RÅD FRÅN TRE BORGERLIGA STATSSEKRETERARE


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

RÅD FRÅN TRE BORGERLIGA
STATSSEKRETERARE
Svensk Tidskrift har samtalat med tre centralt placerade statssekreterare i den borgerliga
fyrpartiregeringen, Peter Egardt (m), Carl B Hamilton (fp) och Sven Gunnar Persson (kd), om hur
de i efterhand ser på denna regerings insatser. Hur förberedde den sig? Vilka misstag begick den?
Och- framför allt- vad kan göras bättre nästa gång?
vensk Tidskrift: – Borgerliga regeringar har otur
med konjunkturen, brukar
det heta. Även om orsaken
inte enbart var konjunkturen blev problemen för den borgerliga
fyrpartiregeringen 1991-1994 mycket
större än vad någon i regeringskretsen
hade förutsett.
Carl B Hamilton: – Samarbetet
och fårhandlingarna inför regeringsskiftet 1991 syftade till att vi skulle
lösa känsliga frågor i förväg. Ambitionen var bra och säkert nödvändig,
men den bar med sig fröet till
svårigheter att hantera oförutsedda
förändringar. Det enda vi vet om
framtiden är att den inte blir som vi
tror. Resultatet av 1990-1991 års
planläggning blev följaktligen det
som borgerliga politiker och
ekonomer ständigt varnar får:
inflexibilitet, låsningar till förhandregenngen skulle ha genomfort
tämligen begränsade fårändringar är
ju inte sant. Den kritik som riktades
gick snarare ut på att vi genomförde
får stora fårändringar och att dessa
inte hade folklig förankring. Sannolikt genomförde vi ungefår så mycket
som var politiskt och praktiskt
möjligt. Att verkligheten krävde
ännu större insatser är en annan sak.
Järnfår med den bild som Ingvar
Carlsson och Allan Larsson hade
målat upp inför valet 1991 med
vändpunkter och annat.
Grundlurat folk
Sven Gunnar Persson: -Jag menar
nog att regeringen hade ett ambitiöst
förnyelseprogram inte minst när det
gäller mer strukturella frågor. Detta
program fick sig en knäck i samband
med den djupa ekonomiska kris som
slog igenom med full kraft 1992. Det
lingspärmarnas svunna världsbild och av socialdemokraterna grundlurade,
en ovilja att ändra tidigare gjorda svindlade och i falsk trygghet inkompromisser. vaggade svenska folket trodde inte
Peter Egardt: – Att den borgerliga riktigt att det var sant. Något verkligt
SVENSK TIDSKRIFT
krismedvetende infann sig egentligen
inte.
SvT: – Men var verkligen det
borgerliga förnyelseprogrammet så ambitiöst?
PE: – Merparten av de åtgärder
som Lindbeckkommissionen föreslog
hade antingen redan genomforts när
kommissionen lade sitt förslag, var
under beredning eller genomfårdes
senare under mandatperioden. Lindbeckkommissionens fårslag när det
gäller arbetsrätten var inte heller –
om jag minns rätt – särskilt genomgripande. De enda punkterna som
inte genomfårdes var sådana som
regeringen faktiskt ansåg vara fel i
sak. Det var inte många, men det
fanns några stycken.
SvT: – Var det rätt att genomföra
krisuppgörelserna med socialdemokraterna?
CBH: – Det var riktigt att
genomfåra krisuppgörelserna, men
tyvärr kunde de inte upprätthållas.
Den finska modellen i en krisperiod
med ett brett samarbete mellan de
7
stora partierna vore egentligen bättre
än den svenska blockpolitiken.
PE: – Hade krisuppgörelserna lett
till det önskade målet – att inte släppa
kronan – hade det inneburit stora
fördelar. Och hade socialdemokraterna gått med på en fjärde
krisuppgörelse – jag räknar den om
bankerna som en – hade detta kanske
lyckats. Tyvärr var socialdemokraterna alltför inriktade på att
förödmjuka ett eller flera av de
borgerliga partierna. De krav som de
framförde syftade inte i första hand
till att stärka statsfinanserna utan till
att slå in kilar mellan regeringspartierna.
SvT: – En del statsvetare hävdar att
koalitionsregeringar per difinition är
sämre rustade att hantera försämrade
statsfinanser än enpartiregeringar.
Stämmer det?
PE: – Givetvis är det svårare att
upprätthålla en sträng budgetdiciplin
i en koalitionsregering, vars medlemmar helt eller delvis betraktar sig
som representanter för vissa grupper i
samhället. Sanmu fenomen uppstår i
och för sig om regeringsledamöterna
i en enpartiregering har motsvarande
uppfattning. Detta är inte i första
hand en teknisk eller institutionell
fråga. Det viktiga är att regeringsledamöternas verklighetsuppfattningar är någorlunda san1stämnuga.
CBH: – I en koalitionsregering
skall statsministern och statsrådsberedningen se till att alla partier rar
utdelning i sma hjärtefrågor –
förutom vad gäller budget och eko- 8
nom1. Budgetramen och den
ekonomiska utvecklingen är mgen
förhandlingsfråga utan en oavvislig
restriktion. Det skall inte vara möjligt
för fyra samordningsstatssekreterare
eller fyra partiledare att köra över
finansministern. Finansministern
måste ha sista ordet – vetorätt – när
det gäller utgifter och intäkter.
SGP: -Jag tror att man misstar sig
om man tror att finansdepartementalt
primat är en garant för att uppnå
sunda statsfinanser. Ekonomismen
måste hanteras i ett sanmunhang där
andra grundläggande värden finns
med. Ett nära och någorlunda
forn1aliserat sanurbete mellan samSVEN SK TID SKRIFT
ordningskansli och finansdepartement är nog en lämplig forn1. Jag tror
att kvaliteten på förslagen höjs om
man belyser frågan ur olika synvinklar.
PE: – Det är en vrångbild att
statsrådsberedningens förstärkta roll
under den borgerliga regeringstiden
ledde till en svagare finanspolitik.
Det finns många exempel på
situationer där finansdepartementet
helt misslyckades med att komma
någon vart med enskilda departement, men där resultat kunde uppnås
genom statsrådsberedningens agerande. Men självfallet är det centralt
med en stark axel mellan finanso
Cl
m
r
Cl
m
Cl
m
z
Cl
r
z
z
Cl
departementet och statsrådsberedrungen.
SvT: – Vilka organisatoriska förändringar bör göras till nästa gång?
CBH: – Regeringen skall med väl
inlästa ministrar samlas i avskildhet
under två-tre dagar till väl forberedda, systematiska, protokollforcia budgetforhandlingar infor varje
ekonomisk finansplan och infor
höstens och vårens arbete. Finansministern skall göra sammanfattmngarna inte statsministern.
statsministerns roll är att se till att
finansministerns slutliga sammanfattning under varje avsnitt är uppfattad
av alla.
”Sannolikt genomförde
vi ungefär så mycket som
var politiskt och praktiskt
möjligt. Att verkligheten
krävde ännu större insatser är en annan sak. ”
PE: – Ett fungerande regeringskansli kräver enligt min mening att
det finns någon som kan peka med
hela handen, som utformar den övergripande policyn och som sliter de
tvister som uppstår. Den samordningsorganisation som vi byggde upp
under den borgerliga fyrpartiregeringen fungerade, tycker jag, i
huvudsak alldeles utmärkt. Men jag
medger att jag är ”biased”.
SGP: – Man måste bygga in
mekanismer, som respekteras av alla
ingående partier och departement,
som reglerar ramöverskridningar och
liknande traumatiska händelser.
PE: – Vad som skulle kunna
övervägas är att flytta hela finansdepartementets budgetavdelning till
statsrådsberedningen. Det medfOr
emellertid andra nackdelar när det
gäller finansdepartementets verksamhet och ställning. Jag skulle därfor
inte vara beredd att omedelbart
fororda en sådan forändring.
SvT: – Hur blir en framtida borgerlig
regering mer slagkraftig?
SGP: – Partiledarna måste ta ett
större ansvar här. Om de skall vara
departementschefer måste det finnas
back-up i form av biträdande statsråd
som kan sköta mycket av det löpande
medan partiledarna är ute och möter
folket.
PE: – Att göra en framtida borgerlig regering mer slagkraftig handlar
mer om psykologi och pedagogik än
organisation. Det handlar om att ra
en opposition som inte forsöker ge
en helt annan bild av verkligheten än
den regeringen foreträder, det vill
säga en opposition som uppträder
helt populistiskt. Det handlar om att
forsöka beskriva verkligheten som
den ser ut. Att inte skönmåla eller
forespegla väljarna sådant som
sannolikt inte kan genomforas. Det
gäller att mer pedagogiskt forklara
varfor ett antal forändringar måste
genomforas och att dessa på sikt
kommer att leda till forbättringar
SvT:- Vilkaförberedelser börgörasför
att regeringssamarbetet skall Lyckas?
SGP: – Ett bra regeringsarbete
SVENSK TIDSKRIFT
grundar sig inte bara på en gemensam
uppfattning om grunddragen i politiken utan också på goda personliga
relationer. Det är viktigt att odla
relationer under oppositionstiden.
PE: – Bästa forberedelsen for
konmunde regeringssamarbete är att
skapa ömsesidig forståelse for
partiernas bevekelsegrunder och sätt
att arbeta. Minst lika viktigt är att på
olika sätt bidra till att partierna har en
gemensam uppfattning av verkligheten, vilka de centrala problemen är
och vilken riktning utvecklingen bör
ha. Annars är kommande regeringssamarbete dödsdömt. Mindre viktigt
är att samordna ståndpunkterna 1
sakfråga efter sakfråga.
Samsyn nödvändig
CBH: – Frågor som kormner upp
under 1998 och framåt är kärnkraft,
EMU, Natointräde och arbetslösheten. Allmänt måste man
diskutera igenom om den nya
borgerliga regeringen vill administrera Sverige ungefår som det är,
eller om den vill gå in för en radikal
reformism, vilket enligt rmn
uppfattning är nödvändigt for att ra
ner arbetslösheten. I dessa frågor
måste regeringspartierna skapa en
samsyn före valet 1998. Man
kormner kanske inte att lyckas, men
man n”låste diskutera igenom sina
respektive verklighetsbeskrivningar.
PE: – Ett år fore valet 1991
startades på moderat initiativ en
gemensam seminarieserie om frågor
som ekonomi, arbetsmarknadspolitik, kärnkraft med mera. Del- 9
o
Cl
r
Cl
Cl
z
Cl
r
o
z
z
Cl
tagare var nyckelpersoner från
moderaterna och folkpartiet. Tanken
var inte att fatta beslut utan att
diskutera väsentliga frågor med
ledande vetenskapsmän. Sociala
övnin~ar av skilda slag genomfordes
också. Kristdemokraterna hölls
kontinuerligt informerade om vad
som hände i riksdagen. Dessutom
träffades vi och diskuterade hur man
bäst formerar ett regeringskansli.
OlofJohansson erbjöds att vara med
på Ny start for Sverige-artikeln, trots
att han i dag antyder att han inte ens
blev informerad.
SGP: – Kanske skulle ”ekumeniken” kunna stå som inbjudare
och arrangörer? Jag tror att de som är
aktiva inom ekumeniken kan ge en
ny utgångspunkt och ett nytt fräscht
sätt att gripa sig an frågorna. Jag tror
inte enbart att det går att upprepa
den gamla goda tiden.
(Ekumeniken är ett samarbetsprojekt
mellan unga borgerliga politiker som Ulf
Kristersson driver i Timbros regi, SvTs
anmärkning.)
PE: – Ny start for Sverige kan inte
upprepas. Det var rätt vid rätt
tidpunkt. Moderaternas, folkpartiets
och kristdemokraternas ledamöter i
finansutskottet har redan nu markerat
sin samsyn vad gäller den ekonomiska politiken. Det kommer
säkert att ske fler sådana markeringar.
Händelseutvecklingen får visa om det
gentemot väljarna kommer att krävas
särskilda markeringar i programmatisk fonn infor nästa val. Men det
är inget självändamål.
SGP: – Det är for tidigt att avgöra
10
om något som motsvarar Ny start for
Sverige skall genomfaras. Min
grundhållning är dock att det behövs
något som visar att det finns ett
genomtänkt alternativ. Formen for
hur det skall lyftas fram är jag än så
länge osäker på.
SvT: – Kan och bör centern ingå i
regeringen?
CBH: – Enligt min uppfattning
ligger det i alla borgerliga partiers
intresse att centern står utanfor och
agerar som borgerligt stödparti for en
m+fp+kd-regering, om mandatfordelningen leder till borgerlig
majoritet. Alternativet bör vara en
s+m+fp+kd-regering. Centern får
det svårt med det Natointräde som
ligger framfor oss under 1998-2002,
liksom med EMU och kärnkraften. I
princip vore det mycket bättre att ha
med centern i regeringen, men just
nu är det knappast möjligt.
SGP: – Detta är sannerligen ingen
lätt sak att hantera. Den enda möjliga
vägen är att forhandla allt i botten
innan regeringen sätts i sjön. Om det
skulle visa sig att vissa motsättningar
är oöverstigliga men ändå inte
bedöms vara av den art som skall
forhindra att en ny regering kommer
till, får man enas om modeller for att
hantera dessa frågor. Jag tror att man
verkligen skall anstränga sig for att få
med centern tidigt i forberedelserna,
exempelvis när det gäller seminarieverksarnhet och liknande.
PE: -Jag tror inte att frågan bör
dramatiseras. När valet 1998 har ägt
rum har vi ett ”completely different
ball game”. Jag tror heller inte att
SVENSK TIDSKRIFT
nästa regering kan forberedas
väsentligt mycket bättre än den forra
borgerliga regeringen. Vi trodde ju
o
då att Öresundsbron var forhandlad i Cl
botten. Det var den också med alla
rimliga mått mätt. Olof Johansson
valde ändå att lämna regeringen.
Men det är minst lika viktigt som
forra gången att i regeringsforhandlingarna identifiera alla svåra frågor
och komma överens om hur de skall
hanteras innan en regering bildas.
En flicka börjar spara till egen
bostad när hon är femton. Det är
inte mycket hon sätter av, men
dock, 42 kronor i månaden för att
vara exakt. Efter nio år har hon
fått ihop 5 690 kronor.
Varje år kommer skattemyndigheterna med rånarhuvan nerdragen. De ska ha skatt på räntan. Av 204 kronor tar staten 61.
Ett drygt kvartal av hennes årsränta tycker staten sig ha rätt till.
De kallar det inkomst av kapital.
Om 5 690 kronor är ett kapital
att straffa med beskattning så
säger det någonting om normen,
outtalad eller inte. Varje långsiktigt ansvarstagande ogillas av
någon anledning. Varje ansats till
individuell rörlighet betraktas
som stötande.
– Du ska ingenting äga är budskapet. Är du barskrapad är du
vår. Tilldelningen sköter vi. Ditt
beroende är vårt ideal.
Helena Rivii:ne
m
Cl
m
Cl
z
Cl
Ci
z
z
Cl