Staffan Hildebrand; Bildt mot 2000-talet

ag mmns väl mm allra forsta
lektion i Östra Real. En helt
ny och skrämmande stor skolbyggnad, nya lärare och klasskamrater. Vår nye klassfåreståndare kom in i klassrummet och
forklarade att han skulle berätta en
historia om Sverige. Han berättade
att det fanns en klubb som hette
OECD, for de rikaste länderna i världen. Där hade Sverige nu klättrat
upp till andra plats. Bara Schweiz låg
fore, men USA låg efter oss! Läraren
listade upp områden där Sverige var i
världstopp: Produktionen av specialstål, antalet stridsflygplan, vi var fjärde största redarnation, samtidigt som
vi hade blivit telefontätast och TVtätast i hela världen. När det gällde
personbilar låg vi på tredje plats.
Läraren pekade också på att vi hade
den längsta semestern i världen, tre
STAFFAN HILDEBRAND är filmregissör och internetutvecklare.
Bi ldt mot
veckor, och ingenstans var arbetarskyddet och barnomsorgen så bra
som i vårt land. Arbetslösheten låg på
en procent. Vi blev alla imponerade!
I slutet av lektionen fårklarade lä-
raren att han snart skulle pensionera
sig, och att han varit med om att
bygga upp det moderna Sverige. Nu
var det vår tur att ta vid och fora bygget vidare. Vi som var unga. För visst
ville vi slå Schweiz också!
Läraren sa att vi alla i klassrummet
hade en talang, en begåvning, en
SVENSK TIDSKRIFT
STAFFAN HILDEBRAND:
2000-talet
kraft. Nu i läroverket skulle vi söka
oss fram till hur vi var och hur vi
skulle kunna frigöra vår egen inneboende talang och kraft, så att vi
kunde fortsätta samhällsbygget.
Hemligheten med Sverige, sa han, är
att vi har hittat en balans mellan individernas frihet att påverka sin egen
framtid, exportindustrins framgångar,
teknikens landvinningar och samhällets gemensamma ansvar for svaga
grupper som riskerar hamna utanfor
utvecklingen.
Anda av framtidstro
Det är i denna anda av självförtroende, optimism och framtidstro som
Carl Bildt och jag växte upp i Östra
Real. Det var åren mellan Folkhemmets slutfas och uppstarten på det
Starka Samhället. Elvis och James
Dean hade ersatts av Beatles och
Rolling Stones.
Ungdomen steg for forsta gången
fram som en egen drivkraft, en egen
marknad och en egen kultur. Vi hade
Tage Erlander, Jarl Hjalmarson,
29
Marcus W allenberg, Alice Babs, Elise
Ottesen Jensen, Nacka Skoglund,
Lennart Hyland och Dag Hammarskjöld. Vi var stolta över våra vuxna
förebilder. De visade vägen, men
släppte fram oss ungdomar.
För att förstå Carl Bildt som partipolitiker, visionär och internationell
ledare är det helt nödvändigt att se till
den miljö som fostrat honom. Vi ledde tillsammans elevrådet, skoltidningen SOS (som gick med vinst),
samt de politiska aktiviteterna i Östra
Real. Carl var unghöger och hans
KS-klubb hade över 200 medlemmar, medan jag bildade skolans första
SSU-klubb, som bara fick 8 medlemmar vid starten. När jag blev uppkallad till vår konservative men humanistiske rektor för att förklara mig,
fick jag personligt stöd av Carl, som
också hjälpte mig med det här med
stadgar och styrelser och sånt som
man tydligen måste ha i det politiska
livet. Jag lämnade politiken för filmens värld efter studenten.
Nyfikenhet och debattlusta
Redan i läroverket gillade Carl att
diskutera med människor som hade
en annan uppfattning än han själv hade. Det var en blandning av otrolig
nyfikenhet, ständigt sökande efter
fakta och sakargument, intuition och
konfrontativ debattlusta, men med
en stark underton av respekt för andras uppfattningar. Vi sökte bägge
fakta och diskussion. Det var så vi
bägge fann varandra i en nära relation
som egentligen bara blir starkare ju
mer åren går. På den tiden drev jag
30
också en liten filinklubb i Östra Real
och i min allra första super 8 rnn1
film, en deckare, spelade Carl skurken. Då var han 15 år. Han valde rollen själv. Carl har ju alltid gillat nya
utmaningar.
Jag minns också hur han som nybliven tonåring besökte det delade
Berlin 1964 och personligen påverkades starkt av klyftan mellan frihet
och förtryck, mellan öst och väst,
mellan Sovjet och USA. Detta var
det Kalla Krigets Europa.
Mina föräldrar var övertygade moderater, och min mamma som starkt
gillade Carl, försökte övertala honom
att tala mig till rätta. Min far var
brandchef på Östermalms brandstation, där jag också bodde. Men Carl
visste att bandmännen, mina verkliga
förebilder, som till 100% var övertygade socialdemokrater, redan präglat
mig i mina tidiga ungdomsår och då
respekterade han fullt ut min ideologiska övertygelse. Vilket han lugnt
förklarade för morsan. På Carls studentfest var jag den enda sossen och
kände mig nog både stolt och rebellisk på samma gång. Senare i livet har
Carl fått många socialdemokrater
som personliga vänner, vilket är viktigt att påpeka. Carl var rastlös efter
sin studentexamen. Det var som han
intuitivt väntade på att något viktigt
skulle ske, något avgörande för hans
liv, för framtiden. Så skedde också.
Aret var 1968. studentrevolutionens
år.
Jag fixade ett uppdrag från Sveriges
Radio åt Carl och mig att resa till
Prag for att göra radioreportage om
SVENSK TIDSKRIFT
Pragvåren och Alexander Dubceks
kamp för socialism med ett mänskligt
ansikte, fritt från Sovjets övermakt.
Vi kom dit i böljan av augusti 1968
mitt i revolutionens klimax. Carl och
jag satt i gränderna i gamla stan och
diskuterade hela nätterna med studenter från hela Östeuropa och unga
soldater om hur utvecklingen obönhörligt gick mot allt stötte demokratisering och liberalisering och ett ifrå-
gasättande av de gamla maktstrukturerna. Ett nytt hopp hade tänts. Vi
drömde om ett enat Europa, fritt
från krig, förtryck och fattigdom.
Kanske Europas Förenta stater en
gång i framtiden.
Något stort höll på att ske
Kulmen på Pragvåren var när Joseph
Tito, som redan lyckats bryta med
Sovjet, och Alexander Dubcek talade
på ett massmöte med över 100.000
Pragbor vid borggården intill det
gamla slottet. Där fanns också tusentals östtyska och ungerska ungdomar.
Vi hade klättrat upp på Pragradions
inspelningsbuss och såg ut över det
jublande folkl1avet. Något verkligt
stort höll på att ske! Vi talade om det
hela natten. Det var en sån där natt
som påverkade hela ens framtida
uppfattning om att allting är möjligt,
bara man har människorna med sig.
Strax därefter åkte vi hem.
Samma natt vi reste hem gick ryssarna in i Prag. Carl och jag arbetade
flera dygn i streck i alla media, eftersom vi var de enda som hade helt
färskt material. Jag vet ingen enskild
upplevelse i Carls liv, som påverkat
honom så starkt. Han blev rasande,
besviken, klarsynt och handlingskraftig på en gång. Jag tror det var under
Pragvåren och de sovjetiska stridsvagnarnas attack mot den, som Carl
bestämde sig for att ägna sitt liv åt
politiken. Den rastlöshet och det lite
osäkra sökande jag märkt efter Carls
student, ersattes med en målmedvetenhet och en insikt om att han nu
ville engagera sig helt och fullt for att
forändra och utveckla moderata samlingspartiet i riktning mot det ledande frihets- och europapartiet i
Sverige. Det Europa han såg framfor
sig var ett enat Europa, byggt på frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och social
rättvisa. Ett Europa under NATOparaplyet. Ett Europa där han ville
vara med och riva ner diktatur, fortryck och alla sorters murar mellan
människor och länder.
Europa starkaste drivkraften
Han bestämde sig tidigt fOr att på alla
sätt forsöka bidra till att fora in
Sverige i detta Europa, långt fore nå-
gon seriös svensk Europadebatt.
Europatanken är nog Carls allra starkaste drivkraft både på ett personligt
och ett politiskt plan. Hans insats for
att fOra in Sverige i EU kan inte
överdrivas, framforallt när det gällde
att övertyga ungdomen.
Nästa stora politiska och ideologiska upplevelse som lika starkt påverkat
Carl är naturligtvis hans framgångsrika medlaruppdrag i inbördeskrigets
Bosnien, där han ju hade hela
Europas uppdrag. Som femtioårspresent fick jag folja med Carl fyra dagar
under hans medlingsuppdrag. Det
var i februari 1997. En av dagarna
började kl 07.00 med briefing med
hela hans stab i Sarajevo. Carl satt i
Office of the High Representative, i
” Jag tror det var
under Pragvåren och de
sovjetiska stridsvagnarnas attack mot den,
som Carl bestämde sig
för att ägna sitt liv åt
politiken. ”
en sliten kontorsbyggnad av östeuropeisk 60-talsmodell. På väg till helikopterplattan forsökte jag tala med
några av Carls 12 humorlösa franska
livvakter, franska elitsoldater, som
körde den bepansrade Mercedesen.
varandra. De hade växt upp tillsammans, men sedan några år börjat hata och skjuta på varandra.
Carl sa: ”Tänk dig att personen
mitt emot dig ljuger. Han vet också
att jag vet att han ljuger. Detta är
startläget på själva forhandlingen. ”
Det var en oerhört stark upplevelse
for mig att se Carl i aktion, framgångsrikt balanserande mellan olika
hatiska viljor i Bosnien och mellan
makthavare i FN, EU, USA och
Ryssland.
Förändrades av Bosnien
Det är uppenbart att Carl forändrades
under den här tiden. Inte som person, han är samma person som den
jag lärde känna i Östra Real. Men
både hans ledarskapstalanger, insikt
om forändringsprocessernas natur,
och hans ideologiska vision av hur
framtidens politiker ska fungera har
De stirrade iskallt på mig, medan jag kraftigt mognat fram. Denna politisforsökte småprata lite naivt om läget.
Vi landade i USA-basen Camp
McGovern, nära staden Brsko, vars
läge just då var krisartat, eftersom
stan stod utanfor Daytonavtalet.
Tvåstjärnige generalen Miegs, med
erfarenheter från flera krig, tog emot
med fika. Han sa till mig att Carl
kunde tala både med politiker, diplomater och generaler så att alla forstod
vad han menade. Därefter en kaotisk
presskonferens med hela världspressen. Vi gick sedan till ett isolerat hus
på militärbasen, där Carl på några
timmar lyckades ra de tre borgmästarna, en serb, en muslim och en
kroat, att i lugn och ro börja tala med
SVENSK TID SKRIFT
ka och ideologiska mognadsprocess
startade på allvar i Prag 1968 och
kulminerade i Bosnien 1997.
Den stora frågan är då om Carl
Bildt formår översätta hela det politiska och personliga erfarenhetsmaterial han samlat på sig ute i Europa till
2000-talets svenska partipolitik. När
medier, socialdemokraterna, och
även vissa aktörer inom moderata
samlingspartiet kritiserar Carl for att
vara for osynlig, for tyst, for lite visionär, fOr gnällig, for forsynt mot sina motståndare, glömmer de helt
bort detta. Vad jag personligen tror
är nämligen att Carl just nu är uppe i
ett intensivt översättningsarbete, där
31
han ska överföra de gjorda unika erfarenheterna till en svensk politisk
och ideologisk plattform för att vinna
väljarna inför nästa sekel.
Carl har alltid haft ett långsiktigt
perspektiv i sitt handlande. Han har
också haft en stark känslighet för nya
omvälvande krafter i samhället.
Därför tror jag att hans starka intresse
för den nya informationstekniken
och den globala marknaden och dess
banbrytande effekt på våra personliga liv och på samhället kopplat till
hans syn på framtidens Europa är en
mycket spännande kombination för
ett framtida ideologiskt programarbete.
!T-revolutionen
Tillsammans med 200 personer ur
den svenska IT-eliten hörde jag Carl
tala om framtidens informationsrevolution i sitt linjetal på IVA i februari.
Jag arbetar just nu med ett filmprojekt, där jag ska undersöka ungdomars attityder till Internet på ett globalt plan, understött av KR-stiftelsen
och Ericsson. Carl Bildt sa så här bl a:
”På samma sätt som den tidiga industrialismens teknologier och läror
fördeoss in i kollektivismen och centralismen, för oss nu det gryende in- 32
formationssamhällets teknologier och
användningar in oss i ett samhälle
som sprider makt och inflytande,
ställer pyramider på ända och gör en
ny frihet möjlig på den globala arenan. Med rätt politik, som satsar på
de nya IT-entreprenörerna, på företagande, på tillväxt, kan Sverige år
2010 tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller
varje del av utnyttjandet av informationsteknologin.”
Det gick i slutet av femtiotalet och
början av sextiotalet. Då klättrade ju
Sverige bevisligen upp till andra plats
på OECD:s topplista över utveckling. Idag ligger vi på 18:e plats. Men
det är säkert möjligt igen. Vi är ju redan idag mobiltelefontätast och
Internettätast i hela världen! Frågan
är om Carl Bildt förmår vara den politiske ledaren och visionären som ska
ta Sverige ur det negativa kraftfåltet
in till en ny era av utveckling, framtidstro och optimism.
Jag tror bara Carl kan lyckas med
detta om han förmår formulera en ny
och skarpare politisk vision, som bå-
de tar hänsyn till de som redan håller
på att erövra IT och den globala
marknadens möjligheter, och alla de
som fostrats av det kollektiva centraSVENSK TIDSKRIFT
lisriska industrissarnhället, men som
känner rädsla, osäkerhet och t o m
motvilja mot en informationsrevolution, som riskerar att öka klyftorna i
samhället ännu mer. Lyckas han formulera och förankra en sådan vision
i ett nytt politiskt program, blir han
ett ännu starkare hot än vad han är
idag, mot en socialdemokrati, som
ännu inte förmått orientera sig eller
formulera sig, i den omvälvande
brytningstid vi är mitt inne i. Om
18 månader går vi in i 2000-talet.
Lyckas han med att arbeta fram en
sådan vision, då tror jag absolut att
kan han åter bli statsminister. Han är
redan landets populäraste politiker.
Framförallt bland ungdomen. Kanske
lyckas han inte redan i detta val. Men
väl i nästa. Och Carl Bildt har ju alltid haft ett långsiktigt perspektiv.
Och han är oerhört envis när han
verkligen bestärnt sig för nånting.
Frågan är bara om han i ett sådant
nytt program, baserad på hans egen
samhällsvision rar med sig de starka
traditionella aktörerna i sitt eget parti? Precis som Tony Blair redan har
haft i labour, har Carl Bildt också ett
stort arbete framför sig när det gäller
att förändra och utveckla sitt eget
parti in i 2000-talets Europa.