Print Friendly, PDF & Email

Tillväxt räddar miljön

Av Jonas Grafström | 22 januari 2021



En enkel colaburk är ett teknologiskt underverk. Nu kanske du finner mig lättimponerad, det må vara sant, men sedan 1959 har mängden aluminium i en läskburk gått från 85 gram till 13. Samma mängd aluminium ger 5.5 burkar läsk i ditt kylskåp, skriver Jonas Grafström.

Ett kylskåp som drar en femtedel av energin som kylen dina föräldrar hade i sin barndom. Teknikutvecklingen går fort och tjänar miljön. Att byta ut sitt tjugo år gamla kylskåp innebär att energiförbrukning går ner från 1700 kWh till 450 kWh. Dessa förbättringar ligger inom det vi kallar ekonomisk tillväxt, vi kan alltså konsumera mer utan att släppa ut mer.

Den framlidne professorn Hans Rosling visade att människor systematiskt felbedömer läget i världen. Gällande fattigdom, barnadödlighet och läskunnighet tror experter såväl som allmänhet att utvecklingen går åt fel håll. I själva verket har enorma välståndsökningar och förbättringar skett. Fler är läskunniga och får gå i skola, fattigdomen minskar och barnadödligheten går ner. Hur står det till på miljöområdet? Ibland förmedlas en bild av att miljön enbart blir sämre och att det inte finns mycket hopp om förbättring. Stämmer den bilden eller är Roslings resonemang om människans oförmåga att se framstegen tillämpbar även på miljöområdet?

I världen har utsläppen de senaste åren ökat med en ökande takt men i Sverige ser utvecklingen annorlunda ut, här kombineras ökad tillväxt med miljöframsteg. Sedan 1990 har den svenska ekonomin växt med 90 procent, befolkningen med 1.6 miljoner och koldioxidutsläppen minskat med 27 procent. Under perioden som ekonomi växte med 90 procent använde vi 0.07 procent mer el, en el som produceras på ett renare sätt. Om Sverige kan förbättras finns det hopp och möjlighet för andra länder att förbättras. Det finns ingen anledning att bryta ihop trots att det ser mörkt ut globalt, istället bör vi ta fram morgondagens teknologi.

Teknisk utveckling driver utsläppen nedåt. De totala utsläppen från bilar har minskat 21 procent sedan 1990, trots att antalet bilar ökade med 1,2 miljoner. Energieffektiviseringen av fordonsflottan har gått snabbt då äldre fordon ersatt nya, mer bränslesnåla. Fordon som lämnar flottan (skrotas) bidrar också till en minskning av utsläppen. Koldioxidutsläppen från personbilsflottan som helhet (gamla och nya) sjönk från 149 g/km (6,0 l/100km) 2018 till 146 g/km (5,9 l/100km) 2019. Nya bilar drar långt mindre än genomsnittet och man kommer uppemot 70 mil längre på en motsvarande tank jämfört med morfars jätte Toyota från tidigt 2000-tal.

Tillväxt betyder inte bara mer utan även bättre. De flesta ekonomer har, i alla fall till nyligen, trott att de prisminskningar som följt förbättringar nästan alltid kommer leda till att vi konsumerar mer av samma vara. Alltså att ett prisfall leder till en efterfrågeökning. Detta är känt som Jevons paradox efter 1800-tals ekonomen William Stanley Jevons. Allt fler ekonomer argumenterar nu för att detta inte alltid håller. Ta exempelvis LED-lampan som sänker energiförbrukningen uppemot 80 procent och håller 15 gånger längre. Möjligen låter vi lampan stå på lite längre men inte fem gånger längre, inte tittar vi heller runt i lägenheten och tänker att fem taklampor vore bättre än den nuvarande ensamma.

Kostnaden den senaste tioårsperioden för litium-jon-batterier, solceller och vindkraft har minskat med respektive 21%, 21 % och 12% per år. Motsvarande takt för kostnadsminskning av koldioxidinfångning som av IPCC beskrivs som nästintill en absolut nödvändighet skulle snabbt generera koldioxidinfångning till överkomligt pris och därmed kostnadseffektivt begränsa klimatförändringar.

Miljön räddas genom små oväntade innovationer, inte genom grandiosa planer. Teknikutveckling går dessutom fort. För 12 år sedan rullade den första Teslabilen ut i Kalifornien ungefär samtidigt som Steve Jobs presenterade Apples telefonsatsning. Elbilen var utskrattad men idag är nybilsförsäljningen i Sverige nästan 33 procent elbil och hybridbilar och i Norge är siffran 83 procent. Fråga är inte om det kommer ta ytterligare tolv år innan vi uppnår 66 procent elbilar i Sverige utan om vi inom fem år kan räkna procenttalet bensinbilar på en eller två händer.

Betänk att det i princip inte fanns några smartphones för 12 år sedan och att vi nu lastar in motsvarande 100–200 kg teknikprylar i dem plus möjlighet till alla böcker publicerade i mänsklighetens historia och ändå får plats med dem i fickan. Om 100–200 kg inte verkar vara vettigt, tänk på ditt eget hem. Mobiltelefoner har datorkraften motsvarande datorer som upptog hangarer på 1970-talet. Mobiltelefonen har ersatt en TV, kamera, kalender, radio, ficklampa, kompass, karta, kalender, klocka, CD-spelare, tidning, telefonkatalog och plånbok.

Har utsläppen flyttats utomlands till exempelvis Kina? Det finns bra data på de svenska konsumtionsbaserade utsläppen sedan år 2008 och de säger att så inte är fallet, de konsumtionsbaserade utsläppen utomlands har gått stadigt nedåt. Kina är dels inte ett land vi har så stor import från – endast 5,8 procent, vilket är 40 procent mindre än Danmark. 82 procent av vår import kommer från Europa, som också precis som vi blir allt mer miljövänliga. Det är dock mycket möjligt att perioden 1990 till 2008 innehöll ökade konsumtionsbaserade utsläpp i utlandet. EU inträdet och frihandelsavtal öppnade Sverige för världen och sedan 1990 har värdet av importen ökat med mer än 400 procent.

Den svenska ekonomin ska utvecklas inte avvecklas, det kanske låter lika självklart som klyschigt men alla ser det inte så. Vissa vill krympa vår ekonomi och sluta med tillväxt. Andra vill bestämma hur ekonomin ska se ut i framtiden och sedan göra en plan för hur vi ska komma dit. Båda kommer att misslyckas med att rädda miljön.

Margaret Thatcher hade många öknamn och ett av dem var ”milk snatcher”. Detta kom sig av att hon sparade in på skolbarnens mjölk. Nu finns det de som vill göra det på alla produkter i hela ekonomin, lycka till med att vinna ett mandat för det. Även om man vinner ett mandat, hur vet man vilka produkter som ska tas och inte tas. Eller för den delen hur skär man ner på rätt tillväxt? Det vet naturligtvis ingen. Lika lite som det för tolv år sedan gick att planera användandet av smartphones eller hur många elbilar som skulle finnas.

Nokias dåvarande chefen, Olli-Pekka Kallasvuo, sa 2008 att han välkomnade Apples intåg på telefonmarknaden men att det inte skulle förändra hur Nokia tänkte. På samma sätt vet vi inte vilka nya innovationer som kommer rädda miljön. När det knappt går att planera en svensexa ska man inte vara förvånad om att det inte går att planera och förutse 8 miljarder människors val och handlingar varje dag och varje timme. Det man däremot kan göra är att skapa de rätta incitamenten för att uppfinna oss ur miljöproblemen.

Sveriges miljömål är ännu inte uppnådda och det finns mycket som behöver göras i världen där utsläppen fortfarande ökar – men det finns hopp för miljön i och med om Sverige kan ha en växande ekonomi kombinerat med en förbättrad miljö kommer andra länder kunna följa samma spår.

Jonas Grafström, PhD, är forskare på Ratio och visiting fellow på Oxford Institute for Energy studies.

Underlaget och siffrorna finns tillgängliga boken Mer för mindre? – tillväxt och hållbarhet i Sverige samförfattad med Christian Sandström.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

Samtida röster om konservatism