Peter Stein; Jihad är inte förenligt med ett öppet samhälle


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

perioden kan även ”What happened
’ to Goldwater” (Holt, Rhinehart and
Winston, 1965) av Steven Shadegg
varmt rekommenderas till läsning.
Boken skildrar på ett mycket pedagogiskt sätt hur man inte skall
bedriva en framgångsrik presidentvalkampanj och är näst intill obligatorisk för aktiva republikaner i Goldwaters hemstat Arizona. En anledning till att det var trögt i starten för
den konservativa revolutionen var
säkert att senatorn, trots mängder av
begåvade och energiska rådgivare,
föredrog att tala jordbrukspolitik i
New York och sjöfart i Nevada.
KRIGET MOT TERROR15M
Jihad är inte förenligt
med ett öppet samhälle
Av Peter Stein
Alla muslimer är inte terrorister men de flesta av dagens
terrorister är muslimer och säger sig utföra handlingarna
i religionens namn. Orsaken kan vara att det fria samhällets grundvalar, liberalism och yttrandefrihet har varit
oförenliga med islam.
E
FTER 11 SEPTEMBER, 2001
poängterade president
George W. Bush och
andra västliga ledare att
USA/västvärlden befann
sig i krig mot terrorism, inte mot
Islam. Från olika håll sades att ekonomisk fattigdom är roten till internationell terrorism.
Vore terrorism rotad i ekonomisk
fattigdom skulle basen vara länder
som Haiti. Fattigdom betyder att
människor tvingas använda dygnets
alla timmar åt att klara livhanken.
En värld av massfattigdom vore inte
trevlig men effektiv mot internationell terrorism. Ekonomisk rikedom
och specialisering är nödvändiga förutsättningar för internationell terrorism (vore rikedom en tillräcklig
förutsättning skulle Luxemburg vara
en terrorismens bas). Personer som
har överskott förser terrorister med
pengar och övrig logistik. Terroristerna den 11 september var därtill
inga fega barbarer. Barbarer klarar
inte en högteknologisk operation.
Terroristerna visade prov på stort
(ehuru perverterat) mod.
Ok för ovan sagda kan det låta
men invändningen blir att där fattigdom råder kan rika terroristledare
lättare hitta rekryter. Som beskrivning av verkligheten är det dubiöst.
Terrorism är illegitima handlingar
och vore ovanstående korrekt skulle
det betyda att fattiga har sämre förmåga än andra att skilja gott från
ont. Belägg tack! Historien visar snarare att våldsläror främst attraherat
välutbildade och välsituerade. Även
om terrorism skulle bero på fattigdom vore det ingen förmildrande
omständighet. Vissa handlingar är
oacceptabla oavsett social eller ekonomisk position.
Vi måste begripa den frustration
och hopplöshet folk känner på grund
av förtryck, ockupation och liknande,
brukar det heta. Då borde människor
som levt under nazism eller kommunism blivit världens ärketerrorister.
Mat s Fält (mats.falt@tyreso.se) är
oppositionsråd i Tyresö.
BOKFAKTA
William F. Buckley
Getting it Right
Regnery, 2003
ISLAMS URKUNDER
Västliga ledare må inte betrakta kriget mot internationell terrorism som
religionskrig men för Usarna bin
Ladin och hans gelikar råder just
krig mellan rättrogna muslimer och
övriga. När dom rättfärdigar terrorattacker mot otrogna – muslimer och
andra – åberopas islams urkunder.
Majoriteten muslimer är inte fundamentalister och merparten fundamentalister är inga terrorister. Men
dom flesta av dagens terrorister är
muslimer och hävdar stolt att handlingarna utförs i islams namn.
När folk framhäver en rätt att
döda och är duktiga mördare blir det
nödvändigt att förstå tänkandet
bakom handlingarna. Det går att
samtidigt förstå, fördöma och
bekämpa. Baader-Meinhofligan hade
inte besegrats med påståenden att
majoriteten västtyskar var oantastliga demokrater. En lärdom som
attackerna 11 september förmedlar
är att 19 terrorister som är välmotiverade, födda i privilegierade miljöer, utbildade i fina västerländska
skolor och finansierade av en miljardär som Usarna bin Ladin räcker
för att åstadkomma gigantiska konsekvenser. Utan 11 september hade
USA näppeligen tagit sig an Afghanistan eller Irak.
I SvT 3-4 2002 recenserade jag
What Went Wrong av professor Bernard Lewis, världens troligen främste
islamolog. Ett centralt tema i boken
är hur den islamiska civilisationen,
från att ha blomstrat under sina första 400 år, på senmedeltiden drabbats av kulturell och ekonomisk stagOJ
Q :
n
Ä
m
;o
jSvensk Tidskrift l2oo3, nr 61 ~~
~
L.U
::.::
u
:O
co
nation som plågar den islamiska
världen tills i dag. What Went
Wrong? gavs ut före l l september. l
år har Lewis kommit ut med The
Crisis of Islam Holy War and Unholy
Terror. Utöver nya böcker har Lewis
på senare år levererat en strid ström
av essäer och prisbelönta artiklar.
Inte illa av en 87-åring!
För den som är bekant med
Lewis tänkande finns mycket upprepningar. Flera tankespår har han
analyserat utförligare i andra sammanhang. Styrkan i boken, utöver
att författaren som vanligt är en förnämlig stilist, är förmågan att rikta
strålkastarljuset mot pudelns kärna
och förmedla en robust helhet.
INGEN ISLAMSK REFORMATION
En av Lewis huvudteser är att Islam
till skillnad från kristendomen aldrig
genomgått någon reformation samtidigt som den muslimska världen
inte haft någon upplysningsperiod.
Tanken att skilja religion från politik
är oförenlig med islams huvudströmningar. Religionen är överordnad politiken. Den religiösa plikten
är att sprida den gudomliga läran till
övriga världen. Den rättrogne muslimens första plikt är att rensa islams
hus från folk som till det yttre är
muslimer men som inte lever enligt
rätta läran. Den andra plikten är att
utsträcka Islams hus till hela världen. Jihad skall fortsätta tills resten
av världen blir muslimsk eller finner
sig i muslimsk överhöghet. Dessa
tankar låter sig inte heller förlikas
med fria samhällens grundvalar.
Ett av boken mest intressanta
kapitel beskriver den centrala roll
Saudiarabien spelar för terrorismens
globala spridning. Med oljeinkomster göder huset Saud såväl terroristgrupper världen över som koranskolor och universitet där dess strikta
lära, wahabismen, predikas.
Visst finns kristna, judar och
andra som tycker att religionen
borde ha mer att säga till om i politiken. Lewis konstaterar att det som
IIISvensk Tidskrift 12003, nr 61
utmärker länder där islam härskar
är att religionen har ett grepp över
samhällslivet på ett sätt som vore
otänkbart i samhällen präglade av
judisk-kristna kulturarv.
En religiös muslim skulle
måhända svara att islam varit en mer
framgångsrik religion. Problemet är
att värden som därmed haft svårare
att penetrera den islamiska världen
är fundament som liberalism, maktdelning, demokrati och marknadsekonomi.
Lewis betonar att religionen inte
kan tillskrivas alla olyckor. Tänkvärd
är hans analys av hur importerade
totalitära läror som nazism, kommunism och fascism interfolierats
med framför allt arabisk politik.
Självmordsattentat strider mot Koranen och islamiska traditioner. Den
sortens offerkult med sina ritualer
känner vi igen från nazismen. För
muslimer spelar nationsgränser en
underordnad roll. Arabisk nationalism, starkt inspirerad av nationalsocialismen, hade kristna araber som
banerförare.
Majoriteten av världens ca 1,5
miljarder muslimer bor öster om
Iran. Flertalet i länder (typ Indien
och Kina) som inte styrs av muslimska regimer. I arabvärldens 22 nationer bor cirka 400 miljoner invånare,
således runt 20 procent av alla muslimer. Genom att arabiska stater är
så många får dom ett oproportionerligt inflytande inom islamiska
politiska fora och stor medial uppmärksamhet.
Förra året kom FN: s biståndsorgan UNDP med rapporten Arab
Human Development Report 2002.
Den visar att inte i något arabland
finns politiska partier som på laglig
väg kan utmana odemokratiska
makthavare. Dom senaste tjugo åren
har bara svarta Afrika haft sämre
ekonomisk utveckling. Hela 43 procent av arabvärldens vuxna befolkning är analfabeter. Mindre än en
procent använder Internet. Årligen
översätts drygt 300 utländska böcker.
I exempelvis Grekland är siffran
1,500. 10 miljoner av arabvärldens
barn saknar skolgång. I regionen är
närmare 40 procent av befallmingen
under 14 år. Om tjugo år beräknas
befolkningen uppgå till 450 miljoner.
Arabvärldens ekonomisk-politiska misär ansågs av FN så känsligt
att det enda sättet att våga publicera
en sådan rapport var att låta den
skrivas av arabiska intellektuella. Det
gick fel. Visst finns genomtänkta
beskrivningar av hur brist på frihet
och demokrati förklarar bedrövelsen. Men att gå steget längre och på
allvar ta en uppgörelse med regionens politiska institutioner vågade
författarna inte. Det finns i stort sett
inga arabiska liberaler som kan analysera regionens problem utan att
förr eller senare skylla det mesta på
USA eller Israel.
Ett undantag är Fouad Ajami,
professor i Mellanösternkunskap vid
Johns Hopkinsuniversitetet. Många
västerlänningar har med ökenromantisk ansats sett som sin mission
att befria orienten. ”Jag ville skapa
en ny nation, återställa ett förlorat
inflytande, ge tjugo miljoner semiter en grund på vilken de kunde
bygga ett besjälat drömslott av egna
nationella tankar…” skrev Lawrence
av Arabien i Vishetens Sju Pelare
(1926).
DRÖMMAR OM LIBERAL15M
Titeln på Ajamis klassiker The
Dream Palace of The Arabs anspelar
på T.E. Lawrence. Men Ajami, shiamuslim från Beiruts utkanter, är
ingen utanförstående. Han kan språ-
ken och förstår miljöerna. Efter
andra världskriget satt intellektuella
på kafeerna i Kairo, Beirut och
Damaskus och närde drömslott om
sekulär, i vissa fall liberal nationalism som skulle modernisera arabvärlden. Ajami tar läsaren med på
möten med dessa, mestadels poeter
och författare. Somliga kapitel blir
väl detaljerade men boken är en av
få lidelsefria dissekeringar av arab• världens problem. Drömmarna förvandlades för dom flesta till exil,
självmord eller brutala mord.
Ajami är en skoningslös kritiker
av arabisk självömkan. Innan Irakkriget skrev han en uppmärksammad
artikel i Foreign Affairs där en slutsats var att det var utsiktslöst av
George W. Bush att tro att USA
kunde få stöd av arabvärldens diktatureliter för ett projekt att demokratisera regionen. Bättre att följa sin
övertygelse och göra det som var rätt.
Den amerikanske vänsterintellektuelle skribenten Paul Berman (en av
få amerikanska vänsterintellektuella
som stödde president Bushs’ krig mot
Irak) menar i sin tänkvärda bok Terror and Liberalism att konflikten mellan muslimska fundamentalister och
de liberal demokratierna är en fortsättning på det amerikanska västerländska krig mot det totalitära som
pågått sedan andra världskriget över
kalla kriget och nu i kriget mot terrorismen. I samtliga fall handlar det om
att bekämpa läror baserade på texter
som skall tolkas bokstavstroget.
Nja, torde högerliberaler som
Lewis och Ajami invända. Alla tre
påpekar att västerländska demokratier konfronteras med en antiliberal
utmaning. För liberaler är det ett
dilemma att det öppna samhällets
fiender inte låter sig bekämpas med
florett. Här krävs ökat militärt och
polisiärt samarbete över gränserna,
nödvändigheten att otvetydigt stå
upp för det fria samhället inom
respektive land.
HATAR VÄSTERLÄNDSKA
SAMHÄLLEN
Mot demokrater som var villiga till
eftergifter kunde både nazister och
kommunister demonstrera välvilja.
Lewis och Ajami betonar att muslimska fundamentalister hatar öppna
västerländska samhällen för vad de
är. De som står för terrordåden vill
inte döda västerlänningar för vad de
gör.
Liberala muslimer i opposition
mot fundamentalism stöder sig
också på islams urkunder. Bernard
Lewis menar att den islamiska världens framtid mycket beror på hur
muslimer själva hanterar framtiden.
Det sägs ofta att mandat för genomgripande förändringar fås när kostnaderna för att bevara rådande
VÄRLDSPOLITIK
Imperialismen har goda sidor
Av Daniel Braw
USA har mycket att lära av det brittiska imperiet. Bland
annat att man inte kan driva ett lågbudgetimprium utan
svåra konsekvenser.
I
MONTHY PYTHON-FILMEN Life
of Brian utbryter i en judisk
separatistgrupp en hetsig diskussion på temat ”Vad har
imperiet någonsin gjort för
oss?” Både det ena och det andra,
visar det sig: skolor, renhållning,
vattenledningar och mycket mera
har man Rom att tacka för.
Efter en liknande linje argumenterar den brittiske historikern och
akademiske superstjärnan Niall Ferguson i sin mycket uppmärksammade skildring av det brittiska impestrukturer uppfattas som så prohibitiva att tillräckligt många är
beredda att pröva något nytt.
Skall detta bli verklighet i den
muslimska världen i allmänhet och
den arabiska i synnerhet krävs enligt
Fouad Ajami att folk där en gång för
alla slutar skylla på andra och dels
inser att deras problem mestadels är
självförvållade, dels att dom som
lider av misären varken är USA eller
Israel utan de egna medborgarna.
För en utomstående pekar mycket
på att det dessvärre är långt dit.
Peter Stein (pstein@comhem.se) är
civilekonom och egen företagare.
BOKFAKTA
Bernard Lewis
The Crisis of Islam – Holy War and Unholy
Terror
The Modern Library, New York, 2003
Fouad Ajami
The Dream Palace of The Arabs
Förlag: Vintage Books, New York, 1999
Paul Berman
Terror and Liberalism
WW Norton & Company, 2003
riet, ”Empire”. Det brittiska imperiet var betydligt bättre än sitt rykte,
är den enkla tesen.
Idag betraktas imperietiden
gärna som en pinsam epok i historien; ordet imperialism har en starkt
negativ klang i stil med kolonialism,
rasism och exploatering.
Men, menar Ferguson, det brittiska imperiet hade också många
goda sidor. Det är en av de pådrivande moderniserande krafterna historien känner. Kapitalismen, kommunikationerna och den parlamentariska demokratin spriddes från
imperiets centrum ut i världen, och
lade grunden för mycket av dagens
välstånd.
OJ
Q:
n
Ä
m
;o
lSvenskTidskrift 12oo3, nr 61 lliJ