Mats Fält: Momsen och vallagarna

Gunnar Sträng lovade en gång att momsen skulle vara en tillfällig extra skatt på det vi köper i affären. Så blev det inte. Idag är det en inkomstkälla som ingen finansminister vill vara utan.

Det finns fler tillfälliga lagar som blivit kvar väldigt länge. I USA röstade man 1965 igenom ”the voting rights act”. Det var en del av uppgörelsen med rasdiskrimineringen i de demokratiskt styrda sydstaterna. Problemet fanns även i väster och norr men det var en del av samhällsordningen på ett helt annat sätt där John F Kennedys partikamrater styrde i ensamt majestät. Delstaterna i söder var sedan länge i praktiken enpartistater. Andra partier gjorde sig sällan besväret att ställa upp i val – utgången var ändå given.

Det var rimligt att ge domstolarna extra stor makt över valen i de stater där stora delar av befolkningen förvägrades den självklara rätten att rösta. Dessa regler skulle gälla tills de problem man ville komma åt inte längre var så stora att de motiverade de särskilda reglerna. Nu har det gått 61 år. Mycket har hänt på vägen.

Domstolarna fick rätt att granska hur valen genomfördes, hur rösterna räknades och även hur gränserna för valdistrikten drogs. Kraven kom till slut även att indirekt gälla valens resultat. Genom att kräva gränser för valdistrikten som gjorde det möjligt för medborgare från olika minoriteter att bli valda styrdes även det partipolitiska utfallet. Eftersom framför allt svarta väljare alltmer röstade på demokraterna – trots partiets djupt rasistiska historia – blev minoritetsdistrikten en ständig bonus för demokraterna.

Idag har majoriteten i Högsta domstolen dragit slutsatsen att situationen efter 61 år är radikalt annorlunda. USA är inte längre ett land där rasism är accepterad i stora grupper. Det är tvärtom, liksom många andra länder i väst, ett samhälle där de flesta tar avstånd från rasism. Problemet är betydligt större i andra delar av världen. Det mest uppenbara, men sällan diskuterade, exemplet är Kina.

En konsekvens av hur domstolens majoritet ser på utvecklingen är att den agerar för att avveckla de särskilda regler som styrt valen i sydstaterna. Det senaste beslutet handlar om de valkretsar där ledamöterna i representanthuset väljs i Alabama. Domstolen godkände den nya indelningen och därmed också delstatens rätt att organisera valen – både de som handlar om lokala frågor och de som direkt påverkar vem som har makten i Washington DC. Ett tidigare liknande fall handlade om valkretsar i Lousiana.

Med domstolens nya linje närmar man sig det läge som var utgångspunkten från början – valen sköts av delstaterna. Det har i huvudsak fungerat bra även om undantag finns. Konservativa grupper har ibland uppfattat det som att domstolarna i tveksamma fall krävt omräkningar ”tills demokraten vunnit”.

Trump är som bekant missnöjd med framför allt presidentvalet 2020. Hans förslag är att den federala regeringen tar över ansvaret – något de flesta avvisar. Ett av argumenten är att det är säkrare att 50 delstater ansvarar för valen än att den federala regeringen ensam styr processen.

Även med Högsta domstolens nya linje är det självfallet inte lagligt att använda valsystemet för att diskriminera vissa folkgrupper. Däremot är det, liksom det alltid varit, möjligt att dra gränser som gynnar det parti som har makten i en delstat. Det kan få konsekvenser för olika gruppers representation men så länge de argument som framförs för indelningen i valdistrikt inte handlar om etniskt ursprung, kommer resultatet att accepteras av det juridiska systemet.

Fullständig rättvisa är ofta svår att uppnå men att behandla alla väljare på samma sätt oavsett etniskt ursprung, borde inte vara en kontroversiell princip. Att sedan de som drabbas av förändringen visar sitt missnöje är samtidigt inte konstigt. Martin Luther Kings principer blir inte sämre för att de tillämpas av konservativa domare.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö Kommun