Nils Andrén; Amerika och Europa mellan Hobbes och Kant


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

0:::
w
::.::::
u
:Q
co
VÄRLDEN
Amerika och Europa
mellan Hobbes och Kant
Av Nils Andren
USA och Europa har bytt säkerhetspolitiska och filosofiska ideal i takt med att deras styrkeförhållanden har
förändrats. Den svage söker trygghet i regler, den starke i
sin egen kraft. I Robert Kagans nya bok liknas amerikanerna vid Bibelns oändligt starka Behemot. Men också
en Behemot har nytta av vänner.
P
RESIDENT GEORGE W.
BUSHS unilaterala hantering av terrorister och
skurkstater har väckt kritik i många europeiska
länder. Kritiken har även väckt farhågor för de framtida relationerna
mellan USA och Europa. Ett viktigt
motiv i diskussionen är bekymren
över att USA och Europa inte längre
hålls samman av en gemensam strategisk världsbild. Som så ofta har
den europeiska kritiken starka motsvarigheter också i den inre amerikanska debatten om landets Grand
Strategy. Följande sidor belyser
”Det är dags att sluta låtsas
Quarterly. Båda har utgivningsåret
2002. Det nyaste bidraget är Robert
Kagans bok Paradise & Power
(2003). Paradiset är Kants eviga fred,
makten är Hobbes konfliktfyllda
värld.
Gideon Ross, redaktör för
Foreign Affairs, har redigerat America and the World. Den inleds med
ett par av de nya visionernas klassiker, Francis Fukuyama och Samuel
E. Huntington. Fukuyamas tes är att
mänskligheten accepterat den västliga liberala demokratin som slutgiltig (final) styrelseform. Den ideologiska utvecklingen har därmed nått
sin slutpunkt. Historien är slut.
Konfrontationen med den
islamska fundamentalismen, nu
att europeer och amerikaner och framgent, avfärdas som irrelevant. Huntingtons varning för
delar en gemensam världsbild.” civilisationernas kamp kan vara
några aktuella inlägg i denna debatt.
Deras innebörd är en blandning av
faktisk analys och, i huvudsak, liberal kritik av den självtillräckliga unilateralismen.
Det handlar om följande tre
skrifter. America and the World är
utgiven av Council on Foreign Relations i New York. What does the
World Want from America är publicerad av tidskriften The Washington
lättare att ta till sig inför spänningarna i Mellersta Östern och den
militanta fundamentalismen i den
samtida arabvärlden.
America and the World består i
övrigt av ett representativt urval av
uppsatser om de globala krafterna
och om hur Amerika bör reagera
inför dessa. Hälften av bidragen är
skrivna före millennieskiftet. slutkapitlet sammanfattar de nya ideerna om amerikansk strategi i skugIIJ lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 3-41
gan av Bushadministrationens krig
mot terrorismen. Det är skrivet av
geopolitikern G. John Ikenberrry.
Nyckeln är en tes i ett tal som
president Bush höll i West Point
2002. Amerika har och tänker bevara
militär styrka som inte kan utmanas
och som därmed gör destabiliserande kapprustning meningslös.
Amerika skall göra sig mindre beroende av sina partner och av globala
regler och institutioner, det vill säga
främst av den FN-beroende folkrätten. Det skall spela en unilateral och
föregripande roll mot terrorister och
skurkstater. Det skall använda sin
överlägsna militära makt till att upprätthålla den globala ordningen.
slutsatserna tillspetsas: Förenta
staterna kommer inte att söka säkerhet genom en mera modest realpolitisk strategi inom ett globalt maktbalanssystem. Det kommer inte att
driva en liberal strategi, i vilken
institutioner, demokrati och integrerade marknader minskar maktpolitikens betydelse. Mitt i all kompromisslös självsäkerhet smyger sig
dock in försäkringar om Amerikas
möjligheter att breda ut en rättvis
fred genom att avlägsna fattigdom,
förtryck och avund i hela världen.
Amerika har större mål än att kontrollera hot och hålla tillbaka avund.
FARLIG STRATEGI
Ikenberrys analys utmynnar i en bister kritik av Bushadministrationens
nya strategi, sådan han tolkar denna.
Hans råd är att Amerika bör gå tillbaka till sina gamla ideal. Ty hemligheten bakom Förenta staternas
lysande bana som världens ledande
stat var dess förmåga och villighet
att utöva makt inom en allians och
ett multinationellt ramverk. Det
bidrog till att göra dess makt och
dess politik mera acceptabla för dess
bundsförvanter och andra viktiga
stater. Bushs strategiska vision kommer att gör världen mera osäker och
splittrad- och Förenta staterna mindre säkert.
I Washingtonstudierna ställs mer
eller mindre kritiska rektioner i länder utanför Förenta staterna i förgrunden. Följande fråga riktades till
författare från olika delar av världen:
Vilken roll önskar du att USA skall
spela i förhållande till ditt land och
din region? Svaren är lika skiftande
som länderurvalet. Detta omfattar
både vänner och fiender, bundsförvanter och rivaler. Redaktören sammanfattar deras innebörd i några
huvudpunkter. USA:s överväldigande styrka accepteras som ett faktum. Flera kommentatorer vill att
den skall bli bestående. Men många
oroar sig ändå över det sätt på vilket
amerikanarna använder sin styrka.
De varnar för farorna av självbelå-
tenhet och arrogans, som kan leda
till isolationism och unilateralism.
Mindre realpolitik, mera rättvisa och
opartiskhet efterlyses, bland andra
av Ryssland och islamiska länder.
Kommentarerna markerar vikten
av balans mellan internationell provokation och nationell säkerhet. Det
leder till olika följdfrågor. Hur länge
kan en supermakt bevara sin roll om
den inte eftersträvar samma mål som
resten av världen? Hurudant är det
nuvarande läget i detta hänseende?
Slutkapitlet (av Steven E Miller)
har tre dimensioner: Vad Bush anser,
vad han borde ta hänsyn till och vilken kompromiss som kan komma
fram ur balansen mellan i grunden
oförenliga attityder. Bush position
inför kongressen var kompromisslös: Antingen är du med oss eller
också är du en terrorist. Miller konstaterar att denna retorik inte ger
material till en ny multilateralism.
Men situationen borde av många
skäl uppfordra till vidast möjliga
samarbete. Hit hör också hänsynen
till terrorismens sociala och ekonomiska rötter. Allt detta kan ställa
krav på en återhållsamhet som är
oförenlig med en Lone Rangers
kompromisslöshet!
Amerika måste mobilisera stöd
för kampen mot terrorismen. Det
Amerikanerna
är de nya
romarna,
enligt Timothy
Garton Ash.
skulle kejsar
Marcus
Aurelius ha
hållit med?
men och till varandra. Förenta staterna, Amerika, är stort och starkt.
Europa är litet och klent. Kagan
markerar Amerikas relativa väldighet genom att likna den med den
gammaltestamentliga Behemot. Jobs
bok, kap 40-41, beskriver inte bara
Behemots gudomliga ursprung utan
också hans oändliga styrka, och i
grunden goda sinnelag. Han är den
främsta av Guds skapelser Och på
ro
O:
n
:;:>;;
m
;o
innebär, enligt de citerade kritikerna,
att det måste överge unilateralismen
och gå tillbaka till multilateralism. I
stället för att kritisera internationella
institutioner bör Amerika bygga upp
och utnyttja dem. Frågan gäller om
Förenta staterna skall reagera som
omvärlden- vänner, allierade, tyckare och specialister- hoppas. stutsatsen ger en tvetydig prognos.
Bushadministrationen kommer att
göra de val och betala för det
stöd som den verkligen behöver. ”Amerika är hegemonen och
Framgång kan dock leda till
öppenhet för avvikande åsikter.
Men en ensam hegemon kan
också förvänta att andra skall
anpassa sig till hans behov och
preferenser. Makt kan bli rätt.
VERKLIGHETENs BEHEMOT
Det inbördes styrkeförhållandet har
alltid haft avgörande betydelse för
staters relationer. Det gäller också
Europas och Amerikas attityder till
de internationella säkerhetsproblebehöver egentligen inte
mycket stöd från Europa.”
jorden finns ingenting som är
honom likt.
Blasfemi eller inte? Amerika var
inte alltid som Behemot. När Förenta staterna befann sig i sitt uppbyggnadsskede, skyddades det i realiteten av den brittiska flottans
världsherravälde. USA kunde grunj Svensk Tidskrift lzoo3,nr 3-41 EJI
0::::
w
::.::
u
:Q
ClJ
das i skuggan av konflikten mellan
de två ledande europeiska stormakterna under 1700-talet, Frankrike
och Storbritannien.
Kagan inleder sin bok med provokativa generaliseringar om skillnaden mellan det mäktiga Amerika
och det svaga Europa. Det är en fråga
om både politisk ideologi och politisk praktik. Det är dags att sluta låtsas att europeer och amerikaner
delar en gemensam världsbild eller
ens att de vistas i samma värld.
Europa har avlägsnat sig från maktpolitiken. Det litar i stället tilllagens
herravälde, till regler och transnationella förhandlingar och samar- ”Motsättningar är alltid
medialt säljbara. Lugn och
eftertanke är svårare att
marknadsföra.”
bete. Det är på väg mot ett post-historiskt paradis av fred och relativ
rikedom, förverkligandet av Immanuel Kants eviga fred. Så inte Amerika. Förenta staterna är alltjämt fast
i den historiska smutsen och utövar
sin makt i en Hobbes-präglad värld,
där internationella lagar och regler
är otillförlitliga och där verklig
säkerhet, försvar och främjande av
en liberal ordning alltjämt beror på
innehav och bruk av militär makt.
Kagan prövar därefter dessa förenklade teser. Hur hållbara är de?
Uttrycker de tidlösa egenskaper hos
europeer och amerikaner? En prövning av historien ger ett negativt
svar. Den enda slutsats som till slut
kan dras är att besittning av makt
leder till tilltro till användning av
makt. Maktlöshet och negativa erfarenheter av våldsanvändning leder
till benägenhet att söka andra medel
för att nå säkerhetspolitiska mål.
Den historiska analysen leder till
många spännande och relevanta
iakttagelser både om makt och
mlSvensk Tidskriftl2oo3, nr 3-41
maktlöshet och om Amerika och
Europa. Den riktar också kritik mot
en – främst amerikansk- benägenhet att betrakta Amerika och Europa
som konstitutionellt jämförbara
aktörer. Europa är alltjämt splittrat i
många suveräna stater, var och en av
dessa med en egen profil och syn på
verkligheten. skillnaden är väsentlig. Amerika är en federation, Europa
alltjämt ett ofullbordat statsförbund.
BYT E AV IDEAL
En kommentar i vår egen dagspolitiska marginal. Ett nytt, mera enat
Europa kommer, också efter Giscard
d’Estaing-konventet, att ha långt
kvar till en fullbordad vision.
storleken, regelverket och, inte
minst de inre kostnaderna för
sammanhållning är alltjämt
ovissa. Europeiska beslut, inte
minst i världspolitiska frågor, är
alltjämt resultatet av ett fortgå-
ende spel mellan stater som
ogärna släpper sin suveränitet.
Det är inte troligt att Bryssel någonsin får samma aktörskapacitet som
Washington.
De amerikanska idealen som global makt byggde länge på en internationell rättsordning. Kants ideal
om den eviga freden blev också amerikanskt. Både Wilsons fjorton punkter, Kelloggpakten och Atlantdeklarationen citeras. Hobbes föreställningar om allas krig mot alla prä-
glade däremot den europeiska politiken. Franklin D. Roosevelt ställde
under kriget frågan vad Frankrike
skulle ha ett försvar till om Tyskland
krossades. Amerika motarbetade
franska och brittiska imperialistiska
strävanden. Man kan naturligtvis
fråga om dessa attityder speglade en
utrikespolitisk ideologi eller syftade
till att blidka den starka amerikanska neutralismen (isolationismen).
Hur som helst måste ett försvagat
eller ödelagt Västeuropa söka skydd
hos ett allt mäktigare Amerika.
Kagan ser i de omkastade rollerna en reflex av Amerikas och
Europas relativa styrka. Den svage
villlita till de kantianska idealen för
en ny världsordning med evig fred.
Den gör en dygd av nödvändigheten. Endast den starke och självsäkre
vågar lita till våld och väpnad makt.
Makten blir sin egen legitimering.
Men den starka staten tvingas till ett
dubbelspel. För Amerika har det
med åren blivit naturligt att agera
både som världssamvete och som
världspolis.
När nya förhållanden skapar
motsättningar, är Kagans råd till
både amerikaner och europeer att
anpassa sig till den nya verkligheten.
Amerika är hegemonen och behöver
egentligen inte mycket stöd från
Europa. Det klarar sig ändå. Det nya
Europa kan inte bidra till militärstyrka, men som det kan ändå
erbjuda ett välsignat mirakel också
för hegemonen, ett Europa i fred.
EUROPEISK UPPRUSTNING?
Kagan ser farorna för den transatlantiska situationen i den moraliska
spänning som ligger i den nuvarande
situationen. Problemet är att Förenta
staterna ibland måste spela enligt
reglerna i Hobbes värld, fastän det
innebär en kränkning av Europas
postmoderna normer. Det måste
vägra respektera vissa internationella
konventioner som kan inkräkta på
dess förmåga att kämpa effektivt.
Det måste stödja vapenkontroll, men
inte alltid själv underkasta sig den.
Det måste leva enligt motstridiga
principer (double standard). Och
ibland måste det handla ensidigt,
inte på grund av passion för unilateralism, utan endast därför att situationen inte ger Förenta staterna
något annat val.
Kagan har fäst sig vid att många
europeer kommit att betrakta Förenta staterna som lagbrytare, en
skurkaktig koloss. Faran ligger i att
det uppstår ett främlingskap mellan
Förenta Staterna och Europa. Vad
borde då ske för att hindra en negativ utveckling? Bäst vore en rimlig
europeisk upprustning. Lägg därtill
förståelse för den vitala nödvändigheten av ett starkt, dominerande
Amerika, för världen och särskilt för
Europa.
Uppgiften att bevara det transatlantiska väst ligger inte bara på
Europa. Kagan slutar med en rad
recept för sitt eget land. Han ser en
stark misstro hos sitt eget folk mot
Europa. Amerika är dock så starkt
att det inte behöver frukta europeerna, ens då de erbjuder sin hjälp.
Om Förenta Staterna frigör sig frän
sin fruktan, kan det visa större förståelse för andras moraliska känslor, lite mer av den generositet som
karakteriserade amerikansk utrikespolitik under det kalla kriget.
Amerika borde visa respekt för
multilateralism och lagbunden styrelse. Men det borde också bygga
upp ett politiskt kapital som kan
utnyttjas i de ögonblick då multilateralism är omöjlig och ensidiga
åtgärder nödvändiga. Att vinna
materiellt och moraliskt stöd frän
vänner och allierade, i synnerhet i
Europa, är otvivelaktigt att föredra
framför att agera ensam och väcka
europeisk ängslan och fientlighet.
Amerika har inte visat anständig
respekt för mänsklighetens uppfattning.
I början av juni 2003 kunde man
notera att Bush och Chirac inte vill
låta oenighet kring terroristpolitiken
påverka samarbetet i övrigt. Koppla
denna dagsnotis till Kagans slutord:
Det är kanske inte alltför naivt optimistiskt att tro att litet gemensam
förståelse alltjämt skulle kunna föra
ganska längt.
I en demokrati drivs all politik
av mänga krafter. Den mediala
bevakningen har korta perspektiv.
Motsättningar är alltid medialt säljbara. Lugn och eftertanke är svärare
att marknadsföra på demokratins
torg. I detta perspektiv kan man
efterlysa det inrikespolitiska spelets
betydelse för utrikespolitiken, på
HISTORIA
Kungen var ett barn
av revolutionen
Av Mats Fält
Det var mycket nära att marskalken Bernadotte kommit
till Sverige som erövrare och ockupationsmakt i stället
för som kronprins och kung.
L
!TE KONSTIGT är det att
det kungahus som svenska rojalister hyllar är ett
barn av en revolution. En
revolution som bland
annat krävde det lokala kungaparets
liv. En revolution som följdes av ett
kejsardöme som även det uppfattades som de gamla kungahusens ärkefiende. Utan den franske kejsarens
tillåtelse hade Bernadotte knappast
kunnat bli kung i Sverige.
Iranierna blir inte färre av att
Bernadotte, tvärt emot vad svenskarna väntade sig, kom att driva en
antifransk utrikespolitik. Den forne
marskalken ville dock inte driva
denna linje för hårt. Direkta konfrontationer med franska trupper
skulle om möjligt undvikas. För Berbåda sidorna av Atlanten. Men det
skulle säkert kräva en bok till –
minst.
Kagans bok kan läsas som en varning inte bara till fredsvännerna i det
postmoderna europeiska paradisetefter svära, ofta självförvållade prövningar till slut bortskämda av tryggheten under det stora Amerikas
säkerhetsparaply. Den har budskap
till demokratierna på båda sidor om
Atlanten, och annorstädes.
Nils Andren (n.andren@swipnet.se)
är professor emeritus i statskunskap.
BOKFAKTA
Gideon Ross (red), America and the World
(Council on Foreign Relations, 2002, 389 s)
Alexander T.J. Lennon (red), What does the
World Want from America?(The Washington Quarterly, 2002, 209 s).
Robert Kagan, Paradise & Power (Atlantic
Books, 2003, l04s).
nadotte var tronen i Stockholm en
stor seger men han ville i det längsta
inte ge upp hoppet om att även vara
en av de möjliga pretendenterna på
makten i Paris efter Napoleons fall.
Kampen om makten i Frankrike
efter Napoleons falll814 är ett av de
mänga kapitel som avhandlas i Margareta Beckmans nyutkomna ”JeanBaptiste Bernadotte- Från Revolutionssoldat till svensk kronprins”.
Boken ger en bred bild av Bernadottes karriär och är rikt illustrerad. Allt
finns med och upplägget liknar klassiska biografier, texten är lättläst och
välskriven. Vad en läsare kan sakna
är mer djuplodande analyser av till
exempel relationerna till Napoleon
och Bernadottes roll i maktspelet
runt kejsarens fall. Boken är en
utmärkt introduktion till ämnet men
räcker inte riktigt till för den som
redan kan historiens huvuddrag.
De många franska citaten, tryckta
00
Q :
n
A
m
;;o
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 3-41 11