Ragnar Roos; Politiken för maktens egen skull


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

POLITIKEN FÖR
MAKTENS EGEN SKULL
RAGNAR ROOS
Finns det något annat som driver socialdemokraterna än
längtan efter makten och taburetterna?
V
arfor är det olustlgt
med någon som strä-
var efter makten i
sig? Att sträva efter
makt behöver mte
vara något klandervärt. Det kan tvärtom vara berömvärt, om makten används till något gott.
Men hos många tycks det finnas en
känsla av att det är opassande att öppet demonstrera en vilja till makt.
När sådan förnekelse av maktambitioner uttrycks av politiker och andra
potentater, inger det närmast känslan
av hyckleri. De som i dessa positioner ärligt och uppriktigt inte säger sig
vilja ha makt, torde å andra sidan
framstå som mindre insiktsfulla eller
rent av vilsekornna. Varfor söka en
maktposition utan att vilja ha makten?
Nej, det problematiska är orden i
RAGNAR ROOS var tidigare ekonomijournalist på bl a Veckans Affärer
och är numera konsult på ]KL.
s1g. Kopplade även till andra eftersträvansvärda ting som framgång,
sexualitet och förförelse skapar de ett
slags obehag.
Don Juan, ursprungligen en spansk
sagofigur, är den aldrig tillfredsställde
förföraren, trots att han på ytan ständigt når sitt mål – själva förförelsen.
Många är också historierna om dem
som sökt framgången for dess egen
skull. Ett sentida framgångsdrama är
ungraren Istvan Szabos film Mephisto,
som skildrar en karriärists undergång
i nazismens Tyskland.
Tomt och innehållslös t
Den som strävar efter dylika företeelser som sådana, har ingen djupare relation till de människor de speglar sig
i. Den nakna självtillfredsställelsen
lämnar en slags tomhet som kan te sig
skrämmande och vittna om en oförmåga till äkta engagemang i andra.
Den bär icke sällan fröet till sin egen
undergång inom sig.
En politik for maktens egen skull,
blir därmed en politik utan innehåll
SVENSK TIDSKRIFT
som drivs av mre tomhet, och som
enbart syftar till den egna tillfredsställelsen. Och den drivs mot sin egen
upplösning.
Driver socialdemokratin idag en
politik som kan karaktäriseras som en
politik for maktens egen skull?
De socialdemokratiska kommunalpolitikerna i Motala och Gävle, har
uppenbarligen använt sig av makten
for att tillskansa sig privat njutning på
stadshotellet eller på strippbaren.
Enligt public choice-skolan är alla
partier röstmaximerare på samma -sätt
som foretagen är vinstmaximerare.
Även politikerna drivs av ett egenintresse och forsöker maximera sin
egen nytta. Därmed inte sagt att detta behöver ta sig så nakna former som
i Gävle. De vanliga ”försyndelserna”
på detta område, är att vaktslåendet
kring de egna positionerna och förmånerna, blir viktigare än att maximera väljarnas välfård. Det bör dock
tilläggas att många politiker även
drivs av en vilja att forverkliga det
”goda samhälle” de faktiskt tror på.
9
Att socialdemokratin har stora kadrer, som ser politiken med dess sidoorganisationer som sin långsiktiga
forsörjningsbas bidrar till att detta
parti kan anklagas for att söka makten
for dess egen skull. Ju fler som är beroende av politiken for sin utkomst,
desto starkare incitament att behålla
makten av egenintresse.
Att urspårningarna varit som värst
(vad vi vet) i just Motala och Gävle
kan delvis forklaras av mycket långa
10
socialdemokratiska maktinnehav i
dessa kommuner. Frånvaron av
maktskiften forsvårar insynen i kommunalhusens korridorer och knyter
särskilt starka vänskaps- och lojalitetsband hos makteliten, som i detta
fall blir synonym med den lokala seliten.
Det som ytterligare forstärkt socialSVENSK TIDSKRIFT
demokraternas motiv att söka makten for dess egen skull, är den egna
politikens allt större brist på innehåll.
Utan visioner finns ingen vilja att använda makten – till annat än att bevara status quo.
Socialdemokratin har alltid varit
skicklig på att känna av opinionen
och inkorporera tidens strömningar i
sin politik. Den radikala vänsterns
näbbstövlar och palestinasjalar blev
snart även s-märkta. Efter säldöd och
>
.,
.,
z
o
()
J:
o
3:
o
;>;
?
>
-l
z
miljöpartistisk sambadans in i riksdagen, blev också SAP ett grönt parti.
Och när feministtrojkan BoethiusWitt-Brattström-Stark drog på sig
stödstrumporna blev s snart ett kvinnaparti i varannan-damernas-tappning.
Love all, serve all. Alla ska hitta nå-
got de gillar i det Stora partiet.
Parallellt har SAP de senaste gugo
åren ständigt retirerat från tidigare
ståndpunkter, ibland med några återställare på vägen, och blivit ett
Reträtternas parti.
Exemplen är många. På skatteområdet försvarades länge de höga marginalskatterna med emfas. Med den
stora skattereformen i början av 90-
talet förklarade s-regeringen sedan
det tidigare systemet som perverst.
Vad gäller omsorgsgänster var ortodoxin länge benhård. Men även
synen på omsorgen har ändrats radikalt. Idag accepteras att statsbidrag
kan ges till t ex privata daghem.
Saknas sammanhängande
vision
EU, eller EG som det tidigare hette,
betecknades länge som en kapitalistisk sammansvärjning. Men plötsligt
blev EU ett rumsrent s-projekt, när
en avsiktsförklaring om medlemskap
fogades till ett krispaket hösten 1990.
Resultatet har blivit att det idag inte finns någon sammanhängande vision kvar inom socialdemokratin.
Funderingarna kring det ekologiskt
uthålliga samhället räcker inte. Urinseparering gör ingen vision om Sverige på 2000-talet.
Särskilt besvärande fcir socialdemokratin är att retirerandet nu nått ända
in till partiets kvarvarande kärnvärden. Ska SAP lyckas förhindra att
den nuvarande maktapparaten enbart
blir en drapering av ett förtvinande
innanmäte, måste flera av dessa
grundläggande trossatser också omvärderas.
”Resultatet har
blivit att det idag inte
finns någon sammanhängande vision kvar
inom socialdemokratin.
Funderingarna kring
det ekologiskt uthålliga
samhället räcker inte.
Urinseparering gör ingen vtswn om Sverige
på 2000-talet.

Det naturliga vore ju att slå igen
den gamla butiken och öppna en ny
med en fräsch afEirside. SAP är ett
känt varumärke, partiet har onekligen ett starkt strukturkapital med
kunskaper om hur man driver politik, samt ett hyggligt kundregister.
Detta bör tillvaratas.
Det är ungefår vad Tony Blairs
Labour-parti har gjort. Partiet heter
ju numera följdriktigt New Labour.
Men denna omvandling har inte
skett utan långvariga konvulsioner.
Den långa tiden i opposition, sammantaget 18 år, skapade en drivkraft
SVENSK TIDSKRIFT
till avgörande förändringar. Sedan
mitten av åttiotalet har partiet successivt förnyats under Neil Kinnock,
John Smith och Tony Blair. När
Blair klev in på scenen 1994 var metamorfosen i stort sett redan genomförd.
Samtidigt som de konservativa regerat sönder sig och bekrigat varandra i interna EU-strider, har New
Labour plockat upp det bästa av
Thatcher-revolutionen och gjort
detta till sitt eget. Labour-politikerna
har också förstått hur globaliseringen
ändrat politikens villkor.
Idag talar Blair om behovet av en
flexibel arbetsmarknad och ett regelverk som är konkurrenskraftigt.
Partiet vill bygga ett nytt välfårdssystem som premierar arbete och sparande, utifrån den grundläggande insikten att människor i regel agerar utifrån egenintresset.
Partiet betonar vikten av personligt
ansvarstagande och anser att kunskap
och utbildning är det centrala i kampen for jämlikhet. Blair predikar familjens betydelse och har talat om en
tuffare kriminalpolitik. Detta har tidigare betecknats som konservativa
värderingar. Själva åberopar labourpolitikerna rötterna i den etiska socialismen.
Den svenska socialdemokratin är
ännu inte mogen fcir en sådan radikal
omprövning. Men utan ett verkligt
politiskt innehåll, står Göran Persson
där med en makt som han inte vet
hur han ska använda. Detta medan
Sverige fortsätter sin utförsåkning
den internationella välfårdsligan.
11
>
.,
.,
z
o
n
J:
o
s:
o
;><;
?
>
o-i
z