Rainer Zitelmann: Står Tyskland inför en politisk jordbävning?

Aldrig tidigare i Förbundsrepubliken Tysklands historia har opinionssiffrorna varit så dåliga för regerande CDU. Så sent som i april 2020 ledde Angela Merkels CDU opinionsmätningarna på 38 procent. Nu, beroende på undersökningsinstitut, har CDU rasat till mellan 21 och 24 procent. En orsak till partiets sjunkande popularitet är att de kandiderar med en mycket svag kandidat till förbundskanslerposten – Armin Laschet. Han är för närvarande premiärminister i Tysklands folkrikaste stat, men har hittills misslyckats med att inspirera både sitt eget parti och den bredare väljarkåren.

Framför allt verkar det dock som om SPD till lyckats lura väljarna i en utsträckning som också saknar motstycke i förbundsrepublikens historia. SPD har ökat omkring tio procentenheter i de senaste opinionsmätningarna, främst tack vare toppkandidaten Olaf Scholz, som allmänt betraktas som en relativ ”moderat” kandidat. Ändå har Scholz aldrig varit populär inom sitt eget parti. Under de senaste åren har SPD rört sig allt längre till vänster. SPD har valt Saskia Esken och Norbert Walter-Borjans att leda partiet tillsammans med Kevin Kühnert som ställföreträdande ledare. Alla tre politiker har intagit ståndpunkter som är lika vänsterorienterade som till exempel Alexandria Ocasio-Cortez i USA. I valet av partiledare röstade SPDs medlemmar uttryckligen till förmån för dessa extrema vänsterkandidater och mot Olaf Scholz.

Så varför utnämnde SPD ändå den ”moderata” Olaf Scholz till sin toppkandidat? Av samma anledning som demokraterna valde Joe Biden till presidentkandidat. De hoppas kunna använda Olaf Scholz för att mobilisera moderata väljare som inte är lika långt till vänster som partiets traditionella bas.

För närvarande pekar de ledande opinionsmätningarna på en koalition med SPD, Die Grünen och Die Linke. Fram till för bara några år sedan hade SPD alltid uteslutit koalitioner med Die Linke på federal nivå eftersom vänsterpartiet var för radikalt. Die Linke är den senaste iterationen av det tidigare kommunistiska SED-partiet som styrde Östtyskland, efter att ha bytt namn flera gånger sedan Tysklands återförening. På Die Linkes agenda finns nationalisering av företagen, en toppskattesats på 75 procent och utträde ur Nato. Fram till för några månader sedan var partiets nya ledare Janine Wissler medlem i en radikal trotskistisk grupp.

I fokus för Die Grünen är att skydda miljön och bekämpa klimatförändringarna. Många i tyska medier stöder Die Grünen och i Tysklands de facto statliga TV gör de flesta journalister väldigt lite för att dölja sina sympatier. Den tyska huvudstaden Berlin styrs redan av en koalition av SPD, Die Grünen och Die Linke. Die Grünen och Die Linke har ställt sig bakom en kampanj för att expropriera bostadsbolag som äger mer än 3000 hyreslägenheter i staden. Die Grünens ledarduo, Robert Habeck och Annalena Baerbock, har sagt att de stöder expropriering av fastighetsbolag som en ”sista utväg”. Alla tre vänsterpartierna vill återinföra förmögenhetsskatten, som avskaffades i Tyskland 1997.

SPD och Die Grünen för nu en politik som bara kan beskrivas som att de lurar väljarna. Nästan varje dag får de frågan om de är öppna för en koalition med Die Linke. Även om de inte utesluter det, är de också noga med att inte öppet bekänna att detta är ett av deras mål eftersom de vet att det skulle förlora tusentals, om inte miljoner, röster.

En koalition med dessa tre partier skulle radikalt förändra Tyskland. De är alla fast beslutna att skära ned på de tyska försvarsutgifterna, trots att de redan är låga i jämförelse med andra Nato-länders. Det angela Merkel redan har påbörjat – nämligen omvandlingen av Tysklands marknadsekonomi till en planekonomi – skulle påskyndas kraftigt av dessa tre partier. I huvudstaden Berlin, där de tre partierna redan styr, är det tydligt vad detta skulle innebära för landet som helhet – upprepade brott mot Tysklands konstitution. Till exempel genomdrev de tre partierna i Berlin en lag som tvingade hyresvärdar att kraftigt sänka hyrorna för befintliga hyresavtal. Faktum är att denna lag innebar en partiell expropriering av fastigheter.

Tysklands högsta domstol konstaterade att denna lagstiftning är författningsstridig, men SPD och Die Linke vill nu införa en liknande lag som ska gälla för hela Tyskland. Den politiska friheten i Berlin är också under hård press, särskilt rätten att demonstrera. Medan vänsterdemonstrationer i allmänhet är godkända, är demonstrationer mot regeringens corona regleringar förbjudna och bryts upp av polisen. Det som händer i Berlin är en försmak av hur Tyskland som helhet kommer att förändras om SPD, Die Linke och Die Grünen kommer till makten. Den 26 september röstar Tyskland – och det kan mycket väl vara ett val som radikalt förändrar Tysklands politiska landskap för många år framöver.

Rainer Zitelmann är författare till boken Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder