Särintressenas lyckorike


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SÄRINTRESSENAS LYCKORIKE
MONICA WER.ENFELS RÖTTORP
Politiker är ofta oklara över vems intressen de egen tligen företräder. Samtidigt blir det
politiska uppdraget allt mer komplicerat. Det leder till att snabba populistiska beslut
tar över långsiktigt agerande för allmänintresset.
en politiska rollen
är ständigt gtanskad och diskuterad. Men i den
kommunpolitiska vardagslunken sätter debatten
inte några påtagliga spår. Det rullar
på, som det gjort under de senaste
årriondena, mot specialisternas och
särintressenas lyckorike. Allmänintresset forsvaras av ingen.
Det råder enligt min mening
fOrvitring bland politikerna själva om
vilka intressen de foreträder. Före
kommunalvalet forklarar många sig
vilja foreträda konm1llninvånarna.
När valet är över uppstår fenomen
som skymmer denna ambition. En
mängd krav från olika intressegrupper tenderar att ta över
MONICA WER.ENFELS R.ÖTTOR.P
arbetar på Sver~ska Arbetgivareföreningerz och l1ar bl a skrivit bokw
Konkurrws på låtsas, utgivw på
Ekerlids forlag 1995.
30
allmänintresset.
Omedelbart uppstår en mängd
frågor som är direkt knutna till
arbetsgivarrollen och producentrollen. Personalen pockar på sitt, den
administrativa apparaten kräver sitt.
Att rationalisera eller lägga ut ett
uppdrag på entreprenad skapar
omedelbart missnöje bland de egna
och obehagliga åtgärder i form av
friställande osv. Personalintresset
konuner då lätt fore allmänhetens
intresse av en kostnadseffektiv
verksamhet.
Det finns också tendenser hos
politiker att se sig som foreträdare
enbart for de egna väljarna.
Socialdemokrater foreträder arbetarklassen, centerpartister Vuxenskolan
och småbönder o s v. Enligt min
mening måste en kommunpolitiker
se sig som ansvang for alla
kommuninvånare, även for sådana
som röstat ”fel”.
Det politiska uppdraget blir allt
SVENSK TIDSKR.IFT
mer komplicerat. Komn1Unerna är
enonna koncerner med hundratals
olika verksamheter och regelsystemen är omöjliga att överblicka,
än mindre behärska for politikerna.
Tjänstemännens makt har växt i takt
med systemens komplexitet.
Fritidspolitiker, men också heltidspolitiker, hamnar underläge
gentemot specialisten/ -tjänstemannen. Det är tungt och konfliktfyllt att trotsa tjänstemannaexpertisen
och den enklare vägen blir då att
köra kompisskap med tjänstemännen. Då far man åtminstone
igenom lite!
Det är viktigt att uppmärksamma
att även tjänstemän kan vara
särintressen som man inte bör liera
sig med. Det finns en uppenbar risk
att tjänstemän, med specialistens
naturliga önskemål om perfektion
ställer orimliga krav på t ex ett
foretag vid myndighetsutövning.
Ramlagar kan ge upphov till
omfattande lokala regleringar som
baseras på särintressen hos enskilda
tjänstemän/ politiker. Det inträffar
också att tjänstemän med motstridiga
krav forsätter foretag i situationen att
varje val blir ett regelbrott (bageriet t
ex som av en tjänsteman åläggs att ha
räffiade golvplattor for att forhindra
halkning och av en annan att ha släta
golvplattor av hygienskäl). Detta är
politikernas sak att lösa. Att tvinga
foretager att välja det minst
regelvidriga alternativet eller det
alternativ som medfor lägsta vitet är
att svika sin pohtiska uppgift.
Politiker måste stå över
sektorstänkande och hindra tjänstemän från myndighetsutövning
grundat på långtgående särintressen.
Nämndens ombud?
Men det råder också, enligt mm
mening, missuppfattning om vilka
politiska intressen politikern
foreträder. Det finns en tydlig
tendens hos fritidspolitiker att som
ledamot av en nänmd se s1g som
forsvarare for den nämndens
intressen (att ra högre anslag t ex).
Han/ hon blir forsvarare av ett
särintresse, i det här fallet nänmdens,
i stället for allmänintresset (t ex
konmmnens ekonomiska situation
som helhet). Det finns
”utforarpolitiker” som tror sig slippa
totalansvaret och enbart ha ansvar for
produktionen. Dessvärre råder dessa
foreställningar också i kommunalrådskretsar. Socialkommunalrådet t
ex hänvisar snabbt till konmmnstyrelseordforanden när det börjar bli
obehagliga frågor om pensiOnsskulden.
Kommunens ombud?
Idag härskar bland konununpolitiker
ett nytt särintresse, det kommunala
egenintresset.Vi har fatt konmmnpolitiker som är i konflikt med
rikspolitiker. Särintresset konununen
leder till ställningstaganden hos
kommunpolitiker som strider mot
åsikter man forfåktar andra
sammanhang. Moderata politiker på
riksplanet forsvarar fortjänstfullt
utvecklingen av friskolor. Men i
kommunerna bygger man nya skolor
i egenregi -utan att forsöka stimulera
andra alternativ. Medan den
moderate näringsministern skrev
privatiseringslistor kanslihuset
utvecklade moderata politiker kommunal affårsverksamhet.
Egenvärde
Samtidigt som moderata rikspolitiker
talar om skattesänkningar och
effektiviseringar utfårdar moderata
kommunalpolitiker vallöften om
anställning for alla. Det politiska
budskapet går inte ihop. Därfor att
konmmnen har fatt ett egenvärde.
Kommunen är inte längre enbart ett
redskap får att sköta gemensanmu
angelägenheter åt kommuninvånarna. Konununen själv har
plötsligt egna intressen och egna
rättigheter. Utifrån denna syn kan
SVENSK TIDSKRIFT
man argumentera for att kommunen
(och dess anställda) har samma rätt
som andra t ex att driva affårer, eller
att växa.
Dänned ges inte utrymme for att
ställa de principiella frågorna om
kommunens uppgifter respektive
ickeuppgifter. Den som dristar sig till
detta blir ett hot. Det kommunala
självstyret åberopas i snart sagt alla
sanunanhang. Detta självstyre innefattar rätt att höja kommunalskatter
till det orimliga, vägra rationaliseringar genom konkurrensutsättning osv. När ska debatten om
medborgarnas rätt till skydd mot
detta särintresse och allsmäktiga
kommunpolitiker komma igång?
Påtryckargruppernas ombud?
Det finns många grupper med ett
överskuggande intresse. Det kan vara
jämställdhet, handikappfrågor, invandrarfrågor, miljöfrågor, fredsfrågor,
kulturfrågor osv. Numera terroriseras
politiker infor varJe val med
frågeformulär av mycket styrande
karaktär. ”Svarar du inte ja på den
eller den frågan så uppmanar vi våra
sympatisörer att inte rösta på dig” är
det hotfulla budskapet till
kandidaten. Det är frestande att kasta
till dessa grupper ett köttben då och
då. Och ju mer de far, desto mer vill
de ha. Den som vill hålla sig väl med
alla blir lätt allmänintressets svikare.
Politiken ingriper allt mer i varje
enskild människas liv. Det blir trångt
for individer och foretag. I takt med
31
att besluten blir allt mer detaljerade
och ingripande fods nya krav på
justeringar av de ganila och än mer
detaljregleringar.
Krav på nya regler
Detta ökar förväntningarna hos nya
särintressen på nya regler. Det blir ett
allt snabbare beslutstempo och krav
på nya regler. Självklart urholkas då
respekten for de politiskt fattade
besluten. Det finns en tydlig ovilja
hos politiska och andra särintressen
att acceptera beslut. Demokratiskt
fattade beslut respekteras endast om
de tillfredsställer de egna intressena.
Regimbyte blir byte av allt, stort som
smått. Inblandade aktörer blir
nyckfullt behandlade och osäkerhet
konm1er att hindra utveckling.
Snabba populistiska beslut tar över
långsiktigt agerande. Detta är en
utomordentligt farlig utveckling,
som endast kan motverkas av politisk
klokskap. Politisk klokskap ser till
allmänintresset.
Gemensamma angelägenheter
Konununer och stat är till for att
ordna gemensamma angelägenheter.
Med det politiska uppdraget foljer
rätten att använda tvång, dvs
beskatta, stifta lagar, anta tvingande
regler osv. Den rätten rar inte
användas till att tillfredsställa
särintressen. Att önska och propagera
for fler kvinnor ledande
befattningar i företag är en sak. Att
32
stifta lagar om kvoteringstvång är att
missbruka lagstiftningsmakten. Det
finns konununer som upprättar listor
på varor som inte ska ra säljas i de
lokala butikerna, trots att medlen i
lag inte är förbjudna. Det är också
missbruk av makt.
St~bventionerade särintressen
Detta är en gigantisk pedagogisk
uppgift. Att forklara att politikens
främsta uppgift inte går ut på att
forbjuda saker eller subventionera
särintressen utan att skapa grund och
regler som tillåter växt, for individer
och företag. Att forklara att
fåretagssubventioner inte leder till
tillväxt. Att forklara att goda
beteenden inte kan lagstiftas fram
utan endast uppmuntras. Att forklara
for de offentliganställda att deras
institution inte har ett egenvärde
utan måste värderas efter vilken
nytta den gör. Detta är en balansgång
som kräver en
forändring av
forhållningssättet
genomgripande
det politiska
till väljare,
specialister och särintressen. Socialdemokraterna klarar det sannolikt
inte dels pga den politiska
socialistiska barlasten, dels pga att
man gruvligt misskött den interna
debatten och där-med inte uppnått
någon forändringsvilja. Moderaterna
är, tror jag, det bäst rustade partiet for
en pånyttfödd politisk roll
allmänintressets tjänst.
SV E NS K TID SKR.IFT
Lösa boliner betyder att
någonting går vind för våg,
utan kontroll.
Om skattepengar pytsas ut
på lösa boliner så förskingras
de, och det är allvarligt för
skattepengar är inte vilka
stålar som helst. Det är
anförtrodda bristvaror, en
sorts nådemedel som borde
omgärdas med stor
ceremoniell vördnad.
Nu visar det sig att det finns
miljardbelopp att spara bara
på att granska hur folk
ansöker om bostadsbidrag.
Man har alltså slarvat bort en
dryg miljard om året! i onödan,
genom att inte bry sig om på
vilka grunder folk ville ha del
av utskänkningen, genom att
godta folks egna uppgifter om
behov och efterfrågan utan att
stämma av med verkligheten.
Och inte nog med det. Man
har låtit utbetalningarna löpa
vidare, grundade på denna en
gång uppgivna inkomst,
såvida inte mottagaren själv
ändrade på uppgifterna och
själv strök sig från
bidragslistan.
Det visar sig att det är så
det har gått till. Nu ska
nämligen rutinerna ändras.
Från och med nu måste en ny
ansökan lämnas in varje år.
Och uppgifterna ska
kontrolleras mot skattemyndigheternas egna. Denna självklara noggrannhet med anförtrodda medel beräknas
innebära att en dryg miljard
mindre kommer att behöva
betalas ut.
Rensar man bort den här
typen av flathet i
värlfärdssystemen så kommer
den allmänna moralen att
höjas en bra bit.
Helena Riviere