Mats Fält: Rättvisa för glesbygden

Norrlands-Partiet gick som ett schweiziskt tåg i valet i Västernorrland. Det blev succéresultat i både kommunerna och regionen. De båda ledarna, den ena tidigare regionråd för Socialdemokraterna – den andra ledande representant för Sjukvårdspartiet, kunde skåla i champagne i det gemensamma hemmet.

Det nya partiet krav handlar dels om mer och bättre i största allmänhet, dels om mer självstyre för Norrland och en mer rättvis fördelning av landets resurser. Mer pengar till glesbygden och mindre till södra Sveriges storstäder. Mer självstyre kan man alltid diskutera även om frågan är komplicerad. När det gäller sjukvården kräver många snarare motsatsen – gärna självstyre men först lika bra vård i hela landet. Det är svårt att förena ökat självstyre med identiska resultat inom de områden som ses som centrala. Det brukar ofta vara de flesta. På samma sätt som en kommuns ”kärnverksamhet” ofta visar sig svara för nästan hela budgeten.

Ökat självstyre handlar om hur vi vill se på vårt land. Är vi ett land där vi i huvudsak sköter saker solidariskt, med rimligt utrymme för lokala och regionala avvikelser och variationer? Eller är vi en samling regioner som mest av praktiska skäl låter regeringen sköta främst försvaret? Vi bör tillåta kommuner och regioner att gå före när nya bra saker utvecklas. Samtidigt kommer det alltid kritik när någon kommun visar sig ha det sämre eller bättre inom något viktigt område. När den franske presidenten Pompidou först hörde talas om ”regionernas Europa” undrade han om inte det var just den uppdelningen av vår kontinent som vi avskaffade efter medeltiden?

Fördelningen av våra resurser är minst lika komplicerad. Ofta talas det om gruvor, vind- och vattenkraft. Men varför är det just dessa verksamheter vars värde bör omfördelas? Tillför inte Stockholms konsultbyråer och spelindustrin i Skövde värde till vårt gemensamma hushåll? Är det bara i glesbygden i Norrland som det krävs nya regler och mer generösa villkor för de som råkar bo i närheten? Vissa verksamheter har externa störande effekter men det har de även i Skåne och Småland. Glesbygd finns även söder om Stockholm. Norrlandspartiet har knappast tänkt sig att resultatet av omfördelningen främst ska bli mer pengar till bönder på Österlen som tvingas acceptera störande vindkraftverk.

I Norge får kommuner med vattenkraftverk en särskild ersättning från staten. Det är bra för de kommunerna men hjälper bara indirekt grannkommunerna som inte har några vattenkraftverk. Ibland har skillnaderna blivit väldigt konstiga. I samma region finns det plötsligt kommuner med radikalt olika ekonomiska villkor, kommuner som ingår i samma blodomlopp när det gäller både näringsliv och infrastruktur.

Det finns naturligtvis uppenbara skillnader på olika typer av verksamhet. För till exempel gruvor svarar lönekostnaderna för en betydligt mindre andel av omsättningen än för konsultbyråer i Göteborg eller Linköping. Det är lättare att ge kommunerna en större del av värdet som skapas i det senare fallet. Enklast vore kanske att utgå från dagens läge och omfördela en del av tillkommande arbetsgivaravgifter till de kommuner som på olika sätt bidragit till de nya arbetstillfällen som skapats? Det har föreslagits i en rapport som skrivits av Sveriges Kommuner och Regioners tidigare chefsekonom Annika Wallenskog för kommunförbundet Storsthlm – ”Ekonomiska incitament för tillväxt i kommuner”. Det är underligt att ha ett system som inte gör det mer lönsamt för en kommun eller region att gynna tillväxt och utveckling. Ett sådant system har vi idag.

Parallellt borde vi fundera på hur de kommuner som på gott och ont är eller blir platsen för mer kapitalintensiva verksamheter kan få en mer rimlig del av kakan. Då borde vi dock se till att ett nytt system för värdefördelning verkligen omfattar de näringar som har jämförbara konsekvenser för de människor som bor i det berörda området. En gruva i Småland liknar en gruva i Norrbotten. Ett vindkraftverk kan sänka fastighetspriserna både i Gryts skärgård och på Gotland.

Ett besläktat problem är hur vi hanterar utgifter för infrastruktur och offentlig service kopplat till större expanderande projekt, som de som nu är aktuella i Norrbotten. I rapporten ”Industriella omställningen och dess samhällsekonomiska konsekvenser”, som skrivits på uppdrag av Region Norrbotten, beskrivs vad det handlar om. Här gäller det att både fördela bördorna på ett rimligt sätt och stimulera tillväxt utan att uppmuntra till ännu fler Stålverk 80. Spåren förskräcker.

Dess värre går det inte att köra historien i repris. En av de mest relevanta förklaringarna till utflyttningen från Norrland var den solidariska lönepolitiken. Målet var att samma arbete skulle ge samma lön oavsett var i Sverige verksamheten bedrevs. En på många sätt rimlig men samtidigt fyrkantig princip. Den gynnade tillväxten men glömde bort andra värden. En konsekvens blev att de som berördes inte själva fick ta ställning till om kanske trots allt lite lägre lön utan flytt till Stockholm och Göteborg varit ett bättre alternativ. Det stora systemet körde över det som många uppskattade i lokalsamhället. Alla såg inte avståndet till tunnelbanor och köpgallerior som ett problem. För andra var flytten söderut en självklarhet av andra skäl.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun