Om Vietnam och maoisterna
1969
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Vietnam och.
maoisterna
Inom det socialistiska lägret finns som
bekant sedan några år en ny partibildning – kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFml). Detta parti,
ibland för enkelhetens skull kallat maoisterna, är egentligen endast en liten
kampgrupp som borde vara utan större
betydelse. Men märkligt nog har maoisterna i utrikespolitiska frågor stort inflytande just nu. Detta inflytande utövas
huvudsakligen genom stark aktivitet
inom vad som kallas De förenade FNLgrupperna.
De förenade FNL-grupperna arbetar
med tre paroller:
USA ut ur Vietnam
Stöd Vietnams folk på dess egna
villkor
Bekämpa UsA-imperialismen.
De två första slagorden torde vara
acceptabla för en stor majoritet av
svenska folket – om de ges en välvillig
tolkning. Alla hoppas vi att USA snart
skall kunna lämna Vietnam och att landet får fred. Det är alldeles klart att det
vietnamesiska folket självt bör få bestämma sin egen framtid – frågan är
väl här närmast om Nordvietnams ledare delar den uppfattningen eftersom de
motsätter sig tanken på fria val. För min
del vill jag också gärna bekämpa UsAimperialismen, men jag undrar litet över
varför det endast är USA:s imperialistiska ambitioner som skall bekämpas.
Varför inte imperialism över huvud taget, den må utövas av USA, Frankrike
eller Storbritannien – eller av Sovjet
och Kina? Den frågan borde vara begriplig även för maoisterna, eftersom
man t ex i senaste numret av Clarte
myntat ett nytt och språkligt tveksamt
uttryck som socialimperialism (dvs socialism i ord och imperialism i handling)
i sin kritik av Sovjet.
· De förenade FNL-grupperna framhåller mycket energiskt hur viktigt det
är att arbeta för alla tre parollerna. Anledningen framgår klarare om man tar
del av ett konfidentiellt protokoll från
ett möte mellan de ledande i kommunistiska förbundets förbundsstyrelse och representanter för FNL-grupperna i
Stockholrn, Uppsala och Lund, där det
bl a heter att ”vi (dvs KFrnl) driver
Vietnamrörelsen för att organisera dem
som sluter upp bakom Vietnamrörelsens
paroller … De som kornmer in i Vietnarnarbetet är i allmänhet till en början
inte beredda att stödja KFrnl på alla
punkter utan endast på de angivna
punkterna. Om de som dras med i Vietnarnarbetet inte organiserades i frontorganisationer med dessas begränsade
krav, så skulle de antingen ge upp att
arbeta eller så skulle de tas om hand av
revisionister eller reformister . . . kontakten med marxist-leninisterna inom
frontorganisationen utvecklar dem successivt och så småningom kornmer de
att omfatta hela vårt program och eventuellt också söka medlemskap i KFrnl.
Frontorganisationerna är att betrakta
som förbundets verktyg för att nå rnassorna …” (citatet hämtat ur Zenit nr
12/1969).
På sistone har maoisterna också mera
öppet börjat erkänna sin taktik. I senaste numret av Clarte (nr 5) framhåller man att arbetet på opinion just för
Vietnam är viktigt därför att ”det är
där som usA-imperialismen är som mest
sårbar” och att underförstått intresset
för det vietnamesiska folket skulle varit betydligt mindre om den amerikanska krigföringen varit framgångsrikare.
Det primära är ändå att folkens ”nationella befrielsekrig mot imperialismen är
av avgörande betydelse för världsrevolutionens utveckling och för den revolutionära utvecklingen i Sverige”. Genom att arbeta för De förenade FNLgrupperna stöder man alltså arbetet på
en revolutionär omstörtning i marxistleninistisk anda också i Sverige.
Maoisternas öppna redovisning för
sina egentliga bevekelsegrunder bör ge
anledning till eftertanke. Det är också
på tiden att de mindre extrema inom
FNL-rörelsen preciserar sin ståndpunkt.
Arbetar de för Vietnams folk eller
för världsrevolution?
Kr de motståndare till kinesisk imperialism lika väl som till amerikansk?
Kr de anhängare av en fortsatt demokratisk utveckling i Sverige eller av diktatur?
Det går inte längre att ställa sig under
FNL-standar utan att samtidigt klart
markera sin inställning till dessa frågor,
sedan maoisternas avsikter nu t o m erkänns av dem själva.
Rolf Norberg
maoisterna
Inom det socialistiska lägret finns som
bekant sedan några år en ny partibildning – kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFml). Detta parti,
ibland för enkelhetens skull kallat maoisterna, är egentligen endast en liten
kampgrupp som borde vara utan större
betydelse. Men märkligt nog har maoisterna i utrikespolitiska frågor stort inflytande just nu. Detta inflytande utövas
huvudsakligen genom stark aktivitet
inom vad som kallas De förenade FNLgrupperna.
De förenade FNL-grupperna arbetar
med tre paroller:
USA ut ur Vietnam
Stöd Vietnams folk på dess egna
villkor
Bekämpa UsA-imperialismen.
De två första slagorden torde vara
acceptabla för en stor majoritet av
svenska folket – om de ges en välvillig
tolkning. Alla hoppas vi att USA snart
skall kunna lämna Vietnam och att landet får fred. Det är alldeles klart att det
vietnamesiska folket självt bör få bestämma sin egen framtid – frågan är
väl här närmast om Nordvietnams ledare delar den uppfattningen eftersom de
motsätter sig tanken på fria val. För min
del vill jag också gärna bekämpa UsAimperialismen, men jag undrar litet över
varför det endast är USA:s imperialistiska ambitioner som skall bekämpas.
Varför inte imperialism över huvud taget, den må utövas av USA, Frankrike
eller Storbritannien – eller av Sovjet
och Kina? Den frågan borde vara begriplig även för maoisterna, eftersom
man t ex i senaste numret av Clarte
myntat ett nytt och språkligt tveksamt
uttryck som socialimperialism (dvs socialism i ord och imperialism i handling)
i sin kritik av Sovjet.
· De förenade FNL-grupperna framhåller mycket energiskt hur viktigt det
är att arbeta för alla tre parollerna. Anledningen framgår klarare om man tar
del av ett konfidentiellt protokoll från
ett möte mellan de ledande i kommunistiska förbundets förbundsstyrelse och representanter för FNL-grupperna i
Stockholrn, Uppsala och Lund, där det
bl a heter att ”vi (dvs KFrnl) driver
Vietnamrörelsen för att organisera dem
som sluter upp bakom Vietnamrörelsens
paroller … De som kornmer in i Vietnarnarbetet är i allmänhet till en början
inte beredda att stödja KFrnl på alla
punkter utan endast på de angivna
punkterna. Om de som dras med i Vietnarnarbetet inte organiserades i frontorganisationer med dessas begränsade
krav, så skulle de antingen ge upp att
arbeta eller så skulle de tas om hand av
revisionister eller reformister . . . kontakten med marxist-leninisterna inom
frontorganisationen utvecklar dem successivt och så småningom kornmer de
att omfatta hela vårt program och eventuellt också söka medlemskap i KFrnl.
Frontorganisationerna är att betrakta
som förbundets verktyg för att nå rnassorna …” (citatet hämtat ur Zenit nr
12/1969).
På sistone har maoisterna också mera
öppet börjat erkänna sin taktik. I senaste numret av Clarte (nr 5) framhåller man att arbetet på opinion just för
Vietnam är viktigt därför att ”det är
där som usA-imperialismen är som mest
sårbar” och att underförstått intresset
för det vietnamesiska folket skulle varit betydligt mindre om den amerikanska krigföringen varit framgångsrikare.
Det primära är ändå att folkens ”nationella befrielsekrig mot imperialismen är
av avgörande betydelse för världsrevolutionens utveckling och för den revolutionära utvecklingen i Sverige”. Genom att arbeta för De förenade FNLgrupperna stöder man alltså arbetet på
en revolutionär omstörtning i marxistleninistisk anda också i Sverige.
Maoisternas öppna redovisning för
sina egentliga bevekelsegrunder bör ge
anledning till eftertanke. Det är också
på tiden att de mindre extrema inom
FNL-rörelsen preciserar sin ståndpunkt.
Arbetar de för Vietnams folk eller
för världsrevolution?
Kr de motståndare till kinesisk imperialism lika väl som till amerikansk?
Kr de anhängare av en fortsatt demokratisk utveckling i Sverige eller av diktatur?
Det går inte längre att ställa sig under
FNL-standar utan att samtidigt klart
markera sin inställning till dessa frågor,
sedan maoisternas avsikter nu t o m erkänns av dem själva.
Rolf Norberg