Too close to call

Med elva dagar kvar till det amerikanska presidentvalet är den vanligaste prognosen att segern går till Demokraternas Hillary Clinton. Spekulationerna handlar snarare om huruvida det slutar i en jordskredsseger eller ett mer jämnt valresultat. Men än är det faktiskt inte klart, påminner Örjan Hultåker.

Mycket av det mediala intresset har redan riktats in på vad som händer efter valet: Kan Hillary Clinton ena landet? Vad skall Donald Trump göra efter valförlusten? Vad händer med Republikanerna, ”The Grand Old Party”, efter förlusten i presidentvalet?

Väljarundersökningar duggar tätt och det kommer dagligen ett flertal både på nationell nivå för hela USA och på delstatsnivå. Men även om de flesta undersökningarna nu pekar ut Hillary Clinton som vinnare finns det anledning att peka på ett antal osäkerhetsfaktorer. Det är alltid farligt att starta eftervalsanalysen innan vallokalerna har stängt och rösterna räknats.

En utgångspunkt för analysen av nuläget är att väljarundersökningarna visar väldigt spretiga resultat även om de flesta har Hillary Clinton som vinnare.

Det görs ett antal ”Poll of Polls”, det vill säga sammanvägningar av ett flertal väljarundersökningar. En av de mest citerade finns hos RealClear Politics. Enligt deras senaste sammanvägning av tio undersökningar som gjordes mellan den 20 och 26 oktober leder Demokraternas Hillary Clinton (45,8 procent) med i genomsnitt 5,8 procentenheter över Republikanernas Donald Trump (40,0 procent).

Det finns inget konsensus mellan de undersökningar som ingår i den senaste sammanvägningen. Störst övervikt för Hillary Clinton har en undersökning från Associated Press som utförts av GfK. Enligt GfK leder hon med 14 procentenheter över Donald Trump.

Det går betydligt sämre för Hillary Clinton enligt Rasmussen Reports. Enligt Rasmussen leder hon bara med en procentenhet.

Trots sitt underläge kan Donald Trump trösta sig med att ha, enligt RealClear Politics sammanvägning, minskat avståndet till Hillary Clinton med 1,3 procentenheter sedan den 18 oktober. Å andra sidan kan Hillary Clinton hålla uppe modet eftersom the Donald inte kommer att hinna ifatt till valdagen med den förbättringstakten.

Trenderna i RealClear Politics, och många andra, är dock mycket slumpmässiga. Några opinionsmätningar återkommer med stor regelbundenhet i form av daglig tracking men andra får mer sporadisk inverkan på de sammanvägda Poll of Polls.

I RealClear Politics senaste sammanvägning är det Gfk som ger störst försprång till Hillary Clinton (+14 procentenheter). Problemet är att de inte har ingått i sammanvägningarna sedan perioden 15-16 september.

Två andra undersökningar med stort försprång för Hillary Clinton är CNBC (+9 procent-enheter) och USA Today/Suffolk (+9 procentenheter). Inte heller de har redovisats i sammanvägningarna veckorna före.

Det faktum att opinionsundersökningarna använder mycket olika metoder skapar också svårigheter för dem som vill göra jämförelser.

Man får gå tillbaka till presidentvalet 1984 när Ronald Reagan återvaldes för att finna lika stor skillnad mellan pollsters. Veckan före valdagen varierade Reagans försprång mellan +10 och +25 procentenheter; källa: FiveThirtyEight. I det senaste presidentvalet 2012 varierade Barack Obamas övertag/underläge bara mellan +4 och -1 procentenheter.

Den som vill följa trenderna rekommenderas att följa någon eller några av de flitigt återkommande undersökningarna.

Det är betydligt svårare att mäta väljaropinionen i USA än i Sverige. I USA finns det inget befolkningsregister och inga personnummer som i Sverige. Det innebär att man måste registrera sig för att komma med i vallängden och få rösträtt.

I presidentvalet 2012 fanns det 153 miljoner registrerade väljare vilket motsvarade 71,2 procent av medborgarna. Alla gick inte till valurnorna; det gjorde 133 miljoner vilket var 86,8 procent av de registrerade väljarna och 61,8 procent av medborgarna; Källa Census Bureaus undersökning efter valet.

Den största svårigheten för de amerikanska opinionsmätarna är att uppskatta andelen som är registrerade och hur många av dem som kommer att rösta: ”Likely Voters”. Inför årets val finns det ännu ingen nationell officiell uppgift om antalet registrerade väljare. Registreringen sker på delstatsnivå med delvis olika regler.

Det finns dock en beräkning från TargetSmart som är en Demokraterna närstående politisk datafirma. Enligt Politico har det i år registrerats 200 miljoner väljare vilket skulle motsvara 88 procent av medborgarna, vilket skulle vara en stor ökning om 50 miljoner.

Hillary Clinton och hennes demokrater har en mycket starkare organisation än Donald Trump i de olika delstaterna. Target Smart redovisar att 43 procent av de nyregistrerade lutar mot demokraterna jämfört med att bara 29 procent lutar mot Republikanerna; 28 procent klassas som oberoende.

Om TargetSmart har rätt leder det till att Demokraterna stärks bland undersökningar som görs bland registrerade väljare. Frågan är dock om dessa nyregistrerade väljare kommer att rösta och vilka grupper av väljare som kommer att rösta.

De flesta opinionsmätarna försöker avgränsa troliga väljare ”Likely Voters” vilket inte är helt lätt. Därför används olika metoder för att försöka vilka som blir faktiska väljare, och de varierande metoderna är en av anledningarna till att undersökningsresultaten varierar.

Opinionsinstituten i Sverige har det lättare eftersom nästan 90 procent av medborgarna röstar i riksdagsval.

USA:s president väljs av elektorer från respektive delstater och de flesta delstaterna har regeln att vinnaren får alla elektorer. Utgången av elektorsvalen är given i de flesta delstaterna eftersom endera Republikanerna eller Demokraterna har en historisk dominans. Den kan bara utmanas när en presidentkandidat vinner en jordskredsseger som när Republikanernas Ronald Reagan 1972 vann 525 av 538 elektorsröster.

Vid presidentval koncentreras därför valkampanjen till ett fåtal delstater där utgången är oviss, så kallade ”Swing States”. Inför årets valrörelse utsåg valanalytikerna hos bland annat RealClear Politics elva nyckelstater där de antog att valet skulle komma att avgöras. Några av dem har senare visat sig har ganska tydlig majoritet för endera av kandidaterna, i alla fall enligt väljarbarometrarna. Andra har tillkommit under valkampanjens gång.

Enligt TargetSmart har Demokraterna varit mer framgångsrika än Republikanerna när det gäller att registrera nya väljare i samtliga Swing States. Det talar för Hillary Clinton på valdagen, men det återstår att se om de nyregistrerade verkligen röstar, och om de röstar på henne.

Totalt är det 195 elektorsröster som står på spel i de elva Swing States. Enligt opinionsmätningarna leder Hillary Clinton nu i sju av delstaterna och det skulle ge henne 145 av deras 195 elektorer och vinst i presidentvalet. Men ledningen är knapp i många av delstaterna.

Trots ovanstående kommentarer om trenderna i sammanvägda Polls of Polls är det värt att analysera de senaste förändringarna i några Swing States.

Florida är den största av Swing States med 29 elektorer och där är Hillary Clintons ledning bara 1,6 procentenhet. Och trenden, vad det är värt, talar emot henne. Donald Trump har sedan den 15 oktober ökat i opinionsmätningarna och Hillary Clinton har minskat sedan den 22 oktober. Utgången i Florida är omöjlig att förutsäga.

I Pennsylvania kan Hillary Clinton tyckas ha en klar ledning om 5,0 procentenheter över Donald Trump. Men, den 13 oktober ledde hon med 8,7 procentenheter och sedan dess har hon stadigt och successivt tappat samtidigt som Donald Trump lika successivt och stadigt har ökat i opinionsundersökningarna.

I flera av de ursprungliga Swing States har Hilary Clinton haft en stadig och långvarig ledning: New Hampshire, Minnesota, Maine, Virginia samt Wisconsin.

Hillary Clinton leder också stort i Michigan men denna delstat i USA:s rostbälte är ändå speciell på grund av att hennes försprång nästan har halverats i täta opinionsundersökningar mellan den 21 och 26 oktober. Hennes försprång har på fem dagar successivt minskat från 11,6 till 6,0 procentenheter.

Utah har ansetts vara ett säkert Republikanskt fäste men har utvecklats till en kamp mellan tre kandidater. Trump utmanas i Utah av Elan McMullin, en republikansk politiker som ställer upp som oberoende kandidat eftersom han tar avstånd från båda de stora partiernas kandidater. I momonstaten Utah ligger han i dagsläget på en delad andra plats jämsides med Hillary Clinton (25,2 procent) efter ledande Donald Trump (31,0 procent).

Trots Donald Trumps ledning är det svårt att förutsäga hur det går i Utah eftersom lokala kandidater kan överraska genom en spurt i valbåsen. Om Elan McMullin skulle vinna i Utah är det fösta gången sedan 1968 som en oberoende kandidat vinner elektorer i en delstat. År 1968 vann George Wallace 46 elektorer i fem sydstater med American Independent.

Det är svårt att vinna för kandidater utanför de institutionella partierna. Ross Perot fick nästan 19 procent nationellt av rösterna år 1992 utan att vinna en enda elektor. Även om McMullin skulle vinna i Utah är det föga troligt att han lyckas bli tungan på vågen i ett jämnt val mellan Hillary Clinton och Donald Trump eftersom Utah bara har 6 av 538 elektorer.

Mycket talar för Hillary Clinton. Hon har stöd av media, ingen stor tidning har uttalat sitt stöd för Donald Trump. Hennes kampanj backas också upp av populära demokrater som ”First Lady” Michelle Obama, presidenten Barack Obama, vicepresidenten Joe Biden och den demokratiske motståndaren från primärvalen Bernie Sanders.

Det är personer som i synnerhet bland demokrater upplevs ha hög moral och som därför har trovärdighet när de kampanjar och talar för Hillary Clinton. Det kan hon behöva eftersom 56 procent av amerikanerna har en negativ upplevelse av henne. Det är extremt dåligt för en ledande presidentkandidat, bara Donald Trump upplevs mer negativt (63 procent); källa Washington Post ABC Poll.

I många kampanjer kan det vara effektivt när populära personer ger sitt stöd till en kandidat, i synnerhet om de som uttalar stödet själva anses vara kompetenta. Det är svårare att överföra sin respektabilitet till en annan person genom att tala väl om denna. Bara en minoritet (40 procent) av dem röstade på Bernie Sanders i primärvalen tror att Hillary Clinton är hederlig; källa: Pew Research Center.

Som jämförelse, en majoritet (56 procent) av dem som i de republikanska primärvalen röstade på andra kandidater än Donald Trump tror att Trump är hederlig.

Utmaningen för Hillary Clinton blir att få i synnerhet de nyregistrerade väljarna att rösta. Hon behöver vinna både de som är uttalade demokrater och de som är oberoende partilösa.

Till Hillary Clintons fördel talar att hon och Demokraterna har en stark organisation i Swing States jämfört med Donald Trump. Den i vissa delstater utökade möjligheten att förhandsrösta talar också till hennes fördel genom att det ger mer tid för en välorganiserad kampanj att hinna få potentiella väljare att verkligen rösta.

Mycket av diskussionen handlar nu om hur man skall tolka att det i vissa delstater är en övervikt för registrerade demokrater jämfört med republikaner bland dom som redan har förhandsröstat. Somliga tolkar det som ett tecken på att Hillary Clinton kommer att vinna. Andra tror att Donald Trumps väljare är mer benägna än hennes att vilja demonstrera sitt stöd genom att rösta på valdagen.

Med de två minst populära presidentkandidaterna i modern tid gör många sitt val inte för en kandidat utan de röstar för att stoppa den andre eftersom de ogillar denne mer. I en sådan situation är det svårt att mobilisera till valurnorna.

Hillary Clinton kan få svårt att mobilisera den yngre grupp av demokrater och oberoende som i primärvalen stödde Bernie Sanders med stor entusiasm. Yngre brukar ha lägre valdeltagande än äldre i USA och det kan behövas karisma för att mobilisera dem. Alla är inte imponerade av Hillary Clintons karisma och den sprids inte genom smitta från Michelle Obama.

Frågan är dock om inte Donald Trump har en större kärna i sin bas av personer som gillar honom trots den stora andel av amerikaner som tar avstånd från honom. Han har ställt sig i spetsen för en populistisk social rörelse som tycker illa om/hatar eliten i Washington. De många arga behöver inte älska honom eller dela hans brist på moral och stil. De kan mobiliseras på tron om en möjlig revolution riktad mot eliten.

Sammanfattningsvis. Elva dagar före valet leder Hillary Clinton i opinionsmätningarna men de kan ha en gemensam bias som övervärderar och övertolkar stödet för henne. Mycket talar för henne och emot Donald Trump.

Men analyser av opinionsdata visar på stora skillnader mellan opinionsinstituten. Bland annat måste man ställa frågan om de gör rätt skattningar av hur många som verkligen kommer att rösta, det vill säga är Likely Voters.

Stödet för Donald Trump kan ha bottnat direkt efter den 8 oktober när ”Locker Room” videon presenterades. Den framställde honom i maximalt dålig dager. Hade Donald Trump då haft en motkandidat som en stor majoritet ansåg vara hederlig och principfast så hade loppet varit kört för honom.

Vissa data från Swing States ger också Donald Trump en marginell chans att komma tillbaka där. Och med kandidaternas låga popularitet kan nya skandaler och läckor förändra läget. Osvuret är bäst. “The Race is Too Close to Call”.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP