Örjan Hultåker: Svårt att utmana en president

Årets republikanska primärval tog ett tidigt slut när Nikki Haley gav upp efter det att Donald Trump vunnit supertisdagen den 5 mars. Hon gav upp före denna veckas internationella kvinnodag.

Hela den republikanska primärvalskampanjen från Iowa caucus fram till nu har präglats av att det funnits en huvudkandidat och ett antal utmanar av vilka Nikki Haley var den som hade starkast stöd.

Det är svårt att utmana den som är eller har varit president, vilket visats tydligt av årets primärval. På den demokratiska sidan har det inte funnits någon utmanare med minsta möjlighet till framgång i tävlan mot sittande presidenten Joe Biden.

Nikki Haley bekräftade på den republikanska sidan att många republikaner hyser ett starkt ogillande mot Donald Trump, men det räckte inte för att vinna över honom – trots att opinionsundersökningarna visade att hon hade större utsikter än Donald Trump att vinna över Joe Biden i november.

Donald Trump har i mångt och mycket haft samma position i det egna partiet som en sittande president. Han har fortfarande kvar sin kampanjorganisation sedan 2016 och 2020 och många republikanska politiker känner att de är beroende av honom och kan dra nytta av hans stöd för sina egna kandidaturer när de vill bli återvalda.

Han har därför haft ett överväldigande starkt stöd av etablerade republikanska politiker och har fått deras så kallade endorsement. Till detta kan läggas Trumps beteende när han häcklar inte bara sina motståndare utan häcklar även dem som inte stöder honom tillräckligt starkt, enligt honom själv.

Svårigheten att utmana en sittande president kan illustreras med Ronald Reagan som utmanade den sittande presidenten Gerald Ford inför den republikanska nomineringen 1976 utan att lyckas. Ronald Regean blev sedan en av de mest framgångsrikan republikanska presidenterna.

Bilden av hur svårt det är att i nomineringsprocesser besegra presidenter förstärks av att Ronald Regean misslyckades trots att Gerald Ford inte hade valts av det amerikanska folket. Han hade utsetts av kongressen till vicepresident när Spiro Agnew avgick 1973 på grund av anklagelser om skattebrott och mutor. Gerald Ford blev sedan president när Richard Nixon avgick på grund av Watergate-skandalen.

Efter supertisdagen och ett fåtal fler primärval har Donald Trump en överlägsen ledning om 1038 delegater inför det kommande republikanska conventet där det krävs 1.215 för att få majoritet. Rikki Haley hade enbart 89 när hon gav upp på grund av att finansiärer hoppade av och hon inte längre såg någon möjlighet att vinna nomineringen.

Men antalet vunna delegater är ett dåligt mått när man vill betygsätta hennes kampanj. Hon vann bara i en delstat samt i huvudstaden men det återspeglar inte att hon de facto hade starkt gensvar för sin kampanj som alternativ till Donald Trump. I genomsnitt fick Nikki Haley 25 procent av rösterna under supertisdagen och det är en ansenlig andel av de republikanska rösterna som hon sade när hon gav upp.

Stödet för Nikki Haley visar på Doland Trumps stora svaghet inför höstens presidentval. Han har svårt att vinna stöd utanför sin bas av konservativa (med amerikansk, inte europeisk definition) som bland annat innehåller väckelsekristna.

Att Donald Trump ligger jämnt med demokraternas Joe Biden är inte främst ett styrkebesked för Trump utan en konsekvens av det extremt svaga stödet för Joe Bidens politik. I många opinionsmätningar är det under 40 procent av väljarna som ger den sittande presidenten godkänt, vilket är rekordlågt.

För en TV-tittare i USA har Donald Trump under de hittillsvarande primärvalen synts mer i och utanför domstolsbyggnader än på valmöten. Totalt har han att svara för 91 åtalspunkter. Hans strategi har varit att överklaga processerna på alla tänkbara sätt bland annat genom att hävda att han som president var immun på alla punkter, även för försök att manipulera valresultat och försvåra överlämnande av den exekutiva makten.

Han förlorade i lägre rättsinstanser men frågan skall nu tas upp i högsta domstolen som hör parterna först i april. Möjlig tidpunkt för högsta domstolens beslut tros komma i juni månad. Det är flera åtal som konkurrerar om tiden eftersom Donald Trump måste kunna vara närvarande vid rättegångarna. Kanske hinner ingen avgöras före valdagen den 5 november. Det finns också en tradition om att inte hålla domstolsförhandlingar under en period av 60 dagar före valdagen.

Det finns en ganska stor sannolikhet att Donald Trump lyckas med sitt uppsåt att fördröja rättegångarna till efter valdagen. Det skulle betydligt underlätta för honom inför valet.

Under supertisdagen genomfördes två vallokalundersökningar i Virginia och i North Carolina. Då ställdes bland annat frågan om Donald Trump skulle vara lämplig som president om han döms för brott. Majoriteter svarade ja att det skulle han vara. Men av dem som deltog i de republikanska premiärvalen svarade 40 procent nej i Virginia och 32 procent nej i North Carolina. I ett val som i övrigt är jämnt kan de nejsvaren bli avgörande. Så, de pågående domstolsfördröjningarna är viktiga för Donald Trump.

Supertisdagen visade även på svårigheter för Joe Biden. Det låga förtroendet för hans arbete som president är ett problem och till det skall läggas kriget i Gaza.

I flera delstater har det bedrivits en kampanj för att demokrater skulle rösta uncommitted i primärvalen som en protest mot Bidens stöd för Israel. På flera håll var den kampanjen framgångsrik i synnerhet i delstater där det bor många med palestinskt och arabisk bakgrund. I Minnesota röstade 19 procent uncommitted och i Michigan 13 procent. I North Carolina var det 13 procent som röstade no preference.

Politiskt är kriget i Gaza besvärligt för Joe Biden. I ett jämnt val måste han i några delstater vinna röster bland väljare med arabisk bakgrund, men han kan inte heller utmana den stora andelen judar som utgör cirka 2,4 procent av landets vuxna befolkning.

Det är nu klart vilka som skall representera Demokraterna och Republikanerna i november månads presidentval. Det kommer troligen att bli ett jämnt val mellan sittande presidenten Joe Biden och förre presidenten Donald Trump.

Frågan är om det kommer att dyka upp hot mot någon av dem i form av andra kandidater. Robert F Kennedy Jr kandiderade inledningsvis inför årets demokratiska primärval men valde i oktober att lämna partiet för att ställa upp som oberoende presidentkandidat.

I somliga opinionsmätningar får intervjupersonerna inte bara välja mellan Joe Biden och Donald Trump utan de får också alternativet Robert Kennedy. Den senare får då i flera fall över 10 procent av rösterna och det går främst ut över Joe Bidens röstandel vilket talar till Donald Trumps fördel.

Det finns flera initiativ på gång för att lansera oberoende kandidater. Ett parti No Labels har idag fredag den 8 mars ett konvent med 800 deltagare från flera stater som skall besluta om sin presidentkandidat. De har försökt värva Nikki Haley som presidentkandidat men hon har tackat nej. No Labels misslyckades även med att värva högerdemokraten Joe Manchin som är avgående senator från West Virginia. No Labels påstås dessutom ha försökt värva den förre guvernören i Maryland Larry Hogan, men han tackade nej för att i stället söka en senatsplats.

Det är allra högsta grad osannolikt att en tredje oberoende kandidat skulle vinna presidentvalet i någon delstat. Den intressanta frågan är därför främst från vilket parti de ”stjäl” röster. Vid flera tidigare val har det varit rösterna på oberoende kandidater som har avgjort jämna presidentval.

Presidentvalet kommer att avgöras i ett fåtal jämna nyckelstater där vinnaren får alla elektorsröster, färre än tio delstater. Därför är det i dagsläget omöjligt att göra några säkra prognoser, i synnerhet med alla de åtalspunkter som hänger över Donald Trump.

Inte sedan Grover Cleveland var president 1885-1889 och 1893-1897 har någon lyckats vinna två presidentval om de inte följt direkt på varandra. Donald Trump är unik på många sätt. Skall han också bli historisk genom att upprepa vad Grover Cleveland lyckades med?

Örjan Hultåker är docent