Peeter Luksep; Åter från skuggorna


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ro
Cl.
o.._
::J
UJ
l av Peeter Luksep
Estland är ett av de före detta östländer som allra tydligast
lämnat kommunismen bakom sig. Nu har man valt den tidigare ledande
kommunisten Arnold Ruutel till president.
Håller Estland på att ändra kurs?
P
RESIDENTSKIFTET l Estland kan visserligen ge
en del inrikespolitiska konsekvenser men
någon åsiktsförskjutning är det inte frågan
om. Dels för att presidenten är maktlös, dels
för att valsystemet kan ge märkliga effekter.
Vilket det alltså gjorde.
LANDSBYGDEN VALDE
Presidenten väljs av ett elektortillgångar som byggnadsmaterial, bränsle och liknande
underlättade vardagslivet. Livsmedel var gångbar valuta
överallt i det forna Sovjet. Allt oavsett kvalitet kunde
avsättas i de ständigt underförsörjda ryska storstäderna.
En spädgris i bagageluckan garanterade tillgäng till nästan vilken befattningshavare som helst.
Efter självständigheten har jordbruket privatiserats,
omvärldens efterfrågan har minskat och ett Estland på
väg till EU ställer helt andra
skollegium, som består av parlamentets 101ledamöter samt 266
elektorer valda av kommunerna.
” Ruutel kan, som många
hygien- och kvalitetskrav. Att
försörja sig på lantbruk är
möjligt för betydligt farre och
kräver ansträngning. De flesta
yngre har flyttat till tätorterna. Kvar i förfärliga hyreshus
ute på åkrar i träda sitter pensionärer och drömmer sig tillbaka.
Dessa kommunalt valda elektorer fördelas på ett sätt som
mycket kraftig missgynnar större
kommuner. Huvudstaden Tallinn, med en tredjedel av Estlands invånare, har bara 10 elektorer av 266. Den näst största stasom genomgått sovjetisk
partiskolning, tala mycket
länge utan att säga något.”
den Tartu har 4, några ytterligare städer har två, och alla
andra kommuner har en var. Dessa kommuner- socknar skulle vi nog säga – har ofta under tusen invånare,
någon rentav under hundra.
Det innebär att 184 socknar tillsammans får majoritet i elektorsförsamlingen, trots att de sammanlagt
representerar under 30 procent av landets invånare. Och
eftersom varje socken skickar en elektor så räcker det att
ha enkel majoritet i var och en av socknarna. Alltså kan
det hända att elektorsförsamlingen kontrolleras med stöd
av endast omkring 15 procent av väljarna!
Till saken hör att det just är i de rena landsbygdsområdena som de finns som är allra mest kritiska till
den nya tidens Estland. På sovjettiden var livet i Estlands
jordbrukskolchoser lite friare och lite rikare än i städerna. Det direkta förtrycket var längre bort, de egna täpporna och de goda möjligheter att stjäla gemensamma
VEM ÄR RUUTEL?
Den president som landsbygdens pensionärer nu valt,
Arnold Riiiitel, var på 1980-talet en av de ledande politikerna i Sovjet-Estland. Han brukar säga att han var
president i Estland vid tiden för självständigheten men
han var egentligen ordförande i Estlands Högsta Sovjets
presidium, ett organ som det självständiga Estland av
uppenbara skäl inte känns vid.
Ingen kan erinra sig att han skulle ha uttryckt några
egentliga politiska tankegångar. Riiiitel kan, som mänga
som genomgått sovjetisk partiskolning, tala mycket länge
utan att säga något. Det främsta som han publicerat är en
bok om mjölkning, vilket i sig är hedervärt men knappast
ger någon bild av hans inre politiska tankar. Han har på
senare är tillhört ett landsbygdsparti med en något
reformkritisk inställning, men som samtidigt accepterar såväl EU- som NATO-medlemskap.
EIJlSvensk Tidskrift l2oo1, nr si
)rna
Till hans goda sidor räknas hans förmåga att hålla
sig väl med alla. Han var öppen för dialog med oppositionen i slutet av sovjettiden. Många i Estland anser också
att hans diplomatiska förmåga bidrog till att landets frigörelse blev oblodig- även om andra påpekar att det
lika väl kunde bero på att det i Estland inte fanns några
sovjetiska OMON-förband och att den högsta sovjetiska militära befälhavaren hette Dudajev, som ägnade tiden
i Estland åt att förbereda Tjetjeniens frigörelse.
Förvisad till de politiska skuggorna efter 1992 har Ruutel iklätt sig rollen som sårad oskuld och har byggt upp sin
popularitet igen medan regeringar slitit med mödosamma
och inte alltid populära reformer. Han har länge haft stöd
av ungefår en tredjedel av befolkningen – men det har också
varit mycket tydligt att stödet funnits främst bland äldre
och främst på landet. Det unga och moderna Estland uppfattar honom närmast som en
pinsam anakronism.
SJÄLVRANNSAKELSE I REGERINGEN
Valsystemet hade visserligen stor betydelse för valet av
Ruutel men allt kan inte skyllas på det. Lennart Meri
lyckades bli omvald 1996 med samma valsystem.
När den nuvarande regeringskoalitionen, som ungefär motsvarar spektret från moderater till socialdemokrater hos oss, bildades så förhandlade man grundligt
om politik och taburetter men lämnade presidentfrågan
därhän. När valet närmade sig förmådde man inte
komma överens inom koalitioMAKTLÖS MEN
MED SYMBOLVÄRDE
”Det unga och moderna
nen. En gemensam stark kandidat hade, i likhet med Meri
1996, kunnat få stöd bland
småkommunernas elektorer,
som oftast är partipolitiskt
obundna. Det största regeringspartiet Fosterlandsförbundet genomled dessutom en
uppslitande inre strid mellan
Estland uppfattar honom
Den estniska presidenten kan
återförvisa lagar till parlamentet
för ytterligare beredning och han
kan inom vissa gränser påverka
utnämningar till högre statliga
ämbeten. Det betyder att Rulitel
närmast som en pinsam
anakronism.”
inte kan förändra den estniska liberala ekonomiska politiken eller ens utrikespolitikens inriktning på EU och NATO.
Men samtidigt är presidenten en viktig opinionsbildare, såväl inom landet som utomlands. För ett litet och
i världen okänt land som Estland är presidenten i hög
grad ansiktet utåt. Och för alla som inte förstår det estniska valsystemets irrgångar kan valet av en tidigare
ledande kommunist sända helt fel signaler om Estlands
politiska inriktning. Visserligen har flera tidigare östländer upplevt samma situation. Men Estlands styrka
var just att visa att Estland hade nått längre.
Med sina 73 år är Ruutel äldre än den avgående presidenten Meri. Han förväntas därför knappast sitta mer
än en period och på gott och ont tror de flesta att han blir
en ganska kraftlös president. Gott för att presidenten
inte ska lägga sig i politiken, ont därför att presidenten
behövs när det är oroligt i omvärlden.
två kandidater.
Regeringen hade också kunnat förändra elektorskollegiets besynnerliga sammansättning. Mandatfördelningen gjordes 1992 i tron att landets små kommuner
snart skulle slås ihop och att snedfördelningen därför
skulle minska. Men förvaltningsreformen har dröjt. På
senare tid har framför allt Reformpartiet bromsat i regeringen. De trodde att de därigenom skulle vinna stöd
till sin presidentkandidat.
Det finns nu tendenser till självrannsakelsedebatt
som kan ställa koalitionens sammanhållning på prov.
Oavsett detta så stöds grunderna i den estniska ekonomiska reformpolitiken av en stor majoritet såväl i befolkningen som bland väljarna. Någon kursändring är inte
att vänta.
Peeter Luksep (luksep@algonet.se) är konsult på Kreab och
var tidigare ledamot av Estlands kongress.
m
c
’o
’O
OJ
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr s im