Nils Andrén; Europeiskt mikrokosmos
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
.._
Q)
….:::.::
u
😮
CX)
EUROPAS HISTORIA
Europeisl<t mil<rol<osmos
Av Nils Andren
Staden Wroclaw har bytt både namn och härskare gång
på gång under tusen år. Wroclaws historia är Centraleuropas i mikroformat.
D
EN BRITTISKE politologen Barry Buzan
skriver i sin bok People, S~ates and Fear att
särskilt Tyskland och
Polen var utsatta för ett strukturellt
hot. De var varken skyddade av berg
eller av hav. Buzans påpekande faller
mig i minnet inför en historisk
monografi över en europeisk stad
utan skydd av berg eller hav. Dess
skiftande namn speglar olika erövrare och kulturer, som givit den sin
prägel. Staden ligger i ett område
som under årtusenden drabbats av
”När tyskarna försvann och
polackerna tog Wroclaw i
då publicerades i London med titeln
Central Europe. Den ingick i en serie
om Europas regioner, redigerad av
Oxfordprofessorn H. J. Mackinder,
av Davies nominerad till ”geopolitikens fader”. Centraleuropas östgräns
drogs vid Rysslands västgräns Både
dateringen 1903 och Maekinders roll
verkar dock vara uttryck för en icke
ovanlig brittisk insulär blindhet.
Göteborgsdocenten Mats Andren
anger i sina studier kring gränser,
nationalism och individualism i
Centraleuropa (Att frambringa det
uthärdliga, 200 l) att en Atlas von
Zentraleuropa började utges i
Freiburg redan 1848. I det kontinentala Europa hade geopolitik
funnits före Mackinder, för att
till slut perverteras av den tyska
besittning, blev katolicismen nazismen. Själva ordet lanserapå nytt dominerande.”
folkvandringar och krigiska erövrare. De brittiska historikerna Norman
Davies och Roger Moorhouse
beskriver i sin bok Microcosm (med
underrubriken A Portrait of a Central European City) dess geografiska position. Den ligger i skärningspunkten mellan en nord-sydaxel från
Uppsala till Taranto och en öst-västaxel från Kiev till Bryssel. Sedan 1945
heter den Wroclaw. Närmast dessförinnan bar den under tysk suverä-
nitet namnet Breslau.
Boken öppnar med frågan när
begreppet Centraleuropa först började användas. Davies föreslår år
1903. Hans argument är att en bok
des, åtminstone enligt svenska
källor, 1899 av Göteborgsprofessorn RudolfKjellen.
GENOMTÅGSOMRÅDET
Davies anger några karakteristika för
Centraleuropas utveckling. Som ett
genomtågsområde har det alltid fått
motta invandrare av många etniska
varianter. Två vågor av invandrare
framhålls särskilt. Under medeltiden
började tyskarnas Drang nach Osten.
Den pågick fram till 1800-talet då
strömmen vände och trycket kom
från öster. Detta kulminerade vid
andra världskrigets slut. Centraleuropa blev en tillflykt för den europeiska judenheten (med för regionen karakteristiska utbrott
av antisemitism). Centraleuropas
B!] lSvensk Tidskrift l2oo2,nr si
öppna geografi och etniska kalejdoskop resulterade i en politisk arena,
där nationalstaterna oundvikligen
blev små och svaga medan de dynastiska imperierna blev stora och
starka.
RYKANDE RUINER
På nära 600 innehållsmättade sidor
inryms även historien om den centraleuropeiska miljö, i vilken Wroclaw spelade sina roller som ett
regionalt nav. Microcosm har därmed många spännande dimensioner.
Den dynastiska utvecklingen och den
politiska miljön bildar en geografisk
och kronologisk ram. Det finns
också utrymme för breda och detaljrika skildringar av Wroclaws kulturella betydelse och av ekonomiska
och etniska villkor under olika
dominanter, Polen, Böhmen, Osterrike och, inte minst, Tyskland. Man
kan selektivt läsa boken också som
en bred kultur- eller litteraturhistoria, eller som en kyrkohistoria. Kyrkornas yttre och inre strider målas
med samma livfullhet som konflikterna mellan rivaliserande furstar.
Boken Microcosm har därtill sin
egen historia, som även är dess budskap. Huvudförfattaren, Norman
Davies, träffade stadspresidenten
Bogdan Zdrojewski i Wroclaw i mitten på 1990-talet. Davies berättade
om sin strävan att övervinna den
artificiella uppdelningen av europeisk historia i ”öst och väst”. Presidenten talade om sitt eget problem
att få tyska besökare att förstå den
polska synen på det förflutna. Någon
borde skriva en bok om stadens historia. Men varken en polack eller en
tysk kunde göra det, ansåg stadspresidenten. Slutet blev att Davies åtog
sig att skriva monografin om Wroclaw (Breslau). Boken har många
svar på frågor om vem som gjorde
vad och varför i det förflutna. Dessa
kan även tjäna som varning främst
till polska och tyska nationalister
som vill missbruka historien för sina
egna syften.
l
l
l
l
l
l
l,l
l
”……..,
,…J
1_,
”’l
l
,1-
’,l
l
’,…_,
–… \
–1,,l
’
\,…_,
Berlin
•
Boken om Wroclaws öden
genom de senaste 1000 åren inleds
med prologen Götterdämmerung
(Ragnarök). Den skildrar den sovjetiska slutoffensiv som förvandlade
det tyska Breslau från en blomstrande trädgårdsstad till en rykande
ruinhög. Staden hade under det
andra världskrigets sista, skälvande
månader utsetts till ett gränsfäste i
den desperata nazistiska slutstriden.
Striden om Breslau var utdragen och
blodig. De sovjetiska förlusterna
uppgick till65 000, därav 8 000 stupade. På den tyska sidan stupade
6 000 och sårades 23 000 man. Därtill kom mångdubbelt större civila
förluster. Festung Breslau kapitulerade först fyra dagar efter Berlin.
Efter Ragnarök går författarna
\ i
’l
l
l
’•’
”’”l”l
,-
1
’l
l
l
’-,
/
l,
/,’ :-……____……
,’ ,_..
— l
l
(
Breslau
•
1
l
’-;?
POLEN
tillbaka till allt som hänt i och
omkring Wroclaw-Breslau under
årtusendena dessförinnan. Inemot
fyra femtedelar av boken handlar om
tiden före andra världskriget. I det
första kapitalet nämns arkeologiska
spår, som är 10 000 år gamla. Litterärt omnämns åtminstone floden
Odra, som i sitt nedre lopp heter
Oder, omkring år 200 av Ptolemaios.
Men någon namngiven stad finns
inte under det första årtusendet.
Författarna kallar den rätt och slätt
Island City, Ö-staden. Benämningen syftar på den ”gamla stadens” läge
på en ö i Odra.
PIASTER OCH PREMYSLIDER
Trots bristen på skriftliga vittnesbörd
spårar författarna en dramatisk
_,,–i’
Warszawa
,’
–,
,,” ’…”
utveckling från stenåldern fram till
den historiskt dokumenterade
utvecklingen. Olika stammar eller
folk drar förbi, bland dem kelter,
med alltjämt tydliga märken i kulturen, skyter, goter vandaler och
många andra. Ö-staden låg i skärningspunkten mellan viktiga handelsvägar. Bärnstensvägen från
Östersjön korsade Odra vid bergspasset mähriska porten. Också Saltvägen från de skytiska stäpperna
(Ukraina och Sydryssland), korsade
floden på sin väg till Germanien och
Gallien. Från söder kom romerska
inflytanden.
På fyrahundratalet kulminerade
hunnerstormen i Europa. Före dess
slut på de katalanska fälten år 451
blev Ö-staden och dess omgivning
OJ
o:
(””)
;;>::;””
ro
–.
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si m
.._
Q)
…::.:::
u
😮
co
delvis avfolkade. Hunnerna lämnade
också outplånliga genetiska spår
efter sig, tillsammans med både
goter och skandinaver. Även slaverna började sippra in i området vid
denna tid. Efter de så kallade vita
kroaterna följde andra slaviska
invandringar. Ett av dessa folk, silesierna, blev under en tid Ö-staden
härskare. Därav regionens historiska namn, Silesien (Schlesien).
Stadsnamnet Wrotizla möter
läsaren i andra kapitlet. Det
omnämns för första gängen i en krö-
nika från 1013 om inrättandet av ett
polskt ärkestift. Vad man saknar är
dock något om ursprunget till stadsnamnets mänga former. (Svensk
uppslagsbok härleder Breslau till den
böhmiske hertigen Wratislaw, som i
början av 900-talet anlade en borg
vid Odras strand.)
”De tre stora och starka
var under 1000-talet, och
därefter mer än 300 år,
de polska piasterna, de
tjeckiska premysliderna
och den tysk-romerska
kejsaren.”
De tre stora och starka var under
1000-talet, och därefter mer än 300
år, de polska piasterna, de tjeckiska
premysliderna och den tysk-romerska kejsaren. Polens fortsatta historia
under medeltiden präglas både av
rivaliteten med Tyskland och av inre,
centrifugala krafter. Den notoriska
polska oredan gjorde det möjligt för
kejsaren att redan under 1100-talet
intervenera och välja ut en piast för
att styra i Silesien. Piasternas inflytande sträckte sig tidvis över hela
Polen. En av dem, Henryk Il, stupade i ett försök att hejda mongolerna
1241. Wrotizla förstördes. Slaget, vid
E!J lSvensk Tidskrift l2oo2,nr si
Legnica, var även krigshistoriskt
intressant. Det tatariska bågskyttet
var överlägset de polska armborsten.
En källa antyder dunkelt en tidig
användning av krut.
Piasterna skulle styra som hertigar av Wrotizla till 1335. Perioden
präglades av spänningar mellan furstarna och mellan furstar och kyrkan och det framväxande borgerliga
självstyret. Judarnas antal och inflytande stärktes också, med många
barbariska avbrott. Ett sådant inträffade under digerdöden 1349. Den
omnämns i Microcosm endast som
en tändande gnista till nya pogromer. Judarna beskylldes för pesten.
FÖRTYSKNING
En helt dominerande faktor var den
fortskridande förtyskningen i Silesien. Den påskyndades under återuppbyggnaden efter mongolkriget. 1335 överförde en överenskommelse mellan Polen och Böhmen suveräniteten till det då
tyskpräglade Böhmen. En polsk
historiker suckade under 1400-
talet att Wrotizla brukat vara en
del av Polen. Det skulle återvända dit, när Gud förbarmade sig
över det polska folket. Davies
noterar att Jan Dlugosz fick rätt
till slut, och beundrar hans framsynthet.
Det tredje kapitlet handlar om de
år då det tidigare Wrotizla blev
staden Vretslav under kungariket
Böhmen mellan åren 1335 och 1526.
Det var Böhmens politiska och kulturella storhetstid. Det omfattade
utom Böhmen och Mähren även
Brandenburg, delar av Sachsen och
Schlesien. Praguniversitetet som
grundades 1348, fick som det första
universitetet öster om Rhen uppdraget att ”uppfostra fyra nationer”
böhmer, silesier, bajrare och sachsare. Böhmens härskande dynastier
kom utifrån. Ätten Luxemburg (från
det kejserliga grevskapet med samma
namn) härskade fram till 1437. Det
var en tid av kulturellt uppsving.
Luxemburgarna efterträddes av
den lithauiska ätten Jagellonica,
som härskade med kortare hussitiska och ungerska avbrott. I början
av 1500-talet nådde deras välde sin
största utbredning, År 1526 satte
habsburgarna punkt genom att ta
både Böhmen (inklusive Silesien)
och Ungern från jagellonerna.
Deras tid behandlas i det fjärde
kapitlet. Vretslav blev Presslaw
(ibland skrivet Bresslaw) och en del
i ett världsomfattande imperium
”där solen aldrig gick ner”, noterar
författarna. Kanske var detta ändå
ett något överdrivet påstående.
Redan 1522 hade Karl V delat sitt
rike och överlämnat dess centraleuropeiska delar till sin bror Ferdinand. Själv behöll han som spansk
konung makten över solnedgångarna. Sä småningom blev det dags för
ett nytt namnbyte.
I början av 1500-talet hade Vretslav blivit övervägande lutheranskt.
Det skulle så förbli under den habsburgska tiden. Under religionskrigens sekel blev priset för behållen
protestantism lojalitet mot huset
Habsburg. Sverige spelade under
denna tid flera roller i Presslaws historia. Dess armeer hotade vid ett par
tillfällen staden, sist under Lennart
Torstensons tåg mot Wien. De
respekterade till slut Presslaws neutralitet. Trettioåriga kriget kostade
staden 40 procent av dess befolkning. Men krigsrisken var inte slut
för Presslaw med omnejd. Efter
svenskarna blev ungrare och turkar
hoten. Presslaw stärkte sina befästningar och undgick angrepp. Efter
westfaliska freden trängde den katolska motreformationen in även över
Silesien. Den hejdades dock bland
annat av fruktan för Sverige. Det var
när Karl XII stod på sin höjdpunkt
i Altranstädt.
Trycket på protestanterna upphörde först när Fredrik II i Preussen
1741 erövrade Silesien. Dess preussiska fas skildras i kapitel 5. Polens
splittring och Sveriges försvagade
ställning vid Östersjön anges som ett
par bidragande skäl till Fredrik den
stores framgångar. Krigen pågick
dock, med stora påfrestningar för
Breslau, till1763, då Schlesiens erövring blev definitiv. Silesien blev
Schlesien fram till år 1945. Presslaw
blev Bresslau. Först när Preussen
1871 blev kärnan i det tyska kejsardömet släppte Bresslau ett s och blev
Breslau. Dess utveckling blev en spegel av det enade Tysklands.
STORHETSTIDEN
Napoleonkrigen innebar nya påfrestningar. Bresslau ockuperades av
fransmännen 1807. Deras största
förstörelse i staden var att riva
befästningarna och ersätta dem med
boulevarder. Bresslau hölls också
under en kort tid av Napoleon under
reträtten från Ryssland 1813. Under
marschen västerut befarades fransmännen kunna bli ett hot mot Berlin. Den preussiske kungen, Fredrik
Wilhelm III, evakuerades till Bresslau. Inför slutstriden mot Napoleon
blev staden under ett historiskt
ögonblick ”the inspiring centrepoint
of everything”.
Kejsardömetl871-1918, behandlat i kapitel 6, var på många sätt
Breslaus storhetstid. Vid 1890-talets
slut hade staden ”förvandlats från ett
solitt nationellt centrum till en kulturell stjärna med internationell
glans”. Det var en tid fylld av ideologiska brytningar. Alla berörde
också Breslau. Vid periodens slut
framstod staden som den administrativa, ekonomiska och kulturella
medelpunkten i östra Tyskland.
Många välkända författare passerar
revy. Från det förra århundradet
märks bland tio nobelpristagare två
i litteratur, historikern Theodor
Moromsen och romanförfattaren
Gerhart Hauptmann. I Breslau verkade också Hoffman von Fallersleben (Deutschland uber alles) och
hans elev Gustav Freytag.
Första världskriget blev det wilhelminska kejsardömets slutakt. Den
VI armekåren som var baserad i
Breslau hade sänts till västfronten.
TUBERKULOs OCH SLAGFÄLT
Mer utrymme lämnas åt stadens
egna hjältar. En av dessa var stridsflygaren Manfred von Richthofen. I
övrigt är Breslaus öden under kriget
en spegelbild av Tysklands. Svält,
sjukdomar och kyla tog många offer.
Enbart tuberkulosen tog nästan lika
många liv i Breslau som kampen på
slagfälten. Den politiska oron ökade
och socialisterna kunde åter göra sig
hörda. En av förgrundsgestalterna
kom från Breslau, Eduard Bernstein.
Garnisonen gjorde myteri, butiker
plundrades och fängelserna öppnades. En av de befriade var Roza Luksemburg. Två månader senare mötte
hon sina mördare i Berlin.
Det åttonde kapitlet om åren
1945-2000 anknyter till inledningskapitlets slut. Det har en optimistisk
rubrik, fritt översatt ”Fågel Fenix lyfter ur askan”. Det börjar med Breslaus hänsynslösa förvandling till ett
kommunistiskt Wroclaw och slutar
med dess första årtionde som helt
befriad polsk stad. Det är en skakande krönika om förödelse, om
grymhet och terror i vår nära samtid. stalinismens slutpunkt i Polen
sätts till1956.
Författarna betonar att Breslau
under andra världskriget inte ingick
i några polska territoriella krav. Det
medeltida arvet från piasterna var
glömt. Schlesien och Breslau blev
polskt som kompensation för områ-
den som Sovjetunionen lade beslag
på i landets östra del. Trycket från
fördrivna polacker gjorde ett polskt
Wroclaw till en nödvändighet. Först
sedan de nya villkoren blivit uppenbara, kom de historiska myterna tillbaka.
När tyskarna försvann och
polackerna tog Wroclaw i besittning,
blev katolicismen på nytt dominerande. Under det kommuniska förtrycket var både den katolska kyrkan
och den kulturella återuppbyggnaden centrala för polackernas nationella självkänsla. I det nya Wroclaw
står berömda medeltida byggnader
– som i många andra krigshärjade
städer i Europa- i trogna kopior på
originalens ursprungliga platser
Efter kommunismens fall har
även de stalinistiska terrorårens offer
hedrats. Staden börjar på nytt blomstra. Befolkningen uppgick 1939 till
630 000. Kort efter kriget var antalet invånare cirka 167 000. Tio år
senare hade Wroclaw omkring
400 000 och vid århundradets slut
fler invånare än vid krigsutbrottet.
Utländska investerare har lämnat
bidrag till de senaste årens expansion. De största flödena har kommit
från Storbritannien, Tyskland och
Sverige. Bland de ekonomiska imperiernas skyltar kring Wroclaw finns
även IKEA:s. Femtio år efter sin för- ”Boken har många svar
på frågor om vem som
gjorde vad och varför
i det förflutna.”
stäring har Wroclaw blivit en ”regional europeisk centralort”, som förbereder sig för en världsutställning
år 2010.
Microcosm är för den som vill
förstå Europas historia en källa till
både kunskap och eftertanke. En
anmälare, som vill göra rimlig rättvisa åt dess bredd och åt dess detaljrikedom, står dock inför en näst
intill olöslig uppgift. Hans ambition
måste begränsas till att väcka läsarens intresse för att själv läsa boken.
Nils Andren (n.andren@swipnet.se)
är professor emeritus i statskunskap.
BOKFAKTA
Författare: Norman Davies & Roger Moorhouse
Titel: Microcosm. Portrait of aCentral
European City
Förlag: Jonathan Cape. London 2002
tJj
o:
(””)
;:;:::-
(0
..,
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si E!J
Q)
….:::.::
u
😮
CX)
EUROPAS HISTORIA
Europeisl<t mil<rol<osmos
Av Nils Andren
Staden Wroclaw har bytt både namn och härskare gång
på gång under tusen år. Wroclaws historia är Centraleuropas i mikroformat.
D
EN BRITTISKE politologen Barry Buzan
skriver i sin bok People, S~ates and Fear att
särskilt Tyskland och
Polen var utsatta för ett strukturellt
hot. De var varken skyddade av berg
eller av hav. Buzans påpekande faller
mig i minnet inför en historisk
monografi över en europeisk stad
utan skydd av berg eller hav. Dess
skiftande namn speglar olika erövrare och kulturer, som givit den sin
prägel. Staden ligger i ett område
som under årtusenden drabbats av
”När tyskarna försvann och
polackerna tog Wroclaw i
då publicerades i London med titeln
Central Europe. Den ingick i en serie
om Europas regioner, redigerad av
Oxfordprofessorn H. J. Mackinder,
av Davies nominerad till ”geopolitikens fader”. Centraleuropas östgräns
drogs vid Rysslands västgräns Både
dateringen 1903 och Maekinders roll
verkar dock vara uttryck för en icke
ovanlig brittisk insulär blindhet.
Göteborgsdocenten Mats Andren
anger i sina studier kring gränser,
nationalism och individualism i
Centraleuropa (Att frambringa det
uthärdliga, 200 l) att en Atlas von
Zentraleuropa började utges i
Freiburg redan 1848. I det kontinentala Europa hade geopolitik
funnits före Mackinder, för att
till slut perverteras av den tyska
besittning, blev katolicismen nazismen. Själva ordet lanserapå nytt dominerande.”
folkvandringar och krigiska erövrare. De brittiska historikerna Norman
Davies och Roger Moorhouse
beskriver i sin bok Microcosm (med
underrubriken A Portrait of a Central European City) dess geografiska position. Den ligger i skärningspunkten mellan en nord-sydaxel från
Uppsala till Taranto och en öst-västaxel från Kiev till Bryssel. Sedan 1945
heter den Wroclaw. Närmast dessförinnan bar den under tysk suverä-
nitet namnet Breslau.
Boken öppnar med frågan när
begreppet Centraleuropa först började användas. Davies föreslår år
1903. Hans argument är att en bok
des, åtminstone enligt svenska
källor, 1899 av Göteborgsprofessorn RudolfKjellen.
GENOMTÅGSOMRÅDET
Davies anger några karakteristika för
Centraleuropas utveckling. Som ett
genomtågsområde har det alltid fått
motta invandrare av många etniska
varianter. Två vågor av invandrare
framhålls särskilt. Under medeltiden
började tyskarnas Drang nach Osten.
Den pågick fram till 1800-talet då
strömmen vände och trycket kom
från öster. Detta kulminerade vid
andra världskrigets slut. Centraleuropa blev en tillflykt för den europeiska judenheten (med för regionen karakteristiska utbrott
av antisemitism). Centraleuropas
B!] lSvensk Tidskrift l2oo2,nr si
öppna geografi och etniska kalejdoskop resulterade i en politisk arena,
där nationalstaterna oundvikligen
blev små och svaga medan de dynastiska imperierna blev stora och
starka.
RYKANDE RUINER
På nära 600 innehållsmättade sidor
inryms även historien om den centraleuropeiska miljö, i vilken Wroclaw spelade sina roller som ett
regionalt nav. Microcosm har därmed många spännande dimensioner.
Den dynastiska utvecklingen och den
politiska miljön bildar en geografisk
och kronologisk ram. Det finns
också utrymme för breda och detaljrika skildringar av Wroclaws kulturella betydelse och av ekonomiska
och etniska villkor under olika
dominanter, Polen, Böhmen, Osterrike och, inte minst, Tyskland. Man
kan selektivt läsa boken också som
en bred kultur- eller litteraturhistoria, eller som en kyrkohistoria. Kyrkornas yttre och inre strider målas
med samma livfullhet som konflikterna mellan rivaliserande furstar.
Boken Microcosm har därtill sin
egen historia, som även är dess budskap. Huvudförfattaren, Norman
Davies, träffade stadspresidenten
Bogdan Zdrojewski i Wroclaw i mitten på 1990-talet. Davies berättade
om sin strävan att övervinna den
artificiella uppdelningen av europeisk historia i ”öst och väst”. Presidenten talade om sitt eget problem
att få tyska besökare att förstå den
polska synen på det förflutna. Någon
borde skriva en bok om stadens historia. Men varken en polack eller en
tysk kunde göra det, ansåg stadspresidenten. Slutet blev att Davies åtog
sig att skriva monografin om Wroclaw (Breslau). Boken har många
svar på frågor om vem som gjorde
vad och varför i det förflutna. Dessa
kan även tjäna som varning främst
till polska och tyska nationalister
som vill missbruka historien för sina
egna syften.
l
l
l
l
l
l
l,l
l
”……..,
,…J
1_,
”’l
l
,1-
’,l
l
’,…_,
–… \
–1,,l
’
\,…_,
Berlin
•
Boken om Wroclaws öden
genom de senaste 1000 åren inleds
med prologen Götterdämmerung
(Ragnarök). Den skildrar den sovjetiska slutoffensiv som förvandlade
det tyska Breslau från en blomstrande trädgårdsstad till en rykande
ruinhög. Staden hade under det
andra världskrigets sista, skälvande
månader utsetts till ett gränsfäste i
den desperata nazistiska slutstriden.
Striden om Breslau var utdragen och
blodig. De sovjetiska förlusterna
uppgick till65 000, därav 8 000 stupade. På den tyska sidan stupade
6 000 och sårades 23 000 man. Därtill kom mångdubbelt större civila
förluster. Festung Breslau kapitulerade först fyra dagar efter Berlin.
Efter Ragnarök går författarna
\ i
’l
l
l
’•’
”’”l”l
,-
1
’l
l
l
’-,
/
l,
/,’ :-……____……
,’ ,_..
— l
l
(
Breslau
•
1
l
’-;?
POLEN
tillbaka till allt som hänt i och
omkring Wroclaw-Breslau under
årtusendena dessförinnan. Inemot
fyra femtedelar av boken handlar om
tiden före andra världskriget. I det
första kapitalet nämns arkeologiska
spår, som är 10 000 år gamla. Litterärt omnämns åtminstone floden
Odra, som i sitt nedre lopp heter
Oder, omkring år 200 av Ptolemaios.
Men någon namngiven stad finns
inte under det första årtusendet.
Författarna kallar den rätt och slätt
Island City, Ö-staden. Benämningen syftar på den ”gamla stadens” läge
på en ö i Odra.
PIASTER OCH PREMYSLIDER
Trots bristen på skriftliga vittnesbörd
spårar författarna en dramatisk
_,,–i’
Warszawa
,’
–,
,,” ’…”
utveckling från stenåldern fram till
den historiskt dokumenterade
utvecklingen. Olika stammar eller
folk drar förbi, bland dem kelter,
med alltjämt tydliga märken i kulturen, skyter, goter vandaler och
många andra. Ö-staden låg i skärningspunkten mellan viktiga handelsvägar. Bärnstensvägen från
Östersjön korsade Odra vid bergspasset mähriska porten. Också Saltvägen från de skytiska stäpperna
(Ukraina och Sydryssland), korsade
floden på sin väg till Germanien och
Gallien. Från söder kom romerska
inflytanden.
På fyrahundratalet kulminerade
hunnerstormen i Europa. Före dess
slut på de katalanska fälten år 451
blev Ö-staden och dess omgivning
OJ
o:
(””)
;;>::;””
ro
–.
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si m
.._
Q)
…::.:::
u
😮
co
delvis avfolkade. Hunnerna lämnade
också outplånliga genetiska spår
efter sig, tillsammans med både
goter och skandinaver. Även slaverna började sippra in i området vid
denna tid. Efter de så kallade vita
kroaterna följde andra slaviska
invandringar. Ett av dessa folk, silesierna, blev under en tid Ö-staden
härskare. Därav regionens historiska namn, Silesien (Schlesien).
Stadsnamnet Wrotizla möter
läsaren i andra kapitlet. Det
omnämns för första gängen i en krö-
nika från 1013 om inrättandet av ett
polskt ärkestift. Vad man saknar är
dock något om ursprunget till stadsnamnets mänga former. (Svensk
uppslagsbok härleder Breslau till den
böhmiske hertigen Wratislaw, som i
början av 900-talet anlade en borg
vid Odras strand.)
”De tre stora och starka
var under 1000-talet, och
därefter mer än 300 år,
de polska piasterna, de
tjeckiska premysliderna
och den tysk-romerska
kejsaren.”
De tre stora och starka var under
1000-talet, och därefter mer än 300
år, de polska piasterna, de tjeckiska
premysliderna och den tysk-romerska kejsaren. Polens fortsatta historia
under medeltiden präglas både av
rivaliteten med Tyskland och av inre,
centrifugala krafter. Den notoriska
polska oredan gjorde det möjligt för
kejsaren att redan under 1100-talet
intervenera och välja ut en piast för
att styra i Silesien. Piasternas inflytande sträckte sig tidvis över hela
Polen. En av dem, Henryk Il, stupade i ett försök att hejda mongolerna
1241. Wrotizla förstördes. Slaget, vid
E!J lSvensk Tidskrift l2oo2,nr si
Legnica, var även krigshistoriskt
intressant. Det tatariska bågskyttet
var överlägset de polska armborsten.
En källa antyder dunkelt en tidig
användning av krut.
Piasterna skulle styra som hertigar av Wrotizla till 1335. Perioden
präglades av spänningar mellan furstarna och mellan furstar och kyrkan och det framväxande borgerliga
självstyret. Judarnas antal och inflytande stärktes också, med många
barbariska avbrott. Ett sådant inträffade under digerdöden 1349. Den
omnämns i Microcosm endast som
en tändande gnista till nya pogromer. Judarna beskylldes för pesten.
FÖRTYSKNING
En helt dominerande faktor var den
fortskridande förtyskningen i Silesien. Den påskyndades under återuppbyggnaden efter mongolkriget. 1335 överförde en överenskommelse mellan Polen och Böhmen suveräniteten till det då
tyskpräglade Böhmen. En polsk
historiker suckade under 1400-
talet att Wrotizla brukat vara en
del av Polen. Det skulle återvända dit, när Gud förbarmade sig
över det polska folket. Davies
noterar att Jan Dlugosz fick rätt
till slut, och beundrar hans framsynthet.
Det tredje kapitlet handlar om de
år då det tidigare Wrotizla blev
staden Vretslav under kungariket
Böhmen mellan åren 1335 och 1526.
Det var Böhmens politiska och kulturella storhetstid. Det omfattade
utom Böhmen och Mähren även
Brandenburg, delar av Sachsen och
Schlesien. Praguniversitetet som
grundades 1348, fick som det första
universitetet öster om Rhen uppdraget att ”uppfostra fyra nationer”
böhmer, silesier, bajrare och sachsare. Böhmens härskande dynastier
kom utifrån. Ätten Luxemburg (från
det kejserliga grevskapet med samma
namn) härskade fram till 1437. Det
var en tid av kulturellt uppsving.
Luxemburgarna efterträddes av
den lithauiska ätten Jagellonica,
som härskade med kortare hussitiska och ungerska avbrott. I början
av 1500-talet nådde deras välde sin
största utbredning, År 1526 satte
habsburgarna punkt genom att ta
både Böhmen (inklusive Silesien)
och Ungern från jagellonerna.
Deras tid behandlas i det fjärde
kapitlet. Vretslav blev Presslaw
(ibland skrivet Bresslaw) och en del
i ett världsomfattande imperium
”där solen aldrig gick ner”, noterar
författarna. Kanske var detta ändå
ett något överdrivet påstående.
Redan 1522 hade Karl V delat sitt
rike och överlämnat dess centraleuropeiska delar till sin bror Ferdinand. Själv behöll han som spansk
konung makten över solnedgångarna. Sä småningom blev det dags för
ett nytt namnbyte.
I början av 1500-talet hade Vretslav blivit övervägande lutheranskt.
Det skulle så förbli under den habsburgska tiden. Under religionskrigens sekel blev priset för behållen
protestantism lojalitet mot huset
Habsburg. Sverige spelade under
denna tid flera roller i Presslaws historia. Dess armeer hotade vid ett par
tillfällen staden, sist under Lennart
Torstensons tåg mot Wien. De
respekterade till slut Presslaws neutralitet. Trettioåriga kriget kostade
staden 40 procent av dess befolkning. Men krigsrisken var inte slut
för Presslaw med omnejd. Efter
svenskarna blev ungrare och turkar
hoten. Presslaw stärkte sina befästningar och undgick angrepp. Efter
westfaliska freden trängde den katolska motreformationen in även över
Silesien. Den hejdades dock bland
annat av fruktan för Sverige. Det var
när Karl XII stod på sin höjdpunkt
i Altranstädt.
Trycket på protestanterna upphörde först när Fredrik II i Preussen
1741 erövrade Silesien. Dess preussiska fas skildras i kapitel 5. Polens
splittring och Sveriges försvagade
ställning vid Östersjön anges som ett
par bidragande skäl till Fredrik den
stores framgångar. Krigen pågick
dock, med stora påfrestningar för
Breslau, till1763, då Schlesiens erövring blev definitiv. Silesien blev
Schlesien fram till år 1945. Presslaw
blev Bresslau. Först när Preussen
1871 blev kärnan i det tyska kejsardömet släppte Bresslau ett s och blev
Breslau. Dess utveckling blev en spegel av det enade Tysklands.
STORHETSTIDEN
Napoleonkrigen innebar nya påfrestningar. Bresslau ockuperades av
fransmännen 1807. Deras största
förstörelse i staden var att riva
befästningarna och ersätta dem med
boulevarder. Bresslau hölls också
under en kort tid av Napoleon under
reträtten från Ryssland 1813. Under
marschen västerut befarades fransmännen kunna bli ett hot mot Berlin. Den preussiske kungen, Fredrik
Wilhelm III, evakuerades till Bresslau. Inför slutstriden mot Napoleon
blev staden under ett historiskt
ögonblick ”the inspiring centrepoint
of everything”.
Kejsardömetl871-1918, behandlat i kapitel 6, var på många sätt
Breslaus storhetstid. Vid 1890-talets
slut hade staden ”förvandlats från ett
solitt nationellt centrum till en kulturell stjärna med internationell
glans”. Det var en tid fylld av ideologiska brytningar. Alla berörde
också Breslau. Vid periodens slut
framstod staden som den administrativa, ekonomiska och kulturella
medelpunkten i östra Tyskland.
Många välkända författare passerar
revy. Från det förra århundradet
märks bland tio nobelpristagare två
i litteratur, historikern Theodor
Moromsen och romanförfattaren
Gerhart Hauptmann. I Breslau verkade också Hoffman von Fallersleben (Deutschland uber alles) och
hans elev Gustav Freytag.
Första världskriget blev det wilhelminska kejsardömets slutakt. Den
VI armekåren som var baserad i
Breslau hade sänts till västfronten.
TUBERKULOs OCH SLAGFÄLT
Mer utrymme lämnas åt stadens
egna hjältar. En av dessa var stridsflygaren Manfred von Richthofen. I
övrigt är Breslaus öden under kriget
en spegelbild av Tysklands. Svält,
sjukdomar och kyla tog många offer.
Enbart tuberkulosen tog nästan lika
många liv i Breslau som kampen på
slagfälten. Den politiska oron ökade
och socialisterna kunde åter göra sig
hörda. En av förgrundsgestalterna
kom från Breslau, Eduard Bernstein.
Garnisonen gjorde myteri, butiker
plundrades och fängelserna öppnades. En av de befriade var Roza Luksemburg. Två månader senare mötte
hon sina mördare i Berlin.
Det åttonde kapitlet om åren
1945-2000 anknyter till inledningskapitlets slut. Det har en optimistisk
rubrik, fritt översatt ”Fågel Fenix lyfter ur askan”. Det börjar med Breslaus hänsynslösa förvandling till ett
kommunistiskt Wroclaw och slutar
med dess första årtionde som helt
befriad polsk stad. Det är en skakande krönika om förödelse, om
grymhet och terror i vår nära samtid. stalinismens slutpunkt i Polen
sätts till1956.
Författarna betonar att Breslau
under andra världskriget inte ingick
i några polska territoriella krav. Det
medeltida arvet från piasterna var
glömt. Schlesien och Breslau blev
polskt som kompensation för områ-
den som Sovjetunionen lade beslag
på i landets östra del. Trycket från
fördrivna polacker gjorde ett polskt
Wroclaw till en nödvändighet. Först
sedan de nya villkoren blivit uppenbara, kom de historiska myterna tillbaka.
När tyskarna försvann och
polackerna tog Wroclaw i besittning,
blev katolicismen på nytt dominerande. Under det kommuniska förtrycket var både den katolska kyrkan
och den kulturella återuppbyggnaden centrala för polackernas nationella självkänsla. I det nya Wroclaw
står berömda medeltida byggnader
– som i många andra krigshärjade
städer i Europa- i trogna kopior på
originalens ursprungliga platser
Efter kommunismens fall har
även de stalinistiska terrorårens offer
hedrats. Staden börjar på nytt blomstra. Befolkningen uppgick 1939 till
630 000. Kort efter kriget var antalet invånare cirka 167 000. Tio år
senare hade Wroclaw omkring
400 000 och vid århundradets slut
fler invånare än vid krigsutbrottet.
Utländska investerare har lämnat
bidrag till de senaste årens expansion. De största flödena har kommit
från Storbritannien, Tyskland och
Sverige. Bland de ekonomiska imperiernas skyltar kring Wroclaw finns
även IKEA:s. Femtio år efter sin för- ”Boken har många svar
på frågor om vem som
gjorde vad och varför
i det förflutna.”
stäring har Wroclaw blivit en ”regional europeisk centralort”, som förbereder sig för en världsutställning
år 2010.
Microcosm är för den som vill
förstå Europas historia en källa till
både kunskap och eftertanke. En
anmälare, som vill göra rimlig rättvisa åt dess bredd och åt dess detaljrikedom, står dock inför en näst
intill olöslig uppgift. Hans ambition
måste begränsas till att väcka läsarens intresse för att själv läsa boken.
Nils Andren (n.andren@swipnet.se)
är professor emeritus i statskunskap.
BOKFAKTA
Författare: Norman Davies & Roger Moorhouse
Titel: Microcosm. Portrait of aCentral
European City
Förlag: Jonathan Cape. London 2002
tJj
o:
(””)
;:;:::-
(0
..,
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr si E!J