Peter J Olsson; Stormöte 1.0


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

+-’
ro
”-
…::.::
o
E
Q)
o
Stormöte 1.0
l av Peter J Olsson
Interaktivitet i all ära men nätet är också som Doom, förlorar man är det bara att
radera och börja om. Den nya tekniken gör det lika lättvindigt att fatta
politiska beslut om andra människors liv som när
vi röstar bort en deltagare ur Baren.
I
NTERNET ÄR FANTASTISKT. Jag kan där hitta mängder av information och uppgifter, från små föreningar och stora organisationer, ur tidningar och
tidskrifter på de mest skilda språk.
Ibland efterfrågas att besökaren ger lite tillbaka. Till
exempel genom att klicka ja eller nej på en mer eller mindre kontroversiell fråga.
INTERAKTIVITET
Ibland handlar det faktiskt om någon sorts vetgirighet
från frågarens sida. Kanske vill man ha direkt respons
på en ändring i layouten, eller för framtida planering
kontrollera om en fråga engagerar många, eller kanske till
sina annonsörer skryta med att majoriteten av webbesökarna tänker köpa en ny dator i år. Säkert vill man
skapa en dialog och kontakt med läsaren – interaktivitet,
som det i värsta fall kallas – och måhända locka till nya
besöka: Många är vi ju som vill bekräftas av att tillfrågas
i olika ämnen. Eller verka betydelsefulla genom att tippa
resultatet från ja till nej på frågan om Stockholm bör
söka sommar-OS 2012.
Fungerar gör det uppenbarligen. Annars skulle man
inte fortsätta fråga.
Onsdagen den 7 februari 200 l frågar Aftonbladet på
sin första nätsida om inte mindre än fem saker: Ska prostitution bekämpas med förbud? Är det rätt av TV3 att
visa Påt Hallenders sexköpsreportage från Lettland? Ska
socialtjänsten få läggas ut på entreprenad? Och så får
män respektive kvinnor fråga om de blivit sextrakasserade på Internet.
Därmed är kanske Aftonbladet rekordhållare men
även andra tidningar hänger på: Expressen låter läsarna
bikta om de kan tänka sig att donera organ. Dagens
Nyheter undrar om det är rätt att låta misstänkta brottslingar tala ut i tv. Svenska Dagbladet undrar om det är
bra att sexköp förbjuds i lag.
De stora morgontidningarna försöker bevara någon
seriositet genom att publicera reservationer i anslutning
till resultaten. DN skriver:
”Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet.”
Och Svenskan instämmer:
”Dagens fråga bygger inte på ett statistiskt urval, utan
visar åsikterna hos de besökare på svd.se som har valt
att besvara frågan.”
Precis så är det. Det behöver man inte ha gått universitetskurser i statistik för att förstå. Såväl urval som intresse är skevfördelat. Och även om man bortser från de enkla
sätt att fuska som finns även vid mer sofistikerade tekniska lösningar så sprids uppmaningar om att gå till någon
sida för att rösta rätt med ljusets hastighet över Internet.
Man behöver bara besöka partiernas elektroniska debattsidor några få gånger för att se hur det går till:
På moderaternas BBS meddelas att sossarna i Järfälla vill att man klickar för eller mot skattesänkning, och
vips ser röstetalen sämre ut i förhållande till det lokala
socialdemokratiska handlingsprogrammet. Järfällasossarna reagerar med att plocka bort resultatet. Men säkert
kändes det att ta det beslutet.
ENKELT BÖRJA OM
När ungdomsproteströrelsen Reclaim-the-streets i
Malmö förra året höll en illegal demonstration som raskt
lm lSvensk Tidskrift lzoo1,nr 1l
kvävdes av polisen ordnade de anonyma arrangörerna
en Internetomröstning om ifall man skulle göra ett nytt
försök. Efter några timmar när nej-rösterna ledde svagt
nollställde den direktdemokratiska rörelsen raskt folkets
röst med motiveringen att motståndarna måste fuska!
Här handlar det som sagt om en mer ungdomlig och
Internetvan rörelse, där var säkert samvetskvalen över
att justera ett oönskat resultat mindre.
Dör man i Quake eller Doom börjar man bara om
från början med ett nytt liv. Så förlorar man en debatt,
varför inte radera och starta en ny?
Lite bättre kvalitet ska det väl vara på de olika diskussionsforum som finns, irc-konferenser, partiernas
elektroniska anslagstavlor, tidningarnas chatter, och de
allt vanligare möjligheterna att på
Längst bland partierna har möjligen moderaterna
gått när man nu öppnar för att- tydligen- i princip vem
som helst ska kunna vara med och bestämma vem som
står på partiets listor. Moderata företrädare lite varstans
i landet är normalt sett de första att föreslå och bejaka att
kommuner tar Internet i sin tjänst för att involvera medborgarna i den demokratiska processen.
E-demokratin går hur som helst framåt med stormsteg lite varstans i landet. Från Kalix och Arvidsjaur i
norr till Staffanstorp i söder pågår olika projekt.
EN NY FRIHETSTID?
Vad ska man nu säga om allt detta? Står vi på randen till
en ny frihetstid där alla har omedelbar tillgång till fakta,
källor och de originalkällor som för
tidningars hemsidor kommentera
såväl nyhetsartiklar som ledare och
krönikor.
”Dör man i Quake eller
Ja, det får man allt säga, åtminstone några är inte alls dumma och
att journalister genast blir utsatt för
Doom börjar man bara om
från början med ett nytt liv.
en offentlig feed-back och debatt kan o
inte annat än göra journalistiken Sa förlorar man en debatt,
inte så länge sedan var monopoliserade av en liten elitgrupp politiska journalister och ledarskribenter? Kommer vi därmed också att
se en ny medborgare som inte
endast är välinformerad utan också
beredd att ta direkt del i beslutsfattandet?
bättre. Men väldigt, väldigt mycket
är slaskdebatt av ohyfsade och okunniga galningar, för att göra en försiktig generalisering. Om det är anonymiteten som gör vanvettingar av
varför inte radera och
Tekniken ger nämligen möjlighet
inte endast för ständigt fortgående
opinionsmätningar utan man
kunde kanske till och med låta allastarta en ny?”
normala svenskar eller om de man känner igen från sin
brevskörd som politisk redaktör nu även försetts med
dator och Internetuppkoppling det är svårt att säga.
E-DEMOKRATI
Det är inte att förvåna sig över att den kvalificerade
debatten tycks leva i mer slutna sammanhang, elektroniska anslagstavlor och e-postlistor. Uppenbarligen ska
det till att deltagarna är kända till namn och kan uteslutas vid missbruk för att få ordning på debatten.
Mest tycks e-demokratin hittills handla om pikanta
anekdoter men trots allt är det fråga om ett växande
fenomen. I jämförelse med de allt egendomligare debattprogram som radio och tv består oss med är det kanske
heller inte någon katastrof.
Och det är faktiskt dessa lite slafsiga historier som
utgör grunden för den e-demokrati allt fler talar om. För
partikanslierna kan det faktiskt innebära en revolution.
Kampanjrävarna har hittills mest jublat över att man kan
göra billiga utskick via e-post, nå intresserade på ett kostnadseffektivt sätt via webbsidor och enkelt hålla kontakt
både med allmänheten och partiets valda företrädare;
inte minst viktigt är att de senare har ständig tillgång till
programskrifter, partimotioner och faktiskt direktkontakt via e-post med toppnamnen i partiet.
faktiskt fatta besluten. Riksdag och
kommunfullmäktige kan bli onödiga. Den direkta demokratin har fötts.
Det är en sympatisk tanke. Istället för att allt folket
samlas på tinget för att under uråldriga ekar fatta beslut,
så litar man till att vi mellan frukosten och bussen till
jobbet slår oss ner vid multimediadatorn och tar ställning
till dagens frågor.
Frågan är om man inte gör sig själv en otjänst. Den
perfekta demokratin kan bli den mest ofullkomliga. Och
kanske är våra grå och trista riksdagsmän med alla deras
fel och brister bättre tyranner än vi själva och grannen
med pekinesern tvärs över gatan.
Det betyder inte att Internet rätt använt är dåligt. Självklart är det ett enormt framsteg när var och en både kan
tanka hem all världens kunskap in sin lägenhet, och – snart
-själv därifrån sända tv-program som når hela världen.
Bra är också om tidigare i teorin offentliga handlingar blir läs- och sökbara för envar till en mycket låg
kostnad.
Kontrollen av beslutsfattare och offentligt anställda
tjänstemän är en viktig del av demokratin. Och den kommer att tjäna på onlinebevakning av kommunkontoret,
så långt är det alldeles sant.
Och en lättillgänglig debatt är också bra för att styra
upp demokratin.
o([)
3
o
”””……
Q)
,……
lSvensk Tidskrift 12001, nr 1 lm
+-’
ro,_
….:::.::::
o
E
Q)
o ENKELT FÖR ELLER EMOT
Lite mer tvivelaktigt blir det när direktdemokratin ska slå
till i beslutsfattandet. När beslut kanske inte fattas av
valda representanter utan av oss alla via en klickning försedd med en elektronisk signatur. Metoden finns redan,
och skiljer sig knappast från de betaltjänster i bank via
Internet som en fjärdedel av sveni representativ demokrati överlåts makten åt dem som
är mest politiskt intresserade. Men de måste ju dessutom vinna folkets förtroende i val!
Betyder dessa invändningar att e-demokrati är fel? Nej,
inte alls, däremot borde man med all sannolikhet ägna lite
eftertanke åt eventuella risker med
skarna redan använder sig av till
vardags. ”Kanske är våra grå och
ökad direktdemokrati.
Man behöver inte ens fundera
överattvikanbörjauppfattapoli- trista riksdagsmän med alla
Min tro är att valda representanter är rätt bra att ha när det gäller
att ta de positiva besluten, om skatter, om statsbudgeten, om sammanhållen och konsekvent politik på
olika områden. Men allmänheten är
bra på att granska, kritisera och
stoppa dumma förslag. Stormöten
är nog bra om de bara får säga nej,
till skattehöjningar, till krånglig lagstiftning och annat som våra förtrotiska beslut som rör andra människor som något lika lättvindigt som deras fel och brister bättre
att rösta för eller emot vargjakt i
Aftonbladets nättidning eller votera ut en Barendeltagare ur dokuså-
pan. Den risken är tänkbar.
tyranner än vi själva och
grannen med pekinesern
Det räcker att begrunda den diskussion om demokratins former
som förts i några sekler. Och då
tvärs över gatan”.
inser man lätt att en ständigt fortgående direktdemokrati via Internet har flera nackdelar.
• Den bortser från betydelsen av att göra upp dagordningen och ställa propositionsordning. Man kan lätt
visa att vid majoritetsomröstningar i flera led så är det
vinnande förslaget beroende av hur beslutet fattas.
Demokratin riskerar därmed att kunna manipuleras av
den som sätter agendan för besluten. Detta lär sig snabbt
varje elevrådsledamot på högstadiet och kan lägga moteld mot. Vilket innebär att politikern, som specialist på
hur man beslutar, har en plats, inte för att göra demokratin sämre utan att göra den mer rättvisande.
• Vidare handlar politiska beslut i hög grad om att få en
helhet att hänga ihop. Kommunens intäkter och utgifter måste vara lika stora. Det är en regel som gäller hur
stora majoriteter varje utgiftspost än samlar och hur
impopulär varje intäkt än är.
• Internet är snabbt. Det kan förstås vara bra, vi behöver
inte vänta i åratal på viktiga beslut. Men det kan också
innebära att snabbt uppflammande opinioner beslutar i hastigt mod och mot det de flesta av de beslutande vid en lugn och samvetsgrann prövning – om en
sådan hans med – skulle hålla för rätt. Långsamhet är
i demokratiska sammanhang ibland en dygd.
Några av de vanligaste uttrycken bland missnöjda är
redan i dag, ”det gick för snabbt”, ”vi är överkörda” och
”vi hann inte med”. Varför öka den risken?
• Det är också något märkligt i att överlåta mer makt åt
den som orkar ägna sig åt besluten dagligen än den
som har andra intressen också. Från den glada stormötestiden på 60-talet berättas att det gällde att vara
ihärdig nog och försedd med mest tålamod: Då kunde
man vinna även om man var en liten minoritet. Även
endevalda hittar på. Jag skulle däremot sova mycket sämre om de kunde skapa nya skatter,
nya regleringar och nya dumheter.
Peter JOlsson (peter.j.olsson@kvp.se) är politisk redaktör
vid Kvällsposten
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera på
Svensk Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt, en kvalificerad samtidsanalys och politisk journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare och
civilare Sverige!
S kT.d k”fl Prenumeration: 345 kr.
VenS l S rl Studentpris: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.
Sätt in pengarna på post- eller bankgiro med namn
och adress på talongen. Eller skicka ett e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.
[fl lSvensk Tidskrift 12001, nr 1 l