Noterat
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Betygsfabler
Debatten om gymnasieintagningen i Stockholm erbjuder ett antal nyttiga moraliska lärostycken.
Bakgrunden är att huvudstadens skolsystem har en
bristvara, nämligen studieplatser på innerstadsgymnasierna. Där vill väldigt många fler elever gå än vad
det finns plats för.
Hur fördelar man då denna bristvara på bästa
sätt? Enligt den närhetsprincip som gällde till för två
år sedan var det folkbokföringsadressen som avgjorde.
Eleverna togs in på det gymnasium som låg närmast,
basta. Själva kunde de inte göra ett skvatt för att
påverka sin placering. Utom att mygla. Falska adresser, plötsligt uppträdande allergiska besvär, till och
med religiöst dikterade matvanor användes som svepskäl i dessa varje år återkommande kreativitetsfestivaler.
Närhetsprincipen var alltså usel i praktiken. Än
värre i princip. Det måste vara rimligare att fördela
gymnasieplatser efter betyg än efter adress, för betygen kan den enskilde eleven faktiskt påverka själv.
Därför infördes betygsintagning för två år sedan.
Dock ville det ansvariga skolborgarrådet inte nö-
ja sig med det stålblanka principresonemanget. I sin
folkpartistiska kluvenhet gjorde han också ett stort
nummer av de förhoppningar som fanns om att
betygsintagningen även skulle leda till ”ökad integration”. Det får han äta upp nu, när ett principiellt oantastligt beslut mals ner till statistikkäbblande om hur
sagda integration skall definieras och mätas. Ser man
bara till variabeln betyg är det ju nästan per definition så att skillnaderna mellan olika skolor kommer
att öka, när de som har bäst resultat får välja gymnasium först. Det borde inte ha varit svårt att förutse.
Sensmoral: Den som gapar över alla opinionsvinster samtidigt, får ofta fläckar på slipsen.
På vänsterhåll säger man sig vara upprörda över
att de mindre attraktiva gymnasierna ”berövas” de
studiemotiverade elever som skulle kunna inspirera
mindre motiverade klasskamrater. En gymnasieelev är
i detta perspektiv skolans och kommunens egendom,
således. Individen betyder fortfarande inget, kollektivet allt.
Sensmoral: Gärna valfrihet, bara den inte får några
mätbara effekter.
Vänsterpolitikerna, liksom vissa lärare, är också
oroliga för att vissa gymnasier nu skall stämplas som
sämre än andra. Det vill säga, att det som alla egentligen vet, inte längre skall kunna döljas bakom fromlerier om att alla skolor måste vara lika bra. Med skolpeng, friskolor och valfrihet kan nedläggning till slut
hota de värsta sänkena.
Sensmoral: Organisationsplaner är svaga, duktiga
elever starka, och samhället måste skydda de svaga.
~–. -~– …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Belåten
Lars Engqvist, Mona Sahlin, Björn Rosengren, Björn
von Sydow, Tomas Östros, Jan O Karlsson, Kjell Larsson, Thomas Bodström, Marita Ulvskog, Margareta
Winberg, Lena Hjelm-Wallen, Leif Pagrotsky, Britta Lejon, Lars-Erik Lövden, Bosse Ringholm, Ingela Thalen,
Göran Persson, Anna Lindh och Ulrica Messing.
En del har inte så höga krav.
1::,.-~;i~:~;!df:f~~~=:~:~~;l~;::~~;~;~~-···.!:::
Vi förbehåller oss dock rätten att korta insända texter
· av utrymmesskäl. Sänd ditt bidrag per e-post till
t..:..~~~~:~~-~~~~~:.~~-~—~-~~~~~……………………………………….J
Odemokratiskt
I Ryssland har nu den sista privata tv-stationen stängts.
Bara den statliga återstår.
Lika odemokratiskt som i Sverige för tio år sedan.
……………………………………………………………………………………………………
Privat vård
En blivande socialdemokratisk riksdagsledamot, känd
från mobbing-TV, driver vårdföretag i Stockholms
län. Medias rapportering av den socialdemokratiske
riksdagskandidatens näringsverksamhet föranleder
minst två reflektioner.
Om socialdemokrater tror att privat vård skall
bedrivas som Jan Emmanuels företag förstår man ju
att de är skeptiska mot privat vård.
Och om den offentliga sektorn tar sitt myndighetsansvar genom att lämna över det till företag
som Jan Emmanuels, förefaller det bäst att avveckla
den helt.
lSvensk Tidskrift l2002, nr l III
s-märkt brottsoffer Småstaden åter?
stadsdelnämnderna i Stockholm, som fick ett medialt
genombrott när de misslyckades med snöröjningen i
julas, är ett korkat försök att mitt i storstaden återskapa småstaden.
Det bygger på ett tankefel. Självklart kan man inte göra
en massa mysiga småstäder av Stockholm genom indelning i stadsdelsnämnder. Däremot har man avvecklat storstadens fördelar, som stordrift och rationell förvaltning.
Nu när tre år gått sedan det blev förbjudet att betala för
sex, har det enligt sedvanligt indignerade radioreportage visat sig att vissa polisdistrikt satsar mindre än
andra på att komma åt just denna brottstyp. I Göteborg skickar man hellre ut sina poliser för att förhindra gaturån än för att kontrollera statusen på medborgarnas underliv. Stockholmspolisen, däremot, kommer
efter Dagens Ekos larmrapporter att avdela 20 heltidstänster för den sistnämnda sortens spaning. Vilket
således innebär att 20 poliser kommer att stå och smyg- t·····························································································
kika genom bilrutor. Eller ringa telefonsexnummer, för
att kontrollera att inget otillbörligt sker.
Kanske polisen i Göteborg helt enkelt anser det absurt
med en lag som förhindrar vuxna människor att ha sex
med varandra under betingelser som de själva väljer. Utan
Valdeltagande och
valdeltagande
offer, inget brott. Tack och lov att man i Stockholm har Kommunal- och riksdagsval på samma dag är enligt
kommit till en högre insikt. För visst finns det ett offer, demokratiministern nödvändigt för att valdeltagandet
en tredje man, som skadas varje gång sex byts mot pen- inte skall sjunka.
gar. Nämligen Inger Segelström, s-kvinnornas förra ord- Då återstår frågan varför socialdemokraterna med
förande, och alla andra som drev igenom kriminaliser- näbbar och klor slåss för att en folkomröstning om
ingsbeslutet. Sådana människor lider ju ständigt, så länge Euron under inga omständigheter får läggas en dag
det som de själva inte vill göra är tillåtet för andra. när valdeltagandet blir som högst?
……………………………………………………………………………………………………………..i…………………………………………………………………………………………………..
Demokrati ala Karlskrona
Richard Jornshof förefaller alls icke ha varit en dålig lärarvikarie i samhällskunskap. Men när hans politiska engagemang blev känt i början av februari utbröt ett herrans
liv på Chapmanskolan i Karlskrona, där han arbetade.
Jornshof är nämligen sverigedemokrat, ledande sådan.
Så kallade syndikalistungdomar uppmanade, enligt rapporter i Blekinge Läns Tidning, till organiserat
sabotage av hans lektioner. Kommunens utbildningschef Göran Palmer avskedade Jornshof med hänvisning till ”de kraftiga elevreaktionerna” och förklarade
att ”Det jag bryr mig om är att vi har en bra elevsituation där eleverna kan koncentrera sig på att lära
sig.” Ortens SSU- och MUF-ordföranden sade sig stå
bakom Palmers åtgärd. Liksom BLT:s chefredaktör –
dock först efter att han förklarat frågan vara svår.
Annan världsbild
Jo, svår är den väl. Den som ställer sig bakom
avskedandet av Jornshof måste ju omfatta principen
att engagemang i ett lagligt politiskt parti kan vara grund för avsked. Liksom rimligen också principen att
ett dylikt yrkesförbud bör gälla alla människor med
politiska åsikter av djupt motbjudande eller odemokratiskt slag, till exempel vänsterpartister som Kalle
Larsson, Ali Esbati och Jenny Lindahl. Man måste
också anse det vara en överordnad princip att alla
andra principer omedelbart offras när de hotas av
pöbelupplopp. Så att det blir lugn och ro.
Just så resonerade för övrigt rektorer i Nazityskland när det blev bråk om judiska lärare. Ut med dem
bara, annars kanske det blir oreda i skolan. Händelserna i Karlskrona visar att diktaturens kreatur ständigt
är sig lika. Inte minst därför att de själva alltid tror att
de bara gör sitt jobb.
”Vinter-OS …väcker stor upphetsning i Norge, Nederländerna och några få andra länder med dåligt
väder. Folk på de ställena tycker om att betrakta hur könlösa varelser i kroppsstrumpor sammanbitet
susar omkring i cirklar, eller glider nerför samma sluttning, den ena efter den andra i en ändlös rad.”
Kolumnisten Simon Kuper i Financial Times helgbilaga 9-10 februari 2002
IIISvensk Tidskrift 12002, nr l l
Debatten om gymnasieintagningen i Stockholm erbjuder ett antal nyttiga moraliska lärostycken.
Bakgrunden är att huvudstadens skolsystem har en
bristvara, nämligen studieplatser på innerstadsgymnasierna. Där vill väldigt många fler elever gå än vad
det finns plats för.
Hur fördelar man då denna bristvara på bästa
sätt? Enligt den närhetsprincip som gällde till för två
år sedan var det folkbokföringsadressen som avgjorde.
Eleverna togs in på det gymnasium som låg närmast,
basta. Själva kunde de inte göra ett skvatt för att
påverka sin placering. Utom att mygla. Falska adresser, plötsligt uppträdande allergiska besvär, till och
med religiöst dikterade matvanor användes som svepskäl i dessa varje år återkommande kreativitetsfestivaler.
Närhetsprincipen var alltså usel i praktiken. Än
värre i princip. Det måste vara rimligare att fördela
gymnasieplatser efter betyg än efter adress, för betygen kan den enskilde eleven faktiskt påverka själv.
Därför infördes betygsintagning för två år sedan.
Dock ville det ansvariga skolborgarrådet inte nö-
ja sig med det stålblanka principresonemanget. I sin
folkpartistiska kluvenhet gjorde han också ett stort
nummer av de förhoppningar som fanns om att
betygsintagningen även skulle leda till ”ökad integration”. Det får han äta upp nu, när ett principiellt oantastligt beslut mals ner till statistikkäbblande om hur
sagda integration skall definieras och mätas. Ser man
bara till variabeln betyg är det ju nästan per definition så att skillnaderna mellan olika skolor kommer
att öka, när de som har bäst resultat får välja gymnasium först. Det borde inte ha varit svårt att förutse.
Sensmoral: Den som gapar över alla opinionsvinster samtidigt, får ofta fläckar på slipsen.
På vänsterhåll säger man sig vara upprörda över
att de mindre attraktiva gymnasierna ”berövas” de
studiemotiverade elever som skulle kunna inspirera
mindre motiverade klasskamrater. En gymnasieelev är
i detta perspektiv skolans och kommunens egendom,
således. Individen betyder fortfarande inget, kollektivet allt.
Sensmoral: Gärna valfrihet, bara den inte får några
mätbara effekter.
Vänsterpolitikerna, liksom vissa lärare, är också
oroliga för att vissa gymnasier nu skall stämplas som
sämre än andra. Det vill säga, att det som alla egentligen vet, inte längre skall kunna döljas bakom fromlerier om att alla skolor måste vara lika bra. Med skolpeng, friskolor och valfrihet kan nedläggning till slut
hota de värsta sänkena.
Sensmoral: Organisationsplaner är svaga, duktiga
elever starka, och samhället måste skydda de svaga.
~–. -~– …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Belåten
Lars Engqvist, Mona Sahlin, Björn Rosengren, Björn
von Sydow, Tomas Östros, Jan O Karlsson, Kjell Larsson, Thomas Bodström, Marita Ulvskog, Margareta
Winberg, Lena Hjelm-Wallen, Leif Pagrotsky, Britta Lejon, Lars-Erik Lövden, Bosse Ringholm, Ingela Thalen,
Göran Persson, Anna Lindh och Ulrica Messing.
En del har inte så höga krav.
1::,.-~;i~:~;!df:f~~~=:~:~~;l~;::~~;~;~~-···.!:::
Vi förbehåller oss dock rätten att korta insända texter
· av utrymmesskäl. Sänd ditt bidrag per e-post till
t..:..~~~~:~~-~~~~~:.~~-~—~-~~~~~……………………………………….J
Odemokratiskt
I Ryssland har nu den sista privata tv-stationen stängts.
Bara den statliga återstår.
Lika odemokratiskt som i Sverige för tio år sedan.
……………………………………………………………………………………………………
Privat vård
En blivande socialdemokratisk riksdagsledamot, känd
från mobbing-TV, driver vårdföretag i Stockholms
län. Medias rapportering av den socialdemokratiske
riksdagskandidatens näringsverksamhet föranleder
minst två reflektioner.
Om socialdemokrater tror att privat vård skall
bedrivas som Jan Emmanuels företag förstår man ju
att de är skeptiska mot privat vård.
Och om den offentliga sektorn tar sitt myndighetsansvar genom att lämna över det till företag
som Jan Emmanuels, förefaller det bäst att avveckla
den helt.
lSvensk Tidskrift l2002, nr l III
s-märkt brottsoffer Småstaden åter?
stadsdelnämnderna i Stockholm, som fick ett medialt
genombrott när de misslyckades med snöröjningen i
julas, är ett korkat försök att mitt i storstaden återskapa småstaden.
Det bygger på ett tankefel. Självklart kan man inte göra
en massa mysiga småstäder av Stockholm genom indelning i stadsdelsnämnder. Däremot har man avvecklat storstadens fördelar, som stordrift och rationell förvaltning.
Nu när tre år gått sedan det blev förbjudet att betala för
sex, har det enligt sedvanligt indignerade radioreportage visat sig att vissa polisdistrikt satsar mindre än
andra på att komma åt just denna brottstyp. I Göteborg skickar man hellre ut sina poliser för att förhindra gaturån än för att kontrollera statusen på medborgarnas underliv. Stockholmspolisen, däremot, kommer
efter Dagens Ekos larmrapporter att avdela 20 heltidstänster för den sistnämnda sortens spaning. Vilket
således innebär att 20 poliser kommer att stå och smyg- t·····························································································
kika genom bilrutor. Eller ringa telefonsexnummer, för
att kontrollera att inget otillbörligt sker.
Kanske polisen i Göteborg helt enkelt anser det absurt
med en lag som förhindrar vuxna människor att ha sex
med varandra under betingelser som de själva väljer. Utan
Valdeltagande och
valdeltagande
offer, inget brott. Tack och lov att man i Stockholm har Kommunal- och riksdagsval på samma dag är enligt
kommit till en högre insikt. För visst finns det ett offer, demokratiministern nödvändigt för att valdeltagandet
en tredje man, som skadas varje gång sex byts mot pen- inte skall sjunka.
gar. Nämligen Inger Segelström, s-kvinnornas förra ord- Då återstår frågan varför socialdemokraterna med
förande, och alla andra som drev igenom kriminaliser- näbbar och klor slåss för att en folkomröstning om
ingsbeslutet. Sådana människor lider ju ständigt, så länge Euron under inga omständigheter får läggas en dag
det som de själva inte vill göra är tillåtet för andra. när valdeltagandet blir som högst?
……………………………………………………………………………………………………………..i…………………………………………………………………………………………………..
Demokrati ala Karlskrona
Richard Jornshof förefaller alls icke ha varit en dålig lärarvikarie i samhällskunskap. Men när hans politiska engagemang blev känt i början av februari utbröt ett herrans
liv på Chapmanskolan i Karlskrona, där han arbetade.
Jornshof är nämligen sverigedemokrat, ledande sådan.
Så kallade syndikalistungdomar uppmanade, enligt rapporter i Blekinge Läns Tidning, till organiserat
sabotage av hans lektioner. Kommunens utbildningschef Göran Palmer avskedade Jornshof med hänvisning till ”de kraftiga elevreaktionerna” och förklarade
att ”Det jag bryr mig om är att vi har en bra elevsituation där eleverna kan koncentrera sig på att lära
sig.” Ortens SSU- och MUF-ordföranden sade sig stå
bakom Palmers åtgärd. Liksom BLT:s chefredaktör –
dock först efter att han förklarat frågan vara svår.
Annan världsbild
Jo, svår är den väl. Den som ställer sig bakom
avskedandet av Jornshof måste ju omfatta principen
att engagemang i ett lagligt politiskt parti kan vara grund för avsked. Liksom rimligen också principen att
ett dylikt yrkesförbud bör gälla alla människor med
politiska åsikter av djupt motbjudande eller odemokratiskt slag, till exempel vänsterpartister som Kalle
Larsson, Ali Esbati och Jenny Lindahl. Man måste
också anse det vara en överordnad princip att alla
andra principer omedelbart offras när de hotas av
pöbelupplopp. Så att det blir lugn och ro.
Just så resonerade för övrigt rektorer i Nazityskland när det blev bråk om judiska lärare. Ut med dem
bara, annars kanske det blir oreda i skolan. Händelserna i Karlskrona visar att diktaturens kreatur ständigt
är sig lika. Inte minst därför att de själva alltid tror att
de bara gör sitt jobb.
”Vinter-OS …väcker stor upphetsning i Norge, Nederländerna och några få andra länder med dåligt
väder. Folk på de ställena tycker om att betrakta hur könlösa varelser i kroppsstrumpor sammanbitet
susar omkring i cirklar, eller glider nerför samma sluttning, den ena efter den andra i en ändlös rad.”
Kolumnisten Simon Kuper i Financial Times helgbilaga 9-10 februari 2002
IIISvensk Tidskrift 12002, nr l l