Print Friendly, PDF & Email

Ta avstånd från 50 år av Israelhat

Av Johan Sundeen | 4 juni 2021



Det borde ha väckt stor uppmärksamhet när den socialdemokratiska
toppolitikern Nalin Pekgul nyligen krävde att hennes parti skulle
”klippa bandet till Tro och Solidaritet”. Den interreligiösa
sidoorganisationen till det statsbärande partiet kritiserades av henne
för att stödja ”islamismen som är en totalitär ideologi”. Som
terrorforskaren Magnus Norell nyligen pekat på (GP 21/5) finns det
emellertid i stora delar av svensk offentlighet en beröringsångest inför
allting som kan tolkas som kritik av islamismen.

Tro och Solidaritets stöd till islamismen måste sättas in i ett historiskt
sammanhang. Under mer än 50 års tid har extremism och antisemitism
grasserat inom Broderskapsrörelsens (numera Tro och Solidaritet) led. I
en dagsfärsk forskningsrapport från tankesmedjan Claphaminstitutet – När
teologi blev 68-ideologi
– visar jag hur den socialdemokratiska sidoorganisationen har varit en nyckelaktör i etablerandet av en Israelfientlig inställning inom socialdemokratin, Svenska kyrkan och det trossamfund som tidigare hette Svenska Missionsförbundet.

I en debattartikel i tidskriften Broderskap skriver den blivande
professorn i etik, den marxistiskt orienterade teologen Carl-Henric
Grenholm år 1971 följande minst sagt anmärkningsvärda rader:
”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel.
Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Utöver att påverka generationer av blivande präster vid den för
antisemitism flerfaldigt belastade teologiska institutionen vid Uppsala
Universitet var Carl-Henric Grenholm en nyckelaktör i Svenska kyrkans
inre liv under decennier. Denne i socialetiska frågor ständigt anlitade
akademiker gjorde vid flera tillfällen uttalanden till stöd för det
totalitära och för upprepade folkmord ansvariga Kommunistkina. Bland
annat framhöll han att Kina och Kuba är exempel på goda samhällen som
har etablerats genom politiskt våld. Nödvändigheten av revolutionärt
våld är under 1970-talet ett genomgående budskap från Grenholms sida.

Tillsammans med Sigbert Axelson skrev Grenholm 1972 Palestinafrågan och den kristna opinionen. Till bokens centrala syften hör att söka
delegitimera Israel och att utmåla den judiska staten som en del av det
västerländska förtrycket mot tredje världen. Denna av
Broderskapsrörelsen som studiematerial distribuerade bok rekommenderades varmt av den av maoister kontrollerade publikationen Palestinsk Front. Samma organ tipsade också sina läsare regelbundet om att läsa Karl Marx pamflett Om judefrågan.

Idéhistorikern Henrik Bachner visar i sin doktorsavhandling Återkomsten:
Antisemitism i Sverige efter 1945 att kristna 68:or tillsammans med
marxistiska extremistpartier – den så kallade bokstavsvänstern –
utgjorde de viktigaste dörröppnarna för jude- och Israelfientlighet
efter sexdagarskriget 1967.

Sigbert Axelson figurerade under 1970-, 1980- och 1990-talen
återkommande i sammanhang som av sina kritiker förbands med
antisemitism. Han spred budskap om sionistkontrollerade massmedier,
gjorde en av Radionämndens ledamöter enhetligt prickad TV-dokumentär om konflikten om Jerusalem och förekom filtigt i Ahmed Ramiaffären. Den
senare handlade om judefientlighet i Radio Islam och involverade ett
flertal lärare – i första hand Jan Bergman – vid den teologiska
institutionen i Uppsala.

På detta sätt kunde exemplifieringen av hat och extremism som har
spridits av kristna marxister fortgå länge; den intresserade hänvisas på
grund av utrymmesbrist till den aktuella forskningsrapporten och till
min bok 68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen
1965–1989. Det viktiga i detta sammanhang är inte ytterligare exempel
utan konsekvenserna av illviljans kolporterande.

Israels ambassadör Ilan Ben Dove menar att ”den som analyserar Svenska
kyrkans politik mot Israel ser att den ofta är mer extrem och mer
polariserande än den som har sitt ursprung i den arabiska världen”. Jag
är av uppfattningen att det onda arvet från 1968 utgör en viktig
förklaring till det av ambassadören påpekade faktumet såväl som till
svaret på den av Per Ahlmark i Vänstern och tyranniet resta frågan om
varför ”kristna ledare i Sverige inte höjer sin röst mot
antisemitismen”.

I forskningsrapporten När teologi blev 68-ideologi visar jag hur kristna
antisionistister som Grenholm och Axelson med stor framgång verkade
utifrån fyra centrala opinionsbildande arenor: kyrkorna, partipolitiken
– i synnerhet Broderskapsrörelsen, massmedierna samt universiteten. De
uttryck för proislamism inom den interreligiösa socialiströrelsen Tro &
Solidaritet, och som muslimen Nalin Pekgul så rakryggat har reagerar
mot, är ingenting annat än en logisk förlängning av det Israelhat och
den vänsterextremism som under femtio års tid odlats inom delar av
kristenheten i Sverige.

Det är hög tid att hedervärda krafter inom socialdemokratin och Svenska
kyrkan ser till att partiet respektive trossamfundet kapar banden till
hatets och extremismens förkunnare.

Johan Sundeen är docent i idé- och lärdomshistoria, författare till rapporten När teologi blev 68-ideologi: Etableringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982

Rapporten finns att ladda ner på Claphaminstitutets hemsida, och kommer att diskuteras i ett webinarium anordnat av samma institut den 9 juni klockan 19.00. Mer information om seminariet finns här.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

Läs mer här

Samtida röster om konservatism