Print Friendly, PDF & Email

Skurup och feminismen

Av Mats Fält | 8 maj 2020



Det är komplicerat. Ofta är det bara en lat och feg ursäkt men ibland stämmer det verkligen. Som i fallet med slöjförbudet i Skurup. Det är verkligen komplicerat och har ställt många berörda inför svåra problem, skriver Mats Fält.

Problem som det inte alltid finns en enkel och given lösning på. Det är svårt, komplicerat, känsligt och infekterat. Dessutom blev diskussionen konstig. Det verkar nämligen som om en väldigt central fråga kommit bort på vägen. På vägen från kommunfullmäktiges beslut om slöjförbud i skolor och förskolor i Skurups kommun, till det att en moderat rektor blev hjälte genom att motarbeta sin egen kommuns demokratiskt valda politiker.

Slöjförbud är ingen självklar åtgärd. Det kan ses som ett sätt att värna våra värderingar mot förtryck av kvinnor. Effekten kan dock bli den motsatta – att den grupp som känner sig utsatt slår vakt om slöjan och använder den mer än tidigare. Så verkar det delvis ha blivit i Skurup. Samtidigt är det ett tveksamt motargument om man ser slöjan – åtminstone när den används av mindre barn – som ett uttryck för en diskriminering som det officiella Sverige knappast borde kunna ställa sig bakom. Det är en fullt rimlig och i de kretsar som brukar dominera svensk debatt ofta självklar inställning.

Frankrikes förbud mot religiösa symboler går mycket längre men har inte stoppats av nationella eller europeiska domstolar. Franska politiker möter sällan lika kritiska röster i debatten som sina skånska kollegor. Trots att det franska beslutet är mycket mer långtgående och på ett konstigt sett stämplar just religiösa symboler som värre än andra. Många muslimer är kritiska, men i allmänhet är de flesta andra positiva.

Skolorna i Skurup fick problem med det lokala beslutet. Kunde man alls genomföra det? Skolverket deklarerade att det inte var möjligt och då blev det svårt för till exempel den mycket uppmärksammade tidigare rektorn på Prästamosseskolan, Micael Liedholm, att göra som kommunens politiker ville. Samtidigt blev det också konstigt när de lokala skolorna gick emot den lokala demokratin, som inte minst skolan ska värna och främja. Vilket också blev ett exempel på den speciella modell för styrning av svensk skola som vi har valt. Rektorer styrs delvis direkt av staten trots att skolan i princip är ett kommunalt ansvarsområde. Ibland krockar kommunala och statliga åsikter. Skolchefers och rektorers position kan bli utsatt och skapa motsättningar som inte främjar verksamheten. Andra gånger ser naturligtvis professionen systemet som ett värn mot mer eller mindre kompetenta politikers inblandning.

Nästa problem uppstår när facket och i första hand Liedholm, som dessutom råkar vara engagerad moderat – dock ej i Skurup – startar ett mindre kulturkrig mot de lokala politiker från Moderaterna och Sverigedemokraterna som fattat beslutet i kommunfullmäktige. De framställs tidvis som företrädare för mörka krafter och buntas raskt ihop med Trump, Orban, Le Pen och Åkesson. I avvaktan på beslut i svensk domstol vet ingen riktigt vad som kommer att gälla i skolorna i framtiden.

Kommunala chefer har yttrandefrihet men det blir lätt dålig stämning när man beskyller sin politiska ledning för att vara kryptofascister. Liknande situationer har uppstått i andra kommuner där Sverigedemokraterna av väljarna getts en ledande ställning. Ibland har kritiken åtminstone delvis varit motiverad, orutinerade företrädare för ett parti som tidigare befunnits sig på marginalen gör ibland konstiga saker. Andra gånger är det mer ett led i ett allmänt drev mot ett parti som många tar avstånd ifrån, alldeles oavsett vad dess företrädare gör eller inte gör.

Religionens plats i skolan är också en svår och känslig fråga. Många förstår inte riktigt att skolan faktiskt inte ska driva en ateistisk linje. Svensk skola ska inte främja en viss religion men inte heller motarbeta olika religioner, religiösa åsikter eller yttringar. Alla lärare tillämpar inte denna princip på rätt sätt. Det förekommer dess värre inte sällan att religiösa elever upplever sig vara trakasserade när deras åsikter inte respekteras, till exempel när det gäller tankar om jordens och människans skapelse. Så ska det inte vara. Samtidigt måste det finnas gränser för hur mycket olika religion tillåts påverka verksamheten i skolan. Slöjförbud för åtminstone yngre flickor skulle kunna vara en sådan gräns.

Det riktigt konstiga i debatten om Skurup är att det som annars kunde varit det självklara svenska feministiska budskapet, ofta nästan helt kommit bort: är det rimligt att små barn ska dölja sitt hår med slöja i förskolan och skolan med hänvisning till regler i Koranen? Regler som mycket tydligt gör skillnad på flickor och pojkar. Detta oavsett om det görs frivilligt eller på grund av krav från föräldrar. I en bättre värld skulle detta inte vara ett problem men vi vet att många barn även i vårt land tvingas leva med regler som inte är acceptabla. Det är skillnad på barn, tonåringar och myndiga ungdomar.

I andra sammanhang har många svårt att acceptera att religionsfriheten faktiskt har konsekvenser. Alla gillar inte allt som görs i religionens namn – inte ens om det är lagligt och oförargligt. I fallet i Skurup verkar det plötsligt ha blivit självklart att slå vakt om slöjan – inte de små flickornas frihet att slippa lyda religiösa normer från ett samhälle präglat av diskriminering och orättvisor mellan kvinnor och män.

Med tanke på hur den här debatten utvecklats kan man fråga sig om stödet för rektor Liedholms kommunkritik hade varit lika starkt om det istället handlat om någon kristen tradition, som plötsligt avskaffats av skånska politiker. Jag tror inte det. Här finns en koppling till identitetspolitik och antikoloniala låsningar som leder till konstiga felslut och oväntade allianser. Som när Vänsterpartiet och radikala islamister demonstrerade tillsammans för ”frihet” i Irak, när koalitionen störtat diktatorn Saddam Hussein.

De som röstat för slöjförbudet i Skurup har säkert inte alla gjort det av samma skäl. Oavsett det är det dock helt rimligt att försvara beslutet utan att behöva anklagas för att gå mörka krafters ärenden. Att i en offentligt driven skola skyddas från vad som kan vara religiöst tvång är inte något underligt. Om det löser problemet är däremot inte givet.

Det är komplicerat.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019