Print Friendly

Tibet – världens tak

Av Redaktionen | 31 december 1956


1956


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TIBET- VÄRLDENS TAK
Av kapten BENGT HORN
PRESIDENT Truman meddelade i januari 1950, då koreakriget
bröt ut, som sin åsikt, att kommunismen hade passerat det stadium, som kännetecknats av inre omstörtningsverksamhet och övergått till att använda krig och väpnad invasion för att öka sin intressesfär. Detta var kanske i viss mån överdrift. Visserligen användes väpnad invasion i såväl Korea som Indokina, men det berodde väl på, att man gjort vad som göras kunde med fredliga
medel och att vapnen utgjorde sista ordet.
Bakom det kommunistiska handlandet är den gamla devisen om
revolutionens ~bh och flod fortfarande aktuell. De stora strategiska
linjerna föra fortfarande mot samma mål – världsherravälde –
medan taktiken under de olika etapperna för att nå detta mål växlar
allt efter omständigheterna. I Korea och Indokina tillgrep man krig
– i Persien inre omstörtningsverksamhet Då det kommunistiska
inflytandet i Persien stäcktes använde man nya metoder – vapenleveranser till arabländerna och underhandlingar med Indien, Afganistan och Burma för att väcka till liv gamla motsättningar. Resultatet av den senaste utvecklingen ligger fortfarande förborgat i
framtiden.
Det kan vara av intresse att klargöra läget i Sydasien och mellersta östern. Sannolikt komma allvarliga förvecklingar att uppstå
här inom en ej alltför avlägsen framtid. Jag har i en tidigare artikel
klargjort förutsättningarna för kommunism i Burma. Man kan befara, att Sovjetunderstödet, som Bulganin utlovade under sin höstresa 1955 mer än något annat kommer att dra över Burma till östblocket.
De asiatiska folken äro ej politiskt mogna. Den politiska makten
vilar ej på reella värden. Det är ett tunt skikt av intelligentia, som
styr och ställer. Denna intelligentia påverkas av de kommunistiska
årsplanernas stora materiella framsteg. Kinas nationella styrka och
militära framgångar mot U.S.A. ha väckt beundran, och man
strävar att genomföra något liknande i det egna landet.
405
–····–~·~————
Bengt Horn
Huvudparten av Asiens intelligentia uppfattar världen som uppdelad i två fientliga block. Utom dessa block finns ett fåtal fredsälskande nationer. Det är dessa, som utgöra den tredje makt, vilken
skall rädda världen enligt deras mening. Indien och Burma ha under
senaste tiden uppträtt som företrädare för den s. k. tredje ståndpunkten. Vad de asiatiska länderna främst behöva för att realisera
de styrandes drömmar om materiella framsteg är pengar. Den som
kan erbjuda sådana vinner good-will. Lägger man ihop beundran
för de kommunistiska årsplanernas resultat och Sovjets löften om
penningunderstöd finner man, att kommunism har stora möjligheter i denna del av världen. Åtminstone kommer den att intaga en
ställning som gynnad part. Kan man dessutom på lämpligt sätt få
fram i rampljuset de motsättningar, som finnas mellan det västorienterade Pakistan och Afganistan samt mellan Pakistan och Indien är ett stort steg taget mot målet: Sydasiens inlemmande i kommunistblockeL Den 10 december 1955 meddelade Krustjev i ett tal
under sovjetledarnas asiatiska resa, att Kashmir är en del av Indien.
Som bekant tvistar Pakistan och Indien om Kashmir sedan åtta år
tillbaka.
Sovjets plan synes gå ut på följande. Vissa gränstvister finnas
mellan Pakistan och Afganistan. Dessa tvister skola underblåsas på
lämpligt sätt samtidigt som Afganistan beväpnas och uppmuntras
att ingripa mot Pakistan. Indien, som också har vissa anspråk på
Pakistan skulle få spela den neutrale åskådarens roll i hopp om
att så småningom få sin andel av bytet. Sedan Pakistan bringats
på fall kommer väl turen till Indien och Burma. Hur kan då dessa
länder påverkas? Jo, framför allt genom propaganda från utposter,
som· redan finnas i Tibet och Sydkina och från nya, som kunna
skapas i Afganistan och Kashmir. Jag har förufi behandlat Burma
och dess problem och vill nu söka visa Tibets betydelse i dessa
sammanhang. För ett krigiskt företag äro de topografiska förhållandena av stor betydelse. Ett nutida krig behöver ej föras med militära
maktmedel. De ideologiska vapnen ge ofta bäUre resultat. Det är
av dessa anledningar av betydelse att utreda de förutsättningar,
som finnas i Tibet för dylika företag vad beträffar naturförhållanden, befolkning och historisk utveckling.
Tibet har alltid varit ett av de minst kända länderna i världen.
James Hilton kallade det »Shangri-La» i sin roman »Lost Horizon».
Han karakteriserade det som landet, där verkligheten ofta är
1 Svensk Tidskrift 1955, s. 86.
406
Tibet – världens tak
otroligare än dikten. Tibet isolerade sig under århundraden från
den övriga världen och vägrade att följa de framsteg, som den s. k.
civilisationen gjorde. De höga otillgängliga gränsbergen medverkade
till att landet kunde få leva sitt liv ostört av strömningarna i den
omgivande världen.
Hur är :.Shangri-La» beskaffat geografiskt? Landet ligger i det
centrala Asien vid Kinas sydvästra gräns. I söder gränsar Tibet
till Indien och de av Indien delvis beroende staterna Bhutan och
Nepal. I norr och öster äro gränserna inte klart fastställda. Under
många år ha representanter för Kina och Tibet diskuterat, var
Kina slutar och Tibet börjar. Tvisten får väl numera anses avgjord
till Kinas fördel. Västerut bildar Himalaya en svåröverkomlig mur
mot Afganistan.
Landet består av en enda jättestor högplatå på 2 500 till 3 000
meters höjd. över denna platå resa sig bergskedjor med jordens
högsta toppar. Tibets södra och västra gräns bildas av Himalaya,
vars högsta topp Mount Everest är över 8 500 meter. Mount Goodwin-Austen på gränsen mot Afganistan kommer därnäst i höjd.
Något lägre är det väldiga Kinchinjunga-massivet, som vaktar huvudpassagen söderut mot Indien. De omdiskuterade norra och östra
gränserna utgöras också av kraftiga bergskedjor.
Tibet har ett ogästvänligt och hårt klimat. Största delen av dess
yta är öken, och regnet faller mycket sparsamt. Endast i de lägre
dalarna kan jorden bringas att ge några skördar. Området ger sina
innebyggare en synnerligen torftig existens.
Gränsbergen äro symboliska för folkets önskan att bli lämnade
i fred. Före den kinesiska invasionen 1950 bodde endast fem utlänningar inom Tibets gränser. Där funnos två radiotekniker och
två ingenjörer samt den brittiske konsuln i Gyangtse. Endast Indien
och Nepal hade officiell representation i landet, sedan kineserna
utvisats. Det har i många sammanhang omvittnats, att tibetanerna
önskade leva isolerade från omvärlden men att de varit synnerligen
gästvänliga mot besökande hyggligt folk. Före kinesernas invasion
bevakades gränsen mot Kina synnerligen väl, under det att gränsen
mot Nepal lämnades i det närmaste öppen.
Hur stort är Tibet? Hur mycket folk bor där? Tibetanerna ha ej
själva medverkat att besvara dessa frågor. Uppskattningsvis är ytan
två millioner kvadratkilometer. Att få en ungefärlig befolkningssiffra är ännu svårare. Uppgifterna växla mellan 700 000 och fyra
millioner.
407
~~———~————–
Bengt Horn
I rashänseende äro tibetanerna mongoler men äro kroppsligt sett
längre och kraftigare än kineserna. I norra delen av landet föra de
en nomadiserande tillvaro och ha ej bildat städer eller större
orter. I söder är befolkningen mera bofast och där finnas också
de större städerna. Störst är Lhasa, som har 25 000 invånare och
är landets religiösa medelpunkt. En annan stad av betydelse är
Tatsienlu på gränsen mot Kina. Den nära kontakten mellan Tibet
och Kina illustreras av att Tatsienlu egentligen är två städer, en
tibetansk och en kinesisk.
Tekniskt och industriellt har Tibet släpat efter den övriga världen. Hjulet, som varit av sådan betydelse för vår kulturkrets, hade
ännu vid kinesernas intåg 1950 ej inlemmats i den tibetanska civilisationen. Vid den tidpunkten funnos inga landsvägar, järnvägar
eller flygfält i landet. För några och tjugo år sedan byggdes den
första telegraflinjen från Indien. Så sent som 1950 hade endast
palatset i Lhasa elektriskt lj us och det enda moderna kommunikationsmedlet var en radiostation, som skänkts av amerikanska trupper under andra världskriget. I avsaknad av moderna kommunikations- och transportmedel har man i Tibet klarat sig med åsnor,
mulor, hästar, får och jakar. De vandra fram med sina bördor utefter trånga och efter modern måttstock oframkomliga karavanvä-
gar. Ofta slingra vägarna fram i bergstrakter, som ligga fem a sex
tusen meter över havet.
Chiang-Kai-shek planerade under sin makts dagar att utveckla
Tibet. Av den anledningen byggdes en väg för motortrafik från
Chungking i Kina till Tatsienlu. Denna väg byggdes över gapande
avgrunder och vilda bergspartier. Den leder fram utmed bottenlösa
klyftor och mellan bergstoppar, som resa sig hundratals meter mot
skyn. Farleden var ofta utsatt för ras och jordbävningar. Nu har
folkdemokratien Kina byggt ett flertal vägar. Även järnväg håller
på att dras in i landet.
Trots transportsvårigheterna har Tibet sin största inkomst av
exporten. De främsta exportvarorna äro får- och getulL Getullen
användes i det fina Kashmirgarnet. Pälsverk, jaksvansar (material
för borsttillverkning) och myskprodukter äro andra exportartiklar.
Jaken är Tibets viktigaste tillgång. Den ger kött, mjölk och smör
och är det viktigaste lastdjuret. Av dess fett beredes bränsle för
eldstäderna och olja för lamporna.
Som synes är Tibet starkt underutvecklat. Det som lockade kineserna att ockupera landet var dess strategiska läge och dess religiösa
betydelse. Genom kinesernas ockupation av landet har kommunis- 408
Tibet – världens tak
men förts ända r’ram till Indiens gräns. Indien med sina folkmassor
och orörda resurser är givetvis ett lockande mål för Sovjets och
Kinas världserövrarplaner.
Förutom tibetanernas önskan att bli lämnade för sig själva ha
tvenne fakta genom tiderna varit bestämmande för landets utveckling. Det ena är den oupplösliga gemenskapen mellan kyrka och
stat, som gjort Tibet till en teokratisk stat. En teokrati är en styrelseform, som lämnar såväl den kyrkliga som världsliga makten
till kyrkans överhuvud. Det andra är den fullständigt unika gemenskapen mellan Tibet och Kina, som existerat sedan 1751.
Båda dessa egendomligheter härstamma från giftermålet mellan
en kinesisk prinsessa och den förste kungen av Tibet år 641. Denne
kung tog med vapenmakt övre Burma och västra Kina. Han tvingade
dessutom kejsaren av Kina att ge honom en prinsessa som gemål.
Prinsessan kom att efter några hundra år helt förändra sitt nya
fosterlands status. Hon omvände nämligen kungen till sin religion,
som var buddism. Buddism blev Tibets officiella religion och omvandlades så småningom till en speciell form, som kallas lamaistisk
buddism. Sedan 1577, då regenten antog titeln Dalai Lama, har varje
härskare i Tibet varit överhuvud för både det andliga och världsliga
samhället.
Den lamaistiska buddismen innebär tro på pånyttfödelse. Enligt
denna tro kommer själen hos en människa, som levat ett rättskaffens liv på den smala vägen att ofelbart komma till himlen
och att vid pånyttfödelsen ta sin boning i någon helig eller ädel
skepnad. Ett liv på den breda vägen utan goda principer medför
att själen vid pånyttfödelsen tar säte i något av de lägre djuren.
Lamaismen anser att den yttre världen fäster för stort avseende
vid materiella fördelar i stället för att koncentrera sig på att leva
ett liv i godhet. Därför tar lamaismen avstånd från yttervärlden.
Det finns sålunda i lamaismen ideella förutsättningar för en god
samhällsanda. Dessa förutsättningar saknas i stor utsträckning i
vår egen kulturkrets. De bärande grundsatser, som skulle ge våra
medborgare andlig och moralisk· styrka i en krävande och ödesmättad tidsålder, ha glömts bort eller kastats bort som värdelöst
gods. österns folk ha under århundraden bevarat de religiösa principer, som kunna ge samhörighetskänsla och som kunna samordna kulturlivets olika yttringar under vissa gemensamma värden. Kommunismen har i sig assimilerat sådana principer. Man
vill åtminstone i teorin finna en livsform, där var och en lever
likaberättigad, och ta avstånd från det ensidiga materialistiska be- 409
——- -~—————————-
Bengt Horn
traktelsesättet. Kommunismen är också för sina anhängare något
av en religion.
Man bedömer ofta kommunismens kyrkopolitik efter Sovjets förhållande till den grekisk-ortodoxa kyrkan. Det är därvid att observera att kommunismens grundprincip är fullständig religionsfrihet.
Antireligiös propaganda är tillåten. Man har sagt att exempelvis
islam och kommunism ej skulle kunna förenas. Detta påstående
verkar i mångt och mycket önsketänkande. Miljoner mohammedaner bo i dag inom Sovjets gränser och några religiösa oroligheter
ha ej förmärkts.
Det kinesiska maktövertagandet i Tibet synes ej ha medfört nå-
gon ändring av de religiösa förhållandena. I stället är det troligt
att kommunisterna ha lyckats skapa en syntes mellan kommunism
och buddism. Om ett sådant förhållande existerar innebär det en
stor fara med tanke på de ännu oberoende sydasiatiska länderna
t. ex. Burma, där buddismen är statsreligion.
Den andliga och världsliga makten förenades i en person år 1577,
då den dåvarande kungen antog titeln Dalai Lama. Ar 1751 invaderades Tibet av Kina, som då styrdes av den kraftfulla Manchudynastien. Kineserna begärde kontroll av tronföljden och utrikespolitiken. Utrikespolitiken kom snart under deras kontroll medan
man lyckades förhindra inblandning i successionsfrågorna. Den
kinesiska inblandningen växlade allt efter Kinas styrka. Då kineserna voro starka höll man stundom speciella delegationer och även
militära garnisoner i Lhasa. Vid andra tidpunkter kördes de kinesiska befullmäktigade vänligt men bestämt ut ur landet. I samband
med ett svaghetstillstånd i Kina proklamerade Dalai Lama Tibets
fullständiga oberoende år 1913. Detta tillstånd varade i tjugo år.
År 1933 förenade Chiang Kai-shek återigen kineserna inför Japans
anfall. Då Dalai-Lama dog begagnade sig den kinesiska regeringen
av situationen och återupprättade det kinesiska inflytandet i Tibet.
Under åren fram till 1949 förstärktes detta inflytande. Förhållandet
mellan länderna blev så gott, att tibetanska soldater kämpade sida
vid sida med de kinesiska under striderna i samband med japanernas ockupation av Kina under andra världskriget. Då Chiang Kaishek drevs ut ur Kina av kommunisterna höll man i Lhasa under
tre dagar religiösa böner för kommunisternas undergång. I juli 1949
utvisades trots detta den siste representanten för nationalist-Kina,
och landet stängdes definitivt för utlänningar. Så kom den kinesiska
invasionen 1950.
Storbritannien är det enda land utom Kina, som haft beröring
410
Tibet – världens tak
under längre tid med Tibet. Landet har alltid varit till stor nytta
för England som buffertstat mellan Indien och Kina. Mot slutet av
1800-talet och i början av 1900-talet tävlade England, Ryssland och
Kina om inflytande och marknader i Centralasien. England lyckades
vinna vissa försteg och slöt 1890 och 1893 tvenne handelsfördrag
med Tibet. Striden om inflytandet fortsatte emellertid. Då TsarRyssland tycktes få fast fot i Tibet sände den indiska regeringen
en expedition till Lhasa för att få samtycke till vissa delar av handelsfördrageL En enda drabbning utkämpades under deras färd till
Lhasa. Dalai Lama flydde till Mongoliet. Efter två veckor drog sig
expeditionsstyrkan tillbaka till Indien. Händelsen synes ej ha efterlämnat någon bitterhet mellan Indien och Tibet. I stället gav den
upphov till vänskapliga relationer, som bl. a. resulterade i att Dalai
Lama gavs exil i Indien, då han måste fly undan kineserna 1909.
Feodalsystemet försvann nästan överallt i världen i och med medeltidens slut. Systemet innebar att kungen, som ägde all jord fördelade denna som län till de kraftfullaste släkterna. Adelsbrev och
viss skattefrihet följde i regel förläningarna. Som erkänsla måste
adelsätterna fullgöra krigstjänst och deltaga i landets styrelse. Lä-
nen och privilegierna gingo i regel i arv från generation till generation. Det var under sådana förhållanden svårt för en man att höja
sig ur den klass, i vilken han fötts. Tibet var vid ockupationen
1950 fortfarande en feodalstaL Religionen hade dock i viss mån
mildrat systemet. Den religiösa organisationen, som var skild från
feodaladeln, erbjöd böndernas och herdarnas barn en möjlighet att
genom kyrkan nå makt och myndighet. Enligt uppgift utnyttjade
var fjärde tibetan denna möjlighet.
Kyrkan var staten i Tibet. Det var kyrkans män, som fattade
besluten även om varje befattning var dubbelbesatt med en präst
och en lekman. Sålunda fanns vid sidan av Dalai Lama den s. k.
Panchen Lama. Då Dalai Lama dog skulle som efterträdare väljas
ett barn, som fötts i samma ögonblick som Dalai Lama dog – ett
utslag av pånyttfödelsetanken.
År 1924 utvisades Panchen Lama ur riket på grund av samröre
med kineserna. Någon ny Panchen Lama utsågs inte. De kinesiska
kommunisterna påstodo sig ha i sin vård den pånyttfödde Panchen
Lama. Han användes i propagandan, som föregick ockupationen
1950. I radioanföranden lät man honom begära Tibets befrielse.
Dalai Lama har varit och är väl fortfarande överhuvud för den
lamaistiska buddismen. Denna har haft och har anhängare inte enbart i Tibet utan i hela Kina och Mongoliet. Det religiösa inflytandet
411
. ·-··· ..—–~···————..
Bengt Horn
från Tibet var starkt och detta var det viktigaste skälet till att
kineserna redan tidigt begärde viss kontroll av landets styrelse.
Det folkdemokratiska Kina hade flera ursäkter för sitt ingripande
i Tibet. Sålunda hade diskussionerna om gränsens dragning aldrig
avslutats. För det andra hade Tibet under lång tid stått under kinesisk överhöghet. Rivaliteten mellan Dalai och Panchen Lama var
det tredje skälet. Kommunist-Kinas befrielseideer mötte föga förståelse i Tibet. Dalai Lama förklarade ett heligt krig mot kommunismen och utvisade alla kommunistsympatisörer. Någon stark militär motståndskraft fanns ej i landet. I augusti 1950 invaderade en
kinesisk arme Tibet men först 1951 var landet helt i kinesernas
händer.
Under tiden före ockupationen hade kineserna hävdat, att Tibet
var en del av det kinesiska territoriet och att relationerna till Tibet
vore att anse som ett kinesiskt problem. Tibet tillbakavisade ej Kinas
krav på överhöghet men ville ej tillåta inblandning i sina inre affä-
rer. På orientaliskt sätt sökte man genom underhandlingar avvärja
faran. Den indiska regeringen uppträdde som medlare under större
delen av 1950. När Tibet trots detta invaderades av kineserna förklarade den indiska regeringen att den vänskapliga förbindelsen
mellan Kina och Indien hade allvarligt störts.
Hur har förhållandena utvecklats i Tibet efter ockupationen? Landet synes på väg att tyst och stilla assimileras i det nya Kina. Munkar och kloster ha lämnats i fred. Detta var nog nödvändigt, ty
varje radikal ändring i de religiösa förhållandena skulle skakat
hela det tibetanska samhället i dess grundvalar. Man har sökt förbättra de sanitära förhållandena genom att upprätta sjukvårdsstationer för bekämpning av tuberkulos, för spädbarnsvård m. m. Otaliga vägbyggen ha satts igång och man kan nu från Kina nå den
indiska gränsen. Kineser söka på alla sätt att infiltrera i Tibet. Giftermål mellan kineser och tibetaner bli allt vanligare. Många tibetaner rekryteras till de kinesiska krigsförbanden. Vid de ständiga
omgrupperingarna följa de sina förband till Kina för att ej mer
återvända. Det pågår sålunda ett slags folkomflyttning efter gammalt känt mönster.
Kommunismens expansion i Europa har stoppats. Avspänningen
i Korea och Indokina har medfört en liknande utveckling i fjärran
östern. Man har då valt att lägga tyngdpunkten i den kommunistiska verksamheten till Sydasien och mellersta östern. På olika sätt
ha motsättningarna mellan de olika staterna givits ny aktualitet.
Det är framför allt problemen arabstaterna kontra Israel och Indien
412
Tibet – världens tak
kontra Pakistan som dragits fram i rampljuset. Vapenleveranser,
vägbyggen och järnvägsbyggen drivas fram på ett sätt som tyder på
förberedelser för invasion. År 1953 överskreds gränsen till Nepal
av kinesisk-tibetanska militärstyrkor. De avvisades kraftfullt men
försöket vittnar om aktiviteten i denna del av världen.
Kashmir är tvistefröet mellan Indien och Pakistan. I början av
artikeln relaterades Krustjevs yttrande hösten 1955. östra delen av
Kashmir är rent buddistisk och dess förbindelser peka mot Tibet.
Detta ger i viss mån en ny relief åt bilden. Regeringen i Kashmir
är dessutom starkt kommunistinfluerad. Lägger man härtill att
kommunistpartiet i Indien är mycket starkt och livaktigt får man
en aning om vad som kanske kommer att ske i denna del av världen.
Ett är sant: Tibet är en viktig utpost och utfallsport mot Indien
för i synnerhet ideologiska offensiver. Tibet utgör dessutom ett
mönsterexempel på hur ett land kan assimileras i det kommunistiska blocket utan större åthävor. Ett sådant exempel kan påverka
opinionen i närliggande områden.
413

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner