Edward Hamilton: Miljarder risker i en rödgrön regeringsförhandling

Centerns invit till ett rödgrönt kunskaps-seminarium på Lidingö kan komma att öppna dörren för mer skarpa regeringsförhandlingar. I potten ligger inte enbart vilka partier som ska ingå i en regering, men också enskilda sakfrågor med tydlig sprängkraft. Den politiska och ekonomiska kostnaden för varje vänsterreform måste upp till ytan.

I sann Harpsund-anda har Centern i veckan bjudit in arbetsmarknadens parter till Högberga Gård på Lidingö. På ytan presenteras initiativet som en analys av nuläget, men alla förstår att terapisamtalet kan öppna för en subtil förhandling.

Just Lidingö har ett särskilt symbolvärde. Det var där, på Bosön, som C, L, Mp och S låste in sig de sista dagarna för att teckna de 73 punkter som till slut blev januariavtalet. Dokumentet var styrande mellan åren 2018 till 2022, förutom de gånger som en moderat budget baxades igenom riksdagen.

Vägen till ett nytt avtal hösten 2026 är sannolikt krokig, med ett antal statsministeromröstningar och några hemliga lappar framåt november. Hösten kan också sluta med en moderat statsbudget. Men vad Centern nu har gjort är att försöka dyrka upp de röda linjerna mot rödgardisterna.

Journalister och opinionsbildare fokuserar nu på den mest uppenbara konfliktzonen: Vilka partier ska sitta i regeringen?

Snart kommer emellertid fokus riktas mot riktiga sakfrågor. Näringslivets organisationer har varit noggranna med att identifiera karensregler, arbetstidsförkortning och de mest flagranta skatteförslagen som en No Go för Centern. Stockholms Handelskammare har till och med överlämnat en lista med punkter som det före detta Bondeförbundet inte får släppa igenom. Och tunga skogsföretag varnar redan nu för konsekvenserna om äganderätten inte respekteras.

Det är sannolikt att Centern svarar upp och håller emot näringslivets röda linjer. Men dessa punkter skymmer sikten för de enorma utgiftsökningar som kan komma som brev på posten i steg två.

För bakom näringslivets stoppbollar finns reformer som kostar skattepengar på riktigt. S, V och Mp är överens om att kraftigt höja kostnaderna för bidrags- och transfereringssystemen. A-kassan ska göras mer generös genom en takhöjning och en 200-dagars regel med 80 procent av ersättningen.

En ny ”arbetarpension” har lanserats av arbetarrörelsen med dunder och brak i valrörelsen, en reform som V och Mp kan ställa sig bakom. Till det kommer löften om höjda garantipensioner, slopat bidragstak för personer med försörjningsstöd och höjda nivåer i sjukförsäkringen.

En ytterligare angränsande reform är indexerat statsbidrag – en reform som skulle innebära att offentliga verksamheter inte längre behöver eftersträva ständig förbättring.

Det är svårt att sätta en exakt siffra på de kostnader som ligger på bordet. Men sannolikt kommer offentliga finanser att belastas med i storleksordningen 25 till 40 miljarder kronor. Effekten på arbetade timmar och sysselsättning kommer också att vara betydande.

Vad talar för att Centern släpper igenom dessa förslag? Well, det räcker med att kika på hur Centern agerade förra gången de agerade i ett rödgrönt regeringsunderlag.

Under JÖK-eran åren 2018 till 2022 slog sig Centerpartiet för bröstet om de liberala reformer som avancerades. Det är sant att värnskatten slopades. Likafullt sjösattes en LAS-uppgörelse, med både plus och minus.  

Vad som står klart är att bidragsnivåerna i socialförsäkringssystemen ökade dramatiskt. Betydande utgiftshöjningar släpptes igenom: Kraftigt höjd A-kassa, höjda ersättningar i sjukförsäkringen, en ”trygghetspension”, utredning om familjevecka och vidlyftigt omställningsstudiestöd.

Vän av ordning kan påpeka att Tidö-partierna trots allt behöll dessa reformer. Och visst sjösattes vissa av bidragshöjningar under pandemin? Jo, men när en bidragsreform väl är genomförd är det svårt att backa från den.

Styrkan är att kunna hålla emot, något Centern inte gjorde under JÖK-eran. Nu är dessutom situationen ännu mer prekär: Liberalerna som var parhäst har bytts ut mot socialisterna i Vänsterpartiet.

Slutsatsen är glasklar: Just nu springer alla på bollen kring de omedelbara konfliktytorna. Men vad händer om de rödgröna partierna låser in sig igen på Bosön och kommer ut med ett avtal, i vilken Centern accepterar en chockhöjning i socialförsäkringen mot att Vänstern inte får plats i en regering?

Förutom att kostnaden skulle vara hög, kan en ofinansierad bidragsbomb också påverka inflation och kommande räntehöjningar, något som Riksbankschefen indikerade förra veckan.

Det politiska priset för en rödgrön kaos-förhandling har inte åskådliggjort. Här finns miljarder risker som måste granskas och diskuteras, förslag för förslag.

De rödgröna kommer till ett dukat bord. Svensk tillväxt, företagande och jobb ligger i potten.

Don´t mess it up.

Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och Public Affairs-konsult