Print Friendly, PDF & Email

Slutet på början

Av Redaktionen | 4 november 2019

DAGENS FR_Ac;oR
Slutet på
början?
Den :20 nov. 1 !l4:2.
Den andra veckan av november har hört till viiridskrigets
mest hiindelsemiittade och dramatiska. För de flesta torde
dess stora sensation ha kommit som en fullsHindig överraskning. Yiil
var det tydligt efter alla de hetsiga diskussionerna i England .i
försummat att då ochdå-senast kort före laudstigning·pu i .’lg·priPt
– förkunna, att varje engelskt företag i Medelhavet nunH•ra yon•
uteslutet. »Trepaktsmakternas ub{dar ha smitt en jättelik kedja runt
hela den afrikanska kontinenten», hette det nys,.; i Corriere delta sera.
I och för sig är det också ett jätteföretag, som nu med utomonh•ntlig
kraft och organisationsförmåga bokstavligen bragts i hamu, aY
allt att döma med försvinnande smit förluster i försia omg<tng!'lt.
Svensk expertis har uppskattat general Eisenhowers ann{~ iinda upp
till 300,000 man. Det rör sig saledes om den största pa en gang företagna
landstigningsoperationen i viirldshistorien. Betydande styrkor
ha sedan följt efter. De engelska oeh amerikanska högkvarteren ha
här pit sitt speciella omrilde utfört ett kraftprov, som står i jiimnbredd
med motshindarens förniimsta. Axelpropagandans alldeles v~lfallande
desorienterade oeh konstlade tonfall visa ocb;i, hur starkt intrylatinsb Pntent mellan Italien, Spanien och Petain i syfte att bereda
sig en 111era oaYhiing·ig ställning gentemot Hitler. Den geografiska
mittpunkten i denna trio är nu helt under tysk kontroll och Pctain
snarast förvandlad till en aktad f<lnge i eget land. Det är väl att
antagH, :1tt >Allt iir förlorat utom iiran>>, skrev som bekant Frans I efter Pavia.
Satsens senare del har enligt mångas mening rätt länge saknat tillHimpning
på den Lavalska politiken, av andra 11ter lovordad såsom
föredömligt realistisk. Nu har verkligen »allt» gått förlorat. Petains
kapitulation i juni 1940 skedde för att på en gång riidda kolonialviiidet
och undvika en total ockupation av moderlandet. I dag äro så
gott som alla franska kolonier i engelsk, amerikansk eller japansk
hand, hela det europeiska Frankrike i tysk. Å ven den, som är övertygad
om att den gamle marskalken – ehuru kanske icke alla hans
nidgivare __.__ handlat i det bästa uppsåt, torde svårligen kunna vänta
annat, än att historien kommer att räkna Vichypolitiken såsom ett
skolexempel på statskonst, utgången från i grund felaktiga såväl moraliska
som materiella förutsättningar och därför dömd att förolyckas.
I Frankrikes långa och mestadels så ärofulla historia betecknar det
inträffade ur alla synpunkter ett aldrig förut skådat bottenläge.
Det återstår att se, om Nordafrika till äventyrs kan bli verksamhetsfiiltet
för en ny fransk regering av större styrka och auktoritet, än
vare ·sig Petain eller – hittills – de Gaulle besuttit. Läget diir är än
så länge alldeles ogenomskinligt. Darlan tycks efter sina erfarenheter
vid regeringsskiftet i våras ha fått nog av kollaborationismen, men
hans belastning från de föregående åren iir väl alltför tung, för att
han skall kunna tä.nkas spela någon ledande roll i samarbete med
England och Amerika. Detsamma gäller väl iiven Lavals motståndare
inom Vichycirklarna, som nu tyckas uppenbara sig i Algeriet,
miin av Flaudins och Peyroutons typ. General GiraUtl, som under så
dramatiska omständigheter dykt upp i Afrika, är politiskt ett oskrivet
blad, och hans liksohl än mer Darlans förhiillande till de Gaulle rymmer
starka spänningsmoment Några politi;.;ka personligheter av
verklig resning ha hittills ej framtriitt i det »kiimpaude Frankrike».
}Ien att ett folk med det franskas traditioner, bcg;ivning och patrioti:,;m
liinge skullr stanna i det nu förhärskande tillshlndet, strider mot all
647
( ,.

,’ ‘.

: ~· ~
Dagen/i frågor
historisk erfarenhet. :Frigan är blott, varifrån de nya signalerna
skola komma. »W en n der gordische Knoten fertig ist, schickt Gott
den Alexander», s;iöng en diktare i en av ‘l’ysklands mörkaste tider.
18.11. 1942.
Kring informa- ~å sent som för fyra år sedan var >>arbetare och böationsriksdagen.
der>> det populäraste temat i svensk politik; när hänförelsen
var som störst hos de biigge partier, som utgjorde kontrahenterna
i den Hansson-Bramstorpska ministären, voro de så niir
beredda att datera det riktiga demokratiska genombrottet i SverigP
till de förhandlingar, som efter valet den 20 september 1936 ledde till
koalitionsregeringens bildande. De som dit – i likhet med Svensk
Tidskrift — tvivlade 11it att det alltid behövliga politiska samarbetd
naturnödvändigt mitste f;l skepnaden av denna klasspolitiska konstellation,
mötte genast en störtsjö av historiska oeh sociala argumc11t
med kvasiideologisk piistiimpling. Att förbundet mellan arbetare oeh
bönder, d. v. s. mellmt so<~ialdemokratien och bondeförbundet, doek
inte vilade p;i det fiiregiyna fasta och djupa fundamentet visade sig
mycket snart under smuregerandet, oeh den Yiilldning, som Yiirt lands
politik tagit el"ter den nuyarande samlingsregeringens tillkomst, har
i rikt matt ytterligare hesannat tvivle11. Blodet iir tjockare än Yaitnet,
och d<~ gamla motsiittningarna mellan producenter och konsumenter
elll'l' i Yidare mening mellan landsbygd oeh stalser, med skallande ekon frän alla mer eller mindre överlagda
möteHrt’solu t i mwr och tid ni ng s u Hala n den. Höstriksn•ssen, som ju ganslut rPgelbuml!’t inbjudes till silrskilda
infonnationsdagar. Vidare torde regPring·pn i dPt nuvar.’mdP
läget ha kiint beho’ H’ renoverade otvety<liga ltentralitetsdeklarationer
fran partiledarna. Att prisstoppet skulle bli huvndiinmet Yar
HOg' Pil ön~rrm.;kning fiir <le flesta, oeh s:vnbarligeu hade regPringen
sjiilv först på Pit myekd sent stadium kmnmit pa delilla tanke.
Det anmiirkllingsviirda intriiffade emellertid, att kammanlehattPrna
i prisl"ragorna kommo att bli mydwt diimpado. Enstaka Ullliantag
kund!' yissnrligen Hoteras, men i stort sett Yar <len hiiga od1 laddade
abnosl"iiren fr<ill dPn !"ria fiirhandsdebatten borta. Risken för en
morsk talare att fa argumPitten ornedelbart sakligt bemötta yerkade
säkerlig<~ll kahneraiHIP. Ilan hade niistan Pit intryek av att dag·ens
stont antagonistPr, H<wialdemoluaterna oeh hol!(lefiirhundarna. av-
648
Dagen s fr å go r
siktligt höllo sina värsta språkfålar i siriinga tyglar oeh helst höllo
dem inne i stallet. Sedan Jlartiledarna deklarerat sin anslutning till
]lrisstoppsprovisoriet i prineip –vid det Jlraktiska utförandet komma
meningarna helt visst att gä i sär – diimpades stridslusten ytterligare.
Atminstone vad andra kammaren hetriiffar kom oeksa det
stora anförande, som Lantbruksförbu!l<lets ordförande godsiigare
Gösta Liedberg höll, att stiilmna ned tonen pi1 ömse hitll. Hans nära
halvmman timme liinga inliigg, framfört med stor kraft och le…-ande
ansvarskiinsla, ntr i sin sakliga tyngd o<·h i sin försonliga förshielse
för andra gruppers beliigenhet iignat att mönstra ut ur debcttten
överonlen o e h de lösa pastaendena; i n t P minst verk n i ng,.; full t var
hans din•kia avst<1ndstagande friin de produeentmöten, diir man p:l
l'tt utmanande oeh dumt siitt skramlat nwd ;;trejkvapJwt.
lIest aumiirkningsviirt var dock, att meningarna bland ,.;oeialdemokraterna
om jordbrukspriserna alls inte voro sii deeidermle eller en,.,
wmmiga ,.;om man kanske intalat sig. ]<~n aktad soeialdemokratisk
ln·innlig ledamot, fru Alven i BorHinge, tolkade siikPrligeu manga
meningsfriinders mening, niir hon av rädsla för produktionsminskning
varnade för en siiulming av mjölkvriset; iivcn folkparti.3ts
officielle talare i andra kammaren, hr österström, var inne vä samma
linje, och nilgot bestämt yrknnde om reduktion av mjölkpriset framkom
egentligen inte från någ·ot håll. G:Ir man över till fliiskpriserna
steg sj~ilvaste hr Kilbom upp och fann JH'odueentpriKct viil lagt, allt
med stöd av uppgifter, som hans syster i det ntllonska Upplawl
liinmat honom. Och vad vedpriserna bctriiffar, ypvades iiven friin
.~oeialdemokratiskt håll mi;;snöje över uormalpriserna, ;;om bl. a.
ausågos hindra en sildan avlöning ät skogshuggarna att skogarna
kunde loeka till sig folk och f<i dem a t t stanna u t an allehanda konstlade
ätgiinlnationer>> i skogarna åstadkornmit s<l nHmga misshiilligheter; detta
kom nog frän samma h:lll iin starkare fram Yid den konferens, som
socialmini;;tcrn inkallade efter riksdagens :-;lut hl. a. för att diskutera
rationaliseringflmöjlig·heterna inom skogsarbetet. Bland skogsligarna
själva har det numera myeket begripligt blivit religion, att ett rotHetto
skall fil uttas iiven på gallringsn~d, d. Y. s. att det inte iir
skäligt att blott arbetet med huggningen och utdrivningen ersättes
men konsumenterna f<t Yaran i övrigt gratis. I<;ndast niir det
gällde fiskpriserna rådde det en kompakt stiimuing för ingripanden
mot de svindlande prism·, som en del av de mänga 11ya anonyma fisksorterna
betingar: de väntade attackerna mot fiskeh; krigskonjunkturbeskattning
hade regeringen dock rustat flig mot genom beslutet
veckan före om viss skattelindring.
Ä ven en annan omständighet förtjiinar beaktande. }> bekiimpande» av ;jordbruket. A t t döma av inliigg f rim
industrimiin i kammardebatterna Yerifiera<ll'H alls inte ro!luccnter och konsumenter när de ansvarigare instanserJUl
komma till tals voro mindre än man kunde ha viintat, dels att
ing!’n stod direkt friimmande för att nödvändigheten siirskilt av
största möjliga livsmedels- och bränsleproduktion kan framtvinga
avsteg från dc eljest utstakade prispolitiska linjerna. Riksdagsmännens
informatiouer till rogeringen på dessa punkter voro kanske
viktigare iin n•g!’ringeus informationer till riksdagsmännen. En
första reflex av riluHlagsdebatten var nog livsmedelskommissionens
lättnader i fodermedPlsl!’veranstvånget, lättnader som siikPrligen fit
betydelse för mö.ilighetpn att nttgotstmiir hMla mjölkproduktionen
Up] lP.
Pilfallande var diin•mot det ringa intresset i debath~rna för antiinflationspolitikens
hudgetlira sida-~ som närmare utvecklas i statsrådet
Bagges uppsats i rletta hiifte. I statsministerns deklaration
hade behovet av utgiftRinskriinkningar å ena sidan och skatteskärpningar
för ieke försörjningsskyldiga {t andra sidan kommit en smula
i skymundan, oeh enahanda gällde om don rckonvalescerande och
därför för dagen ovanligt beRjälade finansminister ·Wigforss’ eljest
utmiirkta inliigg. Först i direktör Söderlunds nyligen avgivna P. M.
har dCJma d!’n kanske miust populära delen av programmet lagts
fram ohöljd; sedermera ha samma synpunkter understrukits a v
exempelvis ]>rof. :Montgomery. Valrörelsen fördes inte precis efter
några Geddes- pJler ungkarlsskatteparoller, och detta kan – utöver
de oavvisliga tekniska svårigheterna att med nuvarande höga skatteläge
f:”i plats för n;va kontributioner – förklara istadigheten p:l
högsta ort. .T u st en samlingsregering borde dock om någon kunna
bki·ida fr:’in ord till handling, niir det gäller att göra allvar av den
mångomtalade besparingsaktionen. Oeh särskilt p[t denna punkt av
det stora prisprogrammet kommer riksdagen inte ifrån sitt ansvar.
Rättare sagt: det blir uog ett av de få avsnitt, där riksdagen får
något att direkt säga till om.
650
Dagens frdgor
Ty i övrigt synes hela uppläggningen av antiinflationspolitiken
mest bli de stora organisationernas och den administrativa krishushållningens
sak. Redan det förhållandet att riksdagen i vilras uttalade
sig mot ett prisstopp men en dag före informationssessionens
öppnande per radio möttes av meddelandet att regeringen nu planerade
ett provisoriskt prisstovp är hiirvidlag betecknande. Svensk
Tidskrift har förut (i en uppsats 1940 av IDlis Hitstad om »Deu svensim
korporativismen») berört den stora reella maktförskjutningen i vf1ra
dagar från riksdagen till niiringsorgauisationerna, oeh hr Skoglund
i Doverstorp var nu i andrakammardebatten inne pii samma iimne
(liksom Edv. Thermamius i sin nya bok» Adressdebatten i lJnderhuset»).
Riksdagen har visserligen reagerat litet smatt mot denna författningsomvandling;
så t. ex. i våras, uär det giillde statstjiinarnm; kriHtillägg
och kamrarna ströko ett uttalande i statsutskottsutliltanclct.
vilket skulle kunna tydas som om riksdagen hade varit bunden av
förhandlingarna mellan regeringen o e h sia btjänarorgan i sa t i onerna.
Och riksdagsmännen kunna i fortsättningen –liksom under informationsriksdagen
– pit det ena eller andra sättet ge sin mening tillkänna.
Men just samordnandet av alla de ovälkomna :itgiirder, SOJII
nu tarvas .för att bromsa upp eller förebygga en penningviirdeförstörelse,
fordrar nog en mer än vanligt vidstrii> vid stoekholmspolisen oeh överfientliga?
beflilhavarens skriveliw om ra, om den ena eller andra misstiinkta gruppens verksamhet
iir att stiimpla sitsom statsfientlig i lagens mening. Såsom nu är har
man hPsWmt avböjt att ta en sådan position men samtidigt förheltallit
sig obeskuren riitt att i den allmiinna diskussionen utpeka
Yt’lll HOlll helst silsom misshinkt, även om grunderna hiirför skulle
Ym a myeket löst framkastade. Får denna trafik fortsätta obehindrat
kan man snart ritka in i ett tillstånd, som bildligt talat närmar sig
lyw·hjusti!’eJJ. ÄYen om varje partiuvplösning i en fri 1lemokrati,;k
stat oundvikligen är förknippad med sviirigheter siisom ett intr[mg
pa den önskade opinions- och yttrandefriheten, måste det dock vara
den riktigaste viigen att statsmakterna oeh inte herr Onmes, d. v. s.
YP!ll som helst, faststilila gränsen mellan tillätet och otilliltet och
diinnecl skapa en fast laghunden norm. Detta skulle vara en akt ej
blott i rättssiikerhetens intresse utan äveu i demokratiPns.
Ä YE’n i ett ammt hiiuseencle förtjiiuar iiverhefiilhavarens uttalande
aktande. Han har i sin översyn av giillande besHimmelser särskilt
tryekt på den fara fiir värt land, ;;om existensen av en viss
organisatiou vid ett angrepp utifrån kau utgöra. Upplösningslagen
tar — s<isom det uppvisades i en motion vid årets riksdag — inte
sikte diirpå, i vart fall inte uttryckligt; lagens brottsbeskrivning i
första paragrafen talar niimligen mHlast om försök att omkullkasta
Yilr Wrfattuing på olaglig väg, om fara för våra vänskapliga förhindelser
med friimmande liinder och om ;;törande av lugn o>Rusta för freden,
rösta med ~rhetarpartiet-Soeialdemokraterna!» Precis som om övriga
partiers nitiilskan för försvarets upprustning tjänade andra syften
ii n frpden s!
Dagens frågor
Det i all oiindlighet upprepade talet, att med socialdemokratiens
framryckning och seger krigsorsakerna skulle minskas oeh slutligen
helt och hållet försvinna, har till slut blivit en dogm, som automatiskt
predikats, utan att varken förkmmare eller ithörare gjort klart
för sig, vad den i sjiilva verket innebiir . .:Ian tycks fortfarande anta
det som en sjiilvklar sak, att rcsolutimwr mot kriget vi!l kongr!’sser
och folkmöten ocksit skola kunna realiseraR.
:Föreställningen, att hos socialdemokraterna i högre g-rad lin hoR
andra mliltni~> sammanblanda soeialdemokraterna ofta
liven helt andra och mera djupliggande problem, först och frlimst
då frågan om den nationella kulturens bevarande. Den moderna u tvcl
·ldingen tenderar dock att alltmer befiista, utbreda och fördjupa
nationalkänslan hos alla folk, siirskilt inom de breda lagren. :Flertalet
socialdemokrater säga emellertid: det lir sant, att nationali-
1Ptsfretlen, so1n visserligen
efterstriivade skydtl för minoriteterna JllPn som iill(loek utinynnade
i nationalitetsförtryck
Krig bero vä den kapitalistiska samhällsordningen, heter t l et vidare
i den socialdemokratiska förkunnelsen. Kriget exist1~radn tmwllertitl
längt före kapitalisterna. Visserligen ha de motlerna krigen i ganska
stor ut .. träckning föranlett., av ekonmniska orsaker, men hiirmed iir
ieke medgivet, att krigen bero av den enskilda ekonomiska företagsamheten,
a v »den J l l” i nttkap i talistiska samhä Ilsord n ingeu>>. Det ii r
en helt annan fraga. Ponera, att hr Sandler I~·ekatles realisera sin
teori om »vroduktionssystemeis omläggning friin kapitalistisk vinstproduktion
till socialistisk behovsproduktion», tror verkligen hr saudIer
och hans uttolkare hr Rickard Limlstriim, att konsekvensen skulle
bli den, att, som han i’iiiger, »de farligaste konfliktanledningarna hortfalla>>”
l Snarast iir det viil så, att den nwlh’rna Pxpansionsstaten med
sina allsmiiktiga ekonoJuii-ika oeh soeiala intrcsslm ii.r en Htiirre kr·igHfara
iin den forna ekonomiska frihetsstaten, som inte alls i tillnärmelsevis
samma grad engagerade medborgarna i statsintresset. lHOOtalet,
kapitalismens epok, var ett av Europas fredligaste ilrhuJI(Iratlen,
medan tle totnlitiira staternas 1900-tal varit explosintre iin de
flesta sekler. Och iiven om aJI(lra rörelsPr format axelmakternas totaliUira
stater, strii’ar iiven socialismen efter Pil utvitlgniug av statens
sfär, som }lekar hiin mot det totalitiira. En HtH’ialiststat har i
vart fall faktiskt större intressen att bevaka iin dc »privatkapitalistiska>>
staterna betriiffande tillgängen IHl rantror, exportmöjligheter
oeh massproduktion.
Givetvis biira soeialdemokraterna e.i tiebiteras för bolsjevismens
skulder, men eftersom Sovjets kommunister hade ansP sig som de rittttrognaste
marxisterua ()(•h företriida arbetarklassens intressen kan
tlet vara befogat att tilliigga att denna arbetarregim inte dragit sig
l’iir att anviinda kriget som metod, mot (}porgit~ll, PoiPII, dt~ baltiska
randstaterna och !<'inland. Rysslandi-i arbetare ha veterligen inte reagerat
mot krigspropagandan men desto lojalare hörsammat den.
1 ngen misstror den svem;ka soeialdemokratiens f re t liga mal.
Diirom står det ej u~igon strid. }len vi viinda oss lwstiimt mot att
socialdemokratien utger sig för att ensam vara l'rctlens varti. Erfarenheterna
i n te m in st från detta krig — från FJngland, Frankrike,
Australien o. s. v. – ha visat att arbetarna lika viil som antlra :mmhällsgruppcr
behiirskas av i11tressen, kiinslor oeh ideologier, som ej
väja ens för kriget. Politik — den m[t vara borgerlig, Htwialistisk,
nationalsocialistisk eller kommunistisk — kan Yiil förvandla, men ej
förbättra människonatunm. l<Jvig fred nit yj ahlrig va den Yiig, som
gar ÖYer fonun — Pndast pi1 tlen smn gaJ' genom oss sjiilva.
G 54
Daycn.~ frayor
De moderna författarna I sin eljest myeket t'iir>Aktuella skolfrägor”, i SYmtsk ‘l’iclskrifts
förra hiirtP tog· cloeent Gudmuncl B.iörek ganska bestämt position mot
underYisning om de nutida författarna Yid studiet aY litteraturhistoria
i liiroyerkeu. Ham; uppfattning att man har stiirre behållning
· aY att liisa om rle iildre iin 0111 de aktuella författarna odt att
man därför hör stanna vid 90-talisterna iir ju inte alldeles ny. Men
uppfattning·pn synC’s inte desto mindre la ngt i fra n in,·iindningsfri,
atminstone för en it·ke speeialist.
Utan att Illaii lwhöver hiinga upp sig p; hans avHiktligt tillspd;mrle
exPntpel, holstPinnrl’n ‘l’riewald, kan det viii knappast Yara meningeu
att studiertia i lith•raturhistoria l’kola drivas sa starkt hiHtoriHkt att
de bli Pit Hlag·s förskola för utbilrlning av Hpeeialister. Även pit detta
ontrittie 1mlste viii tmdervisning·en begrönsas till ntd en l’tudent riml
i g C’ n hör veta om uppkomsten a v en i n hemsk skönli iteratur, mer l
koueeutration pit ide;.;trömningar Hmnt de verkligt betydande författarita
eller skalderna. 1 vart fall kan dd inte anHes rimligt, att en
enkel 1700- eller lHOO-talspoet ;.;kall fä prioritet i Hkolan framför de
många, verkligt storu personliglwter inom )Jolitik, konl’t, filoHofi,
näring;.;liv rwh andra omrrken i regel
C’IHlaHt f1ir liisa föga eller ibland platt intPi.
(k h vid arr~: Ä n•n om det iir Holklart aH 1900-taletH rwh siirskilt
mellankrigstidl’ItH t’iirfattar·n inin l’]lelat Pil siirlan opinionsbildande
roll. som k a n .iii 111 !’ii ras mPd rleras t’öreg;mg·arPs under G u sta f 1 I I :s
p[]pr Karl .Johans tirl Pller unrlPr HO-talis11Wns rwh 90-talismens periodPr,
sa lwhiivPr dPita inte iuuehiira, att lll’ral’ verk iiro i Juotsvarande
gntd het~-dt>IHP!iisa. Det l’Put lit!tH’iira viirdet kvar;.;titr. Att andra
krat’tPr iitt dP littt>t’iira lH•stiimt opinionPn under det sjudande 1900-
talPt iir fiir iiHigt intet, Holll siirskilt utn1iirker Hverige. Tnte holler
det vanl’kliga för samtirlu att kuuua lwstiimma varl som iir förgiiugligt
eller ot’iirgiinglig·t i dt>u aktuPlla bokrioden kan f<i bli till n;lgot
avgiirandP himler. 'ar.ie tid filr l'örHöka att giira Hin viiniering sa
objektivt den kan, rwh i dPtta avsPendn l'<lr tittPraturhistorien dela
de övriga iimnenas ofta likartade HvärighdPr. Lika litet som ert
historiker kan UIHlg·n att gp sig i kal't tnPd l'it otnHtridd.a ting som
na:dH!ll <wh komtnuuisui, lika litrd kan Pil litteraturhistorikPr undsi
ippa att siika des t i l lera fratn dPt n~·a, d P! origi nPlla, det bet~·dandt•
i den moderna diktningen. Oeh olwroenrle av tyr·ken <wh smak liirPr
det vii! inte vara möjligt för någon att generellt sii.tta nil.gon mindcrvärdeHsUirupel
pii fiirfattarP smn Sigfrid Hiwprtz, Frans G. Bc~ngts~.
on, Yilhelm MobPrg, Harry llariinsson, Olle liPdherg, Dan Amlrs,-.;
rm, Hjalmar Gullberg, PPr Lagerquist, Hten Helander, Karin Boyn,
BPrtil ~lalmberg· or·h flera andra. Blott Pil sådan sak l’Olll de nwuga
~-p]JPrliga folkliYsskildriug-arna från vara dag-ar förtjiinar tllYl’ket
,·ii l att förnwdla;.; till gymua;.;istungdomeu.
Ytterligarr~: Å ven ur Hti l iHtiHk synpunkt miude det anHe;.; Hotu ett
111~·ekt>t viillodigt fiiretag HY liirarna att li1ta eleYPrna i gymnasierna
l!dlPr andra skolor) bli nHgorlunda förtrogna lllPd nutidens författare,
som skriva Pn ledig- oeh levande modern rwh n1img-a av dem
),’
:i:
::-:
l
l ~
,,,
Dayens frä.qor
dessutom en hriljnnt svenska. Den praktiska nyttan av detta ligger
i öppen dag. I dPtta hiim;pemle iir drt dL>ssviirre liitbtrP att understryka
önskemiilen iin att pit skols hört n~·blinta studenter
beklaga, att ll!Hlervii-iningen .i det eller det iinnwt inte förts fram till
aktuell tid (niigot som ej siillan intriiffat diirfiir att kursen helt enkelt
inte medhunnits). 8knlle mun med vett oeh vilja homma för de sii-ita
artiondcna miistc missnöjet bli verkligt riittmätigt. De humanistiska
iimnena lnuma härvitllag ej behandlas efter en annan oeh mera antik
måttstoek iin de natun·etenskapliga. Om man gjorde halt diir 90-
talisterna sluta, simlie detta innebära att barn, som fötts eller födas
vå 30- eller 40-talen och av vilka dc flesta iinnu komma att vara vcrk;;
amma på 2000-talet, trots studentPxamcn inte skulle få någon skolunden-
isning om dPn svenl-ika litteratur, som sett dagen i stort sett
sedan 1800-talets slut. Hela 1900-talet skulle med andra ord mörkläggas.
statens hiroholnmiimnd oeh skolöverstyrelsen ha i vart fall
inte delat denna UllJlfattuing, när de prövat resp. fnstsUillt läroböcker
oeh liisehöeker. ÅvPn ett par moderna författare ha diirvid kommit
merl pii liiroboksfiirtP!’kningen. Att det inte blivit fler beror Pilllast
<liirpa att ej ens dl't biista i den moderna skönlitteraturen fördigger
i tillriiekligt billiga upplagor för att inköp skall k u mm älii.ggas barneu.
Detta sarnmanhbiugpr me<l det stora r•ruxet i det lilla oeh !'öga
läsanrle Sverige: biil'kPmas <lyrlwt. Hiir ha l'örlag·en Pli YPrkligt stor
uppgift att liii-ia.
lo'. H.
(j;) (j

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism