Teodor Johansson: Döden vid Faxälvens strand speglar såväl Ödeshög som Ramsele

“Det finns en särskild kategori av politik som man skulle kunna kalla falska löften”. Det är en magstark öppning på en bok. Men ändå säger den allt om svensk landsbygdsdebatt de senaste åren.

Joakim Broman växte upp i Ramsele i Sollefteå kommun. I Döden vid Faxälvens strand (2023, Timbro) beskriver han sin uppväxt i det norrländska inlandet. Men många av hans egna erfarenheter finns det inte mycket kvar av i tätorten, och i Stockholm lever de i en helt annan verklighet.

De inledande orden säger i sin helhet vad boken handlar om. På 138 sidor beskrivs hur ett liv på landsbygden faktiskt ser ut och vilka utmaningar som samhället står inför. Det som för 30 år sedan var sprudlande samhällen ligger i dag öde. Hur hamnade vi här och hur tar vi oss härifrån? Boken är således en redogörelse för myter och hur falska löften faktiskt blir äkta. Men ju mer jag läser av boken desto oftare ställer jag mig själv samma fråga. Är livet i Norrland verkligen så annorlunda från livet i resten av landet?

Livet i det norrländska inlandet har alltid känts avlägset. Ändå finner jag gång på gång likheter mellan Bromans uppväxt och min egen. Jag är uppvuxen på en gård på den östgötska slätten. Även om storleken på avstånden skiljer sig markant har vi i mångt och mycket levt i samma verklighet. Hur Broman beskriver de verkliga problemen vi i dag ser ger mig känslan av att en vikt lyfts från mina axlar. Äntligen är det någon som pratar om hur det är på riktigt. Debatten behöver egentligen inte vara så förenklad som den i dag är. I dag handlar det snarare om bygdernas överlevnad och inte deras utveckling.

Boken kan på så sätt ses som en beskrivning av hela Sveriges utmaningar. Problemen finns överallt även om de denna gång beskrivs ur ett norrländskt perspektiv. “Att skriva om Ramsele är alltså att skriva om stora delar av Sverige”, som Broman själv påpekar.

Livet i Östergötland och den utveckling vi ser här skiljer sig inte alltför mycket från den i Ramsele. De små kommuner som samlas runt de större städerna håller sakta men säkert på att bli uppätna. Samtidigt finns det en avsaknad av idéer för att faktiskt bryta mönstret. Politiken har helt och hållet accepterat detta.

Broman lyfter vikten av samhällsservice för en levande landsbygd. Det kan vara i form av en BB-mottagning. Men det bortser från den lokala politikens ansvar.

Förändringen i demografi har länge påverkat serviceutbudet. Döden vid Faxälvens strand konstaterar att detta har försvagat regionernas skatteunderlag. Det vill säga hur tillåtande regionernas ekonomi är för möjligheter att erbjuda service till sina invånare. Detta leder till att politiker inte kan motivera verksamheter i dessa områden. Således lägger de ner närliggande akutvård samtidigt som tiden för att ta sig till vården blir ohållbart lång. Vi pratar alltså om distanser på upp till 40 mil. Det är ett effektivt sätt för regionerna att tvinga folk till städerna för att kunna samla sina verksamheter på samma plats.

Men Norrland är inte bara fem regioner. Det finns även 54 kommuner. I takt med att landsbygden har förändrats gör även kommunerna det. Om kommunerna inte klarar av att behålla sina invånare med den samhällsservice de själva erbjuder blir det även svårt för regionerna att göra det.

Döden vid Faxälvens strand lyfter specifikt vikten av nära vård för landsbygdens utveckling. Det är helt sant. Men det riskerar att bortse från den service som kan få fler att flytta till landsbygden i syfte att starta familj. Exakt den sortens inflöde behöver dessa kommuner.

Det råder mycket rykten om svensk skola. Debatten förenklas inte av att samtidigt som vi hör att skolan är i kris ser vi goda resultat i internationella mätningar. I DN-debatt förklarar forskaren Gabriel Heller Sahlgren att det svenska “Pisa-raset” har återhämtats.

Genom egna erfarenheter har jag lagt märke till en viss uppgivenhet hos vissa landsbygdskommuner. Den förstärks av att lokalsamhället har accepterat status-quo helt. Framför allt att det skulle vara en självklarhet att landsbygdskommuner har lägre skolresultat än rikssnittet.

Vi måste kunna kräva mer av våra kommunpolitiker. Särskilt viktigt är det i skolfrågan. Hela lokalsamhället måste bestämma sig för att vända utvecklingen. En bra skola är det som kan vara avgörande för att en familj bosätter sig i Ramsele – eller kanske Ödeshög – eller om de bosätter sig i Sollefteås tätort.

Satsningar på skolan behöver inte betyda att det ska kosta skjortan. En kommun som bestämt sig för just detta är Östra Göinge. Som liten kommun i norra Skåne står de inför liknande utmaningar som andra landsbygdskommuner. Men de har bestämt sig för att bryta utvecklingen. Den resan måste fler kommuner göra. För det är precis det som funkar.

Det finns mycket att göra för landsbygden. Det handlar såklart inte bara om skola och sjukvård. I Döden vid Faxälvens strand får vi följa med på en resa från Norrland till Stockholm. Vi får förstå hur det är två helt olika verkligheter och hur de missförstår varandra. Men samtidigt som varje kapitel ger läsaren mer kunskap går det även att hitta referenser till sin egen uppväxt. Det är en uppiggande läsning i en tid då landsbygd för många politiker stavas dieselpriser.

Med denna bok i handen kan de tomma löftena fyllas med konkret politik. Det måste gälla såväl lokalpolitiker som rikspolitiker.

Teodor Johansson går Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2023