Mats Fält: Läget i ”Lykkeland”
Norge är fantastiskt. Vackert, rikt och välorganiserat med en befolkning som nästan alltid gör att besökare verkligen känner sig välkomna, oavsett om det är i svindlande fjorddalar eller i de tre lagom stora metropolerna Oslo, Bergen och Stavanger. Den utveckling som beskrivs i TV-serien ”Lykkeland”, visad på SVT 2019, från brist på resurser till blomstrande oljestat, kan bland annat upplevas vid stranden i huvudstaden. Bredvid den imponerande operan tronar det nya Munchmuséet, ovanför en strand som är full av både norrmän och turister. På Paris Plage lite längre söderut kan man bara solbada, i Oslo går det bra att både simma och dyka. Det är minst lika varmt i Oslo den andra helgen i juni.
Den politiska temperaturen är av konstitutionella skäl inte lika hög. Eftersom institutionen nyval saknas i vårt västliga broderland sitter de flesta regeringar tämligen säkert i sadeln. Sjögången kan dock ändå ställa till rejäla problem. Det har även drabbat dagens koalition mellan Arbeiderpartiet och det norska Senterpartiet. Jonas Gahr Störes regering styr med stöd av Socialistisk Venstre sedan segern mot Erna Sohlbergs höyreledda koalition hösten 2021.
Regeringens opinionssiffror är usla. Den skulle inte ha en chans om väljarna gått till valurnorna under hösten. Hur impopulär regeringen lyckats bli kommer att visa sig i det stundande kommunalvalet. Eftersom Norge är ett normalt land med skilda valdagar finns det flera tillfällen att läsa av stämningen i nationen.
Senterpartiet var inför stortingsvalet tidvis landets största parti med stöd framför allt på landsbygden. Om man tittar på en karta över vilka partier som dominerar i olika områden framstår Senterpartiet som den dominerande politiska kraften, i de stora städerna är läget dock ett annat. Inför valet sjönk dock siffrorna och idag är de pinsamt låga. Det har varit svårt att med framgång agera i regeringsställning som decentralistisk lillebror till den gamla maktkolossen Arbeiderpartiet.
Störes parti ligger klart till vänster om sina vänner i Sverige och för en envis kamp mot valfrihet och företagande inom välfärden. Högre kapitalskatter hotar att skapa en ny flyktvåg bland landets entreprenörer. Oljeinkomsterna gör att Norge har råd med även mindre begåvade förslag men väljarna uppskattar det inte och Senterpartiet drabbas hårdast av motreaktionen.
Arbeiderpartiet brukar framstå som professionellt men även den auran har falnat under senare tid. Det blir ofta fel och väljarna är inre lika imponerade som under rörelsens glansdagar. Huruvida statsministerns personliga förhållanden spelar någon roll i sammanhanget är oklart. Rika socialdemokrater är ju numera ett omdiskuterat tema i Sverige. Jonas Gahr Störe har en större egen förmögenhet och påverkas knappast själv av de begränsningar av privat vård och omsorg som regeringen drivit igenom.
Oppositionsledaren Erna Sohlberg förblir populär och skulle utan problem kunna bilda regering om opinionssiffrorna står sig. Höyres stöd i opinionen ligger på rekordnivå och det numera allmänt accepterade Fremskrittspartiet klarar sig också bra. Venstre ligger också mer stabilt till än vanligt.
Huruvida Sohlberg kan få sällskap av Kristelig Folkeparti i en ny ministär är dock ytterst osäkert. Efter att ha svängt ett otal gånger i sin inställning till samarbete med Fremskridtspartiet var man nära att ramla ur stortinget redan 2021. För inte så länge sedan var KrFs Kjell Magne Bondevik statsminister i en borgerlig regering. Lokala samarbeten med det gammalkommunistiska Rödt har inte gjort det lättare att förstå vart de norska Kristdemokraterna är på väg. KrF var aldrig lika borgerligt som svenska KD blivit idag men att samarbeta med ett extremt parti, som ser religion som ett opium för folket, är ändå en oväntad utveckling.
Rödt är ett bekymmersamt inslag i den norska partifloran. Om man ska vara rättvis så har man samma mål som det svenska Vänsterpartiet – att införa ett socialistiskt system som hittills aldrig gått att förena med vare sig välstånd eller demokrati – men i Rödt är retoriken mer radikal och viljan att ligga lågt i principiella frågor inte lika tydlig. Den interna debatten om Putin och kriget i Ukraina pågår ständigt och borde vara fullt tillräcklig för att skrämma bort väljarna i en rik och demokratisk välfärdsstat. Rödt är ett betydligt större hot mot demokratin än en och annan tomte i Sylvi Listhaugs FrP. Trots detta ligger gammalkommunisterna stadigt över spärren till stortinget. Människor är konstiga – även i Norge.
Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun