriteten. Man får bra odds om man vill spela på att inget parti får egen majoritet.

Ovanstående genomgång och analys har utgått från att det är Brexit som avgör valutgången. Men valrörelser har en förmåga att överraska. Nya frågor kan dyka upp i synnerhet när Labour går till val med ett ekonomiskt program som innehåller både löntagarfonder och socialiseringar och är betydligt mer radikalt än på Tony Blairs tid.

Mot den bakgrunden och den vanliga osäkerheten i brittiska opinionsundersökningar är det bäst att vara försiktig i spådomar om valutgången. Men som det ser ut idag talar en del för att regeringspartiet Conservatives behåller makten med en egen majoritet.

Men som alltid, osvuret är bäst. Gardera med ett kryss.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP-analys

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism