Per Ericson; Bortom maskinrymdens tao
2000
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
o
o…
Bortom
rnaskinryrndenstao
l av Per Ericson
Som aldrig förr har vi möjlighet att i politiken praktisera den taoistiska ickehandlandets princip. Samtidigt står frihetens vänner inför uppgiften att säkra
förutsättningarna för ett fritt samhälle i en värld utan gränshinder.
Därför kan de inte kosta på sig att bara flyta omkring.
M
ÄNNISKANS HISTORIA är i hög grad en
berättelse om kampen mellan makt och
frihet, mellan stat och samhälle, mellan överhet och undersåtar. Det är en
berättelse om ständiga försök att överleva Leviatans utfall och omfamningar, och om en strä-
van att fjättra odjuret. Var tid har haft sina bakslag och
framgångar. I det sammanhanget kan man säga ett och
annat till taoismens försvar.
Det berättas att Lao Tzu var en tystlåten bibliotekarie
som på ålderns höst lämnade civilisationen. Högt uppe
i ett bergspass övertalades han av en grindvakt att skriva
ner sin visdom, och resultatet blev Tao Te Ching, boken
om Vägen och dess kraft. Detta hände sig ett antal hundra år före vår egen tideräknings början, men den gamle
mannens milda filosofi fortsätter att inspirera och vägleda. Ibland ritas Lao Tzu in på den radikala liberalismens stamträd som ett av de första namnen i den tanketraditionen. Taoismen hävdar nämligen att den bäste
ledaren är den som människorna knappt är medvetna
om, och att ju fler lagar och förbud som finns, desto fattigare blir folket.
En viktig del i taoismens livshållning illustreras bäst
av liknelsen om vattnet:
I hela Världen finns inget mjukare eller svagare än
vatten.
Trots det kan de som lyckas när de angriper det hårda
och starka inte besegra det.
Därför att ingenting kan skada det.
Det svaga besegrar det starka.
Det mjuka övervinner det hårda.
Vattnet rinner undan, flyr genom fingrarna på de
gripande händerna, väljer en ny väg, slingrar sig fram.
Vattnet är symbolen för ett ideal.
Vattnet kämpar inte, det flyter. Att spilla kraft på
handlande, för handlandets egen skull är inte bara
meningslöst utan destruktivt, för det skapar friktion och
konflikt och kan leda till störd sinnesfrid.
TAOISMENS ALTERNATIV är WU wei, läran Om att icke
handla. Filosofen Lin Yu-Tang har formulerat saken
som så:
”Det är hemligheten med att behärska omständigheterna utan att hävda sig mot dem. Det är principen
att ge efter för en annalkande kraft på så sätt att den inte
kan skada en.”
Vattendroppen kan urholka stenen, och floden kan
gräva sig ner genom berget. Men vattnets mest intressanta egenskap är ändå att det flödar vidare, samtidigt
som det nöter ner. Motståndspunkten omsluts och passeras. Människan har inte vattnets energi, och inte flodens självförnyande reservoar. Men hon kan ändå leva
genom att omsluta och passera hinder. Bäst kan hon
efterlikna vattnet när transaktionskostnaderna är låga,
det vill säga när den energi som krävs för att kringränna hinder är liten.
Maskinrymden erbjuder ett utmärkt forum för wu
wei. I maskinrymden är transaktionskostnaderna låga,
och människans energi kan flöda som vattnet över gränserna, genom sprickor i murarna. Tack vare de möjligheter maskinrymden erbjuder kan vi kosta på oss att
ignorera Leviatan mer än någonsin tidigare, samtidigt
som han försvagas utan att vi behöver växla slag eller
kulor med odjuret.
Människan har alltid varit starkt beroende av de geografiska omständigheterna. Att vara född på fel plats har
ofta varit detsamma som att vara född till olycka. Möjligheten att flytta rent fysiskt har ibland funnits, men har
varit förknippad med höga transaktionskostnader. Maskinrymden bidrar till att lösa upp denna geografins tragedi.
B lSvensk Tidskrift 12000, nr 4 l
NÄTET ERBJUDER BÅDE ACCESS och exit, oberoende av
de styrandes invändningar. Det vill säga – tillgång
till kunskap, och möjligheter att föra ut och gömma
undan både information och egendom. Utan att behöva
vara särskilt intresserad av maskinrymdens tekniska lösningar kan jag enkelt välja att vara anonym i många sammanhang och jag kan skydda min kommunikation med
lättillgänglig krypteringsteknik som erbjuder betydande tuggmotstånd till och med för nationella säkerhetstjänster.
Nätet skapades för att kunna överleva ett kärnvapenangrepp. Bieffekten har blivit att det också har en betydande förmåga att motstå politisk klåfingrighet. Inte
genom att resa murar av metall och betong, utan genom
att sakna centrum. Så visst förtjänar maskinrymdens Tao
att hyllas.
I kombination med de processer som går under samlingsbeteckningen globalisering framstår nätet som en
del av en närmast oundviklig förändring som sveper
fram över världen. I hög utsträckning går denna utveckling i liberal riktning. Betyder det att vi kan luta oss tillbaka och invänta målspurten?
Den som intresserar sig för nätets befriande potential bör begrunda en klassisk fråga: Vad är det som driver
utvecklingen- verktyg och materiella faktorer eller ideer?
Varje svar som anger bara ettdera av alternativen är dömt
att bli missvisande. Sanningen är att verktyg och ideer
utvecklas i samverkan och skapar nya möjligheter för
varandra.
I den marxistiska traditionen finns en antydan till
ett svar på frågan om vad som för historien framåt- en
kombination av objektiva och subjektiva element. Den
objektiva delen handlar om det som är kärnan i marxismens trossystem- produktionsförhållanden som förändras och driver samhället i en viss riktning. Men marxister i alla tider har varit medvetna om att en revolution
också är beroende av subjektiva element, som formas av
övertygelser, av analyser och av mänskligt handlande,
enskilt och i grupp. Vore det inte så skulle det saknas
behov av revolutionära förtrupper och den marxistiska
samhällsanalysen skulle vara överflödig. När Friedrich
Engels i Bondekriget i Tyskland (1875) berömde de tyska
arbetarna för att de hade ”utnyttjat fördelarna i sitt läge
med sällsynt förstånd” framhöll han tre element i framgångsreceptet
”För första gången sedan en arbetarrörelse kom till
föres kampen planmässigt, i samklang och sammanhang,
från dess tre sidor: den teoretiska, den politiska och den
praktisk-ekonomiska (motstånd mot kapitalisterna).”
Marx och Engels var historiematerialister, vilket innebär att de ansåg att ideers ursprung och betydelse kunde
förstås utifrån det historiska sammanhanget. Ideer blir
med den utgångspunkten långtifrån betydelselösa. DärTaoismen hävdar att den bäste
ledaren är den som människorna
knappt är medvetna om, och att ju
fler lagar och förbud som finns,
desto fattigare blir folket.
lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41 fl
o
a..
emot kan vissa ideer pekas ut som delar av en ideologi,
det vill säga av ett tankesystem som har tillkommit eller
konstruerats för att försvara en given materiell ordning.
Då har den teoretiska överbyggnaden sin förankring i
den materiella basen, och en förändring bör därför
genomdrivas genom praktisk politik, snarare än genom
filosoferande, eftersom ideologin kommer att leva vidare så länge som produktionsförhållandena förblir desamma. Därav det välkända uttalandet i Marx elfte tes om
Feuerbach: ”filosoferna har bara tolkat världen, på olika
sätt; poängen ligger dock i att förändra den.”
I
NTE ENS MATERIALISTERNA Marx och Engels förnekade betydelsen av ideer. De materiella faktorerna har
dock från tid till annan tett sig så
get i USA var slaveriet på väg bort, bland annat annat
därför att det för allt fler framstod som uppenbart moraliskt förkastligt och därför att andra möjligheter fanns
tillgängliga.
Faktum är att den kanske mest slagkraftiga etiska
argumentationen mot slaveriet byggde just på att exponera de ekonomiska drivkrafter som gjorde produktionsmetoden lönsam och attraktiv. I den anglosaxiska
litteraturen talas det ofta om ”the dismal science”- den
dystra vetenskapen. Thomas Carlyle, skotsk författare,
klistrade den etiketten på nationalekonomin 1849, när
han uttryckte sin oro över att ekonomerna skulle driva
fram slaveriets avskaffande.
överväldigande att radikala samhällsomdanare har lockats att tro
att utgången av kampen är given på
förhand. 1853 höll abolitionisten
Frederick Douglass ett tal där han
förutspådde att slaveriet var dömt
att gå under, eftersom institutionen
inte skulle klara av konkurrensen i
ett modernare samhälle, med effektivare tekniska och ekonomiska lösningar:
Nätet skapades för att
C
ARLYLE HADE EN idealiserad
bild av slaveriet. Mot ekonomernas paroller om handelsrelationer för ömsesidig vinning ställde
han den hierarkiska och reaktionära
doktrinen om glädjen i att tjäna
samhällets ”bättre” skikt. Slavarna
kunna överleva ett kärnvapenangrepp. Bieffekten
borde närmast vara tacksamma för
har blivit att det också har att de bereddes denna möjlighet.
Denna förljugna ideologi avslöjades
en betydande fÖrmåga att grymt av Harriet Martineau, som
”Det har en fiende i varje tacka
järnvägsjärn, i varje elektrisk kabel,
i varje förbättring i navigationen…”
motstå politisk
gjorde en ekonomisk analys av de
amerikanska slavstaternas sexuella
exploatering. Slavstaterna framhölls
av anhängarna som moraliskt föredömliga eftersom prostitution var
klåfingrighet.
Dessvärre hade Douglass fel.
Forskare som ekonomipristagaren
Robert Fogel och ekonomihistorikern Stanley Engerman
har visat att slaveriet var i högsta grad både lönsamt och
effektivt ur plantageägarnas synvinkel. Slaveriets avskaffande var inte ekonomiskt oundvikligt, i alla fall inte i
1800-talets amerikanska sydstater. Det var inte den tekniska utvecklingen i industrisamhället som drev fram
slaveriets avskaffande, utan målmedvetet mänskligt
handlande, grundat i ideer. Den etiska, eller om man så
vill subjektiva, komponenten var av avgörande betydelse.
D
ÄRMED INTE SAGT ATT den subjektiva komponenten
ensam kan förändra världen. Jordmånen måste vara
den rätta. Aldrig så goda ideer gör ingen skillnad om de
materiella förutsättningarna för en förändring saknas.
Återigen är slaveriets avskaffande ett exempel. De materiella faktorerna drev inte fram ett avskaffande, men de
motverkade det heller inte i alltför hög grad. Slaveriet
var lönsamt för plantageägarna, men andra produktionsmetoder stod till buds, främst de nordliga staternas industrikapitalism. I en situation där det fanns alternativ att välja mellan fällde de subjektiva elementen
avgörandet. Redan innan det katastrofala inbördeskrisällsynt. Martineau påpekade att slavägarna hade funnit ett alternativ till att hyra kroppar
per timme. De köpte kvinnor på livstid, utnyttjade dem
för sex och gjorde sedan vinst på att sälja barnen. Hanteringen var lönsam och ekonomiskt uthållig, men moraliskt oförsvarlig och därmed i längden politiskt omöjlig
i en demokratisk republik när tidens liberaler avslöjade
myterna och reste krav på respekt för människovärdet.
Ideer är också en sorts verktyg. Om frihetens verktygslåda hålls tillgänglig ökar sannolikheten för att den
kommer att användas i de historiska valsituationer där
detta framstår som politiskt möjligt och attraktivt även
för kallhamrade cyniker som struntar blankt i etiska värden. Liberalens uppgift är att ständigt förfina verktygen,
att hålla dem tillgängliga och att propagera för deras
användning.
Internet och dess stödjande strukturer ger oss många
nya möjligheter. Men det är vi som måste välja vad vi
vill göra med dem. Och helt oberoende av den fysiska
verkligheten runt omkring blir vi inte hur mycket vi än
anstränger oss. Nätets användare har en förankring i de
gamla nationalstaternas mylla. Vad som händer i dessa
stater påverkar fortfarande förutsättningarna för vad
IIISvensk Tidskrift 12000, nr 41
som kan göras. Någonstans finns det alltid en kontakt
eller en ledning som kan blockeras eller en människa
som kan spärras in eller beskattas. I den mån statens
intressen hotas är detta precis vad som kommer att ske.
Att beskatta människor blir svårare i den globala nätåldern, men finns det någon som på allvar tror att statsmakterna världen runt frivilligt kommer att lägga sig ner
och dö av finansiell undernäring? skattebördorna kanske kommer att skiftas från lättrörliga till trögrörliga
skattebaser, och skattetrycket kanske kommer att sänkas något, men fogdar världen över har i alla tider funnit på råd när det gäller att samla rikedomar i statens
kistor och det kommer de säkert att göra även i framtiden. De kommer att ha god draghjälp av de politiker
som inom ramen för EU gör sitt
liberalismens grundval. Utan en levande debatt dör liberalismen. Eller som Lenin uttryckte saken: ”Utan en revolutionär teori kan det inte heller finnas någon revolutionär rörelse.” Men om liberalismen skall kunna vara
något mer än ett inslag i en personlig förkovran eller i ett
slags gruppterapi behövs också en strategi för seger.
V
ARJE RADIKAL RÖRELSE- och den liberala rörelsen är
onekligen radikal eftersom den eftersträvar en samhällsförnyelse som går på djupet- har att hantera avvikelser i form av högerpragmatism och vänstersekterism.
Högerpragmatikerna är ständigt beredda att offra långsiktiga mål till förmån för blygsamma kortsiktiga framgångar, även om dessa framgångar direkt förhindrar uppnåendet av mer genomgripande
bästa för att stävja möjligheterna
till gränsöverskridande skattekonkurrens.
Det var inte den tekniska förändringar. Ett högerpragmatiskt förslag kan till exempel vara
att sänka de svenska skatterna ner
till den nivå som är genomsnittlig
i Europa, även om det innebär att
man samtidigt accepterar tanken
på en skattesamordning på Europanivå som minskar möjligheterna
för framtida, mer omfattande
skattesänkningar.
utvecklingen i industriG
LOBALISERINGEN pågår. Men
utan politiska reformer kommer den att förbli ofullkomlig, och
i vissa avseenden destruktiv. Ett
alternativ där statsmakter anpassar
sig så lite och så sent som möjligt
leder till en annan världsordning
än en förnyelseprocess där politiker försöker utnyttja globaliseringens fördelar maximalt för att skapa
och sprida frihet och ekonomiskt
samhället som drev fram
slaveriets avskaffande,
utan målmedvetet
mänskligt handlande, Vänstersekteristerna lamslår å
sin sida en rörelse genom att ta
avstånd från behovet av varje prioritering med hänvisning till att
grundat i ideer.
välstånd. Det handlar om att riva gränshinder, avskaffa
tullar, avreglera telekommunikationer, sänka skatter och
skydda rätten tillliv och egendom. Detta krävs inte minst
för att världens mindre lyckligt lottade människor skall
beredas tillträde till globaliseringens vinster. Handelshinder i den rika världen och telemonopol i den fattiga
utgör två av de största stötestenarna för de människor
som lever på globaliseringens skuggsida.
För den sanne taoisten är allt detta inget problem.
Han tror nämligen att de mörka och ljusa sidorna i tillvaron, yin och yang, rör sig i riktning mot jämvikt, av
skäl som vi med ett någorlunda neutralt uttryck kanske
kan kalla existentiella. För oss andra, som inte är övertygade om att kosmisk rättvisa oundvikligen kommer
att skipas, och som i vilket fall som helst börjar bli en
smula otåliga, är detta inget lockande alternativ.
Vad bör göras?
Svenska liberaler inriktar huvuddelen av sin aktivism
på filosofiska resonemang. I den mån budskapets spridande ägnas någon tankemöda handlar det nästan alltid
om taktiska, det vill säga kortsiktiga, överväganden. Det
strategiska tänkandet lyser däremot med sin frånvaro.
Det är förödande. En genomtänkt filosofi är förvisso
sådant utgör ett förrådande av
rörelsens filosofiska principer. En liberal vänstersekterist skulle till exempel kunna hävda att det är ett svek
att ägna mer tid och resurser åt att förespråka skattesänkningar än åt att kräva privatisering av isbrytarna
och SMHI.
TRON PÅ MASKJNRYMDENS TAO och på att glohaliseringen med nödvändighet sprider liberalismen över
världen är tilltalande för den liberala rörelsens vänsteroch högerflyglar. Både högerpragmatiker och vänstersekterister lockas lätt att dra sig undan den politiska
verksamheten, av sinsemellan olika skäl. Högerpragmatikern blir gradvis mera tjänsteman än politiker eller
också satsar han på en karriär som lobbyist inom
näringslivet, medan vänstersekteristen tenderar att söka
sig bort från all politik för att slippa ta ställning till konkreta förslag. Båda längtar efter en civiliserad tillflyktsort bortom politikens stoj och stök. Högerpragmatikern
finner kanske sin personliga utopi i seglarklubben eller
bland radhusområdets trädgårdstomtar, medan vänstersekteristen ägnar sig åt skriva bittra debattinlägg och
göra arga analyser från åskådarläktaren samtidigt som
han drömmer om att ladda ner sig på en hårddisk och
\J
o
lSvenskTidskrift l2o:Jo,nr 41 11
o
o…
leva fritt i maskinrymden, utom räckhåll för alla analoga
skattmasar. Båda intalar sig att det är antingen
meningslöst eller onödigt att upprätthålla ett
politiskt engagemang.
De har fel. Det finns inga vita fläckar på kartan som ligger utom räckhåll för politiken. Enda sättet att
dra sig undan politiken är att dra
sig undan civilisationen. I de
radikala rörelsernas historia
finns många exempel på
sådana försök, och inget av
dem manar till efterföljd.
Varken troglodyterna,
som förespråkade ett
bokstavligt talat underjordiskt liv, eller den
grupp som försökte
utropa en fristat på ett
korallrev som en stor del
av tiden stod under
vatten, kunde ge ett tillfredsställande svar på den
uppenbara frågan: vilken
vettig människa vill bo i en
grotta eller under vattnet?
F
ÖR DEN SOM VÄRDESÄTTER
de sociala, ekonomiska och
kulturella fördelarna av det som
Friedrich Hayek kallade den utvidgade ordningen – ett samhälle med
långtgående arbetsfördelning, utbredda
avtalsrelationer och effektiv välståndsproduktion – framstår ett eremitliv i storskogen som ett oacceptabelt alternativ.
Liberalernas politiska uppgift i det skede av historien
där vi befinner oss måste vara att maximera den individuella friheten inom ramen för ett samhälle som erbjuder välstånd genom kapitalintensiv produktion och
teknologiska framsteg. Detta åstadkoms genom en systematisk överföring av makt från staten till samhället.
Vi måste identifiera, medvetandegöra och radikalisera
de grupper som är bärare av sådana förändringar. Dessa
grupper finns huvudsakligen i det civila samhället, men
de finns också i den politiska sfären. För detta fordras
en kader av hängivna och kompetenta liberaler som är
verksamma inom, eller i anslutning till, dessa grupper.
S
OM ENSKILDA MÄNNISKOR kan vi spara tid och möda
genom att praktisera wu wei i många situationer, och
möjligheterna att göra detta är större än kanske någonsin tidigare i det civiliserade samhällslivets historia. Men
II!] lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41
Det finns inga vita
fläckar på kartan som
ligger utom räckhåll för politiken.
som samhällsmedborgare står vi samtidigt inför en
annan uppgift- att påverka den politiska och sociala
omgivning där vi lever, för att säkra de långsiktiga förutsättningarna för ett fritt samhälle i en värld utan gränshinder där människors rättigheter respekteras.
Frihetens vänner kan inte kosta på sig att bara flyta
omkring. Utan verksamma värddjur dör den liberala
smittan.
Per Ericson (per.ericson@svd.se) är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.
o…
Bortom
rnaskinryrndenstao
l av Per Ericson
Som aldrig förr har vi möjlighet att i politiken praktisera den taoistiska ickehandlandets princip. Samtidigt står frihetens vänner inför uppgiften att säkra
förutsättningarna för ett fritt samhälle i en värld utan gränshinder.
Därför kan de inte kosta på sig att bara flyta omkring.
M
ÄNNISKANS HISTORIA är i hög grad en
berättelse om kampen mellan makt och
frihet, mellan stat och samhälle, mellan överhet och undersåtar. Det är en
berättelse om ständiga försök att överleva Leviatans utfall och omfamningar, och om en strä-
van att fjättra odjuret. Var tid har haft sina bakslag och
framgångar. I det sammanhanget kan man säga ett och
annat till taoismens försvar.
Det berättas att Lao Tzu var en tystlåten bibliotekarie
som på ålderns höst lämnade civilisationen. Högt uppe
i ett bergspass övertalades han av en grindvakt att skriva
ner sin visdom, och resultatet blev Tao Te Ching, boken
om Vägen och dess kraft. Detta hände sig ett antal hundra år före vår egen tideräknings början, men den gamle
mannens milda filosofi fortsätter att inspirera och vägleda. Ibland ritas Lao Tzu in på den radikala liberalismens stamträd som ett av de första namnen i den tanketraditionen. Taoismen hävdar nämligen att den bäste
ledaren är den som människorna knappt är medvetna
om, och att ju fler lagar och förbud som finns, desto fattigare blir folket.
En viktig del i taoismens livshållning illustreras bäst
av liknelsen om vattnet:
I hela Världen finns inget mjukare eller svagare än
vatten.
Trots det kan de som lyckas när de angriper det hårda
och starka inte besegra det.
Därför att ingenting kan skada det.
Det svaga besegrar det starka.
Det mjuka övervinner det hårda.
Vattnet rinner undan, flyr genom fingrarna på de
gripande händerna, väljer en ny väg, slingrar sig fram.
Vattnet är symbolen för ett ideal.
Vattnet kämpar inte, det flyter. Att spilla kraft på
handlande, för handlandets egen skull är inte bara
meningslöst utan destruktivt, för det skapar friktion och
konflikt och kan leda till störd sinnesfrid.
TAOISMENS ALTERNATIV är WU wei, läran Om att icke
handla. Filosofen Lin Yu-Tang har formulerat saken
som så:
”Det är hemligheten med att behärska omständigheterna utan att hävda sig mot dem. Det är principen
att ge efter för en annalkande kraft på så sätt att den inte
kan skada en.”
Vattendroppen kan urholka stenen, och floden kan
gräva sig ner genom berget. Men vattnets mest intressanta egenskap är ändå att det flödar vidare, samtidigt
som det nöter ner. Motståndspunkten omsluts och passeras. Människan har inte vattnets energi, och inte flodens självförnyande reservoar. Men hon kan ändå leva
genom att omsluta och passera hinder. Bäst kan hon
efterlikna vattnet när transaktionskostnaderna är låga,
det vill säga när den energi som krävs för att kringränna hinder är liten.
Maskinrymden erbjuder ett utmärkt forum för wu
wei. I maskinrymden är transaktionskostnaderna låga,
och människans energi kan flöda som vattnet över gränserna, genom sprickor i murarna. Tack vare de möjligheter maskinrymden erbjuder kan vi kosta på oss att
ignorera Leviatan mer än någonsin tidigare, samtidigt
som han försvagas utan att vi behöver växla slag eller
kulor med odjuret.
Människan har alltid varit starkt beroende av de geografiska omständigheterna. Att vara född på fel plats har
ofta varit detsamma som att vara född till olycka. Möjligheten att flytta rent fysiskt har ibland funnits, men har
varit förknippad med höga transaktionskostnader. Maskinrymden bidrar till att lösa upp denna geografins tragedi.
B lSvensk Tidskrift 12000, nr 4 l
NÄTET ERBJUDER BÅDE ACCESS och exit, oberoende av
de styrandes invändningar. Det vill säga – tillgång
till kunskap, och möjligheter att föra ut och gömma
undan både information och egendom. Utan att behöva
vara särskilt intresserad av maskinrymdens tekniska lösningar kan jag enkelt välja att vara anonym i många sammanhang och jag kan skydda min kommunikation med
lättillgänglig krypteringsteknik som erbjuder betydande tuggmotstånd till och med för nationella säkerhetstjänster.
Nätet skapades för att kunna överleva ett kärnvapenangrepp. Bieffekten har blivit att det också har en betydande förmåga att motstå politisk klåfingrighet. Inte
genom att resa murar av metall och betong, utan genom
att sakna centrum. Så visst förtjänar maskinrymdens Tao
att hyllas.
I kombination med de processer som går under samlingsbeteckningen globalisering framstår nätet som en
del av en närmast oundviklig förändring som sveper
fram över världen. I hög utsträckning går denna utveckling i liberal riktning. Betyder det att vi kan luta oss tillbaka och invänta målspurten?
Den som intresserar sig för nätets befriande potential bör begrunda en klassisk fråga: Vad är det som driver
utvecklingen- verktyg och materiella faktorer eller ideer?
Varje svar som anger bara ettdera av alternativen är dömt
att bli missvisande. Sanningen är att verktyg och ideer
utvecklas i samverkan och skapar nya möjligheter för
varandra.
I den marxistiska traditionen finns en antydan till
ett svar på frågan om vad som för historien framåt- en
kombination av objektiva och subjektiva element. Den
objektiva delen handlar om det som är kärnan i marxismens trossystem- produktionsförhållanden som förändras och driver samhället i en viss riktning. Men marxister i alla tider har varit medvetna om att en revolution
också är beroende av subjektiva element, som formas av
övertygelser, av analyser och av mänskligt handlande,
enskilt och i grupp. Vore det inte så skulle det saknas
behov av revolutionära förtrupper och den marxistiska
samhällsanalysen skulle vara överflödig. När Friedrich
Engels i Bondekriget i Tyskland (1875) berömde de tyska
arbetarna för att de hade ”utnyttjat fördelarna i sitt läge
med sällsynt förstånd” framhöll han tre element i framgångsreceptet
”För första gången sedan en arbetarrörelse kom till
föres kampen planmässigt, i samklang och sammanhang,
från dess tre sidor: den teoretiska, den politiska och den
praktisk-ekonomiska (motstånd mot kapitalisterna).”
Marx och Engels var historiematerialister, vilket innebär att de ansåg att ideers ursprung och betydelse kunde
förstås utifrån det historiska sammanhanget. Ideer blir
med den utgångspunkten långtifrån betydelselösa. DärTaoismen hävdar att den bäste
ledaren är den som människorna
knappt är medvetna om, och att ju
fler lagar och förbud som finns,
desto fattigare blir folket.
lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41 fl
o
a..
emot kan vissa ideer pekas ut som delar av en ideologi,
det vill säga av ett tankesystem som har tillkommit eller
konstruerats för att försvara en given materiell ordning.
Då har den teoretiska överbyggnaden sin förankring i
den materiella basen, och en förändring bör därför
genomdrivas genom praktisk politik, snarare än genom
filosoferande, eftersom ideologin kommer att leva vidare så länge som produktionsförhållandena förblir desamma. Därav det välkända uttalandet i Marx elfte tes om
Feuerbach: ”filosoferna har bara tolkat världen, på olika
sätt; poängen ligger dock i att förändra den.”
I
NTE ENS MATERIALISTERNA Marx och Engels förnekade betydelsen av ideer. De materiella faktorerna har
dock från tid till annan tett sig så
get i USA var slaveriet på väg bort, bland annat annat
därför att det för allt fler framstod som uppenbart moraliskt förkastligt och därför att andra möjligheter fanns
tillgängliga.
Faktum är att den kanske mest slagkraftiga etiska
argumentationen mot slaveriet byggde just på att exponera de ekonomiska drivkrafter som gjorde produktionsmetoden lönsam och attraktiv. I den anglosaxiska
litteraturen talas det ofta om ”the dismal science”- den
dystra vetenskapen. Thomas Carlyle, skotsk författare,
klistrade den etiketten på nationalekonomin 1849, när
han uttryckte sin oro över att ekonomerna skulle driva
fram slaveriets avskaffande.
överväldigande att radikala samhällsomdanare har lockats att tro
att utgången av kampen är given på
förhand. 1853 höll abolitionisten
Frederick Douglass ett tal där han
förutspådde att slaveriet var dömt
att gå under, eftersom institutionen
inte skulle klara av konkurrensen i
ett modernare samhälle, med effektivare tekniska och ekonomiska lösningar:
Nätet skapades för att
C
ARLYLE HADE EN idealiserad
bild av slaveriet. Mot ekonomernas paroller om handelsrelationer för ömsesidig vinning ställde
han den hierarkiska och reaktionära
doktrinen om glädjen i att tjäna
samhällets ”bättre” skikt. Slavarna
kunna överleva ett kärnvapenangrepp. Bieffekten
borde närmast vara tacksamma för
har blivit att det också har att de bereddes denna möjlighet.
Denna förljugna ideologi avslöjades
en betydande fÖrmåga att grymt av Harriet Martineau, som
”Det har en fiende i varje tacka
järnvägsjärn, i varje elektrisk kabel,
i varje förbättring i navigationen…”
motstå politisk
gjorde en ekonomisk analys av de
amerikanska slavstaternas sexuella
exploatering. Slavstaterna framhölls
av anhängarna som moraliskt föredömliga eftersom prostitution var
klåfingrighet.
Dessvärre hade Douglass fel.
Forskare som ekonomipristagaren
Robert Fogel och ekonomihistorikern Stanley Engerman
har visat att slaveriet var i högsta grad både lönsamt och
effektivt ur plantageägarnas synvinkel. Slaveriets avskaffande var inte ekonomiskt oundvikligt, i alla fall inte i
1800-talets amerikanska sydstater. Det var inte den tekniska utvecklingen i industrisamhället som drev fram
slaveriets avskaffande, utan målmedvetet mänskligt
handlande, grundat i ideer. Den etiska, eller om man så
vill subjektiva, komponenten var av avgörande betydelse.
D
ÄRMED INTE SAGT ATT den subjektiva komponenten
ensam kan förändra världen. Jordmånen måste vara
den rätta. Aldrig så goda ideer gör ingen skillnad om de
materiella förutsättningarna för en förändring saknas.
Återigen är slaveriets avskaffande ett exempel. De materiella faktorerna drev inte fram ett avskaffande, men de
motverkade det heller inte i alltför hög grad. Slaveriet
var lönsamt för plantageägarna, men andra produktionsmetoder stod till buds, främst de nordliga staternas industrikapitalism. I en situation där det fanns alternativ att välja mellan fällde de subjektiva elementen
avgörandet. Redan innan det katastrofala inbördeskrisällsynt. Martineau påpekade att slavägarna hade funnit ett alternativ till att hyra kroppar
per timme. De köpte kvinnor på livstid, utnyttjade dem
för sex och gjorde sedan vinst på att sälja barnen. Hanteringen var lönsam och ekonomiskt uthållig, men moraliskt oförsvarlig och därmed i längden politiskt omöjlig
i en demokratisk republik när tidens liberaler avslöjade
myterna och reste krav på respekt för människovärdet.
Ideer är också en sorts verktyg. Om frihetens verktygslåda hålls tillgänglig ökar sannolikheten för att den
kommer att användas i de historiska valsituationer där
detta framstår som politiskt möjligt och attraktivt även
för kallhamrade cyniker som struntar blankt i etiska värden. Liberalens uppgift är att ständigt förfina verktygen,
att hålla dem tillgängliga och att propagera för deras
användning.
Internet och dess stödjande strukturer ger oss många
nya möjligheter. Men det är vi som måste välja vad vi
vill göra med dem. Och helt oberoende av den fysiska
verkligheten runt omkring blir vi inte hur mycket vi än
anstränger oss. Nätets användare har en förankring i de
gamla nationalstaternas mylla. Vad som händer i dessa
stater påverkar fortfarande förutsättningarna för vad
IIISvensk Tidskrift 12000, nr 41
som kan göras. Någonstans finns det alltid en kontakt
eller en ledning som kan blockeras eller en människa
som kan spärras in eller beskattas. I den mån statens
intressen hotas är detta precis vad som kommer att ske.
Att beskatta människor blir svårare i den globala nätåldern, men finns det någon som på allvar tror att statsmakterna världen runt frivilligt kommer att lägga sig ner
och dö av finansiell undernäring? skattebördorna kanske kommer att skiftas från lättrörliga till trögrörliga
skattebaser, och skattetrycket kanske kommer att sänkas något, men fogdar världen över har i alla tider funnit på råd när det gäller att samla rikedomar i statens
kistor och det kommer de säkert att göra även i framtiden. De kommer att ha god draghjälp av de politiker
som inom ramen för EU gör sitt
liberalismens grundval. Utan en levande debatt dör liberalismen. Eller som Lenin uttryckte saken: ”Utan en revolutionär teori kan det inte heller finnas någon revolutionär rörelse.” Men om liberalismen skall kunna vara
något mer än ett inslag i en personlig förkovran eller i ett
slags gruppterapi behövs också en strategi för seger.
V
ARJE RADIKAL RÖRELSE- och den liberala rörelsen är
onekligen radikal eftersom den eftersträvar en samhällsförnyelse som går på djupet- har att hantera avvikelser i form av högerpragmatism och vänstersekterism.
Högerpragmatikerna är ständigt beredda att offra långsiktiga mål till förmån för blygsamma kortsiktiga framgångar, även om dessa framgångar direkt förhindrar uppnåendet av mer genomgripande
bästa för att stävja möjligheterna
till gränsöverskridande skattekonkurrens.
Det var inte den tekniska förändringar. Ett högerpragmatiskt förslag kan till exempel vara
att sänka de svenska skatterna ner
till den nivå som är genomsnittlig
i Europa, även om det innebär att
man samtidigt accepterar tanken
på en skattesamordning på Europanivå som minskar möjligheterna
för framtida, mer omfattande
skattesänkningar.
utvecklingen i industriG
LOBALISERINGEN pågår. Men
utan politiska reformer kommer den att förbli ofullkomlig, och
i vissa avseenden destruktiv. Ett
alternativ där statsmakter anpassar
sig så lite och så sent som möjligt
leder till en annan världsordning
än en förnyelseprocess där politiker försöker utnyttja globaliseringens fördelar maximalt för att skapa
och sprida frihet och ekonomiskt
samhället som drev fram
slaveriets avskaffande,
utan målmedvetet
mänskligt handlande, Vänstersekteristerna lamslår å
sin sida en rörelse genom att ta
avstånd från behovet av varje prioritering med hänvisning till att
grundat i ideer.
välstånd. Det handlar om att riva gränshinder, avskaffa
tullar, avreglera telekommunikationer, sänka skatter och
skydda rätten tillliv och egendom. Detta krävs inte minst
för att världens mindre lyckligt lottade människor skall
beredas tillträde till globaliseringens vinster. Handelshinder i den rika världen och telemonopol i den fattiga
utgör två av de största stötestenarna för de människor
som lever på globaliseringens skuggsida.
För den sanne taoisten är allt detta inget problem.
Han tror nämligen att de mörka och ljusa sidorna i tillvaron, yin och yang, rör sig i riktning mot jämvikt, av
skäl som vi med ett någorlunda neutralt uttryck kanske
kan kalla existentiella. För oss andra, som inte är övertygade om att kosmisk rättvisa oundvikligen kommer
att skipas, och som i vilket fall som helst börjar bli en
smula otåliga, är detta inget lockande alternativ.
Vad bör göras?
Svenska liberaler inriktar huvuddelen av sin aktivism
på filosofiska resonemang. I den mån budskapets spridande ägnas någon tankemöda handlar det nästan alltid
om taktiska, det vill säga kortsiktiga, överväganden. Det
strategiska tänkandet lyser däremot med sin frånvaro.
Det är förödande. En genomtänkt filosofi är förvisso
sådant utgör ett förrådande av
rörelsens filosofiska principer. En liberal vänstersekterist skulle till exempel kunna hävda att det är ett svek
att ägna mer tid och resurser åt att förespråka skattesänkningar än åt att kräva privatisering av isbrytarna
och SMHI.
TRON PÅ MASKJNRYMDENS TAO och på att glohaliseringen med nödvändighet sprider liberalismen över
världen är tilltalande för den liberala rörelsens vänsteroch högerflyglar. Både högerpragmatiker och vänstersekterister lockas lätt att dra sig undan den politiska
verksamheten, av sinsemellan olika skäl. Högerpragmatikern blir gradvis mera tjänsteman än politiker eller
också satsar han på en karriär som lobbyist inom
näringslivet, medan vänstersekteristen tenderar att söka
sig bort från all politik för att slippa ta ställning till konkreta förslag. Båda längtar efter en civiliserad tillflyktsort bortom politikens stoj och stök. Högerpragmatikern
finner kanske sin personliga utopi i seglarklubben eller
bland radhusområdets trädgårdstomtar, medan vänstersekteristen ägnar sig åt skriva bittra debattinlägg och
göra arga analyser från åskådarläktaren samtidigt som
han drömmer om att ladda ner sig på en hårddisk och
\J
o
lSvenskTidskrift l2o:Jo,nr 41 11
o
o…
leva fritt i maskinrymden, utom räckhåll för alla analoga
skattmasar. Båda intalar sig att det är antingen
meningslöst eller onödigt att upprätthålla ett
politiskt engagemang.
De har fel. Det finns inga vita fläckar på kartan som ligger utom räckhåll för politiken. Enda sättet att
dra sig undan politiken är att dra
sig undan civilisationen. I de
radikala rörelsernas historia
finns många exempel på
sådana försök, och inget av
dem manar till efterföljd.
Varken troglodyterna,
som förespråkade ett
bokstavligt talat underjordiskt liv, eller den
grupp som försökte
utropa en fristat på ett
korallrev som en stor del
av tiden stod under
vatten, kunde ge ett tillfredsställande svar på den
uppenbara frågan: vilken
vettig människa vill bo i en
grotta eller under vattnet?
F
ÖR DEN SOM VÄRDESÄTTER
de sociala, ekonomiska och
kulturella fördelarna av det som
Friedrich Hayek kallade den utvidgade ordningen – ett samhälle med
långtgående arbetsfördelning, utbredda
avtalsrelationer och effektiv välståndsproduktion – framstår ett eremitliv i storskogen som ett oacceptabelt alternativ.
Liberalernas politiska uppgift i det skede av historien
där vi befinner oss måste vara att maximera den individuella friheten inom ramen för ett samhälle som erbjuder välstånd genom kapitalintensiv produktion och
teknologiska framsteg. Detta åstadkoms genom en systematisk överföring av makt från staten till samhället.
Vi måste identifiera, medvetandegöra och radikalisera
de grupper som är bärare av sådana förändringar. Dessa
grupper finns huvudsakligen i det civila samhället, men
de finns också i den politiska sfären. För detta fordras
en kader av hängivna och kompetenta liberaler som är
verksamma inom, eller i anslutning till, dessa grupper.
S
OM ENSKILDA MÄNNISKOR kan vi spara tid och möda
genom att praktisera wu wei i många situationer, och
möjligheterna att göra detta är större än kanske någonsin tidigare i det civiliserade samhällslivets historia. Men
II!] lSvensk Tidskrift l2ooo, nr 41
Det finns inga vita
fläckar på kartan som
ligger utom räckhåll för politiken.
som samhällsmedborgare står vi samtidigt inför en
annan uppgift- att påverka den politiska och sociala
omgivning där vi lever, för att säkra de långsiktiga förutsättningarna för ett fritt samhälle i en värld utan gränshinder där människors rättigheter respekteras.
Frihetens vänner kan inte kosta på sig att bara flyta
omkring. Utan verksamma värddjur dör den liberala
smittan.
Per Ericson (per.ericson@svd.se) är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.