Print Friendly, PDF & Email

Den konstitutionella kontrollen

Av Redaktionen | 4 november 2019

DEN KONSTITUTIONELLA
KONTROLLEN
KoNSTITUTIONSUTSKOTTETS dechargegranskning, som under
1920-talets minoritetsregeringssystem upplevde en renässans,
har under senare år sedan regeringsunderlaget vidgats fåtten allt
mindre betydelse. Det har framgått både av de egentliga anmärkningarnas
ringa antal- summa sex under femårsperioden 1937-
41 – och av anmärkningarnas ganska bagatellartade valör; det
har i sin mån också framgått därav, att ett system med omförmälan,
d. v. s. ett slags anmälan utan anmärkning, vunnit insteg.
Ur statistisk synpunkt betecknade årets dechargememorial såvitt
det rör anmärkningarnas antal ingen stegrad aktivitet; blott en
enda anmärkning, avseende den otroligt generösa subventionen
till publikationen »Friskt folk», kunde registreras.
Innan dechargememorialet avlämnades hade professor Axel Brusewitz,
den främste kännaren av riksdagens kontrollinstitut, fällt
en hård och kategorisk dom över konstitutionsutskottets nutida
dechargegranskning. Han fann praxis med omförmälan till formen
rättstridig, d. v. s. utan grund i den procedur, som R. F. § 107 uttryckligt
anvisar, och i sak »halvt parodisk». Och han ansåg det
bättre att låta den gamla hedervärda 107 :an »sälla sig till de döda
bokstäverna än att under inflytande av ett slags tvångsföreställning
om oumbärligheten att den på något sätt fungerar söka hålla
den vid konstlat liv». Denna uppfattning gick delvis igen, när årets
dechargememorial offentliggjordes; mestadels funno pressens politiska
recensenter det magert och mer eller mindre meningslöst.
Och i första kammaren mötte konstitutionsutskottet sin svåraste
olycka: på yrkande av hr Engberg, med auktoriteten som konstitutionsutskottets
förutvarande vice ordförande, beslöt kammaren med
stor majoritet uttala sitt ogillande av systemet med omförmälan.
Beslutet hade för övrigt sina poänger: det understöddes av flera
utskottsledamöter, bl. a. hr Herlitz, det föranleddes av hr Engberg,
som på 1920-talet varit en ivrig anhängare av att introducera
anmärkningslösa anmärkningar ehuru dock efter grundlagsänd-
297
Elis Håstad
ring, och det förordades av hr Unden, trots att denne i 1937 års
dechargedebatt förklarade att han »för sin privata del ingen invändning
l hade] mot denna fria konstitutionella praxis» och faktif’kt
lovprisade utskottets frigörelse från bokstavsträldom vid
tolkningen av 107:an.
nen kan finnas anledning att knyta några kommentarer till årets
deehargedebatt och diskussionen kring formerna för statsrådets
ansvarighet.
An~n om ett s;vstem liknande de nutida omförmiilningarna Ol·ks~1
Jlraktiserades under förra hiilften av 1SOO-talet av samma generation,
som har ansvaret för 107 :ans utformning vid 1809 års riksdag,
torde det knappast vara görligt att argumentera mot uppfattningPil
att metoden med omförmälan saknar hemul i regeringsformen.
Detta har under 1920-talet uppenbarligen iivcn varit riksdagens
llll]lfattning. Så lclngt finner första kammarens beslut sin förklaring.
Första kammarens positiva mening, så vitt den kan utläsas
ur debattPn, var tydligen denna: trafiken med omförmälningar
hör sUivjas oeh konstitutionsutskottet hiinvisas till att antingen
framstiilla anmiirlmingar eller också avstå från att göra mlgra
uttalanden alls.
Givetvis kan konstitutionsutskottet trots första kammarens ogillande
fortsätta med sina omförmälningar, låt vara med risk att
kammaren upprepar sitt klanderbeslut Alternativt kan utskottet,
med begagnande av sin initiativrätt, föreslå en omformulering av
den omstridda grundlagsparagrafen i syfte att legalisera riitten
att göra om förmiilningar – riksdagen skulle i så fall få uttala
sig ieke om rättsenligileten av det nuvarande systemet utan om
iindamålscnlighetcn av att lagfästa den lindrigare, mindre vassa
formen av granskningsutlåtande. Vad utskottets medlemmar
sjiilva tyeka och tii.nka i denna sak iir dock ännu så liinge fördolt.
För att bedöma iindamålsenlighetsfrågan kan årets memorial gott
tjiina som ett underlag eller åtminstone som en ledtråd. Förtjiinade
detsamma i sak verkligen de ringaktande omdömena? Memorialet
innehöll en anmii rkning (den nyssniimnda om »Friskt folk»),
trP omförmälningar oeh ett halvt dussin s. k. positiva reservationer,
d. v. s. endast av en minoritet biträdda yrkanden om anm~irkningar.
Samtliga omförm~ilningar berörde ]lrincipfrågor: de i
manga hiinseenden underliga förhållanden, varunder filmarkivet
utan riksdagens medvPrkan fick anslag, avlyssnandet av telefonsamtal
oeh statPns ekonomiska krisutfiistelsor utan riksdagens medYnkan.
} vpn reservationerna behandlade prineipiella ting, bl. a.
29S
Den konstitutionella kontrollen
förhållandet mellan regeringens uppgörelse med jordbruksorgani~
sationerna i höstas och riksdagens direktiv för jordhruksrPgleringen,
regeringens heslut rörande tillstånd för hiYelaktiga nöje,;
tillställningar och regeringens åtgärder i tryckfrihetsfrågor. lIan
kan diskutera Yarjc ]nmkt ur saklig s~·n]nmkt och man kan ,;tiilla
sig undrande till graderingen i anmärkningar och omförmiilningar.
}!en man kan riittYisligen inte Yiigra utskottet i ~!r ett PrkiillllHBC~P
för att ha hållit sig till viisentliga frågor delvis av myeket stor
och akhwll vikt. Till typen skilde sig memorialet oavsett formen
lika mycket genom sin »oriiddhet» som genom sin hegriiBsning fn~tn
de senaste årens.
])et troliga iir emellertid att ittslöJligt i årds meHwrinl inte sknl!P
ha kommit fram eller i Yarje fall inte kommit frmn som utskottds
uttltlnmlP, om lt>damötenm stått inför YalPi att göra :mmiirkniug
clln oeks:i ingPnting alls. Hur myeket man iin Yiidjnr till utskottets
över Jl:l rtienta staende stiilln in g h n r c n lnmd ra t rettioarig
er l’ n renlid sannPrligen Yisn i, att Yarje ]lart is med IPmJn:t r – d d n w
ha vari t lti)genniin e !ler bondeförlmnda re eller l i hnalPr n outrotlig. }!on mot omförmiilnill/.!111′, Yilka ini(•
ha samma ])eJsonliga adrPss utn11 ett dirokt sakligt s~’l’tl~Jn;tl, iiro
dP instinkti,,a ]HtrtirPaktionerna, om iin ihlnucl fi)rnimh<trn. dc)('k
Yida mindre starka. Si1 stor ~ir inte miinniskomns föriind(~rlighet,
att nagon rubbning av dessa instinkter ~ir att emotse i framtiden.
Sa liinge Pit Hut.ioritetsvarti oeh kanske ]lit nytt Pli lllll.ioritotsrPgP
ring kommer att finnas, ii r det inge11 som tror a t t 11 tskottsmajoritPten
kommer att adagaliigga llitgon iYer att fmmstiilla :lllllliirlningar.
Får man diin•mot di)rna HY itrds HH'lltorinl oeh vissa :md1·n
tidigare likartade utskottsuttal:mdon finns det uisild(•r fi)r att
O]lolitiseradc ol'iirmiilningat· fii inflyta.
Jla d~· lika sakliga omfönniilningar mtgot Yiinll•! })d har hl. a.
sngts att interpellations- oeh fri1gPinstitutct Yore Pit fullgott, tillika
snnb!JarP oeh liitthanterligare ersiittniiJgsmPdel. (liyot·is lwr institutPi
ll])llgifier, som deelwrgegranskningen aldrig kan f:–·lla, !'ramför
allt niir det giillor de briinnande aktuella !'ragorna. ::len dd finnPs
]lit mimga håll en heniigenhct att överskatta interpellationenuw
oeh de enkla fri1gornas roll. Bortser mnn frim Yissa ]Jolitiskt tillspt'tsade
Pller sPnsationolla frågor, kring vilka intcrvellatimlPll beroder
tillfiille till en stor]Jolitisk eller l'll ]Jikani dPbait, Hr huvml-
299
Elis Håstarl
syftet med »spörsmålen» dock primärt blott att ge riksdagen
informationer. Någon egen undersökning kan en interpellant sällan
prestera. Hegeringen och inte han förfogar över materialet.
Och kammarens övriga ledamöter få inte i förväg del aY sYaret och
ha dessutom ofta svårt att fatta dess innehåll under uppliisningenen
uppliisning som även det annars eldigaste statsråd gör till ett
monotont, sifferspäckat kungörelseliisande. Tyi)iskt iir att intresset
för sYaren och frågestiillarnas kommentarer är minimalt bland
kammarledamöterna utom i de celebra undantagsfallen. Konstitutionsutskottet
diiremot har i den postuma granskning, som iir dess
uppgift, tillgäng till protokoll med tillhörande akter. Det kan göra
systematiska nndersökningar. Enligt Yad det uppgives skall utskottet
siirskilt i år ha igångsatt många dylika utredningar, iiven
om de flesta av dem stannat inom utskottet. Skulle utskottets uppgift
inskränkas till att framställa anmärkningar, iir det all anledning
att tro att intresset för granskningen skulle i hög grafl
slappas, från majoritetens sida diirför att den vore mån om att pj
prir·ka den parlamentariska regeringen och från minoritetens sida
diirfiir att den aldrig kunde pådikna gehör för även den mest Yiilmotiverade
anmiirkning. Aven om reservationsvis gjorda anmiirkningar
kunna ha en faktisk betydelse, i agitationen eller såsom eu
varning ellPr ett observandum, stiillas de dock aldrig under reell
debatt, enär statsråden inte ingå i svaromål på reservationer, oeh
bli diirför alltid något ofullgånget som parlamentariskt kontrollmedPI.
Blotta vetskapen om att konstitutionsutskottet i sin helhet
tar :dlvarligt, sakligt Ol'h opolitiskt på sitt granskningsåliggande
måste vara iignad att hiimma regeringens eventuella lust tm maktfnllkomlighet.
Och blir utskottets granskning blott ett sken, måste
detta a·skriir·ka kom]Jetent folk från att hlta inYiil.ia sig i det
grund l agsvå niande n tskottet.
not liirer knappast vara möjligt att förneka betydelsen av att
riksdagen har ett organ, som kontinuerligt låt Yara ett år efteråt
utövar en konstitutionell uppsikt. Övriga utskott iiro inte inriktade
h~irpä; de ha inte heller tid till uppgiften; dc pressas ofta till
snahha heslut in casu; dc förfoga dessutom inte över alla dc handlingar,
som konstitutionsutskottet har riitt att infordra. Sedan
statsyerksamlteten fått en tidigare oanad omfattning har ochont
av konstitutionell tillsyn inte blivit mindre utan måste tYiirtom
ha Yiixt, intP minst undPr en kristid då griinscrna för kom)letenserna
lätt hli flytande och effektivitetshehm-et siittes före rättssäkerhetssynpunkterna.
Det vore för öYrigt anmiirkningsYiirt, om
Den konstitutionella kontrollen
granskningen av regeringens allt mer maktpåliggande verksamhet
skulle avta samtidigt som statsrevisorernas kontroll av förvaltningen
intensifierats på sätt som skett under senare år. Konstitutionsutskottets
»revision» av regeringens handlingar skulle i myeket
kunna likna just statsrevisionens i stort sett sakligt anlagda,
positivt syftande, avpolitiserade granskningsyerksamhct. ~tt
tyngdpunkten dän·id bör ligga på konstitutionella oeh fön·altningsrättsliga
principfrågor ligger i öppen dag. Ett legaliserande
av institutet med omförmillan – eller vad namn det må bära -skulle
därför vara en stor saklig Yinning för nlrt framtida politiska
liv.
Elis Håstad.
:301

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism