Mats Fält: En familj i Europas mitt

Det blev en riktig tegelsten, Dick Harrisons bok om familjen Habsburgs historia. Det är inte så konstigt. Familjen dominerade europeisk politik under hundratals år och härskade på tre kontinenter. Genom att ovanligt genomtänkt använda äktenskap som ett politiskt instrument lyckades man ta kontrollen över allt större delar av Europa. Inte minst i konkurrensen om de italienska småstaterna spelade både ärkehertigar och ärkehertiginnor en central roll genom att gifta in sig i de familjer som redan kontrollerade stater som Parma, Modena och Toscana. Sedan blev de mer eller mindre tydligt redskap för familjens samordnade politik för att bevara och stärka sin ställning.

”Huset Habsburg” (Historiska Media, 2026) är liksom de flesta av Harrisons böcker verkligen en riktig historiebok. Här finns inte bara en personförteckning och en utförlig litteraturlista, här finns mängder av pedagogiska kartor och både vackra och intressanta bilder som underlättar förståelsen av den värld som var familjens. Att författaren känner sympati för huvudpersonerna är uppenbart. Ibland förklaras saker som vi idag uppfattar som underliga eller omänskliga av tidens annorlunda sätt att se på saker. Det är viktigt med perspektiv. Vilket inte hindrar Harrison från att ibland konstatera att även familjen Habsburgs företrädare kunde fatta både dåliga och direkt katastrofala beslut. Ärkehertig Mack var en usel general under Napoleonkrigen och många av Josef II:s reformer var i otakt med tiden och stupade på motstånd från grupper som aldrig accepterade kejsarens sätt att tänka. Antisemitiska kampanjer var aldrig en bra idé, liksom det sista århundradets underfinansiering av försvarsmakten. Den katastrofala förlusten mot Preussen 1866 borde fått monarkin att ändra riktning men så blev det inte. Resultatet blev nederlaget i första världskriget och huset Habsburgs fall.

Till skillnad från sina olycksbröder i Ryssland och Tyskland har huset Habsburg lyckats behålla sitt grepp om imperiets kärnland Österrike. Varje decennium hittar turistindustrin i Wien, eller i någon av de andra förbundsländerna, på nya sätt att locka besökare till platser som påminner om det forna kejsardömets imponerande historia. Helst då med en mer eller mindre direkt koppling till den näst siste kejsaren Franz Josef och hans mytomspunna bayerska gemål Elisabeth. Ibland undrar man om familjen verkligen checkat ut från Hofburg och Schönbrunn, när man promenerar genom gator dominerade av affärer som säljer tonvis med Sissichoklad och restauranger som bjuder på Franz Josefs favoritdessert Kaiserschmarren till efterrätt.

”Huset Habsburg” är en historiebok som verkligen handlar om en familj, inte om en ideologi eller ett folks väg till makten. För familjen var det helt naturligt att växla språk flera gånger under arbetsdagen. Det var självklart att försöka balansera olika intressen och traditioner mot varandra, liksom att anställa medarbetare från kontinentens alla hörn. Furst Metternicht, som styrde monarkin och dominerade Europa under decennierna efter Wienkongressen som avslutade kriget mot Napoleon, var från Rhenlandet. En av de mest framgångsrika generalerna var Eugen av Savojen.

Harrison låter oss följa familjen genom århundradena, från de första besittningarna i gränslandet mellan dagens Schweiz, Tyskland och Österrike till etablerandet av Habsburgs nya maktcentrum i Wien. Historien går vidare med kampen om makten inom det Tyska riket och expansionen österut. Boken skildrar händelserna i detalj, knappast någon mindre konflikt eller viktigare äktenskapskontrakt undgår Harrisons uppmärksamhet. Resultatet är en fängslande berättelse om bakslag och segrar, samarbete och förräderi. Detaljrikedomen bromsar visserligen historien men samtidigt innebär det att boken även kan användas som ett uppslagsverk, för den som i efterhand till exempel vill kontrollera vad som hände i Toscana under krigen som resulterade i Italiens enande. Detaljerna kompletteras med pedagogiska redogörelser som sätter in den habsburgska familjepolitiken i ett större sammanhang. Med sin plats mitt i Europa var familjen nästan alltid en av de viktigaste aktörerna i storpolitiken. Ofta handlade det om att försvara besittningar som låg långt från kärnländerna som Spanska, sedermera Österrikiska, Nederländerna och delar av Burgund. Den konflikt som mest präglar boken är den eviga kampen om makten i Europa mellan husen Habsburg och Bourbon.

Harrison presenterar även generöst med information om just familjepolitiken. Vi får veta exakt hur det gick för alla kejsarinnan Maria Teresias barn, hur länge de levde och med vilka de bildade familj. Detsamma gäller de manliga kejsarnas familjer. Första tänker man kanske att det är på gränsen till för många detaljer men sedan landar nog de flesta i slutsatsen att det är ett logiskt val. Det var så här huset Habsburg stärkte sin makt och utvidgade sitt territorium. Det var inte bara en rolig kommentar när man konstaterade att Österrike inte skulle börja krig utan i stället ingå äktenskap. Det var vägen till framgång. En modell som fungerade i hundratals år – tills resan fick ett plötsligt slut i november 1918. Ett slut som många i de berörda länderna i efterhand kom att beklaga.

Habsburg stod inte för radikala reformer och frihet i vår mening men Österrike-Ungern var ett rike som fungerade och gav sina medborgare trygghet. Det var ett försök att få människor från olika kulturer att leva tillsammans. Med tanke på omständigheterna ett ganska lyckat försök. Vilket tydligt framgår av Harrisons imponerande tegelsten.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun