Mats Johansson; Av frukterna känner man trädet
1999
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
E
Q)
~
+””
>::
w
ro
0..
o.._
::J
L.U
Av frukterna
känner man trädet
Vänsterns senaste försök att förklara, försvara och förneka kommunismens
folkmord har på nytt visat att ryktet om ideologiernas död är överdrivet. Men
kommunism och nationalsocialism är inte de enda levande våldsideologierna.
Även andra ismer hotar. 1av Mats Johansson
”
VÅRA STÖRSTA BEKYMMER har sin upprinnelse i något som är lika beundransvärt och
sunt som det är farligt- vår otålighet att förbättra villkoren för våra medmänniskor”, skriver vetenskapsmannen Karl Popper (1902-1994) i sin plädering
mot den auktoritära utopismen, utförd i klassikern Det
öppna samhället och dess fiender. Boken, en idekritisk
analys av Platan, Hegel och Marx, skrevs i en tid när de
totalitära krafterna slet sönder Europa för andra gången
detta sekel; Popper inledde skrivandet den dag i mars
1938 när tyskarna anslöt Österrike till det ariska tusenårsriket. Han satte punkt fem år senare, när Röda armen
vintern 1943 hade krossat Wehrmacht vid Stalingrad.
I förordet till andra upplagan, daterat 1950, berättar
Popper hur den optimism som han hade känt över möjligheterna att besegra de absoluta ideerna övergick i
depression efter krigsslutet, när det kalla kriget tog vid.
Men efter ett besök i Amerika kände han sig åter hoppfull, sedan han upplevt ”människors längtan att befria
sig och sina själar från auktoritetens och fördomarnas
förmyndarskap.”
D
ET VAR ONEKLIGEN möjligheternas tid, 50-talet. Vi
kände det, vi som föddes då, utan fyrtiotalisternas
krigsneuroser. Nazism och kommunism hade slagits tillbaka. Diktatorernas visioner av paradiset på jorden, med
vilka man hade kunnat bedra så många så länge, skulle
ersättas av marknadstillväxt och reformism, ”piecemeal
engineering” som Popper med ett av sina nyckelbegrepp
kallade den sociala ingenjörskonsten. Säga vad man vill
om detta vardagens politiska hantverk, men nog hade
det mer att erbjuda mänskligheten än de revolutionära
drömmar som för många miljoner människor slutade i
Auschwitz, Gulag och Laogai.
Enligt Popper började eländet med Platan. Redan 350
år f Kr beskrev denne filosof den inlärda hjälplöshetens
princip som ligger till grund för individens underordning under staten/kollektivet/ledaren än idag: ”Den viktigaste principen är att ingen, vare sig man eller kvinna,
någonsin bör vara utan ledare. Ej heller bör någons sinne
vänjas vid att låta honom göra något som helst på eget
bevåg, vare sig av nit eller på lek. .. Tex bör han bara stå
upp, röra sig, tvätta sig eller inta sina måltider, om han
blivit tillsagd att göra detta. Kort sagt bör han lära sin
själ genom långvarig vana att aldrig ens drömma om att
handla självständigt och att bli helt oförmögen till det.”
D
ENNA MÄNNISKOSYN, som Platan delar med bland
andra Lenin och den amerikanska marinkårens drill
sergeants, hänger logiskt ihop med tanken på den starke
mannen, som Platon med Poppers ord såg som ”en stor
lagstiftare vars intellektuella krafter och moral skulle
förmå göra slut på perioden av politiskt förfall.” Denne
statsman skulle vara stigen ur eliten, krigarnas och filosofernas kast, för att kunna hålla de vulgära krämarna
och massorna på plats. Just en man på tronen skulle det
vara, eftersom Platons skapelsehierarki utgick från en
degenereringsprocess där kvinnor och djur hade uppstått ur mannen. Kvinnor, barn, ägodelar och måltider
skulle delas gemensamt för att motverka privatisering
och kommersialisering. Med censur och indoktrinering
styrdes tänkandet rätt. Barnamord var nödvändigt för
att ”väktarnas ras måste hållas ren”, ty ”inblandning eller
övergång från en klass till en annan är en grov förbrytelse
mot staten.” Mänskliga rättigheter fick stå tillbaka för
statsnyttan, eftersom ”du skapades för det helas skull
och inte det hela för din skull.” Såskulle samhällsförändringen kunna vändas tillbaka till idealtillståndet, den
”hejdade” staten i det stationära samhället, som förebå-
dade guldålderns återkomst.
DETTA KÖRSCHEMA återkommer med förbluffande
exakthet i 1900-talets folkmordsideologier. De
exkluderande ismerna- tribalism, nationalism, sexism,
rasism, kommunism, korporativism, religiös fundamentalism, ekologism-bygger alla på politisk ojämlikhet, på att sätta en kategori över andra; stammen, folket, könet, rasen, klassen, yrket, tron, eller som i den
mlSvensk Tidskrift 11999, nr zl
gröna extremismen djur och natur över människan. Mot
dessa läror står de inkluderande tankemönstren, liberalism och globalism, som trots allt sprider sig över jorden tack vare två kraftfulla instrument i de individuella
rättigheternas tjänst: demokrati och marknadsekonomi.
Priset för denna utveckling är de dödliga ismernas
återkomst, ty många grupper har intresse av att tillhöra
maktskiktet i den ”hejdade” staten, det statiska samhälle där just deras kategori har makt. Därför ser de demokrati och marknadsekonomi som onda krafter, eftersom
förändring, mångfald och konkurrens hotar den egna
maktpositionen. Det är ingen historiens slump att ytterligheterna möts i rödbrun kamp mot demokrati och
marknad, som Zjuganov och Zjirinovskij i Ryssland
(minns Stalin-Hitler-pakten). På Balkan har Milasevie
med sitt löfte att återupprätta storserbien genomfört ett
ideologiskt klädbyte från kommunism till extremnationalism som för tanken till franska och italienska socialisters omvändelse till fascismen på 30-talet. Det är heller ingen tillfällighet att det främst är i det efterblivna
östra Tyskland som nazistgrupper åter växer upp mitt i
Europa. DDR-staten gav ingen träning i mångkulturell
samlevnad.
HISTORIEN ÄR ALLTSÅ inte slut. En påminnelse om
konsekvenserna av antisemitism ges i stephane
Bruchfelds och Paul Levines skrift om Förintelsen i Europa 1933-45, Om detta må ni berätta, som ingår i det angelägna projektet Levande historia. Dödens historia är temat
för en annan högaktuell utgåva, tegelstenen Kommunismens svarta bok (red: Stephane Courtois), i vilken en rad
Svensk Tidskrift
Har du missat något nummer av
Svensk Tidskrift?
Vi har en begränsad upplaga av de två senaste årens
utgivning (förutom nummer 4/1997) som vi säljer billigt.
För enstaka nummer betalar du 20 kronor. Vill du
köpa utgivningen för ett helt år tar vi 100 kronor, och
för två år 150 kronor. För 70 kronor får du också en
inbindningspärm.
Skriv, ring eller taxa in din beställning. Adress och
telefonnummer finns i tidskriftens innehållsförteckning.
Det går naturligtvis också bra att skicka e-post till
mimmi.krstic@svensktidskrift.se.
Journalistik som inte dör
franska historiker redogör för de röda massmorden på
ett sätt som lett till årslånga debatter och bästsäljande
upplagor i Frankrike, Tyskland och Italien. Den kan med
fördel läsas bredvid Staffan Skotts nyutkomna kortversion Aldrig mer! som pedagogiskt beskriver vad som
hände i Lenins och Stalins Sovjetunionen, Maos Kina och
Pol Pots Kambodja. Denna skrift borde sättas i händerna
på alla gymnasieelever, men även unga och gamla kommunister som nu med den drucknes envishet hävdar att
de inte har någon skuld eftersom deras lära aldrig har
förverkligats, bara utnyttjats som förevändning av sådana som utfört dåd ”i kommunismens namn”.
EN SÅDAN REVISIONIST är riksdagsledamoten Kalle
Larsson (k), som prövade tricket i en debatt mot mig
i Rapports morgonprogram för en tid sedan; riktig kommunism har inte funnits. Det påminner mig om det amerikanska talesättet om folk som till skillnad från Larsson förnekar att de är kommunister: if it walks like a
duck, and talks like a duck- than it’s probably a duck.
Om alla kommunistpartier tar makten med våld och
sedan inför diktatur, i enlighet med marxism-leninismens princip om ”proletariatets diktatur”, ligger det nära
till hands att tro att de förverkligar kommunismen, inte
bara agerar i dess namn.
Av trädet känner man frukten.
Mats Johanssan (mats.johansson@svensktidskrift.se) är
förutom redaktör för denna tidskrift bl a kolumnist i Svenska
Dagbladet och författare till De svarta åren. Minnen från andra sidan
(Timbro, 1998).
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera på Svensk
Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare och
civilare Sverige!
Svensk Tidskrift Prenumeration: 295 kr.
Studentpris: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.Sätt in
pengarna på post- eller bankgiro med namn och adress
på talongen. Eller skicka e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.
lSvensk Tidskrift 11999, nr 2l[l
Q)
~
+””
>::
w
ro
0..
o.._
::J
L.U
Av frukterna
känner man trädet
Vänsterns senaste försök att förklara, försvara och förneka kommunismens
folkmord har på nytt visat att ryktet om ideologiernas död är överdrivet. Men
kommunism och nationalsocialism är inte de enda levande våldsideologierna.
Även andra ismer hotar. 1av Mats Johansson
”
VÅRA STÖRSTA BEKYMMER har sin upprinnelse i något som är lika beundransvärt och
sunt som det är farligt- vår otålighet att förbättra villkoren för våra medmänniskor”, skriver vetenskapsmannen Karl Popper (1902-1994) i sin plädering
mot den auktoritära utopismen, utförd i klassikern Det
öppna samhället och dess fiender. Boken, en idekritisk
analys av Platan, Hegel och Marx, skrevs i en tid när de
totalitära krafterna slet sönder Europa för andra gången
detta sekel; Popper inledde skrivandet den dag i mars
1938 när tyskarna anslöt Österrike till det ariska tusenårsriket. Han satte punkt fem år senare, när Röda armen
vintern 1943 hade krossat Wehrmacht vid Stalingrad.
I förordet till andra upplagan, daterat 1950, berättar
Popper hur den optimism som han hade känt över möjligheterna att besegra de absoluta ideerna övergick i
depression efter krigsslutet, när det kalla kriget tog vid.
Men efter ett besök i Amerika kände han sig åter hoppfull, sedan han upplevt ”människors längtan att befria
sig och sina själar från auktoritetens och fördomarnas
förmyndarskap.”
D
ET VAR ONEKLIGEN möjligheternas tid, 50-talet. Vi
kände det, vi som föddes då, utan fyrtiotalisternas
krigsneuroser. Nazism och kommunism hade slagits tillbaka. Diktatorernas visioner av paradiset på jorden, med
vilka man hade kunnat bedra så många så länge, skulle
ersättas av marknadstillväxt och reformism, ”piecemeal
engineering” som Popper med ett av sina nyckelbegrepp
kallade den sociala ingenjörskonsten. Säga vad man vill
om detta vardagens politiska hantverk, men nog hade
det mer att erbjuda mänskligheten än de revolutionära
drömmar som för många miljoner människor slutade i
Auschwitz, Gulag och Laogai.
Enligt Popper började eländet med Platan. Redan 350
år f Kr beskrev denne filosof den inlärda hjälplöshetens
princip som ligger till grund för individens underordning under staten/kollektivet/ledaren än idag: ”Den viktigaste principen är att ingen, vare sig man eller kvinna,
någonsin bör vara utan ledare. Ej heller bör någons sinne
vänjas vid att låta honom göra något som helst på eget
bevåg, vare sig av nit eller på lek. .. Tex bör han bara stå
upp, röra sig, tvätta sig eller inta sina måltider, om han
blivit tillsagd att göra detta. Kort sagt bör han lära sin
själ genom långvarig vana att aldrig ens drömma om att
handla självständigt och att bli helt oförmögen till det.”
D
ENNA MÄNNISKOSYN, som Platan delar med bland
andra Lenin och den amerikanska marinkårens drill
sergeants, hänger logiskt ihop med tanken på den starke
mannen, som Platon med Poppers ord såg som ”en stor
lagstiftare vars intellektuella krafter och moral skulle
förmå göra slut på perioden av politiskt förfall.” Denne
statsman skulle vara stigen ur eliten, krigarnas och filosofernas kast, för att kunna hålla de vulgära krämarna
och massorna på plats. Just en man på tronen skulle det
vara, eftersom Platons skapelsehierarki utgick från en
degenereringsprocess där kvinnor och djur hade uppstått ur mannen. Kvinnor, barn, ägodelar och måltider
skulle delas gemensamt för att motverka privatisering
och kommersialisering. Med censur och indoktrinering
styrdes tänkandet rätt. Barnamord var nödvändigt för
att ”väktarnas ras måste hållas ren”, ty ”inblandning eller
övergång från en klass till en annan är en grov förbrytelse
mot staten.” Mänskliga rättigheter fick stå tillbaka för
statsnyttan, eftersom ”du skapades för det helas skull
och inte det hela för din skull.” Såskulle samhällsförändringen kunna vändas tillbaka till idealtillståndet, den
”hejdade” staten i det stationära samhället, som förebå-
dade guldålderns återkomst.
DETTA KÖRSCHEMA återkommer med förbluffande
exakthet i 1900-talets folkmordsideologier. De
exkluderande ismerna- tribalism, nationalism, sexism,
rasism, kommunism, korporativism, religiös fundamentalism, ekologism-bygger alla på politisk ojämlikhet, på att sätta en kategori över andra; stammen, folket, könet, rasen, klassen, yrket, tron, eller som i den
mlSvensk Tidskrift 11999, nr zl
gröna extremismen djur och natur över människan. Mot
dessa läror står de inkluderande tankemönstren, liberalism och globalism, som trots allt sprider sig över jorden tack vare två kraftfulla instrument i de individuella
rättigheternas tjänst: demokrati och marknadsekonomi.
Priset för denna utveckling är de dödliga ismernas
återkomst, ty många grupper har intresse av att tillhöra
maktskiktet i den ”hejdade” staten, det statiska samhälle där just deras kategori har makt. Därför ser de demokrati och marknadsekonomi som onda krafter, eftersom
förändring, mångfald och konkurrens hotar den egna
maktpositionen. Det är ingen historiens slump att ytterligheterna möts i rödbrun kamp mot demokrati och
marknad, som Zjuganov och Zjirinovskij i Ryssland
(minns Stalin-Hitler-pakten). På Balkan har Milasevie
med sitt löfte att återupprätta storserbien genomfört ett
ideologiskt klädbyte från kommunism till extremnationalism som för tanken till franska och italienska socialisters omvändelse till fascismen på 30-talet. Det är heller ingen tillfällighet att det främst är i det efterblivna
östra Tyskland som nazistgrupper åter växer upp mitt i
Europa. DDR-staten gav ingen träning i mångkulturell
samlevnad.
HISTORIEN ÄR ALLTSÅ inte slut. En påminnelse om
konsekvenserna av antisemitism ges i stephane
Bruchfelds och Paul Levines skrift om Förintelsen i Europa 1933-45, Om detta må ni berätta, som ingår i det angelägna projektet Levande historia. Dödens historia är temat
för en annan högaktuell utgåva, tegelstenen Kommunismens svarta bok (red: Stephane Courtois), i vilken en rad
Svensk Tidskrift
Har du missat något nummer av
Svensk Tidskrift?
Vi har en begränsad upplaga av de två senaste årens
utgivning (förutom nummer 4/1997) som vi säljer billigt.
För enstaka nummer betalar du 20 kronor. Vill du
köpa utgivningen för ett helt år tar vi 100 kronor, och
för två år 150 kronor. För 70 kronor får du också en
inbindningspärm.
Skriv, ring eller taxa in din beställning. Adress och
telefonnummer finns i tidskriftens innehållsförteckning.
Det går naturligtvis också bra att skicka e-post till
mimmi.krstic@svensktidskrift.se.
Journalistik som inte dör
franska historiker redogör för de röda massmorden på
ett sätt som lett till årslånga debatter och bästsäljande
upplagor i Frankrike, Tyskland och Italien. Den kan med
fördel läsas bredvid Staffan Skotts nyutkomna kortversion Aldrig mer! som pedagogiskt beskriver vad som
hände i Lenins och Stalins Sovjetunionen, Maos Kina och
Pol Pots Kambodja. Denna skrift borde sättas i händerna
på alla gymnasieelever, men även unga och gamla kommunister som nu med den drucknes envishet hävdar att
de inte har någon skuld eftersom deras lära aldrig har
förverkligats, bara utnyttjats som förevändning av sådana som utfört dåd ”i kommunismens namn”.
EN SÅDAN REVISIONIST är riksdagsledamoten Kalle
Larsson (k), som prövade tricket i en debatt mot mig
i Rapports morgonprogram för en tid sedan; riktig kommunism har inte funnits. Det påminner mig om det amerikanska talesättet om folk som till skillnad från Larsson förnekar att de är kommunister: if it walks like a
duck, and talks like a duck- than it’s probably a duck.
Om alla kommunistpartier tar makten med våld och
sedan inför diktatur, i enlighet med marxism-leninismens princip om ”proletariatets diktatur”, ligger det nära
till hands att tro att de förverkligar kommunismen, inte
bara agerar i dess namn.
Av trädet känner man frukten.
Mats Johanssan (mats.johansson@svensktidskrift.se) är
förutom redaktör för denna tidskrift bl a kolumnist i Svenska
Dagbladet och författare till De svarta åren. Minnen från andra sidan
(Timbro, 1998).
Tror du att ideer
spelar roll?
Då är det säkrast att du börjar prenumerera på Svensk
Tidskrift.
Vi ger dig inblick i samhällets idedebatt,
en kvalificerad samtidsanalys och politisk journalistik.
Vår ide är enkel. Vi tror att människan spelar roll!
Vår åsikt är enklare. Vi tror på ett friare och
civilare Sverige!
Svensk Tidskrift Prenumeration: 295 kr.
Studentpris: 100 kr.
Tidskriften utkommer med sex nummer årligen.Sätt in
pengarna på post- eller bankgiro med namn och adress
på talongen. Eller skicka e-post till:
prenumeration@svensktidskrift.se.
Postgiro: 7 27 44-6. Bankgiro: 575-7620.
lSvensk Tidskrift 11999, nr 2l[l